Etikett: Kärlek

  • Thérèse Raquin

    Thérèse Raquin

    Thérèse Raquin har under sin uppväxt bott tillsammans med sin sjuka kusin, Camille, och när hon blir äldre blir hon också tvungen att gifta sig med honom. Äktenskapet är allt annat lycklig och Thérèse äcklas av sin man. När hon träffar Laurent förändras hela hennes tillvaro. Laurent blir Thérèses älskare och de älskar passionerat. Det som stör dem båda är dock Camille och faktumet att de måste hålla sina möten hemliga.

    Så växer tanken på att röja Camille ur vägen fram. När de tre är på en utflykt i en båt är det inte svårt att få Camille över bord. Camille drunknar och det hela sköts på ett sådant sätt att ingen utomstående tvekar över att det hela var en fruktansvärd olycka. I såväl Thérèse som i Laurent gnager dock skuldkänslorna och istället för att leva tillsammans i lycka får de en mycket komplicerad relation och de båda lider svårt av tanken på vad de har gjort.

    Det här är en ganska rå och mörk berättelse om hur människors egoism kan få fruktansvärda konsekvenser. Jag tycker att det är en fascinerande historia. Det är inte alltid jag kan se miljöerna framför mig när jag läser, men i den här boken känner man nästan smutsen och äcklet medan man läser. Jag är egentligen avskräckt från att läsa klassiker eftersom jag alltid har haft uppfattningen att klassiker är väldigt djupa och svåra att läsa. Den här boken är dock inte alls svårtillgänglig ! Bra!

  • Den fjärde handen

    Den fjärde handen

    Jag har läst två av Irvings romaner tidigare och båda minns jag som ganska bisarra och osannolika historier som berättas med mycket värme. Även den här boken följer mönstret.

    Boken handlar om en enhänt journalist, Patrick, som får erbjudandet att genomgå en handtransplantation. En kvinna vid namn Doris Clausen skriver ett brev till Patricks kirurg där hon meddelar att hennes man vill donera sin hand till Patrick.

    Doris älskar sin man djupt och tror sig inte kunna älska någon annan. Äktenskapet är lyckligt och det enda som saknas är barn. Trots år av försök har Doris fortfarande inte lyckats bli gravid och hon börjar nästan bli besatt av tanken på att bli med barn.

    När Doris man sedan dör i en olycka och det blir aktuellt med transplantationen har Doris vissa förbehåll innan donationen kan ske. Hon kräver umgängesrätt med sin mans hand och under sitt första möte med Patrick förför hon den enhänte mannen och blir på så vis äntligen gravid.

    Patrick, som har varit med otroligt många kvinnor, känner för kanske första gången äkta känslor. Han blir förälskad i Doris, men märker att Doris egentligen bara är intresserad av hans nya hand. När hans son sedan föds blir han överväldigad av känslan av att vara pappa, men Doris går upp helt i sin mammaroll och intresserar sig fortfarande föga för Patrick. När Patricks kropp stöter bort den nya handen kompliceras Patricks och Doris förhållande ytterligare eftersom Doris intresse av att träffa Patrick nu är ännu mindre. Patrick ger dock inte upp.

    Kärlekshistorian, som är bokens centrala handling, är kanske det som utgör det riktigt bisarra i den här boken, men jag tycker att det är en rätt så gripande och lite tankeväckande historia. Den får mig att tänka på den svenska drottning, som först inte ville att man skulle föra bort hennes mans lik och som sedan sparade den döde mannens hjärta i en ask. På samma lite förtvivlade sätt tycks Doris sakna sin man. Det är lite fascinerande att tänka på hur Doris planerar att behålla en kroppsdel från sin man och skaffa barn med den nya ägaren till kroppsdelen för att på så sätt kanske inbilla sig lite att hon faktiskt har fått barn med sin älskade man.

    Vid sidan om historian om Patrick och Doris och handen finns det också, som alltid i Irvings böcker, en massa sidospår som ibland kan kännas lite onödiga. Boken innehåller mängder av intressanta personer och lustiga episoder, men det känns som om många av de inte för handlingen framåt utan istället bara fyller ut boken med onödiga saker. Den första hälften av boken är bäst och det är också den delen som främst handlar om Doris, Patrick och handen. Den sista hälften är en ganska tråkig historia som i princip går ut på att Patrick irrar omkring med en massa kvinnor och inte vet hur han ska få sin älskade Doris. Det hinner bli lite tjatigt innan boken tar slut, men det är fortfarande en mycket bra och läsvärd bok. En av Irvings bästa!

