Bokblomma

Etikett: Kärlek

  • 5 kärleksfulla boktips

    Idag är det Alla hjärtans dag; den där dagen som är lite av en vattendelare – antingen firar man den, eller så ser man absolut ingen poäng. Oavsett vilket så finns det inget som hindrar att man delar med sig av lite tips på kärleksböcker. 😉 Som många av mina läsare vet så är jag hemskt kär, men råkar tyvärr hata sliskiga böcker med Hollywoodtrams. Det är inte så mycket att göra åt saken… Men ändå! 5 boktips:

    1. Ett boktips för den som eventuellt är tveksam till hela konceptet ”Kärlek” kanske kan passa på att läsa Prins Charles känsla, en dag som denna. Jag gillade den massor, även om jag inte alltid höll med författaren… Liv Strömquist har i seriealbumet försökt gå till botten med kärleken som samhällsfenomen. Hon är kritisk! Och boken är mycket underhållande och tänkvärd.

    2. Den allvarsamma leken är en av alla tidernas ärligaste och bästa kärleksböcker. Skriven av den stilistiskt fulländade Hjalmar Söderberg. En favoritbok.

    3. Doktor Kessners hemlighet är ingen renodlad bok om kärlek, men det är en spännande äventyrsbok för den yngre läsaren och den innehåller också en klockren beskrivning av den första, pirrande, blyga kärleken.

    4. Den har några år på nacken, men den är fortfarande ack så läsvärd: Förnuft och känsla. Här ryms triangeldrama, känslostormar och äktenskap som mer eller mindre är arrangerade. En fantastiskt intressant och rolig(!) läsning.

    5. Ibland är inte kärleken så rackarns lätt att finna. Det skildras väldigt avklätt och fint i Vi har redan sagt hej då. Det är en tunn bok, som på något sätt lyckas ringa in väldigt mycket i hur det kan vara att vara singel idag. Jag gillade den massor.

    ChokladhjärtanFoto: Ann-Kathrin Rehse/stock.xchng

    Ha en fin dag! 🙂 Om någon undrar så hör jag till de som firar. 😉

  • Spill: En damroman

    Spill - Sigrid CombüchenSpill: En damroman är en bok som har följt mig länge. Jag har haft den i mp3-spelaren sedan jag vet inte när. Förr lyssnade jag ofta och regelbundet på ljudböcker i och med att jag brukade lyssna när jag sprang, men jag har haft paus från löpningen sedan i våras, så nu har det blivit mer sporadiska lyssningar. Det kanske inte precis förhöjer läsupplevelsen att låta det gå lång tid mellan lyssningarna. Hur som helst kan jag väl konstatera att jag gillade boken, men att den kanske inte bjöd mig någon direkt wow-känsla. Kanske hade jag också för höga förväntningar. Det här är trots allt en Augustprisvinnare, och till skillnad mot många andra (pretentiösa) priser, så brukar jag uppskatta Augustprisvinnare och finna böckerna både läsvärda och lättillgängliga.

    Spill handlar om författaren Sigrid Combüchen (ja, det här är ytterligare en i raden av böcker där författaren lånar ut sitt namn till en av bokens karaktärer…), som en dag får ett brev av en läsare. Läsaren är en äldre dam, Hedwig Langmark, som tycker sig känna igen ett foto som beskrivs i en av Combüchens böcker. Hon frågar sig om fotot inte råkar vara ett foto som tagits av hennes familj på 30-talet. Det visar sig att hon har rätt. Sigrid har hittat fotot och låtit sig inspireras av det när hon har byggt upp persongalleriet till en av sina böcker. Nu börjar hon intressera sig för Hedwig och hennes liv och det som följer är en lång brevväxling, varvat med en skildring av livet som ung kvinna i 30-talets Stockholm.

    Det är alls inte ointressant. Jag tycker det är kul att läsa om livet på 30-talet och följa med huvudpersonen i sina kärleksaffärer, sitt familjetrassel och en spirande karriär.

