Tidigare i år läste jag en novell av Adam Hansson och nu är han aktuell med sin första ungdomsroman, Doktor Kessners hemlighet. Det här är verkligen något helt annat än novellen, men jag tycker också att det här är riktigt bra.
Boken handlar om 15-årige Finn, som inte precis lever ett Svenssonliv med sina föräldrar. De har nämligen en stor segelbåt, som de seglar med i Västindien med betalande gäster. Hans vardag består således av paradisöar och mycket sol och bad, men å andra sidan består den också till väldigt liten del av jämnåriga vänner. När jämnåriga Jen anländer med sina föräldrar känner han för första gången att han är bekväm med att umgås med en tjej och han vågar ta initiativ som han annars inte tar.
Hanssons beskrivning av den första, pirrande kärleken är klockren och det bästa jag läst i ämnet på länge, men boken är mer än en bok om den första kärleken. Det här är en riktigt spännande äventyrsbok om deras segelbåts mystiska historia, som verkar ha kopplingar till händelser under Andra världskriget, och om människor som verkar vara ute efter båten och dess hemlighet.
Det skulle kunna hända dig, skriven av pseudonymen Jack A, känns lite som en blandning mellan två andra böcker som jag har läst i år: Tabula rasa hotels och Vi har redan sagt hej då, men kanske utan att riktigt nå fram till någon av de andra böckernas nivå. Den kretsar kring en oerhört omogen huvudperson, som är i 25-årsåldern och just inte gör något annat i sitt liv än att dricka sig till minnesluckor med sina lika barnsliga vänner. De försörjer sig med svartjobb och saknar helt ambitioner att skaffa sig riktiga jobb. Hemmen är sviniga och ostädade, deras språk ovårdat och tjejer ska i deras värld hålla sig till köket så länge de inte vill knulla. Man har onekligen lite svårt att förstå vad de har för charm, men någonting är det, för plötsligt finner sig huvudpersonen vara indragen i ett förhållande med en tjej som har någon slags idé om att umgås på något annat sätt än att dricka vin ur ölglas och skrävla om krogerövringar.
Boken gör anspråk på att skildra ”generationen som inte vill bli vuxen” och det gör den väl också, men jag kan inte alls känna igen mig eller beröras av det. Desto bättre tyckte jag om Vi har redan sagt hej då, som berör mycket mer och handlar om lite samma sak. Det hysteriska festandet kan jag inte heller känna igen från mitt eget liv, men lite känner jag igen det från Tabula rasa hotels, som också har ett högt tempo. Det skulle kunna hända dig är underhållande, men för mig är den inte så mycket mer.
Det var inte så länge jag sedan jag läste en annan av Troppers böcker: Sju jävligt långa dagar. Eftersom jag läser dem så tätt inpå, så har jag även den tidigare romanen färskt i minnet och jag kommer till och med på mig själv med att blanda ihop karaktärerna och händelserna i böckerna. För de är verkligen lika!
Nu gillade jag ju Sju jävligt långa dagar, så det blir ju logiskt att jag också gillar Konsten att tala med en änkling. För det gör jag faktiskt! Tropper skriver fortfarande roligt, träffande och med förbluffande liknelser som ringar in precis hur tragikomiskt, sorgligt och ensamt bokens huvudperson har det. I den här boken heter huvudpersonen Doug och han har, knappt 30 år gammal, blivit änkling och på sätt och vis har han också blivit ensamstående pappa till sin styvson, som är en strulig tonåring, som sörjer genom att röka på och trassla i skolan. Sorgen är fortfarande som ett öppet sår hos Doug, men hans tvillingsyster, som för övrigt är mitt uppe i en skilsmässa och väntar sitt första barn, tycker att det är hög tid att han ger sig ut på singelmarknaden igen.
Det är ingen tvekan om att Tropper kan skildra Dougs ensamhet, men han gör det inte som en alltigenom mörk berättelse, utan han skruvar till det ordentligt och får ihop en varm och rolig berättelse som kretsar kring ett helt gäng excentriska karaktärer.
Ja, jag gillar det! Liksom tidigare så blir det kanske lite för mycket ibland och, framför allt, lite onödigt många sexreferenser, men det är väl en smakfråga om man roas av det… Sammantaget är det här en väldigt bra och mycket välskriven bok.
