Norwegian wood handlar om Toru Watanabe, en ung student som slits mellan kärleken till två kvinnor. Den ena är Naoko, som Toru har haft ett nära förhållande till sedan en gemensam vän, Naokos pojkvän, begick självmord för några år sedan. Naoko är sedan denna händelse psykiskt sjuk, skör och bor på ett vilohem. Den andra kvinnan är den livliga och burdusa Midori, en kurskamrat.
Toru skriver brev till Naoko, umgås med Midori och däremellan lever han ett ganska ensamt och stillsamt liv. Det här är över huvud taget en rätt stillsam bok, där allting, från Torus besök på restauranger, där han köper traditionella matlådor, till hur han betraktar och beundrar Naoko, beskrivs väldigt korrekt och exakt. Jag gillar det verkligen! Över huvud taget känns orden oerhört genomtänkta, nästan så att dialogerna känns onaturliga. Det är möjligen en miss i översättningen, men jag tycker att det närmast tillför något i den här vackra, fantastiska lilla boken, som handlar om att växa upp och att slitas mellan komplicerade känslor.
Titeln känns för övrigt fin och träffande. Den vackra lilla Beatleslåten, med samma titel, är på samma tema som boken: ”I once had a girl, or should I say she once had me…”.
Jag läser gärna mer av Murakami, mycket mer. Jag känner på mig att det här är en bok som kommer att växa.
Shantaram är en över 900 sidor stor kloss till pocketbok. Med fördel hade författaren kunnat skriva ett antal böcker av stoffet i boken istället. Det blir faktiskt lite mastigt, lite långt, lite segt. Huvudpersonen är en man som har rymt från fängelse i Australien och nu har hamnat i Bombays myllrande liv. Han hamnar i slummen (material till en egen bok!), blir kär (material till en annan bok!), börjar jobba för maffian (material till ytterligare en bok!) och drar ut i krig (ja, gissa…).
Nåväl. Dåligt är det inte. Författaren skriven enkelt, men fängslande och det gör ingenting om man tar god tid på sig att läsa ut boken, för även om det går långa stunder mellan varje läsning är den lätt att komma in i och fastna i. Det märks också att den delvis är baserad på episoder ur författarens eget liv, för det den berättar känns väldigt äkta. Vad som absolut inte går att ta miste på är författarens kärlek till Indien/Bombay. Det har sällan blivit av att jag har läst någon bok som utspelar sig i Asien, så det här är en skön och, för mig, annorlunda bok som berättar om livet i Indien och deras speciella kultur och många olika språk.
Mitt liv som pingvin är en riktig mysbok, som passar alldeles utmärkt att lyssna på när man kopplar av i solen. Handlingen kretsar kring några människor som är på resa till Antarktis med dess fascinerande djurliv. Bland resenärerna finns flera original, däribland den ytterst beresta Alba, som just nu knåpar på boken Om oarternas uppkomst, där hon använder djur och fåglar för att försöka förstå människornas beteende. På båten finns också Wilma, som reser ensam och genast dras till den depressive Tomas. Utan att de riktigt förstår det själva får de känslor för varandra, men båda bär på hemligheter som gör det komplicerat.
Det är ingen jättedjup bok precis, men den är inte tramsig heller. Faktiskt finns ett sting av allvar. Jag gillar den här lilla kärlekshistorien och att följa passagerarna på deras spännande resa. En riktigt bra ljudbok!
På baksidan till den här boken finns det ett citat från en kritiker: ”[…] Hjalmar Söderberg skulle känt sig nöjd.”. Som ni säkert vet älskar jag Hjalmar Söderberg och tycker att han är den skickligaste svenska författaren jag har läst! Det är inte utan att man blir lite misstänksam och undrar om boken verkligen kan leva upp till det här påståendet. Det fina är att den faktiskt gör det! Hade Söderberg levt och skrivit idag hade han kanske skrivit det här. Det är en modern Söderberg, där huvudpersonen är en kille i 30-årsåldern som tvivlar på om flickvännen verkligen är kär i honom fortfarande och som väntar på att den hopplösa mediekarriären ska ta fart. Han, som en gång vågade vara kräsen och tacka nej till jobb som programledare i lekprogram på TV, får nu bara nej och refuseringsbrev. Allting är fint beskrivet, prydligt och exakt, och varenda känsla, varenda scen, känns perfekt och genomtänkt.
Ja, det här är verkligen en bok i min smak. Jag älskar det enkla och lågmälda språket, Stockholmsmiljöerna, den dystra berättelsen. Och slutet! Det är ingen lång berättelse och det är ingen storslagen eller svulstig historia heller, men det är inte det som gör det. Det fina ligger i att kunna bygga en hel liten berättelse kring en enda vemodig dag i en persons liv. Fantastiskt!
