Det är ärligt talat främst jag som står för bokinköpen i mitt hem, men här om dagen kom jag hem och möttes av en rejäl hög med konstböcker av olika slag. Det visade sig att min sambo gått bananas på Akademibokhandeln och shoppat böcker för 70% av reapriset. Roligt!!
Nu kan vi bläddra i glittriga böcker om Art nouveau.
Spana in vackra mönster, t.ex. fantastiske Josef Frank.
Flitiga läsare av min blogg bör veta att jag tycker att Liv Strömquist är en av Sveriges kanske roligaste och viktigaste feministiska röster. I alla medier hon verkar i lyckas hon nå ut och nå fram. Det gäller inte minst i hennes serier, där hon i bild och text skriver om kvinnor som förminskats genom historien, män som tveklöst fått för mycket utrymme och samhällsproblem som andra har svårt att prata om. Strömquist formulerar sig vasst och känns alltid påläst, alltid aktuell.
Hundra procent fett är något olik hennes andra album. I förordet skriver hon att innehållet i Hundra procent fett är en samling av de serier som hon har ritat för sitt fanzine Rikedomen under åren 2002 och 2005. Serierna är tecknade på golvet i den lägenhet hon bodde i på den tiden och de tecknades aldrig med en tanke på att nå en stor publik. Det är lite mer skissartat emellanåt och lite vingligare än vad man är van vid från hennes senare album. Till skillnad från henne senare album så finns det heller inte så många källhänvisningar eller fotnoter i Hundra procent fett, utan en del påståenden hänger lite i luften.
Med det sagt så är det här fortfarande ett klockrent seriealbum. Här presenteras feminism och politik med precisa formuleringar och stor humor. Jag håller inte alltid med Liv Strömquist, men som alltid faller jag pladask för hennes serier. Mycket bra album! Trots att Hundra procent fett har några år på nacken så känns det mesta av innehållet dessutom helt aktuellt även idag.
Snart kommer det ut en illustrerad utgåva av Harry Potter! Eller snart och snart… Den första delen planeras att finnas på svenska i oktober och sedan kommer det att komma en del per år fram till 2021. 2021 känns som tusen år fram i tiden, men riktigt så är det ju inte. Jag blir uppriktigt förvånad varje gång jag inser att den första Harry Potter-boken kom ut 1997. Då gick jag liksom på högstadiet. Eller något. Den sista delen kom 10 år senare, när jag pluggade på universitetet. Nu var inte jag ett hysteriskt Harry Potter-fan under uppväxten, men på sätt och vis växte man ju ändå upp med de där böckerna.
Nu får en ny generation chansen att göra lite samma sak: läsa en bok i taget med långt mellanrum mellan varje del. Fast skillnaden är förstås att det idag går att få tag på både ”vanliga” utgåvan och filmer om man vill få reda på slutet direkt. 😉 Det finns ändå något fint i tanken på att en bokserie får följa en under en längre tid, tycker jag. Hoppas att många nya läsare hittar till Harry Potter i och med den nya utgåvan. Texten kommer alltså att vara densamma som i originalet, men i och med illustrationerna, så är tanken att boken ska passa lite extra bra för högläsning också.
Undrar förresten hur tjocka de illustrerade utgåvorna kommer att bli. Harry Potter och Dödsrelikerna är ju en riktigt tegelsten redan utan bilderna!
La fôret et ses bêtes är en klassisk bilderbok av den franske författaren Marcelle Vérité, som såvitt jag kan förstå har gett ut en lång rad böcker med djurtema. Just den här är underbart vackert illustrerad av Romain Simon och jag kan villigt erkänna att det var för bildernas skull som jag lånade hem den här boken från bibblan. Jag dras verkligen till klappvänliga djur, djurmönster, djurprints och, uppenbarligen, djurböcker. Jag hade också en illusion om att öva lite franska genom att läsa den här boken – en illusion, som sagt, för det visade sig snabbt att den var för svår för mig och det mesta flög över huvudet. Boken handlar om skogens djur, som presenteras i tur och ordning i olika kapitel. Det är en mängd djur, träd och växter som presenteras och även om jag utan större problem brukar kunna ta mig igenom texter på franska och förstå huvuddragen, så blev det lite för svårt den här gången. Jag har liksom aldrig lärt mig vad liljekonvalj eller fasan heter på franska, så jag fastnade hela tiden och orkade inte ta mig framåt.