Jag läste boken i bokcirkelnPicket & pocket. Hundöra, som också är med i bokcirkeln, tyckte också att boken var riktigt bra. Några andra som har skrivit om boken är En bok om dagen, Calliope books och Bokcirkus. Bokcirkus skriver bland annat om det som som hon tänkvärt kallar för ”dicklit”. Byt ut chick mot dick i chicklit så har du den här boken. Det ligger mycket i det och säger något om hur tråkigt låg status chick lit har. För den här boken är då inte inpackad i en rosa förpackning och står och skäms i ett pocketställ.
Det var inte så länge sedan jag lyssnade på en ljudboksversion av AustensklassikerEmma. Vad jag inte visste förrän jag började lyssna var att boken var inläst på originalspråket. Nu har jag lyssnat på en annan av Austens verk, Förnuft och känsla, på svenska (;)) och i en alldeles fantastisk inläsning av Marika Lagercrantz. Den här gången fick jag ut mycket mer av berättelsen än vad jag lyckades snappa upp av Emma…
Faktiskt, så är jag väldigt förtjust i Austens roliga(!) och engagerande berättelse om systrarna Marianne och Elinor och deras kärlekstrassel. Systrarna och deras mor blir tvungna att lämna trakten och flytta in i ett mindre hus i samband med att pappan i familjen går bort och systrarnas halvbror roffar åt sig hela arvet. Elinor tvingas inte bara flytta från deras stora gård, utan tvingas också separera från den man hon vill dela sitt liv med. Marianne vinner desto mer på flytten, för väl på plats i det nya hemmet så dröjer det inte länge förrän hon träffar en man, Mr. Willoughby, som hon tror är sitt livs kärlek. Kärleken visar sig dock bli olycklig eftersom Mr. Willoughby är mer styrd av pengar än kärlek och gifter sig med en annan kvinna.
Boken är fylld av triangeldramer, häftiga känslostormar och diverse spel. Den här världen, som de små socitetsdamerna lever i, är så totalt olik mitt eget liv och det moderna samhället som vi har idag. Det gör mig faktiskt lite beklämd att inse hur maktlösa och ensamma de här tjejerna var. Kärlek handlade verkligen inte bara om känslor, utan lika mycket om pengar, ställning och, faktiskt, hela framtiden. Jag drogs verkligen med i berättelsen och ville veta hur det skulle gå. Boken var faktiskt förvånansvärt spännande och underhållande. Kan verkligen rekommenderas!
Här om dagen så skrev jag ett inlägg om att jag är tveksam till att läsa böcker som betraktas som svåra, men det finns även annat som gör mig kall när det gäller böcker. En sådan grej är romantiskt tjaffs. 😉 Jag är nämligen otroligt less på all Hollywoodskit som pumpas ut. Ett förhållande handlar liksom inte om ”kärlek vid första ögonkastet”, inte i längden i alla fall, för det är faktiskt en lång process att lära känna varandra. När det uttjatade temat ”tonårsförälskelsen dyker upp igen, 10 år senare, och allt känns såååå rätt” dyker upp så blir jag bara trött. Okej att man får bli handlöst förälskad, men man måste ju förstå att det är en förälskelse och att man aldrig kan veta i förväg om den kommer att leda till något mer. Har man inte setts på 10 år så känner man inte varandra längre. Hur kär jag än är själv, och ni ska veta att jag är lyckligt lottad på den fronten, så tycker jag liksom inte att det är gulligt när folk på film och i böcker väntar hela livet på någon (herregud, gå vidare!) eller släpper allt för att följa med någon som de inte känner (längre). Sådant där är bara irrationellt och konstigt och jag vill inte förknippa sådana galenskaper med det jag själv betraktar som kärlek. Jag tycker faktiskt att romantiska böcker är konstigare än sci-fi och jag har mycket lättare att köpa magi, häxor, drakar och monster, kanske för att sådant aldrig utger sig för att vara på riktigt, medan romantiserade irrationella handlingar passerar som något som finns, när det i själva verket är hittepå.
