Jag älskar julen. Fruktansvärt mycket. Jag har inte tid att vänta ända till december på julstök, för då blir det mer stress än roligt. Jag vill ju ha tid att äta pepparkakor & dricka glögg i lugn och ro, att slå in julklappar utan stress och att gå på julkalas. Jag har redan druckit glögg X antal gånger denna höst och börjat lyssna så smått på min jul-playlist… Men vissa saker får man vänta ytterligare några veckor på, särskilt julkalendrar… Nu är ju inte jag ett barn och jag har inget barn heller, men jag såg att det i år finns en adventskalender med Pixiböcker och det tycker jag är så roligt och bra att jag postar ett inlägg om det i alla fall (det kanske har funnits i många år förresten?). Jag älskade Pixiböcker när jag var liten! Och visst känns det hemskt mycket sundare och roligare med ett litet Pixibibliotek istället för smaklös mjölkchoklad eller plastleksaker?
Etikett: Jul
-
Tematrio: Önskeklappar
Julen är snart här och Tematrio har därför julklappstema denna vecka: Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla! Uppriktigt sagt har min bokhylla knappt plats för fler böcker (vilket i och för sig säger mer om storleken på min bokhylla, och min lägenhet, än om antalet böcker jag äger). Men självklart är det alltid skojigt att få böcker. Om nu någon vågar ge en storläsare böcker i present…
Några böcker som jag är lite extra sugen på att läsa, även om jag i och för sig gärna kan nöja mig med att låna, är Augustprisbelönade Expeditionen av Bea Uusma och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande.
Som tredje bok säger jag nog Tove Janssons moderna klassiker Pappan och havet. Den gick som bokcirkelbok i Lundströms bokradio nu senast och det gjorde mig lite extra nyfiken.
-
Hejdå julen!
Idag är det dags att städa bort allt julpynt… För mig, som brukar tjuvstarta julen och plocka fram allt juligt redan i början av november, så känns det både lite tomt och lite skönt att plocka bort stjärnor och ljusstakar. Mest tomt kommer det att bli i studiesalen på ”mitt” bibliotek…
Men den granen är det som tur är inte jag som ska plocka ihop!
-
Tematrio: Julförberedelser
Den här veckan är det inget boktema på Tematrio. Istället handlar det, passande nog, om julförberedelser. Berätta om tre julförberedelser alltså!
En rolig jultradition som vi har är att baka pepparkakor. Själv tycker jag nog egentligen bäst om att lyssna på sunkig musik och dricka glögg under tiden, men en av mina vänner är en riktig fena på att kavla tunt och har tålamod att stansa ut pepparkakor tills degen är slut. Tur det! Vi andra brukar göra ett fåtal, tjocka… Alla måste dock göra en varsin pepparkakskamel:
Julklappar känns som en ganska självklar tradition, men värd att nämnas. 🙂 Både roligt att ge och att få. Hehe. Jag brukar köpa mina tidigt, redan i november faktiskt. Skönt att ha det gjort och slippa stressa innan jul, när det är så otroligt mycket folk i affärerna.
Innan jul brukar det också bli julsittning med mina kemistvänner. Den har jag faktiskt gått på även nu när jag inte längre pluggar. Kanske det inte är en tradition så länge till, men ändå. 🙂 Julen handlar ju om att umgås, så det blir säkert någon annan julfest kommande år. 🙂
-
Tematrio: Jul
Året börjar lida mot sitt slut och jag har tagit lite julledigt. Eller, ledigt är kanske att ta i, men jag har gjort en julresa och förflyttat mig med mina studier. Hehe. Temat på veckan Tematrio är inte helt otippat: jul!
Berätta om tre ”någonting” med jultema!
En julig bok som jag har läst massor med gånger är Jostein Gaarders Julmysteriet. Det är en skön barn- och ungdomsbok som friskt blandar verklighet med sådant som är lite mer magiskt. Men så är ju julen också en högtid som handlar ganska mycket om magi. Jag gillar Gaarder!
En annan julig bok för barn och unga är Tomtemaskinen, med samma berättelse som den TV-sända julkalendern med Pettson och Findus. Jättefint illustrerad och med en hemskt rolig och charmig berättelse!
Som tredje ”någonting” den här veckan blir det en låt, min favoritjullåt. Lyssna & njut!
-
Vad heter han egentligen?
Eftersom det snart är december började jag fundera på det här med böcker som utspelar sig i jultid. Tomtemaskinen finns ju som kalender. En jättesöt liten bok! Men min största julfavorit är den lite magiska och spännande boken Julmysteriet av Jostein Gaarder. Jag har inte skrivit om den här på Bokblomma, men det är en gammal favoritbok.
Hur som helst. När jag kollade bland de Gaarder-böcker jag skrivit om såg jag något märkligt: det står Jostein Gaardner på Spelkortmysteriets framsida! Jag blev ställd! Är det så han heter? Nä. Jag har inte missuppfattat Gaarders namn i alla år. Han heter faktiskt Gaarder.
En annan klurig författare är Peter Pohl. Jag uttalde alltid hans efternamn som ”Pål” förut, men sedan sa någon till mig att han ju heter ”Pool”. Då fick jag skämmas lite. Roligt nog har det mycket senare visat sig att han faktiskt heter ”Pål” ändå, men vid det här laget säger jag alltid ”Pool” och kan inte sluta säga det.
Meningslöst inlägg. Jag vet! 🙂 Men jag tycker att det är lite komiskt att det finns så många författare och huvudpersoner vars namn man aldrig uttalar fast det nästan känns som att man känner dem. En kompis till mig tycker att Flyga drake var lite småjobbig att läsa för att det var så ovanliga namn att komma ihåg och uttala inom sig. Jag uttalar aldrig namn när jag läser, så det problemet har inte jag, men be mig inte försöka uttala en del av de mest fantasifulla namnen i t.ex. Sagan om ringen, för det kan jag inte! 🙂
-
Tiden det tar
Det är snart jul och Signe och hennes man och lilla dotter ska fira jul tillsammans. Så kommer Signes föräldrar och bror på besök och mammans krav väcker liv i minnet av en annan jul. I stort sett hela boken handlar om den julen då Signe var tretton år och sprickorna i familjen började bli för stora för att vara hanterbara.
Det här är en berättelse som går så långsamt fram att man hinner bli lite lätt uttråkad. Hela boken igenom är det en obehaglig stämning, men det händer väldigt lite. Den obehagliga stämningen när pappan styr och ställer i familjen tycker jag rent av är äcklig och ändå förekommer det ingenting rått i klartext. Berättelsen bara rullar vidare och berättas från lilla Signes ögon. Det är stilsäkert berättat och stundvis rörande, men det når inte ända fram.
Det största irritationsmomentet i boken tycker jag dock är att den delen som handlar om 13-åriga Signe sitter så dåligt ihop med de två kortare delarna, som handlar om den vuxna Signe. Jag fattar inte riktigt vad den sista delen gör där och kanske är jag för dum för att förstå, men jag gillade inte riktigt den här boken. Jag har dessutom svårt att få ihop att Signes föräldrar är samma personer boken igenom. Pappan, som tycks vara den enda stabila människan i delarna om vuxna Signe framstår som en hysterisk idiot i delen om Signes som 13-åring. Boken får dock plus i kanten för att den är så fint berättad.