    När jag läste om boken hos morgontidningarna fick jag dock veta att man ska läsa boken som någon slags stilfulländad bok om fiktion vs. verklighet;att alla bokens ”Hedda”, den unga kvinnan vars liv vi får följa, är en påhittad karaktär i Sigrids bok, och inte är samma person om Hedwig Langmark. Jaha, tänkte jag, vad synd att det gick mig förbi. Kanske är det sådant som händer när man lyssnar på ljudböcker på ett slarvigt sätt…

    Förmodligen kan man läsa in mycket mer i den här boken än vad jag någonsin gjorde. För mig var det bara en trevlig bok om en ung tjej med livet framför sig och ett Stockholm, så som det var för 80 år sedan. Inte så illa det heller!

    Några andra som läst Spill är SvD, Dagensbok och PocketBlogg. Du hittar den hos bl.a. Adlibris och Bokus.

  • Prins Charles känsla

    Prins Charles känsla

    Prins Charles känsla - Liv StrömquistJag kan säga direkt att jag inte alltid håller med Liv Strömquist i alla hennes slutsatser eller delar alla hennes åsikter, men det hindrar mig inte från att verkligen tycka fantastiskt mycket om hennes seriealbum Prins Charles känsla. I Prins Charles känsla gör Strömquist ett försök att förklara kärleken (den heteronormativa parrelationen, om någon trodde något annat) som samhällsfenomen och att gå till botten med varför otrohet är en sådan dramatisk återvändsgränd som innebär att ”Nyss älskade jag dig, men nu hatar jag dig!! Jag vill aldrig mer träffa dig. Förutom eventuellt på en stel fika en gång om året”. Underbyggt med argument från olika källor, inom t.ex. sociologi och historia, och i snygga tuschteckningar, liknar hon kärlek vid religion och förklarar sin syn på kopplingen mellan makt och relationer. Det är både skrattframkallande och gör en lite illa till mods samtidigt. Många av karaktärerna som flimrar förbi har man ju liksom träffat på i det verkliga livet. Som de där tjejerna som är lite som en morsa för sina pojkvänner och som gör allt för att ställa upp, ta hand om och visa sin kärlek, men som inte får så mycket tillbaka… I kändisvärlden kan de heta Whitney Houston, Victoria Benedictsson eller Diana…

    Det här är nog det tightaste och bästa jag läst i serieform hittills. Det är lätt att se serier som roliga enrutare eller strippar, men Strömquist visar också att serier kan vara ett forum för mer djupa gransningar. Det är ju ingen fackbok, men jag blev positivt överraskad över att boken trots allt är så informativ, samtidigt som den är sjukt rolig. Vad som också är befriande med serietecknare som Liv Strömquist är att trots att seriena är så feministiska och vänster, så fastnar de inte i att vara politiskt korrekta och mossiga. Tvärtom så  skojar Strömquist om allt och går gärna över gränsen för vad de flesta skulle anse bekvämt (tror jag). Exempelvis har hon inga betänkligheter att hänga ut Arne Weise, som är så folkkär, som topp 1 på topplistan ”våra allra mest älskade torskar”. Hon har ett skönt, o-tjejigt (hehe) sätt att skoja om saker. Det är ju så lätt för alla att kritisera kvinnliga kändisar för än det ena, än det andra (gärna kommentarer om det yttre!). Strömquist trampar utan betänkligheter rakt in i det träsket, men som motvikt drämmer hon till män som Hugh Grant och Jerry Seinfeld. Det kanske inte är det finaste sättet att skapa någon slags debatt som jämlikhet, men hon fegar verkligen inte. På många sätt är hennes serier väldigt tankeväckande och intressanta, även om jag personligen inte köper allt.

    Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.