Så när de där tramsigt romantiska partierna kommer (och de kan dyka upp när som helst, i vilken i övrigt bra bok som helst, som t.ex. Drömhjärta, Gargoylen…), ja, då känner jag ingenting, kan inte relatera till det, kan inte beröras. Jag blir bara sur.
Gissa om jag är tveksam till den s.k. romancetrenden? Ännu har jag inte vågat mig på att läsa någon Harlequinroman eller annan uttalad ”romance”, men resten av världen har tydligen förstått något som jag inte har förstått. Romance är faktiskt den största genren i USA, faktiskt dubbelt så stort som deckare, som ju å sin sida är gigantisk här i Sverige. Nu märks det också att svenska förlag nosar efter nya intäkter. T.ex. startade Bonniers nyligen ett förlag, Fenix, inriktad mot genren. Jag vet inte alls om deras böcker har gjort succé. Ärligt talat fattar jag ingenting. I teorin är det ju sympatiskt om romantiska böcker skulle bli större än våldsamma dito, men…
Kanske är genren mycket djupare och mer nyanserad än vad jag tror? Upplys mig! Jag är extremt tveksam.
Att läsa är att resa och den här läsningen tog mig med på en resa till Kuba, ett land som jag faktiskt vetat märkligt lite om fram till nu. Jag vet inte om boken har gett mig den mest nyanserade och bästa bilden av Kuba före och efter revolutionen, men det har hur som helst varit en riktigt fängslande läsning.
Boken handlar om de oskiljaktiga kusinerna Nora och Alicia, som växer upp på Kuba i privilegierade hem. De har precis börjat växa upp till vuxna kvinnor, även om Alicia i och för sig är betydligt mognare än Nora, och har börjat lämna lekar och bus på stranden till förmån för kärlek och andra äventyr. Så kommer revolutionen och Noras familj hör till de som lyckas ta sig till USA för att starta ett nytt liv. Alicia blir kvar på Kuba och hon kommer att gifta sig med en revolutionär och tillsammans får de en dotter, som snart visar sig vara blind.
Nora får ta del av Alicias liv genom brev. Själv studerar hon på universitetet och blir mer och mer ”amerikansk”, även om hon alltid är kluven över var hon hör hemma och saknar livet på Kuba. Så småningom gifter hon sig med en flirt från tonåren och de hade kunnat haft ett väldigt bekymmersfritt liv. Men Nora kan inte sluta tänka på Alicia. Hon förstår att hennes situation är allt annat än lätt: under åren som gått har Alicia blivit ensamstående med sin dotter, som hon inte kan låta gå i skolan, och hon måste prostituera sig för att kunna ha kontakt med sin man, som har hamnat i fängelse. Fattigdomen är enorm och desperationen är stor. Till slut förstår Nora att hon måste agera och åka dit. Hon kommer dock att möta en Alicia som är i betydligt sämre skick än vad hon hade kunnat föreställa sig.
Självklart är det en gripande bok. Den rymmer många scener från det elände som folk lever i och den säger något om det livsviktiga hopp som man måste hålla uppe för att orka. Jag tyckte riktigt mycket om Drömhjärta, men jag kan faktiskt inte köpa allt. USA målas i boken upp som paradiset på jorden och är inte bara det land där Nora vill bo med Alicias dotter. Det är tydligen också ett land, som till skillnad från Kuba och förmodligen resten av världen, kan bota blindhet. Allt ska liksom lösa sig i USA. Jag kan heller inte köpa den lilla kärleksstoryn som författaren har med. Nora träffar sitt ”livs kärlek” och de har ett såpass stabilt förhållande att de faktiskt har gift sig. Ändå blir det lite av en livskris att Nora åker till Kuba en stund, eftersom båda parter verkar vara rätt så säkra på att förhållandet ska spricka av att Nora lämnar karlen ensam några veckor. Ibland, i undantagsfall, kan jag köpa Hollywoodkärleksberättelser, men när det är Hollywoodskärleksberättelser, som bokens kärlekshistoria mellan Nora och hennes tonårskärlek som återvänder typ 10 år senare, får den åtminstone inte framstå som en kärlek som spricker av minsta lilla. Det blir så motsägelsefullt och konstigt.
