Idag är det alla hjärtans dag, så idag passar det extra bra att tipsa om några böcker om kärlek. Kärlek är ju som bekant ett tema som i någon form och utsträckning återkommer i en majoritet av de böcker och filmer och den musik som ges ut. Inte så lätt att vara nyskapande med andra ord! Ändå finns det ju otroligt mycket bra som berör kärlek i olika former.
Oskuldens museum av Orhan Pamuk är en bok som sa mig mycket nytt. Det är ett skruvad kärlekshistoria och en fantastisk bok om en lycklig man som lever utanför normen. Boken hör, liksom LagerlöfsKejsarn av Portugallien, med liknande tema, till en av mina favoriter. Kejsarn av Portugallien handlar om en far-dotterkärlek, men även här räknas huvudpersonen som ”galen”: galen av sorg efter sin förlorade dotter. Otroligt läsvärda böcker!
En annan kärleksbok som jag tycker mycket om är Haruki Murakamis lågmälda och fina roman Norwegian wood, som kretsar kring en ung man och hans förhållande till ett par kvinnor: den ena skör och psykiskt sjuk och den andra livfull och utåtriktad. Som konstrast kan jag inte påstå att jag gillade Hermanns brevväxlingsroman Prioritare till en början. Den växte dock något oerhört mot slutet och jag minns den som en riktigt intressant kärleksroman. Ytterligare en kärleksbok, och samtidigt en mycket intressant skildring från Andra världskriget, är den fantastiska romanen Molnfri bombnatt, om kärleken mellan en ung tyska och en SS-man. Vibeke Olsson är författaren.
I Busters öron får vi följa Eva, som i dagboksanteckningar gör en tidsresa tillbaka till sin uppväxt. Det är för henne en smärtsam konfrontation med det hopplösa förhållande hon alltid haft till sin mamma, som alltid har tryckt ned sin dotter, skrikit efter henne och som alltid har varit självupptagen och uppmärksamhetskrävande. Det är många intressanta scener som målas upp, men det finns också mycket som jag finner för tillspetsat. Redan tidigt i boken avslöjas det t.ex. att Eva hittade en utväg i att mörda sin mor. Jag tycker att det känns lite onödigt att skruva till det för mycket, för boken hade kunnat bli mer intressant och gripande om den kändes mer realistisk. Det är verkligen insiktsfullt berättat om människor och relationer, men för mig faller det lite när det blir för mycket, som det tyvärr blir lite nu och då i boken.
Ändå var det en ljudbok som fängslade medan jag läste den. Kanske för att den så fint är inläst av Eva Röse, som är en mycket skicklig uppläsare.
Jag älskar kärleken, men jag gillar faktiskt sällan böcker och film som handlar om den. De tenderar att förvrida den till något den inte är, något helt paranormalt och något som inte kan kännas igen för oss som inte lever i en Hollywoodfilm. Kärleken förvandlas från att handla om att hysa varma känslor till någon, till att handla om att bli besatt, att bortom sitt eget förstånd dras mot någon som ofta är en främling, men som ändå är menad att dela hela livet med. Det är onaturligt och jag kan inte med det. Därför kan jag inte precis säga att jag älskar den här boken heller.
Huvudpersonen är en man som under rehabiliteringen efter en allvarlig brännskada lär känna en kvinna som antingen är schizofren och/eller har känt honom i ett tidigare liv. Hon menar att de älskade varandra och levde tillsammans i 1300-talets Tyskland. Nu försörjer hon sig genom att hugga fram skulpturer, gargoyler, ur sten. Under sjukhusvistelsen berättar hon historier för den brännskadade mannen och han tinar upp mer och mer från den bittra tillvaro han befunnit sig i. När han är skrivs ut flyttar han också in hos henne och historierna, som till stor del utgör en kärlekshistoria från deras tidigare, gemensamma, liv, fortsätter att rullas upp. Den brännskadade mannen, som har ett förflutet som porrfilmsskådis, och som aldrig har känt någon riktig kärlek, börjar känna att den svåra olyckan och brännskadorna trots allt har lett honom till något bra: den här kvinnan.
Behållningen för mig är att boken på ett väldigt öppet sätt berättar om livet som brännskadepatient. Om man aldrig har reflekterat över vilket organ huden faktiskt är, hur mycket den betyder för vår känsel, vårt utseende, men såklart också för att hålla ihop hela kroppen och dess vätskebalans, så gör man det nu. Jag tycker att boken skildrar brännskaderehabilitering på ett oerhört bra sätt, inte bara hur det rent praktiskt går till med intensivvården i början, de många och smärtsamma hudtransplantationerna efteråt och sjukgymnastiken, utan framförallt den process som patienten kan gå igenom: tacksamhet över att överleva, rädsla för att inte kunna bli älskad mer, bitterhet, ilska… och att ta sig ut på andra sidan.