  • Morgon i Jenin

    Morgon i Jenin

    Morgon i Jenin - Susan AbulhawaDet tog ett tag innan jag kom in i Morgon i Jenin, men det beror nog mest på yttre omständigheter. När jag väl började läsa så grep den tag som få böcker gör. Boken utspelar sig i Palestina och tar sin början redan vid Israels bildande och fortsätter fram till 2000-talet. Jag har inte vetat särskilt mycket om konflikten mellan Israel och Palestina, men här skildras verkligen helvetet utifrån de små människornas perspektiv. Den har varit en nyttig ögonöppnare för mig. I boken får vi följa Amal, som förlorar båda sina föräldrar i tonåren. Hon har två bröder, tvillingar, men den ena brodern, Ismael, försvann som liten. Vad ingen i familjen vet är att Ismael kidnappades av en israel och har kommit att växa upp som son till ett par, som själva inte kunnat få barn. Den andra tvillingen, Yousef, tillhör motståndsrörelsen och tar del i konflikterna, med allt vad det innebär i form av våld och misshandel. Amal känner sig rotlös och ensam. Ett stipendium ger henne möjlighet att studera vid ett universitet i USA och hon flyttar dit och försöker lära sig kulturen, som är så långt från den hon växt upp med. När hon tagit examen hamnar hon dock åter i Palestina och återuppfinner sitt ursprung, träffar kärleken, återförenas med sin bror, som nu gift sig med sin ungdomskärlek och blivit far, och känner sann glädje.

    För en palestinier är dock både glädje och kärlek skört. När Amal återvänder till USA utsätts hennes nära och kära i Palestina för det ena övergreppet efter det andra och en efter en rycks ifrån henne. När hon själv blir mor och är ensamstående i USA, blir hon en kvinna som bara vågar krama om sin dotter medan dottern sover, för hon våga inte visa sin kärlek längre. Hur skulle någon kunna tillåta sig att visa kärlek, när precis allting kan smulas sönder imorgon?

    Ibland läser jag boken och tänker ”Men lägg av! Så överdrivet det här är. Såhär mycket elände kan en människa helt enkelt inte utsättas för!”. Sedan tänker jag ett varv till och inser att jo, precis såhär många trauman kan en palestinier ha utsatts för och utsättas för. Precis såhär mycket våld, hot och övergrepp har skett i Palestina. När det skildras hur barn föds och växer upp i flyktingläger och leker bland militärfordon och vapen så är det inget överdrivet snack, utan en realitet. Samtidigt; boken berättar också om israeler och palestinier som är nära vänner och den döljer inte att våld sker från båda håll.

    Det är en fantastisk liten bok. Språket flyter fram som poesi och berättelsen är av en sådan karakatär att den helt enkelt kräver att få bli berättad. Författaren har själv varit på plats i Palestina under många år och berättar egna vittnesmål, om än som en skönlitterär bok och inte en fackbok.

    Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket & pocket och jag tror att vi alla tyckte att boken var mycket bra. Visst, det finns saker man gärna hade dragit ett streck över, t.ex. slutet, som känns som något som tillkommit i efterhand, och den lite småfåniga kärlekshistorian, men jag kan ha överseende. Det här är en läsvärd och viktig bok.

    Några andra som har läst boken är Nobelprisprojektet, Sydsvenskan och Tonårsmorsa. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.

  • Nattens cirkus

    Nattens cirkus

    Erin Morgensterns debutbok Nattens cirkus utspelar sig på en magisk cirkus, där det ena cirkustältet är mer förbluffande och förtjusande än det andra. Vad besökarna, som söker sig dit under natten, inte vet, är att cirkusen inte är en vanlig cirkus, utan egentligen är skådeplatsen för en stor duell mellan de två unga magikerna Celia och Marco. Det enda Celia och Marco, å sin sida, vet är att de är uttagna till denna kamp, men de vet inte vem deras motspelare är. De bara fortsätter att göra den ena mer fascinerande cirkusupplevelsen efter den andra i förhoppningen om att de snart ska förstå vad spelet går ut på. När de väl upptäcker varandra upptäcker de också en stark förälskelse, något som är omöjligt med tanke på den duell de är mitt uppe i.

    På många sätt ringar Nattens cirkus in det jag gillar i en bra bok: spännande miljöer (författaren kan verkligen måla upp den fantastiska cirkusen; man tappar nästan andan!) , intressanta karaktärer, en lagom dos övernaturligt och magi och ett avskalat språk. Samtidigt ringar författaren också in sådant som jag inte gillar i böcker: Hollywoodförälskelser och obegripliga kärlekshistorier (De tittar på varandra en gång och bestämmer sig för att offra allt för varandra. Balanserat beslut? Nix!). I slutändan får boken ett medelbetyg från mig, men jag är den första att erkänna att jag ibland dömer kärleksböcker orimligt hårt… Boken har överlag fått bra kritik och jag förstår vad det kommer från.