Men! Jag måste säga att det var en väldigt trevlig bok att bläddra sig igenom i alla fall. Illustrationerna är något alldeles extra!
Jag är verkligen förtjust i konst. Inte för att jag kan någonting om konst, men för att det ändå, trots allt, är något som verkligen berör mig. Jag är flitig besökare på Umeås museum, t.ex. Bildmuseet, där jag ser precis allt minst ett par gånger. Jag har också varit på t.ex. MoMa i New York och typ börjat grina på grund av fruktansvärt bra konst.
Sådan är jag.
Några av de härligaste pekböckerna jag vet är böckerna i ”Min första bok om…”-serien. Hittills har det kommit böcker om Carl Larsson, Ernst Billgren och nu, senast, Nils Dardel. Nästan så att man vill ha dem själv! Ja, verkligen!
Har ni sett att de två första Katitzi-böckerna har kommit i nyutgåva? Jag läste faktiskt inte böckerna om Katitzi när jag var liten, men jag är på riktigt sugen på att läsa dem nu, i vuxen ålder. Det känns relevant och viktigt med böcker som berör romernas situation. Katitziböckerna gavs ut första gången under 60-80-talen och är självbiografiska böcker där författaren, Katarina Taikon, berättar om sin uppväxt och om hur hon och andra romer behandlades. Det behövs sådana här böcker, som berättar hur det kan vara att inte få gå i skolan och att inte kunna bo speciellt länge på en och samma plats.
Underbart fin framsida har nyutgåvan fått också! Texten på framsidan är guldig, om jag har förstått det rätt. Mycket fin!
Sagan om häxan Märta är en bilderbok som riktar sig till åldrarna 6-9 år. Jag fick en e-boksversion skickad till mig från författaren när den var nyutkommen för ett par år sedan. Jag har inga barn, så boken har blivit liggande, faktiskt, men nu har jag bläddrat igenom den! Det är en fin liten bok med söta illustrationer av Ulricha Kindler. Storyn är ganska klassisk: en häxa som är ond (åtminstone ibland) och ett par barn som kommit vilse.
En sak jag reagerade på emellanåt är att det är en del avancerade ord med i berättelsen. Jag tyckte det var lite märkligt med ord i stil med ”rättrådig” i en bok för små barn. Sedan läste jag på baksidan att det är ett medvetet grepp, tänkt att inspirera till att diskutera vad orden betyder.
Jag har lite svårt att recensera den här boken. Jag vet inte alls hur den tas emot av ett barn, liksom. Av samma författare har jag hur som helst läst ett par romaner, riktade till vuxna, och särskilt Andetag kan jag rekommendera. Jag har förstått att författaren, Stina Nilsson, har belönats med ett stipendium från Sveriges författarfond, så förhoppningsvis blir det fler böcker framöver.
Jag förstår inte hur tiden kan gå så fort… Helt plötsligt är det liksom jul. Imorgon!
Jag har tagit ut en del semester och hoppas på att få en del tid till läsning. Främst hoppas jag på att läsa ut Americanah, som jag har hållit på med ett bra tag nu. Det är en både bra och viktig bok och den är verkligen fylld av tänkvärdheter runt rasism. Jag vill också läsa Lilla smycket, som jag ju fick i present för inte så länge sedan. Jag är en sådan långsam läsare att jag inte har större ambitioner än så vad gäller läsningen.
En sådan här tid kanske man annars ska passa på att läsa juliga böcker.Veckans Tematrio uppmanar också till att berätta om tre bra böcker som handlar om julen. Det var ett tag sedan jag läste något med jultema, men jag hittade ändå några stycken när jag botaniserade i hyllan och det blev faktiskt fler än tre… Främst är det några favoriter från när jag var yngre/liten.