Nåja. Det går att tänka bort de ovan nämnda detaljerna och gilla den här boken. Faktiskt gilla riktigt, riktigt mycket. Samartin har skrivit en intressant och upplysande bok om situationen i Kuba och miljöerna är så fint beskrivna att det känns som att man är där. Vilken resa!
Festivalen Stockholm Pride är inne på sista dagen imorgon, då det också är Prideparad. Därför kan det kanske passa extra bra att tipsa om några böcker som på ett eller annat sätt handlar om hbtq-frågor eller att komma ut. Jag har läst många bra böcker som kretsar kring temat och många av dem har Jonas Gardell skrivit. Han är ju aktuell med en ny bok, den första i en planerad trilogi som utspelar sig vid tiden när HIV blev känt. Jag är verkligen sugen på att läsa den, för jag har läst det mesta av det han har skrivit tidigare och jag älskar allt. Passionsspelet tycker jag är en av hans allra bästa. Det är en fin kärleksberättelse där huvudpersonen älskar en man.
Ett par böcker, som riktar sig mer till ungdomar, och som handlar om att komma ut, är I väntan på liv och Duktig pojke. I väntan på liv är en himla fin bok om en ensam tjej och den tränger sig verkligen på och berör. Det är en av mina favoriter bland de böcker jag läste i tonåren. Engelsforstrilogin, som framför allt är fantasyböcker, har också förälskade tonåringar bland huvudpersonerna. Alla scener i Eld, där huvudpersonen Linnea nästan spricker av kärlek till Vanessa, men inte vet var hon ska göra av den och all hennes ängslan över att Vanessa kanske inte ens vill vara med en tjej… det är helt fantastiskt skildrat (som allt annat i boken!). Jag tycker det är en oerhört bra bok, som trovärdigt ringar in hur det kan vara att vara tonåring idag.
En bok som jag läste nyligt och som delvis handlar om homofobi är deckaren Corpus Delicti. Ett intressant ämne, men boken blev ingen favorit.
Judd har precis separerat med sin fru, som han har hittat i säng med sin egen chef. Så går hans pappa bort efter en lång tids sjukdom och hans sista önskan har varit att familjen ska träffas för att sitta shiva, d.v.s att under sju dagar leva tillsammans under samma tak och ta emot besökare som vill beklaga sorgen. Familjen är en brokig skara och det är upplagt för konflikter och jobbiga konfrontationer. Det blir helt enkelt sju jävligt långa dagar.
Tropper skriver rappt och roligt. Trots att bokens teman kretsar kring sorg, ensamhet och rädsla för att leva ensam, så är den underhållande mer än något annat. Jag gillar hur den är skriven, för språket flyter verkligen och formuleringarna och liknelserna träffar alltid mitt i prick. Jag läste boken i jobbets bokcirkel och vi kommer att läsa en annan av Troppers böcker, Konsten att tala med en änkling, i Picket & pocket. Jag ser fram emot att läsa mer av samma författare.
Honungsbiets hemliga liv är en bok i stil med Niceville. Båda böckerna utspelar sig i ungefär samma tid och på ungefär samma plats: amerikanska södern under tidigt 60-tal. Boken handlar om en ung tjej, Lily, som rymmer hemifrån från sin inte särskilt trevliga far. Hennes mamma har gått bort och Lily tror sig ha varit inblandad i olyckan där mamman dog, men hon minns inte riktigt och har ingen att prata om saken med. Pappan behandlar henne illa och utsätter henne för övergrepp med smärtsamma metoder för att straffa henne när hon har gjort ”fel”.
Med sig på rymmen har hon familjens svarta hembiträde, som å sin sida flyr från en orättvis vistelse i häkte. Av en slump hamnar de hos tre mörkhyade systrar som jobbar med biodling. Trots Lilys hudfärg, som skiljer henne från gemenskapen hos systrarna, så känner hon sig för första gången trygg. Hela tiden finns dock rädslan över att pappan ska leta upp henne.
Boken handlar om några inte helt lyckliga ämnen, bland annat så skildrar den de djupa orättvisorna mot den svarta befolkningen och den inte helt lätta situationen för Lily. Ändå är boken varm och gör en glad. Den handlar mycket mer om vänskap och gemenskap än om elände. Sådana här positiva böcker kan man behöva ibland!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
