I somras/höstas bloggade jag om böcker att se fram emot den här andra halvan av året. Dock missade jag en del, såklart. Bland annat missade jag att Modernista har gett ut en himla fin bok om Astrid Lindgren. Astrid Lindgrens böcker har nära nog klassikerstatus och därmed är hon såklart en odödlig författare som är ständigt aktuell. Med det sagt så kan man väl ändå våga påstå att hon har fått extra mycket uppmärksamhet de senaste åren, bland annat som huvudperson en mycket fin dokumentär, som har gått på SVT i flera delar, och med en utgivning av hennes Krigsdagböcker, som inte tidigare har funnits publicerade. Med den här boken presenteras Astrid Lindgren och hennes liv till barn och unga i en vackert illustrerad bok. Den blir man ju sugen på att bläddra i!
Astrid Lindgren av Agnes-Margrethe Bjorvand och Lisa Aisato
Apropå att bläddra i så har jag sett att Max Ström, ett förlag som brukar vara väldigt duktiga på att ge ut vackra (foto)böcker har gett ut en bok om Dag Hammarskjöld. Här om året gav de ut en liknande bok om Olof Palme, vilket jag också bloggade om. Jag gillar att de berättar om stora politiker med den här typen av böcker. Det kan för min del kännas tungt och segt att läsa om politiker; det är någonting med själva ordet politik som känns lite dammigt. 😉 Men sådana här böcker sänker tröskeln må jag säga! Boken om Dag Hammarskjöld är en biografi som är rikligt illustrerad, så det är ingen fotobok på samma sätt som t.ex. Palme-boken, men den ser onekligen fin ut och bara det att det finns foton kan ju verkligen addera något.
Dag Hammarskjöld: Att bära världen av Henrik Berggren
Ja, det var två böcker som har kommit ut nu under hösten och som jag gärna skulle läsa! De andra höst-böckerna har jag bloggat om här (I, II, III). En av de författare och böcker som jag nämner i dessa inlägg är Sandra Beijer och hennes nya roman Allt som blir kvar. Som ett bonustips för er som har missat å kan jag tipsa om att en av hennes noveller finns att läsa på hennes blogg! Novellen Det händer nu publicerades tidigare i en norsk antologi, men kan nu också läsas på svenska på Sandra Beijers blogg.
Liv Strömquist börjar mer och mer ikläda sig rollen som folkbildare. I sitt förra seriealbum, Kunskapens frukt, bestämde hon sig för att diskutera ”det kvinnliga könsorganet”, ett ämne som det pratas så lite om att människor i allmänhet inte ens tycks känna till att detta organ också har yttre delar. Nu tar hon med Uppgång & fall sig an ett helt annat ämne: pengar, makt och klass. Makt och klass kanske vi alla reflekterar kring nu och då, men vad vet vanliga svenssons om finansvärlden egentligen? Strömquist har med det här seriealbumet en uttalad ambition att plocka fram finansvärlden i ljuset och peka på problem kopplat till pengar, makt och extrem rikedom och det tror jag är välbehövligt.
Strömquist brukar inte bara slänga ur sig åsikter utan brukar tvärtom vara mån om att hänvisa till källor. I det här albumet kan jag tycka att det är ovanligt tunt med källhänvisningar, men låt gå, det här är ändå en tankeväckande och intressant bok – och så är den rolig, naturligtvis. Strömquist formulerar sig pricksäkert och snärtigt och tillsammans med bilderna så blir det ofta svårt att hålla sig för skratt, även om skrattet emellanåt fastnar i halsen. Det finns otroligt mycket kring pengar och rikedom som är så tragiskt att man vill gråta! Varför handlar vårt samhälle så mycket om att konsumera när vi liksom inte har en planet med oändliga resurser? Varför äger 1 % av jordens befolkning lika mycket som alla andra tillsammans?
Uppgång och fall är en upplysande bok som inte bara roar utan faktiskt också inspirerar. Det är inte bara en bok med en massa floskler och fakta som jag och de flesta andra redan vet. Strömquist vågar till exempel ägna en stor del av boken åt att kritisera vänstern och deras handlingsförlamning. Det är nog det som jag upplever som så uppfriskande och inspirerande. Strömquist skriver inte bara sådant som jag och likasinnade kan sitta och nicka och skratta åt, på ett bakvänt sätt peppar hon också till att göra någon slags förändring.
Jag tror inte att jag tycker riktigt lika mycket om Uppgång och fall som jag tycker om flera av Strömquists tidigare album. Det finns någonting lite hastigt över en del av serierna, som om hon inte riktigt har fått ihop slutet på dem. Det här är dock hennes kanske viktigaste bok som hon har skrivit hittills. Den väcker verkligen tankar och jag hoppas att den öppnar för många diskussioner kring pengar och makt runt om i Sverige. Med tanke på kopplingen till konsumtion och klimat så är pengar och makt helt klart en av våra ödesfrågor här på jorden. Varför diskuterar och ifrågasätter vi inte oftare hur vårt samhället ser ut?