Igår såg jag den senaste filmatiseringen av Jane Austens roman Stolhet och fördom. Det är en bok som jag har velat läsa länge och sedan nyöversättningen kom ut, tidigare i år, har jag varit extra sugen. Trots det har jag alltså varken läst boken eller sett någon filmatisering. Det närmsta jag har kommit en kärlekshistoria med Mr Darcy är Bridget Jones dagbok, där en nutida Mr Darcy har en stor roll. Jag kan väl inte riktigt påstå att jag gillade Bridget Jones-boken, men jag såg faktiskt om filmen för inte alls länge sedan och blev positivt överraskad över att den är så bra! Jag brukar inte gilla romantiska komedier, men Bridget Jones dagbok är riktigt rolig.
Stolthet och fördom är dock i en helt annan liga och jag tyckte riktigt bra om filmen. Berättelsen är, såklart, fantastisk och inte alls så platt och menlös som mycket annat är i romantikgenren. Filmen säger ju faktiskt något om samhället och klassfrågan. Sedan är filmen otroligt fint filmad också. Se den om du inte har gjort det redan!
Med Igelkottens elegans kan jag lägga ännu en bok om klass och status till handlingarna. Det har blivit en hel del böcker på temat den senaste tiden, t.ex. Håpas du trifs bra i fengelset och Presidentens hustru, men Igelkottens elegans känns tyvärr inte som den vassaste i genren.
Boken handlar om portvakten och änkan Renée, som dagligen tvingas bevittna och lyssna på borglighetens dumheter i det hus där hon jobbar. Själv är hon närmast osynlig för husets invånare och hon döljer vresigt sitt intresse för klassisk litteratur och filosofi – intressen som hon förstår att andra anser är opassande för en vanlig portvaktsfru. Lika malplacerad som Renée är i sin yrkesroll känner sig den överbegåvade flickan Paloma i sin familj. Hon känner sig missförstådd och har själv svårt att förstå sin familj och vad som är viktigt i deras värld. När affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in i huset och rör om i grytan korsas Palomas och Renées vägar.
Så långt är allt bra, intressant och också väldigt fint berättat. Men sedan kommer slutet. Jag får känslan av att författaren plötsligt kom på att boken måste avslutas och så gjorde hon det med den enklaste utvägen. Jag vill inte avslöja slutet i händelse av att någon läser boken eller planerar att göra det, men mig föll det alltså inte i smaken. Boken lämnar mig lite som ett frågetecken och hur jag än funderar på det så förstår jag inte vad författaren vill säga. Vill hon säga att var och en är fast i sin roll och sin status och att ingenting går att ändras på? Eller vad? Sådant gör mig besviken. Jag tycker bättre om hoppingivande slut, helst sådana som Joyce Carol Oates har vävt ihop (läs till exempel Lilla himlafågel!).
Min bekantskap med Murakami började bra med pärlan Norwegian wood, fortsatte med den ganska intetsägande Sputnikälskling och avslutades (?) med Kafka på stranden. Jag tyckte verkligen om Norwegian wood och jag önskar att jag hade tyckt om de två andra böckerna också, men det gör jag inte. Nu känns det faktiskt som att jag inte behöver läsa mer Murakami.
Kafka på stranden handlar om en tonåring som rymmer hemifrån, tar sig namnet Kafka och flyttar in i ett privat bibliotek. Parallellt med detta ger sig Nakata, en begåvningshandikappad man som kan prata med katter, iväg från sitt hemkvarter. Underliga saker händer runt omkring. Kafkas far blir mördad samma natt som Nakata mördar en man som torterar katter, det regnar makrill från himlen, Nakata förstår att han måste leta upp en ”ingångssten”, vad nu det är, och Kafka har sexuella fantasier kring en kvinna som kan någonstans tror är hans sen länge försvunna mor. Berättelsen flörtar med myten om Oidipus och innehåller säkert många andra referenser och symboler som man kan förstå om man har en doktorsexamen i litteraturvetenskap. För mig säger den ingenting. Den är lite som jag har lärt mig att Murakamis böcker är som mest: mycket sex (helst lesbiskt och/eller ett möte där en tonåring blir introducerad av en äldre kvinna), konstiga och skruvade händelser, detaljer… Framför allt finner jag det ointressant.