Vampyrböckerna är nu så många att de utgör en egen genre, men för mig har de ändå aldrig lyckats fånga mitt intresse förrän nu. Jag fick Nattens lekar som ett recensionsexemplar och tänkte att det kunde vara ett bra tillfälle att ge vampyrböckerna en chans.
Nattens lekar är skriven av Sherrilyn Kenyon, som enligt förlaget kallas för ”vampyrromanernas drottning” i hemlandet USA. Den handlar om en ”mörkrets jägare”, Talon, som är odödlig och bara existerar för att kunna ta hämnd på en keltisk klan, som har skadat honom i det förflutna, och för att döda daimoner, en slags ondskefulla varelser som stjäl folks själar. I boken träffar han Sunshine, en snygg och sexig tjej, som drömmer om en karriär som konstnär. De dras till varandra på ett närmast övernaturligt sätt och snart kommer det fram vad det är som gör det: Sunshine har i ett tidigare liv varit Talons fru. Deras förhållande hotas dock av Talons ”jobb” och att han har fiender som vill göra allt för att skada honom och de som står honom nära.
På sätt och vis är det en rolig och charmig bok, med både spänning och humor. Problemet för mig är att jag inte riktigt förstår vem den riktar sig till. Den känns på många sätt som en ungdomsbok, men stora delar av den är riktigt tantsnusk. Det kanske är så vampyrromaner är som mest, men i sådana fall är det nog inte min grej. Jag tror säkert att det finns många yngre tjejer som kan älska den här typen av böcker, men själv fastnade jag inte riktigt, trots allt.
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson är en roman om tre kvinnor och deras livsöden, och också en skildring av hur kvinnans situation har förändrats – och inte förändrats under 1900-talet. Betyg: 4 äktenskap av 5.
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson
Anna, Hanna och Johanna är berättelsen om tre generationer kvinnor. Den börjar med berättelsen om Hanna, som lever i Dalsland vid 1800-talets andra hälft. Vid 13 års ålder blir hon mamma till ett utomäktenskapligt barn. Det blir en svår stämpel att leva med och hon får inte upprättelse förrän hon gifter sig. Hon får flera söner inom äktenskapet och till slut får hon även en dotter, Johanna. Johanna lever sitt liv i Göteborg, där hon engagerar sig i politiken och träffar sin blivande man, Arne. Slutligen får vi följa Johannas dotter, Anna, som lever ett liv med jobb och ett komplicerat förhållande, kantat av otrohet.
Det är ett fint porträtt av tre kvinnor och deras livsöden och boken berättar inte bara om livet för just dessa kvinnor, utan säger också mycket om samhället och hur det förändrades under den här tiden. Mycket förändras, särskilt när det gäller hur kvinnor gick från hemmafruar till yrkesarbetare, men ändå är det märkligt mycket som står still. På ett eller annat sätt står de alla i beroende till män, om inte direkt, som Hanna, så genom känslor, som för Anna, som inte kan skiljas från sin man, trots att förhållandet inte fungerar.
Jag tycker det är en väldigt fin och tänkvärd bok! Dessutom är den väldigt bra inläst av Anna Godenius och fungerar väldigt bra som ljudbok.
Anna, Hanna och Johanna
Uppläsare: Anna Godenius.
Utgivningsår: 1994 (första svenska utgåvan (utgåvan på bilden), Wahlström & Widstrand), 2006 (den här ljudboken, Talande böcker).
Antal sidor: 341 (ca 10 h lysning).
ISBN: 91-46-16533-9, 978-91-89469-66-2.
Marianne Fredriksson
Marianne Fredriksson (1927 – 2007) var en svensk författare och journalist. Hon jobbade bland annat på Göteborgstidningen och Svenska dagbladet och startade tidningarna Vi föräldrar och Allt om mat. Hon debuterade 1975 med boken Kärlek, jämlikhet, äktenskap och följde upp med sin första roman, Evas bok, 5 år senare. Hon har skrivit 15 romaner, som finns översatta till 47 språk.
Förlagets beskrivning
”Anna, Hanna och Johanna är tre generationer kvinnor i samma familj.
Marianne Fredrikssons roman är en spännande resa genom tre kvinnoliv.
Men berättelsen är också en resa i det svenska samhället där människors levnadsvillkor utvecklas från fattigdom till välstånd.
Det är en bok om kärlek som också ställer frågan: Kan kvinnor någonsin bli fria och oberoende?