    Några andra som har skrivit om Nattens cirkus är DN, En bok om dagen och Matildas läshörna. Du hittar den bl.a. hos Bokus och Adlibris.

  • Söta pojkar är bara på låtsas

    Söta pojkar är bara på låtsas

    Söta pojkar är bara på låtsas är en ungdomsroman som kom ut för något år sedan. Den bygger på författarens egna dagboksanteckningar, från slutet av 90-talet, vilket faktiskt märks. Det var snart tio år sedan jag själv var 16 år och lika gammal som huvudpersonen, Ella, men när jag läser boken känns berättelsen autentisk och trovärdig. Den är dessutom snyggt formgiven med randiga insidor av pärmarna, som om det vore ett skrivblock, och med en del tonåriga listor här och där mellan kapitlen (”Mina mål & löften”, ”Mina förebilder”…).

    Ella är oskuld, men livet kretsar kring killar och tankar om att ha sex med någon. När hon väl träffar en kille blir inte första gången som hon hade tänkt sig och det dröjer dessutom bara några veckor innan förhållandet är över. Hon är dock snabbt på banan igen och flirtar, går på fester och testar gränserna. Killar och män passerar, men varför vill ingen vara tillsammans med henne på riktigt?

    Jag vet inte vad jag hade tyckt om den här boken om jag hade läst den som 16-åring. Förmodligen hade jag inte känt igen mig ett dugg, utan mest tyckt att Ella var extrem, men nu, som vuxen, kan jag läsa den och verkligen uppskatta den. Jag tycker att författaren har lyckats ringa in det mörker och de tvära kast det kan innebära när man är tonåring. För tvära kast är det verkligen. I ena stunden kan hon bråka med sina föräldrar och vilja flytta hemifrån, men snart känns det skönt att de kan komma och hämta henne efter en misslyckad fest där hon har förlorat sin sovplats för att kompisen hon skulle sova hos har tagit hem ett ragg. I ena stunden kan hon vara ledsen och olyckligt kär, men i nästa kan hon av en händelse springa på någon av kärlekens kompisar och snart ligger hon och hånglar med honom istället. Jag tycker att känslan författaren förmedlar är intressant, för det är nog lite såhär bekräftelsesökande och jobbigt det kan vara att vara tonåring, men ibland kan jag tycka att det blir lite väl hastigt formulerat och lite väl många killar som passerar förbi. Jag förstår vad författaren vill förmedla, tror jag, men kanske kunde hon ha skurit ned lite på alla virriga fester där Ella springer från den ena killen till den andra och författaren knappt hinner uppehålla sig vid vilka känslor som snurrar innan kapitlet är slut.

    Några andra som har läst boken är Barnboksprat, En bok om dagen och Unga böcker. Boken finns bl.a. att köpa hos Bokus och Adlibris.

  • Doktor Kessners hemlighet

    Tidigare i år läste jag en novell av Adam Hansson och nu är han aktuell med sin första ungdomsroman, Doktor Kessners hemlighet. Det här är verkligen något helt annat än novellen, men jag tycker också att det här är riktigt bra.

    Boken handlar om 15-årige Finn, som inte precis lever ett Svenssonliv med sina föräldrar. De har nämligen en stor segelbåt, som de seglar med i Västindien med betalande gäster. Hans vardag består således av paradisöar och mycket sol och bad, men å andra sidan består den också till väldigt liten del av jämnåriga vänner. När jämnåriga Jen anländer med sina föräldrar känner han för första gången att han är bekväm med att umgås med en tjej och han vågar ta initiativ som han annars inte tar.

    Hanssons beskrivning av den första, pirrande kärleken är klockren och det bästa jag läst i ämnet på länge, men boken är mer än en bok om den första kärleken. Det här är en riktigt spännande äventyrsbok om deras segelbåts mystiska historia, som verkar ha kopplingar till händelser under Andra världskriget, och om människor som verkar vara ute efter båten och dess hemlighet.