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa någonting roande och oroande om makt, pengar och klass.
Betyg: 5 vovvar som skjutsas runt i ett jetplan av 5.
Uppgång & fall av Liv Strömquist
Om Liv Strömquist och om Uppgång & fall
Liv Strömquist (född 1978) är en svensk serietecknare och (podd)radiopersonlighet. I radio har hon hörts i t.ex. P3:s Tankesmedjan och hon medverkar både i podcasten En varg söker sin pod och Lilla drevet. Som serieskapare slog hon igenom 2005 med albumet Hundra procent fett och sedan dess har hon gett ut en rad hyllade seriealbum. Flera av dem har tolkats på scenen. Liv Strömquist har en hemsida.
”Varför tar ingen tag i det globala problemet med extrem rikedom? Varför söker vi mindfulness i österländska läror när vårt västerländska kapitalistiska system är så totalt historiskt överlägset när det gäller att leva i nuet? Varför kände Chris O’Neill omedelbart något alldeles särskilt för prinsessan Madeleine? Varför avskyr Annie Lööf Robin Hood? Och varför går det så jävla dåligt för vänstern? Uppgång och fall handlar om kapitalism, klass och fördelningen av pengar.
Äntligen är Liv Strömquist tillbaka med ett seriealbum fullspäckat med fakta, tankeväckande formuleringar och en oerhörd humor. Med Uppgång och fall visar Liv Strömquist återigen upp sin mästargren: skarpsinnig samhällskritik och komisk timing.”
Få författare i Sverige är så omhuldade som Karl Ove Knausgård. Kulturtanter i alla åldrar och av alla kön älskar denne man. Han har till och med själv skämtat om att han skulle kunna skriva om att skita och folk skulle läsa det (sedan skrev han en text om just det). Själv läste jag tidigare i år den första delen i hans mastodontverk Min kamp. Den värsta uppståndelsen kring denne man och kring Min kamp hade vid det laget ebbat ut för länge sedan och det var svårt för mig att riktigt ryckas med. Visst, Min kamp är bra och välskriven, men jag känner inte att jag orkar läsa flera tusen sidor till (hela Min kamp är på över 4000 sidor).
När jag såg att Knausgård i höst är aktuell med en ny roman på svenska, Om vintern, så triggade det faktiskt inte igång något större sug. 😉 Men sedan såg jag att den inte bara innehåller texter av Knausgård – den innehåller också illustrationer av Lars Lerin. Jag älskar Lerins akvareller! Helst ska man naturligtvis betrakta konst i allmänhet på plats, men i brist på Lerinutställningar i den närmsta närheten så kan jag varmt rekommendera hans böcker, t.ex. Naturlära eller Axels tid.
Om vintern av Karl Ove Knausgård med bilder av Lars Lerin
Och Om vintern? Ja, den känns faktiskt riktigt lockande nu! Det blir kanske ett bibliotekslån så småningom. 😉
Jag har instagrammat en del av mina barnboksfavoriter de senaste månaderna, barnböcker på 90-talet framför allt. Jag förvarar mina barnböcker hos mina föräldrar just nu, men vid något tillfälle när jag var hos dem och hälsade på så fick jag ett ryck och gjorde en liten nostalgitripp genom att kolla igenom de där gamla böckerna. Nu tänkte jag även förära dem ett inlägg på bloggen och skriva några rader om hur jag började läsa. 🙂 Jag fick förstås extremt mycket bilderböcker och annat läst för mig när jag var liten. Jag har utsatts för de vanliga: Pettson & Findus, Alfons Åberg, Jan Lööf… Jag minns också de Disneyböcker som vi hade hemma. Älskade Disney!
Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf
Många läste alltså böcker för mig, men jag var också tidigt ute med att läsa själv. Jag vet inte exakt hur gammal jag var när jag började att läsa, men det var innan jag började skolan som 6-åring, så troligen var jag väl 5? Sagobanden snurrade också varv på varv i min kassettbandspelare. Askungen är den jag minns bäst. Den hade dock ingen medföljande bok att följa med i, ni vet en sådan som det är dags att vända blad i när det säger ”pling”? Idag undrar jag hur lång den var. Jag lyssnade alltid på böckerna i en sittning liksom, så det var inte som dagens ljudbokslyssnande när man kanske lyssnar på 10 minuter här och 10 minuter där. Bland de böcker jag tidigt läste på egen hand minns jag särskilt Djuren i den gamla skogen. Kanske var det den fina framsidan som gjorde det.
