Sköna Maj, av Eli Åhman Owetz, är en lättläst bok om en glad senior som råkar missa bussen och istället får en händelserik dag på stan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Sköna Maj, av Eli Åhman Owetz, är en mysig feelgoodberättelse om senioren Maj, som får en oväntat äventyrlig dag på stan. Hon ska ta bussen hem från frisören, men missar den och bestämmer sig istället för att gå. Maj passerar den klädbutik hon jobbade i som ung (fast nu säljer den även second hand-kläder – varför man nu skulle vilja köpa gamla kläder, som Maj ser det), en restaurang, där personalen inte har en aning om hur man lagar rotmos, och en möbelaffär med oerhört sköna sängar. Men framför allt springer hon av en händelse på Lennart – hennes ungdomskärlek, som hon inte sett på många, många år.
Sköna Maj är skriven på lättläst svenska och i en intervju i Sveriges radio hörde jag Eli Åhman Owetz berätta om att skriva lättläst. Jag hade förmodligen inte valt att lyssna på boken om det inte vore för att intervjun gjorde mig så nyfiken. Jag tyckte också att det var så himla fint när hon berättade att hon skrivit boken med sin Alzheimersjuka mamma, och den högläsning de haft på hennes äldreboende, i åtanke. Det gör mig glad att tänka på att det produceras lättlästa böcker, som möjliggör för fler att få ta del av det läsning och berättande kan ge.
Jag lyssnade på boken med en viss farhåga att boken skulle vara så enkelt skrivet att den skulle falla platt, men till min förvåning tyckte jag riktigt mycket om den. Sköna Maj är en lättsam, varm och rolig berättelse som passade perfekt att lyssna på som ljudbok.
Sköna Maj
Sköna Maj gavs ut av LL-förlaget 2021. Jag lyssnade på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Fransesca Quartey . ISBN: 9789188073945.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en bok om att lämna en norrländsk småstad till förmån för Stockholm och att kämpa för att passa in.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en roman om klass och klassresor. Huvudpersonen, Jenny, har lämnat lilla Sörede till förmån för Stockholm. Bakom sig lämnar hon allt hon inte vill ha: Norrland, småstadsliv, husrenoveringar, småbarnsliv, slitsamt jobb i äldreomsorgen – sådant som är hennes systrars verklighet. Vad hon har lyckats uppnå hittills: ett kort andrahandskontrakt och ett tillfälligt jobb på en reklambyrå med taskig arbetskultur. Släkten i Sörede verkar inte förstå Jennys livsval eller storheten med att bo i Stockholm. Avståndet mellan dem växer.
Så träffar hon Sebastian, en man som vuxit upp med överklassens privilegier och som tar för sig av livet och Stockholm med den självklarhet man kan när man vet att allt alltid kommer att lösa sig, när man vet att det alltid finns något att falla tillbaka på, och när man alltid känner sig bekväm i alla sammanhang och situationer. Ironiskt nog forskar Sebastian kring arbetarklassen, som han egentligen bara känner i teorin. Jenny och Sebastian blir ett par, men det är inte friktionsfritt att vara tillsammans med så vitt skilda erfarenheter i bagaget, och det är inte helt lätt för Jenny att smälta in och känna sig hemma bland Sebastians vänner.
Det här är i teorin en bok helt i min smak. Jag har själv gjort något av en klassresa, på så sätt att de flesta i min släkt har vanliga arbetarjobb och att jag själv är en av få i släkten som har pluggat på universitetet (doktorerat till och med). Sedan bor jag i och för sig i Umeå, vilket inte precis är som att göra bostadskarriär i Stockholm eller att hoppa omkring och göra karriär i någon storstad, men ändå. Självklart har jag ibland känt att mitt yrkesval är olikt de flestas i min släkt och att det skapar ett avstånd och jag har absolut flyttat ifrån min uppväxtort för att jag tyckte att det var för litet, fanns för få likasinnade, inte passade för mig där och då. Jag trodde att jag skulle läsa och känna igenkänning, som jag har gjort med så många andra klasskildringar, men alltså… Nej! Jag blev faktiskt mest irriterad medan jag läste, irriterad på att Jenny är så ängslig och lägger så mycket energi på att noja kring oväsentligheter och fundera över hur hon ska passa in. Jag fattar: Jennys historia är säkert en historia hon delar med många klassresenärer, men själv känner jag inte igen mig ett dugg och därför blir jag heller inte berörd. Dessutom finns det ingenting som avslöjar varför Jenny och Sebastian är ihop. Jag undrar hela tiden varför de inte gör slut. Det finns faktiskt ingenting i Jennys liv som framstår som särskilt kul, äkta eller intressant. Kanske är det meningen att det ska framstå så, men det är nog det som gör att jag helt enkelt inte känner så stora sympatier för Jenny. Hon lämnade Sörede, som hon föraktar och förminskar, men hon verkar inte ens själv tycka att något i hennes Stockholmsliv är särskilt bra? Till slut vet jag inte vad boken vill säga.