  • Fröken Livrädd & kärleken

    Fröken Livrädd & kärleken

    För första gången har jag provat att läsa en serie, eller en tecknad roman, som man kanske borde kalla den här boken. Det var en väldigt trevlig upplevelse!

    Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord och det kan jag verkligen hålla med om. Bilderna i den här boken är väldigt träffsäkra och förmedlar verkligen någonting. Det är lätt att känna igen sig i bilderna av fröken Livrädd, som är bokens huvudperson, och de fyndiga texterna och pratbubblorna till bilderna förstärker dessutom en del saker.

    Boken handlar om fröken Livrädd, som börjar tröttna på den man som hon har levt ihop med de senaste åren. Hon träffar en ny man och är plötsligt inte säker på vad hon känner. Fröken Livrädd blir livrädd för att bryta upp, men är också rädd för att förlora sin nya flört. Bokens ämne kan kanske inte sägas vara nyskapande, men boken är bra och härlig och den gjorde mig sugen på att läsa fler serier.

  • Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri

    Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri

    Betyg: 3 av 5.

    Ingen grekisk gud, precis, av Katarina Kieri är en ganska typisk och härlig ungdomsbok, som är lätt att känna igen sig i, kanske inte för att huvudpersonen är med om händelser som alla råkar ut för, men för att det känns att den fångar åldern och känslorna på ett fint sätt. Boken handlar om några jobbiga veckor i 15-åriga Lauras liv och behandlar ämnen som omöjlig kärlek, kompisproblem, kontakten med föräldrarna och (kanske) lycklig kärlek.

    Ingen grekisk gud, precis är mysig och har hög ”känna igen sig”-faktor, men sa mig kanske inte så mycket nytt jämfört med andra ungdomsböcker, trots allt.

    Ingen grekisk gud, precis

    Ingen grekisk gud, precis gavs ut av Rabén och Sjögren 2002. ISBN: 9789129656664.

    Katarina Kieri

    Katarina Kieri (född 1965) är en svensk författare.

  • Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Ibland blir det lite tjatigt när jag läser böcker, för jag läser inte gärna en bok på originalspråket om jag inte redan har läst den på svenska. Så när jag stod och valde mellan några böcker på franska så föll valet på denna. Mycket bra. Den var väldigt lätt att ta sig igenom och minst lika bra som när jag läste den senast. Faktiskt var den bättre, för språket är något helt annat i original. Roligt och träffsäkert i allt allvar!

  • Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

    Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

    Efter att ha läst vissa av dessa noveller på franskan i skolan blev jag sugen på att läsa den här novellsamlingen även på svenska. Det första jag tänkte på är att boken faktiskt är ganska annorlunda på svenska. En del faller faktiskt bort i översättning. Sedan tror jag att man uppskattar boken mer om man är fransman, eftersom boken främst utspelar sig i Paris med omgivningar och man som svensk därför inte alltid förstår ”parisskämten” i boken. Samtidigt är det skönt att läsa den svenska versionen och få en översättning eftersom språket är ett livligt talspråk med många slanguttryck, som man kanske inte alltid förstår när man läser dem på franska.

    Boken innehåller ett gäng ganska korta noveller om vitt skilda ämnen, men teman som ofta återkommer är kärlek och syskonkärlek. Boken är skriven på ett träffsäkert sätt där bokens olika berättare känns väldigt närvarande eftersom de ofta talar till läsaren. Många av novellerna är på sina sätt väldigt allvarliga, många är oerhört lätt att känna igen sig i och vissa underhåller verkligen genom sättet som de berättas på.

    Alla noveller är speciella och underbara på sitt sätt, men SP.AB, som handlar om en gravid kvinna, är min personliga favorit eftersom den är väldigt vacker och svår att inte beröras av. SP.AB. slutar som många av de andra novellerna rätt tragiskt, men jag skulle inte vilja säga att boken är en snyftbok utan snarare en bok med mycket värme och lite vardagsmelankoli och en hel del riktigt skruvade historier.

    En fantastiskt bra bok! Jag sträckläste ut den på en dag och har lust att läsa om den. Det finns så många saker som är smart formulerat i den här boken! Hade jag varit parisbo hade jag nog gett boken en femma i betyg.

  • Tarzans tårar

    Tarzans tårar

    Mariana och Janne är två mycket olika personer. De träffas vid havsbadet under komiska omständigheter och sedan fortsätter de att träffas trots att ingen av de förmodligen vet varför.

