Här om veckan listade Guardian de 10 bästa skönlitterära inledningarna. Det är ju ett urval av engelskspråkig litteratur, så mycket känner jag faktiskt inte igen. Faktum är att den enda boken jag har läst på deras 10-i-topp är Donna Tartts Den hemliga historien, som kan hittas på plats 9. Jag tyckte själv att inledningen var riktigt bra:
The snow in the mountains was melting and Bunny had been dead for several weeks before we came to understand the gravity of our situation.
Verkligen pang på!
Den här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre inledningar man tycker är minnesvärda! Kul tema, tycker jag! Det är ju faktiskt så att det många gånger är inledningen som gör att man sugs in i berättelsen.
Min favoritinledning är från En komikers uppväxt: ”I begynnelsen gick människan på månen.”. Om jag någonsin skrev memoarer skulle jag vilja skriva just så, fast inte någonting med månen dårå, ty jag är inte född -69.
En annan inledning som har naglat sig fast är från Hemsöborna: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”. Det är en inledning som jag tror många kan utantill… Jag kan väl i och för sig erkänna att boken inte gjort så stort intryck på mig ändå, men det är ingen dum inledning för den kastar in Carlsson direkt i berättelsen. 🙂
Som tredje inledning är jag nog lite fräck och snor en av Lyrans egna; nämligen inledningen till Easter Parade av Richard Yates, där standarden sätts redan från början med: ”Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.” Avskräcks inte om den verkar deprimerande. Den är fantastisk!