Marianne Fredriksson är en av Sveriges populäraste författare. Anna, Hanna och Johanna har översatts till ett 40-tal språk och är en internationell bestseller.
Anna Godenius läser den med värme och inlevelse.”
Det är inte så ofta jag läser dramatik, men nu har jag läst Wildes härliga komedi The Importance of Being Earnest. Wilde är på sätt och vis nästan mer känd för de bevingade uttryck som han har lämnat efter sig, än för sina verk. Åtminstone är det nog fler som har läst citat från Wilde än som har läst hans böcker eller pjäser. Läser man dem märker man dock att hans fyndiga sätt att formulera sig återfinns i verken. The Importance of Being Earnest kan jag tycka är lite överdriven, men ändå väldigt underhållande och otroligt charmig!
Titeln på den här pjäsen är verkligen klockren. Huvudpersonen är en man som lever dubbelliv. På landet kallar han sig vid sitt riktiga namn, Jack, och lever ett ordningssamt liv tillsammans med en ung tjej, Cecily, som han är förmyndare åt, men på helgerna åker han in till stan under förevändningen att se till sin slarver till bror, Ernest. Där lever han om under detta namn och där har han också träffat en kvinna, som han vill fria till, men som han inte har vågat avslöja sin riktiga identitet för. Allting blir väldigt rörigt när denna kvinna kommer på ett oanmält besök till hans ställe på landet, samtidigt som en av Jacks/Ernests vänner åker dit för att träffa Cecily och påstår sig vara Jacks bror Ernest.
Det är lite överdrivet, såklart, men också roligt och med många fyndiga repliker. Naturligtvis varar ärlighet längst, men saningen kan också vara en nog så stor överraskning. Det här är det bästa jag har läst hittills av Wilde!
Vill man inte läsa boken finns den i en helt okej filmatisering från 2002. På svenska har filmen, liksom boken, faktiskt, den obegripliga titeln Mister Ernest, en titel som helt har tappat bort hela ordleken med namnet Ernest och ordet Earnest. Ibland blir översättningar riktigt tokiga, kan jag tycka.
I den tredje och sista boken om Alberte har hon blivit mamma och bor kvar i Paris, i ett förhållande som är helt insomnat, men som hon inte har råd eller möjlighet att ta sig ur. Det är inte en alltför uppåt historia. Hon har så mycket drömmar och känslor, men är som en fånge bland alla hushållssysslor och med tanke på barnet kan hon inte bryta upp från barnets far, trots att hon har starka och besvarade känslor till en annan man.
Kärlek och (krossade) framtidsdrömmar må vara några av de mest uttjatade ämnena som finns inom litteraturen, men till skillnad från många andra lyckas Sandel verkligen nå fram till läsaren och beröra. Allt känns äkta, på ett närmast smärtsamt sätt. Jag tycker hemskt mycket om den här boken! Inte minst med tanke på slutet, som jag naturligtvis inte kommer att avslöja. Min enda invändning är: varför finns det inte fler böcker om Alberte?
I den andra boken om Alberte har författaren gjort ett ganska stort tidshopp och Alberte befinner sig nu i Paris, där hon försörjer sig genom ströjobb som modell och genom att skriva lite för norska tidningar. Allt som oftast går det dock inte ihop sig om hon inte går till pantbanken och hennes bostad är inte mer än ett billigt, kallt rum, som är fullt med möss och annan ohyra.
Bakom har hon lämnat sig Norge, sin släkt och alla människor där borta, men kvar har hon faktiskt ensamheten. Hon känner sig vara den enda som inte har träffat någon att dela livet med och det, tillsammans med den fattiga tillvaron, drar henne mer och mer ner i en hopplöshet, som får henne att inte orka ta tag i skrivandet, eller ens i sitt liv.
Det är inte en helt upplyftande läsning, men den är gripande. På ett sätt kan jag tycka att det är synd att tidshoppet från Alberte och Jakob är så stort, för det hade varit intressant att läsa mer om hur Alberte bröt upp från Norge och allt som band henne fast där och hindrade henne från att uppnå sina drömmar. Men den är ändå en riktigt bra bok och jag la den ifrån mig med ett leende på läpparna. Jag ser fram emot fortsättningen!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Norwegian wood handlar om Toru Watanabe, en ung student som slits mellan kärleken till två kvinnor. Den ena är Naoko, som Toru har haft ett nära förhållande till sedan en gemensam vän, Naokos pojkvän, begick självmord för några år sedan. Naoko är sedan denna händelse psykiskt sjuk, skör och bor på ett vilohem. Den andra kvinnan är den livliga och burdusa Midori, en kurskamrat.