    Janne är så rik att han inte vet hur han ska göra av med sina pengar medan Mariana är en ensamstående tvåbarnsmamma med deltidsvikariat som bildlärare. Med andra ord har hon inte alls speciellt gott ställt. Det är inte lätt för Janne att förstå varför han inte bara kan ta något ur Marianas kylskåp när han känner sig hungrig och det är inte heller så lätt för Mariana att veta vad hon ska ge Janne i gengäld när han ger henne dyra presenter.

    Deras förhållande är dessutom komplicerat eftersom Janne inte riktigt vet vad han vill och Mariana väntar på att hennes försvunna och psykiskt sjuke man ska dyka upp igen.

    Boken känns lite som en blandning mellan författarinnans tidigare roman Grabben i graven bredvid och Nick Hornbys Om en pojke. Här finns en liknande intrig som i Grabben i graven bredvid och Janne visar stora likheter med den rika ungkarlen Will i Om en pojke. På många sätt känns boken alltså som en upprepning av någonting som jag redan har läst förut, men boken innehåller också en del ”nya ingredienser”. Även om jag tycker att Marianas eländigt fattiga tillvaro känns lite överdriven är det intressant att läsa om hur hon tvingas arbeta hårt för att få allt att gå ihop och diskussionen om psykiskt sjuka känns också väldigt aktuell och bra.

    Det här är en underhållande och ändå högst allvarlig bok om livet i dagens Sverige. Den sa mig inte så mycket nytt, men det var riktigt bra i alla fall.

  • Garp och hans värld

    Garp och hans värld

    Garp växer upp som enda sonen till feministen och sjuksköterskan Jenny Fields och i den här boken får vi sedan följa honom i hans minst sagt händelserika liv. Det här är en förbluffande bok som bjuder på både spänning, tårar, äckel och skratt.

    Boken är tjock och innehållsrik, men mycket i den kretsar kring feminism och andra jämställdhetsfrågor eftersom just jämställdhetsfrågor följer Garp, som är son till en känd feminist, vän till transsexuella Robert/Roberta och själv är författare till en bok som många tar till sig som feministisk. Den kan också kanske sägas handla om överbeskyddelse och svårigheterna att skydda de man älskar.

    Som sagt var är boken tjock och jag ser det som ett litet minus att den är så lång eftersom jag inte tycker att alla utvikningar är meningsfulla. Boken är charmig och precis som i Ciderhusreglerna av samma författare fick jag en känsla av att känna bokens huvudpersoner. Irving är duktig på personporträtteringar och han är också duktig på att samla ihop udda, men ändå mänskliga människor i sina böcker.

    Personerna till trots kunde jag dock inte ta till mig boken riktigt och jag vet faktiskt inte varför. Bokens längd eller okoncentration från min sida kan mycket väl vara orsaken till att jag inte tänker ge boken mer än 3 av 5 betyg. Boken är verkligen läsvärd och gav mig många nya tankar, men det tog sin lilla stund för mig att plåga mig igenom boken och man kan kanske inte säga att den är speciellt realistisk hela tiden. Och tur är väl det!

  • Den vidunderliga kärlekens historia

    Den vidunderliga kärlekens historia

    Hercule Barfuss är en dövstum och svårt vanställd dvärg som växer upp på en tysk bordell i början av 1800-talet. Hans missbildade kropp får de flesta människor att bli rädda, men Barfuss har något vackert: en otroligt stark kärlek till en flicka som föddes under samma natt och på samma bordell som Barfuss själv.

    Flickan heter Henriette och hon och Hercule har ett speciellt förhållande. De kan inte kommunicera genom talet, men Hercule har fått gåvan att kunna läsa andras tankar och han kan använda sin gåva för att kommunicera med henne.

    Så sker det saker som får Hercule och Henriette att skiljas från varandra och ingen av de har en aning om var den andre är någonstans. Hercule råkar ut för många riktigt otrevliga saker, men driven av sin kärlek försöker Hercule ta sig fram genom allt elände för att återse sin älskade.

    Det här är en fin saga om en kärlek som är så stark att den kan driva den förälskade till att göra nästan vad som helst. På ett sätt har jag lite svårt för böcker som inte är 100% realistiska och på så sätt lätta att ta till sig, men när det gäller Den vidunderliga kärlekens historia är den så fin att jag inte bryr mig om ifall tankeläsning och vidunderlig kärlek är lite för abstrakt för min smak.