Det boken i alla händelser påminde mig om var i alla fall hur en klassresa också skulle kunna vara: att man pluggar, flyttar och lever ett liv som på många sätt skiljer sig från det man levde när man växte upp och… ja. That’s it. Var och varannan person gör en klassresa och Stockholm består till stor del av folk som har flyttat dit. Det är inte nödvändigtvis en big deal att komma från ett ställe som fiktiva Sörede. Det är liksom en erfarenhet att dela med fantastiskt många andra och den kräver inte att man tänker sönder varje liten situation, relation eller valmöjlighet och funderar på hur ”alla andra”, de som föddes in i den klass de lever i, gör.
Inget ska växa över mig
Inget ska växa över mig gavs ut av Natur & kultur 2023. ISBN: 9789127178069, 9789127178069.
Elin Grelsson
Elin Grelsson (född 1983) är en svensk författare och skribent.
Bränn alla broar, av Siri Helle, är något så udda som en romantisk feelgoodberättelse kretsande kring en deprimerad kvinna med självmordstankar. Det blir förvånansvärt roligt, men är självklart också en bok med mycket mörker.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Huvudpersonen i Bränn alla broar, av Siri Helle, är Liv, en snart-trettioåring som med en flott Handels-utbildning i bagaget nu jobbar hos en högst respekterad fondförvaltare. Livet handlar till största delen om att jobba hårt och gränslöst – arbetstiden spiller över på kvällar och helger och som anställd förväntas tillgänglighet dygnet runt. Det är på väg att ge utdelning: hennes namn nämns i samband med tillsättandet av en ny avdelningschef. När hon inte jobbar rör sig Liv sig mellan den Carl Malmsten-inredda lägenheten i innerstan, yogastudion och krogarna på Stureplan. Hon är inte lycklig. Faktum är att Liv känner sig totalt misslyckad och hon ser inte längre någon väg framåt. Hon landar till slut i att hon gör bäst i att ta sitt liv. Det som hejdar henne är ett brev hennes tonårsjag skrev till sitt framtida jag, ett brev där hon uppmanas att ge livet en sista chans.
Liv tar tonårs-Liv på orden. Hon ger sig själv tre månader till. Under dessa tre månader ska hon leva livet på ett annat sätt, sätta sprätt på sina pengar och ta fler risker och chanser i livet. Det börjar lite trevande, men snart hittar hon nytt umgänge som får Livs omvandling att accelerera: på bussen träffar hon gatukonstnären Sanna och bestämmer sig för att ta kontakt. Sanna är olik Liv: lever ett bohemiskt liv, lägger tid på volontärarbete och konst snarare än arbete för försörjning. Sanna och hennes kompisar festar inte på Stureplan utan på svartklubbar. Samtalsämnena handlar om filosofi och politik snarare än jobb och karriär.
Det är kul att följa Liv i hennes förvandling, men snart går det hela överstyr och skrattet fastnar i halsen. I boken gör Siri Helle klart att depression kan ta sig olika uttryck och vara betydligt svårare att ta sig ur än vad man som läsare först kan ledas till att tro: Livs livsstilsförändring är ingen quick fix.
Bokens premiss är helt klart mörk. Det är nästan orimligt att en feelgoodroman tar avstamp i suicidtankar, men Siri Helle lyckas, kanske för att hon är psykolog och kan skildra det med trovärdighet och komplexitet. Man ska dock inte att förledas att tro att det här är en deppig bok. Till största delen är den faktiskt rolig och den saknar naturligtvis inte kärlek och sex.
Det finns delar i boken som saknar trovärdighet och en del karaktärer tycker jag är lite väl klichéartade, men jag gillar boken ändå! Den är annorlunda och tänkvärd: väcker många tankar om vad vi gör med våra liv, vad vi utsätter varandra för och hur skört livet kan vara.