    Några andra som har skrivit om Doktor Kessners hemlighet är Zachan och Jennys bokstavliga vardag. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Missa heller inte att boken har en hemsida, S/Y Avalon.

  • Det skulle kunna hända dig

    Det skulle kunna hända dig

    Det skulle kunna hända dig, skriven av pseudonymen Jack A, känns lite som en blandning mellan två andra böcker som jag har läst i år: Tabula rasa hotels och Vi har redan sagt hej då, men kanske utan att riktigt nå fram till någon av de andra böckernas nivå. Den kretsar kring en oerhört omogen huvudperson, som är i 25-årsåldern och just inte gör något annat i sitt liv än att dricka sig till minnesluckor med sina lika barnsliga vänner. De försörjer sig med svartjobb och saknar helt ambitioner att skaffa sig riktiga jobb. Hemmen är sviniga och ostädade, deras språk ovårdat och tjejer ska i deras värld hålla sig till köket så länge de inte vill knulla. Man har onekligen lite svårt att förstå vad de har för charm, men någonting är det, för plötsligt finner sig huvudpersonen vara indragen i ett förhållande med en tjej som har någon slags idé om att umgås på något annat sätt än att dricka vin ur ölglas och skrävla om krogerövringar.

    Boken gör anspråk på att skildra ”generationen som inte vill bli vuxen” och det gör den väl också, men jag kan inte alls känna igen mig eller beröras av det. Desto bättre tyckte jag om Vi har redan sagt hej då, som berör mycket mer och handlar om lite samma sak. Det hysteriska festandet kan jag inte heller känna igen från mitt eget liv, men lite känner jag igen det från Tabula rasa hotels, som också har ett högt tempo. Det skulle kunna hända dig är underhållande, men för mig är den inte så mycket mer.

    Några andra som har skrivit om boken är Bokföring enligt Monika och ielinashylla. Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.

  • Konsten att tala med en änkling

    Konsten att tala med en änkling

    Det var inte så länge jag sedan jag läste en annan av Troppers böcker: Sju jävligt långa dagar. Eftersom jag läser dem så tätt inpå, så har jag även den tidigare romanen färskt i minnet och jag kommer till och med på mig själv med att blanda ihop karaktärerna och händelserna i böckerna. För de är verkligen lika!

    Nu gillade jag ju Sju jävligt långa dagar, så det blir ju logiskt att jag också gillar Konsten att tala med en änkling. För det gör jag faktiskt! Tropper skriver fortfarande roligt, träffande och med förbluffande liknelser som ringar in precis hur tragikomiskt, sorgligt och ensamt bokens huvudperson har det. I den här boken heter huvudpersonen Doug och han har, knappt 30 år gammal, blivit änkling och på sätt och vis har han också blivit ensamstående pappa till sin styvson, som är en strulig tonåring, som sörjer genom att röka på och trassla i skolan. Sorgen är fortfarande som ett öppet sår hos Doug, men hans tvillingsyster, som för övrigt är mitt uppe i en skilsmässa och väntar sitt första barn, tycker att det är hög tid att han ger sig ut på singelmarknaden igen.

    Det är ingen tvekan om att Tropper kan skildra Dougs ensamhet, men han gör det inte som en alltigenom mörk berättelse, utan han skruvar till det ordentligt och får ihop en varm och rolig berättelse som kretsar kring ett helt gäng excentriska karaktärer.

    Ja, jag gillar det! Liksom tidigare så blir det kanske lite för mycket ibland och, framför allt, lite onödigt många sexreferenser, men det är väl en smakfråga om man roas av det… Sammantaget är det här en väldigt bra och mycket välskriven bok.

    Jag läste boken i bokcirkeln Picket & pocket. Hundöra, som också är med i bokcirkeln, tyckte också att boken var riktigt bra. Några andra som har skrivit om boken är En bok om dagen, Calliope books och Bokcirkus. Bokcirkus skriver bland annat om det som som hon tänkvärt kallar för ”dicklit”. Byt ut chick mot dick i chicklit så har du den här boken. Det ligger mycket i det och säger något om hur tråkigt låg status chick lit har. För den här boken är då inte inpackad i en rosa förpackning och står och skäms i ett pocketställ.

    Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.