Dit hör Julmysteriet, som jag i många år läste varje jul. Jostein Gaarder skriver så mysigt spännande böcker, tycker jag! I den här kretsar handlingen kring en julkalender där det faller ut mystiska lappar.
Jag tycker också att Tomtemaskinen är en himla rar barnbok. Pettson ska ordna med en tomte åt sin katt, men kan man be någon att tomta för sin katt? Pettson bestämmer sig för att göra en tomtemaskin istället. Som alltid i Sven Nordqvistsböcker är illustrationerna detaljrika och fina.
En klassisk berättelse med julanknytning är Granen av H.C. Andersen. Det är egentligen en ganska sorglig berättelse om när julen tar slut och granen kastas ut… Men det är en fin liten berättelse, som kanske ändå passar som läsning under julen.
En annan riktigt klassisk barnbok är Petter och Lottas jul. Illustrationerna och karaktärerna känner nog de flesta igen, men själva boken kanske inte så många har läst? Vet inte om den har hållit för tidens tand, men illustrationerna är ju hemskt fina i alla fall.
Sedan finns ju alla julskildringar i Astrid Lindgrens värld. Berättelsen om när Lotta på Bråkmakargatan ska ordna med en julgran är en riktig favorit som jag minns väl från när jag var liten. Dock måste jag ha lånat boken på bibblan, för den kunde inte hittas när jag letade i hyllorna. Däremot hittade en julbok som handlar om några andra av Lindgrens mest älskade karaktärer: barnen i Bullerbyn. Fin bok! Här är det Ilon Wikland som har gjort de härliga illustrationerna.
Julen i vuxenböcker skildras sällan som en härlig tid, har jag märkt. I Tiden det tar börjar fasaden rämna när en inte speciellt harmonisk familj ska fira jul. I pjäsen Mormor gråter är det också en föga harmonisk familj som står i fokus. Men det är faktiskt en både rolig och fin berättelse, även fast granen är sned, julskinkan är tillagad i microugn och så vidare… En annan som har en kass jul är Isabella i Martina Haags roligaUnderbar och älskad av alla. Hennes jul spenderas i en unikt ful jultomtekostym hemma hos exet och hans nya…
Några glada jular finns i Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin, där ett glatt kompisgäng firar jul tillsammans. Det sorgliga är dock att de blir allt färre medan åren går. En efter en drabbas av aids och just julen blir en tid som påminner mycket om förlusterna.
En sista julbok: Karl-Bertil Jonssons julafton. Ni har säkert sett den på TV, men berättelsen finns också i många utgåvor avSagor för barn över 18 år, som även utan berättelsen om Karl-Bertils givmildhet på julaftonen är läsvärd i sig.
Det har varit en del jubileum i år och främst har kanske Tove Janssons 100 årsdag uppmärksammats. En jubilar som har hamnat lite i skymundan, tycker jag, är Pelle Svanslös 75 år. Hade jag inte läst om det hos Barnboksprat så hade jag missat det! Jag älskade dessa böcker när jag var liten och lånade hem alla de hade på bibblan. Jag hade också flera faksimilutgåvor med de underbara illustrationerna av Lucie Lundberg. För mig, som haft Uppsala som närmsta stad under uppväxten, så var det extra kul att läsa böcker med anknytning till platser jag kände till.
I samband med jubileet har det kommit ut en samlingsutgåva med Pelleböcker. Jag är inte riktigt kompis med den ”nya” Pelle, men det är väl en smaksak vilka illustrationer man föredrar. De nya har ju också sin charm. Jag har förstått att man över huvud taget har ryckt upp och moderniserat berättelserna om Pelle och även introducerat nya karaktärer. Jag har ingenting speciellt att säga om det. Jag kan inte minnas att jag tyckte att originalen var svårlästa när jag var liten och jag kan inte minnas att de innehåller föråldrade och pinsamma saker heller. Eller gör de det? Det är väl en svår balansgång det där med att bevara och att förnya… I det här fallet har man tydligen valt att förnya och det kanske är nog så bra… Huvudsaken att barn fortsätter att läsa om Pelle, som ju är så snäll. Snällt ska det vara!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Kika på tjusiga teckningar av fåglar.