PS: Om du mår dåligt finns det alltid hjälp att få. Ring 112 om det är akut, eller 1177 för rådgivning, om det kan vänta. Några andra telefonnummer: Hjälplinjen 0771-22 00 60, Jourhavande medmänniska 08-702 16 80, Mind självmordslinjen 90 101.
Bränn alla broar
Bränn alla broar gavs ut av Louise Bäckelin förlag 2018. ISBN: 978-91-7799-038-3.
Siri Helle
Siri Helle (född 1991) är en svensk psykolog och författare.
Julia och Jack, av Anna Lönnqvist, är en romanceberättelse om att vara den andra kvinnan och om att återse ett ex, som river upp både gamla känslor och obearbetad ilska.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Julia och Jack är en romantisk feelgoodberättelse skriven av Anna Lönnqvist. Boken handlar om Julia, en kvinna i karriären som också är ”den andra kvinnan” – hon har en relation med en gift man. Mannen bedyrar att han och frun ska separera och att han och Julia har en framtid ihop. Det går dock väldigt trögt och innerst inne skaver det hos Julia att de aldrig kommer framåt. När boken tar sin början är de på en romantisk weekend i New York, men den blir inte alls som det var tänkt. Oväntat springer de dessutom på Julias ex-sambo, Jack, och hans nya tjej, som också semestrar i New York. Det har gått flera år sedan Julia och Jack bröt upp, men nu tas kontakten upp igen. Hon trasslar dock omedelbart in sig i lögner och missförstånd, som uppstår när hon försöker få hennes relation att framstå som stabilare än vad den faktiskt är. Plötsligt påstår hon sig vara gift, bo i villa och ha bonusbarn. I verkligheten kan hon och älskaren bara träffas när det passar honom, hon lever ensam i en lägenhet i centrala Stockholm och hon har aldrig träffat hans barn.
Julia är inte den enda med hemligheter. Systern, systerdottern, svågern, älskaren, Jack, och till och med de avlidna föräldrarna, döljer saker för varandra. Det är spännande läsning; Det finns flera mysterium som vecklar ut sig efter hand och jag plöjde mig ivrigt igenom boken för att få reda på hur allt hänger ihop.
Jag ska villigt erkänna att romance och feelgoodberättelser inte är min mest lästa genre och att jag knappast är genrens största fan. Men jag rycktes med! Julia och Jack är en fängslande och avkopplande berättelse, perfekt att läsa när man behöver lite lättsmält underhållning och vill koppla av med en bok som inte kräver allt för avancerade analyser, om man säger så. Boken saknar inte delar som känns sökta, mindre trovärdiga eller rent av fåniga. Det är heller inte speciellt svårt att lista ut vad hemligheterna består i. Jag gissar att det ligger i genrens natur att man ska veta vad man får – inga överraskningar här, inte. Läsaren får kärlek, kärlekstrassel och en vändning som naturligtvis utmynnar i ett lyckligt slut. Gott så!
Julia & Jack
Julia och Jack gavs ut av Louise Bäckelin förlag 2018. ISBN: 978-91-7799-071-0.
Trogna läsare kanske minns att jag bestämde mig för att läsa noveller i december. Här kommer de tre sista, som alltså blev utlästa i april. Jepp, det tog lite tid… Men det gör ingenting! Det var ingen brådska.
Pauls flicka av Guy de Maupassant
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Pauls flicka är en av Guy de Maupassants många noveller. Enligt förordet skrev han över trehundra stycken. I Pauls flicka och många andra noveller skriver de Maupassant lätt och levande om livet i Paris med omnejd vid 1800-talets slut. Det är inte fy skam att få följa med honom dit. Pauls flicka utspelar sig vid Seine, där människor träffas, festar och inleder kärleksaffärer. I den här berättelsen blir det dramatik när Pauls dejt börjar snegla åt ett tjejgäng. Det går att läsa delar av novellen som en uppfriskande berättelse om att lämna en trist och konservativ snubbe och istället följa sin egen väg, men någonting säger mig att det inte var det de Maupassant tänkte. Jag förstår faktiskt inte syftet. Det är överdrivet dramatiskt och jag förstår inte vem man ska sympatisera med. Det känns som en berättelse som inte direkt funkar i vår tid.