”Den första svenska feministiska romanen” står det på framsidan till den här ljudboksversionen av Carl Jonas Love Almqvists lilla (ja, bara tre CD!) roman från 1839. Vem passar bättre som uppläsare än Gudrun Schyman? Jag tycker att hon gör det galant i alla fall.
Det går an är berättelsen om hur den självständiga och starka Sara träffar Albert, som är sergeant. De träffas på en ångbåt, på resa från Stockholm, och de kommer att göra sällskap resten av resan och ända hem till Sara. Saras mamma är änka, vilket möjliggör att hon och dottern får driva ett glasmästeri. För Sara är det ekonomiska oberoendet viktigt och hon är inte den som låter karlar eller andra bjuda henne på middag eller betala för henne i andra sammanhang. Hon håller inte bara hårt i det ekonomiska utan strävar också efter frihet även på andra plan, inte minst i relationer. Boken väckte faktiskt stor uppståndelse när den kom och det ansågs enormt vågat att Sara förespråkar att par lever ihop utan att dela på sina tillgångar och utan att formellt gifta sig. Att Albert är förälskad i Sara är uppenbart, men går det an att leva som Sara vill? Spoilervaning. Men ja: det går an!
Jag tycker att det här är en fantastiskt fin bok och sedd i sitt sammanhang är den oerhört intressant. Det är lätt att tro att vi idag lever i ett modernt och fulländat samhälle och att det på 1800-talet var ”rena 1800-talet”, men när jag läser/lyssnar på en bok som Det går an slås jag av hur högaktuell den fortfarande är. Det här är fortfarande en bok som man kan diskutera och som fortfarande är relevant.
Vindens skugga är något så annorlunda som en bok om en bok. När Daniel är 10 år tar hans pappa med honom till ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Det är en märklig plats, där besökarna får välja en bortglömd bok, eller om det kanske är boken som väljer besökare(?), att beskydda. Daniel väljer boken Vindens skugga, skriven av den, för honom, okände författaren Julián Carax. Boken väcker en lust att ta reda på mer om Carax och hans böcker och efter lite efterforskningar visar det sig att Vindens skugga är en riktigt speciell bok, nämligen det sista återstående exemplaret. Någon tycks ägna all sin tid åt att söka upp Carax böcker för att bränna dem.
Daniel finner sig snart indragen i den spännande berättelsen om Carax liv och det tycks finnas märkligt många beröringspunkter till hans eget.
Det här är en vida omtyckt och väldigt omtalad bok som jag har velat läsa länge. Det är alltid svårt att tycka om en bok när man har höga förväntningar och tyvärr blev det kanske inte en ”wow!”-upplevelse för mig. Boken är en sådan där mystisk och spännande bok där alla personer sätts i sitt rätta sammanhang och alla händelser får en förklaring och vävs ihop, som ett pussel, mot slutet. Jag tycker väldigt mycket om sådant! Samtidigt lämnas väldigt lite till läsaren, så det är väl en smaksak vad man gillar. Min invändning mot den här boken är egentligen att den innehåller så mycket romantik och kärlek och det är faktiskt inte riktigt min grej. Tyvärr! Jag måste ändå säga att jag är nyfiken på att läsa mer av Carlos Ruiz Zafón. Jag tycker att det var en välskriven och fin berättelse.
Jag valde att lyssna på den som ljudbok och den är mycket bra uppläst av Jonas Karlsson, som skickligt ”spelar” bokens alla karaktärer.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva om den här boken. Av Murakami har jag tidigare läst Norwegian wood, som verkligen berörde mig, men den här boken sa mig faktiskt ingenting. Det kan möjligen bero på att jag inte gav den tillräckligt med tid och uppmärksamhet, men jag vet faktiskt inte om det är hela förklaringen. Boken är tunn, berättelsen kort. Man hinner inte ens lära känna karaktärerna och jag hinner inte förstå vad författaren vill säga.
Huvudpersonen är en man som är förälskad i en kvinna. Kvinnan tar ett jobb hos en affärskvinna och reser med henne till Grekland, där hon spårlöst försvinner. Mannen åker dit, men finner inte mycket mer än sina känslor. Ja, det finns faktiskt inte så mycket mer att säga. Murakamis trevliga och korrekta språk och lite mystiska fantasivärldselement dyker upp, men sedan är det inte så mycket mer. Om den inte vore skriven av vår tids mest hypade författare hade den nog inte tagit sig så långt, men det är vad jag tror. Det största felet är väl kanske att jag hade höga förväntningar. Och de infriades inte.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