La femme de Paul översattes av Hjalmar Söderberg och gavs ut första gången i samlingen Huset Tellier (1927). Jag har läst en utgåva från Novellix (2014). ISBN: 978-91-7589-056-2.
Diomedes hästar av Agatha Christie
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Diomedes hästar är en av Agatha Christies många berättelser om den kvicktänkte detektiven Hercule Poirot. Den här gången är det en läkare som vänder sig till honom med stor oro över en ung kvinna som verkar ha hamnat i dåligt sällskap och är på väg in i narkotikamissbruk. Kan Poirot hjälpa henne och hennes systrar? Det blir mer än så: han gör ett avslöjande längs vägen. Som alltid är det klurigt och snyggt berättat. Christie kan det här med pusseldeckare!
The Horses of Diomedes gavs ut i sin första svenska översättning 1947 i samlingen Herkules storverk. Jag har läst en nyöversättning av Helen Ljungmark, utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-077-7.
Snigeln & flickan av Agnes von Krusenstjerna
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Snigeln & flickan, av Agnes von Krusenstjerna, är en liten flicka på väg mot familjens sommarställe. Favoritdockan håller hon i ett stadigt tag. Det är bara det att hösten har kommit och när de är framme är ingenting sig likt: det är kallt och träden är kala. När jag läser tycker jag att von Krusenstjerna fångar åldern så himla fint: en ålder där man som vuxen inte alltid kan förutse vad som kan te sig skrämmande eller obegripligt och där starka känslor kan komma fram i de mest oväntade situationer. Det kanske finns något annat och något mer von Krusenstjerna vill säga med den här novellen, men det är det jag framför allt tar med mig från denna fina lilla berättelse.
Snigeln och flickan gavs ut första gången i novellsamlingen Delat rum på Kammakaregatan (1933). Jag har läst en nyutgåva utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-095-1.
Jag läser gärna noveller – ett mycket trevligt och koncentrerat format. Här kommer tre klassiska noveller jag har läst på sistone!
Ett dockhem av August Strindberg
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Är inte Ett dockhem en pjäs av Henrik Ibsen? tänkte jag när jag började läsa den här novellen. Jo, det är det ju. I August Strindbergs novell är det just Ibsens berättelse som huvudpersonens fru läser och blir starkt berörd av. Plötsligt ifrågasätts hela deras äktenskap, som inledningsvis beskrivits såhär: ”De hade varit gifta i sex år, men de vore som ett par förlovade.” Jag började läsa med stor nyfikenhet. Strindberg beskriver ett par som håller romantiken och längtan uppe år efter år. Sedan rasar allt ihop och jag kände inte precis att Strindberg skildrade det på ett, för mig, trovärdigt sätt.
Ett dockhem publicerades första gången i Giftas I (Albert Bonniers förlag, 1884). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-41-8.
Med strömmen av Hjalmar Söderberg
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag är svag för Hjalmar Söderberg. Han brukar lyckas skapa stora känslor med mycket små medel. I hans många romaner och noveller finns ofta en ensamhet och melankoli, som han är väldigt duktig på att skildra. Med strömmen är inget undantag. Den handlar om en ung man, som gjort sig fri från alla andras förväntningar och idéer om hur livet borde vara. Pengar finns. Han har råd att leva ett bohemiskt liv och spendera dagarna med att läsa & fundera. Sedan trillar han dit ändå: gifter sig, skaffar ett trist jobb… Livet alltså! Vad gör vi med våra liv?
Med strömmen publicerades första gången i Främlingarna (Albert Bonniers förlag, 1903). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-43-2.
Spökhanden av Selma Lagerlöf
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Spökhanden är en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt. En läkare blir hastigt kallad till hemmet: hans fru är helt förstörd: ”De vet inte vad som fattas henne. De tror att hon fått se något.” Och jo: hon har sett något avgörande om sig själv, äktenskapet och framtiden. Det är ingen lång berättelse, men Lagerlöf lyckas både skriva en otrolig text om tvåsamhet och en faktiskt ganska otäck skräckis.
Spökhanden publicerades första gången i Idun, årg. 11 (1889) och därefter i Från skilda tider. Efterlämnade skrifter I (Albert Bonniers förlag, 1943). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-44-9.
I Gun-Britt Sundströms För Lydia återberättas Hjalmar Söderbergs kärleksklassiker, Den allvarsamma leken, från Lydias perspektiv.
För Lydia är Gun-Britt Sundströms tolkning av Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken. Söderbergs roman inleds vid förra sekelskiftets Stockholm, där Lydia och Arvid har en romans, som av ekonomiska skäl aldrig leder till något äktenskap. Istället tar deras liv helt olika riktningar och först långt senare träffas de två igen och inleder en affär. Det är en bok som berör förälskelsens, passionens och kärlekens många sidor samtidigt som den berättar om Stockholm och Sverige vid den här tiden. Jag håller boken för en av mina favoritromaner, mycket på grund av Söderbergs precisa och fina språk. Söderberg berättar från Arvids perspektiv, men i För Lydia låter Sundström Lydia stå i centrum. Författaren har också flyttat berättelsen omkring 50 år framåt i tiden.
Boken inleds, precis som i Söderbergs version, i skärgården. Lydia och Arvid har en avståndsromans. Det ligger i luften att det ska bli något mer, men det händer inte. Hösten kommer och Lydia väntar och väntar, men Arvid hör aldrig av sig. Vid några tillfällen korsas deras vägar, men ingenting förändras. Plötsligt förolyckas Lydias pappa och rycks oväntat bort. En vän till familjen blir en stadig klippa att luta sig mot i sorgen och trots en ordentlig åldersskillnad ingår de två så småningom äktenskap. Paret lämnar stan och blir föräldrar till en dotter. Lydia går omkring i ett stort, lantligt hus och känner sig ensam och uttråkad. En vän från stan livar upp emellanåt, hälsar på och för med sig ungdom och liv i det som annars är en rätt sömnig tillvaro långt från Stockholm. Det blir även resor till Stockholm och där träffar Lydia så småningom en man. Det är inte Arvid, men det är en älskare. Hon får veta att Arvid har gift sig och att äktenskapet verkar tråkigt och olyckligt. Åren går. Med tiden träffar hon Arvid på nytt. De inleder en affär och Lydia och maken går så småningom skilda vägar. Lydia flyttar tillbaka till stan, överger hemmafrulivet till förmån för studier. Hon blommar ut. Hon träffar Arvid. Arvid är dock fortfarande gift och Lydia och han träffas i skymundan.
Jag har läst Maken av Gun-Britt Sundström och det är en roman jag sorterar in bland mina favoriter. Kanske hade jag för höga förväntningar av den anledningen. Även Maken är en roman om ett av-och-på-förhållande som pågår år efter år, men För Lydia känns inte alls lika vass. Det mesta känns svårt att köpa, särskilt eftersom boken har flyttats till en tid då jag någonstans förväntar mig att kvinnor kunde vara mer fria och bestämma mer över sina egna liv. När jag läser blir jag inte alls övertygad om varför Arvid är en sådan djup förälskelse. En flirt en sommar? Jag får inga ledtrådar till varför Lydia år efter år fortsätter att fantisera om Arvid (eller varför han gör samma sak). Varför gifter hon sig? Vid separationen överger hon i princip sin dotter. Jag har själv en dotter. För mig är det helt sinnessjukt att överge sitt barn. För vad? I Lydias fall fimpas dottern till förmån för några meningslösa strökurser på universitetet och en romans. Jag vet inte om Söderberg beskriver det bättre, egentligen, men när jag läste hans roman (för många år sedan) stördes jag inte på samma sätt som när jag nu har läst För Lydia.
Nej, det här berörde inte och det fördjupade inte heller Söderbergs klassiker. Det här var i stort sett ingenting för mig, ärligt talat.
För Lydia
Förlag: Albert Bonniers förlag (2014). ISBN: 9789100132958.
Gun-Britt Sundström
Gun-Britt Sundström (född 1945) är en svensk författare.
Hon, av Viktor Andersson, är en roman om relation som tagit slut och ett desperat sökande efter ett namn: berättarjaget har glömt namnet på hon som en gång var en så stor del av hans liv.
Hon, av Viktor Andersson, är en roman om olycklig kärlek. Huvudpersonen, en Viktor (Andersson, tror jag bestämt?), är tjugonågonting och försöker förtvivlat att minnas namnet på hon, hans (första?) stora kärlek, som nu har försvunnit ur hans liv. Boken rör sig genom en uppväxt i en småstad, en flytt till Stockholm, stora planer och förhoppningar (från hennes sida – hon drömmer om att bli antagen till musikhögskola) och sedan ett avslut.
Det är på sätt och vis en träffande bok. De flesta av oss har väl haft relationer i unga år, relationer som nästan oundvikligen spricker eftersom så mycket i livet inte är färdigt eller bestämt i den åldern. Livet kan ta så många vägar när man är kring 20. Känslor kan ta så många vägar. Det är alltså ett fint ämne att ta sig an i en roman och det finns delar som får mig att minas hur det kunde vara att vara att vara i den där åldern när man är på väg att bli vuxen och forma sitt eget liv.
Det finns även en intressant spänning i romanen. Mycket är ovisst. Vem är egentligen Viktor? Vad har han och hon haft för relation? Jag anade, hoppades ärligt talat, att författaren skulle överraska på riktigt, göra något mer av den kraften, men för mig pyste det bara ihop.
Tyvärr räckte det inte hela vägen för min del. Hela premissen känns krystad – varför skulle någon glömma en kärleks namn? Även om jag inser att det mest ska förmedla en känsla, vara en metafor, så blir det ändå ganska platt, bland annat för att namn bara är ett namn. Jag skulle vilja veta mer om personen och relationen, men på den punkten känns boken märkligt tom. Dessutom tycker jag att boken är stolpigt skriven på något sätt. Det flyter inte.
Nu blev det ett gnälligt inlägg, vilket känns trist. Det här är en debutroman. Här finns mycket potential som jag hoppas att författaren hunnit utveckla i senare romaner (Hon utkom 2014).
Detaljerna, av Ia Genberg, är en fantastisk kortroman om livet och formande möten. Utrymme ges åt fyra personer som berättarrösten mött tidigare i livet och som lett henne mot en ny riktning. Fast kanske allra viktigaste är det andra, det konstanta mellan raderna.
Detaljerna, av Ia Genberg, inleds med att bokens berättare, en medelålders kvinna, drabbad av feber, ser tillbaka på händelser och möten i livet. I fyra delar återberättas skeenden som kretsar kring fyra olika personer, personer som tagit stor plats, men som inte längre finns kvar. Någonstans i bakgrunden finns det konstanta: vännen Sally, en karaktär som just inte ges något utrymme alls i boken, men som ändå finns där, som en röd tråd.
I fyra berättelser, som skulle kunna läsas fristående om man så vill, återberättas ett liv, så som det formats av de möten huvudpersonen hunnit med hittills. Det är fint. Precis så är livet: som en ström att följa med i och formas av. Författaren skriver om en hastigt uppblossad passion, som får hela livet att ändra riktning. Hon skriver om hur livet med en sambo kan gå från något självklart till något skavande och om hur en speciell vänskapsrelation kan fortsätta att väcka frågor resten av livet. Allra sist kommer bokens kanske starkaste del, en berättelse om huvudpersonens mamma och mammans livslånga kamp mot psykisk sjukdom och psykisk ohälsa.
Varje möte och varje händelse puffar livet i någon riktning. Kanske allra mest formande för bokens berättare är naturligtvis relationen med modern, en relation som tidigt försvåras av moderns sjukdom och oförmåga att ta hand om sitt barn. Andra möten och händelser är intensiva medan de pågår, för att sedan inte lämna mycket mer tydliga spår än läsupplevelser för evigt förknippade med då. Och ibland en undran av vad som egentligen hände?
Jag brukar uppskatta när författaren lämnar en del åt läsaren och här är det mycket att fylla i själv – det finns ingen kronologisk ordning att hänga upp berättelsen på och med de ca 150 sidorna är det inte direkt en tegelsten. Ändå är det ingen svårläst roman. Inte heller upplever jag den som tunn i någon negativ bemärkelse. Trots sitt ringa sidantal är den faktiskt fylld av det titeln skvallrar om: detaljer, inte minst i de pricksäkert valda tidsmarkörerna: ett millennieskifte som ska ringas in, telefonkataloger…
Detaljerna är en fantastisk liten roman. Jag älskar de till synes helt fristående berättelserna och allt de lyckas berätta om ett liv och de möten livet består av. Bokens fyra delar är otroligt bra var och en, men helheten som växer fram är också någonting stort. Det här gillade jag!
Detaljerna
Förlag: Weyler (2022). ISBN: 9789127175549.
Ia Genberg
Ia Genberg (född 1967) är en svensk journalist och författare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.