Djuren i den gamla skogen av Colin Dann
Jag minns förresten hur frustrerad jag var mina första dagar i skolan när jag var tvungen att sitta i ring och ljuda tillsammans med jämnåriga barn. När det blev min tur läste jag hela texten rakt upp och ner. Jag kokade förmodligen inombords. Jag ville ju gå i skolan och lära mig saker! 😉 Därför fick jag också hoppa upp en klass och där var det för övrigt långt ifrån alla som kunde läsa, så även där låg jag långt före en del andra. På något sätt fick jag dock den utmaning jag behövde. Jag tyckte att skolan var kul och enkel och böcker plöjde jag både i skolan och hemma. Men jag minns hur arg jag blev en gång när en vikarie anvisade mig barnböcker som jag kände mig alldeles för stor för. 😉 När jag tänker tillbaka är jag verkligen tacksam över att jag hade det så bra i skolan som jag hade det, trots allt. Det var så självklart då, men jag inser nu att det inte är självklart att skolan ger utmaning även till de som ät motiverade i skolan. I en tid när skolor på ett kostnadseffektivt sätt ska se till att så många som möjligt går ut med godkända betyg så finns det kanske ingen direkt ekonomi att prioritera de som redan fixar skolan utan bekymmer. Men jag hade väl tur. Det fanns resurser och ork att sysselsätta alla i klassen när jag gick i skolan på 90-talet och en bit in i 00-talet.
Jag läste nog en ganska stor blandning av böcker, faktiskt. Vi prenumererade på En bok för allas böcker, så det damp ner nya barnböcker nu och då, t.ex. Jag äger Travbanan.
Jag äger travbanan av Patricia Wrightson
En som blev väldigt sönderläst är Barnens versbok.
Ur Barnens ramsbok
Jag läste också en del barn-fantasy, eller vad man ska säga. Jag syftar såklart på älskade, älskade Trollkarlen från Oz. Jag läste hela serien flera varv (fast på svenska, men de böckerna lånade jag på biblioteket, så i hyllan finns bara en engelsk utgåva av den första boken i serien). Narnia tyckte jag också om.
Trollkarlen från Oz av L. Frank BaumKlassiska barn- och ungdomsböcker
Både Narnia och Trollkarlen från Oz är såklart riktiga klassiker i ungdomsgenren. Jag läste flera klassiska barnböcker, som Femböckerna, Äventyr-böckerna och, naturligtvis, böcker av Astrid Lindgren. Pelle Svanslös var en annan barnboksfavorit av det mer klassiska stuket. Vad som är extra kul med Pelle Svanslös är såklart att böckerna utspelar sig i Uppsalatrakten, inte långt från där jag växte upp.
Böcker med röda ryggar
Som liten plöjde jag böcker i ett sådant tempo att de tog slut och jag var därför tvungen att läsa om mina böcker: om och om och om igen. Idag känns det väldigt ovant att man kan göra så. Jag visste ju hela boken, kände igen scen för scen, visste vilka kapitel som var extra ”spännande”. Det känns oklart vad varje omläsning gav, men igenkänning är kanske viktigt för barn..? Eller också var det så enkelt som jag att jag helt enkelt behövde läsa och läste vad som fanns. Nu låter det i och för sig lite tragiskt och det var det inte. Det fanns verkligen böcker i mitt liv. Jag fick jämt böcker och jag använde ofta min veckopeng till diverse böcker med ”röda ryggar”. Helst köpte jag Stallkompisar, men de kom inte ut i den takt jag läste ut dem, såklart, så det blev även Kitty, Wendy m.m.
Stallkompisar
Några andra typiska barnböcker som jag och många andra födda under sent 80-tal/tidigt 90-tal läste var såklart böckerna om Sune och många av Viveca Sundvalls böcker, t.ex. de om Eddie. Sune gick ju för övrigt som julkalender när jag var i en rätt lagom ålder för att fängslas av julkalendrar. Jag tycker fortfarande att Sunes jul är tidernas bästa julkalender.
Sune-böcker och Eddie-böcker
Jag hade också en fas när jag slukade böcker om ”hur det var förr”. Det väcktes nog av underbara När vi var barn, där Ann-Madeleine Gelotte skriver om sin egen, sin mammas och sin mormors uppväxt. Den har underbara bilder! Rut-Emma-böckerna, som handlar om en uppväxt på 20-talet var en annan stor favorit.
Ett uppslag ur När vi var barn av Ann-Madeleine GelotteRut-Emma, När vi var barn och några andra böcker om livet förr i tiden
När jag blev lite större så slukade Miranda-böckerna och klassiker som Anne på Grönkulla och Emily.
Miranda-böckerna, Emily och Anne på Grönkulla
Hästar var typ allt i mitt liv under mina tweenie-år. Det gjorde såklart avtryck i min läsning. Jag plöjde hästböcker, som Stallkompisar och Wendy, som jag redan nämnt, men också en massa böcker från hästbokklubben Pollux. Vid sidan om hästar så brydde jag mig mest om… djur! Genren djurböcker är dock mycket mindre, men jag tog mig igenom det som fanns. De hade också några riktigt gamla djurböcker på skolbiblioteket, kommer jag ihåg. Jag googlade lite och inser nu att det fanns en hel serie, utgiven av Wahlströms, som heter just ”De bästa djurböckerna” (observera att det finns en hel wikipedia-sida om dem!). Bra grej! Böckerna var väl lätt daterade redan då.
HästböckerJennys djurgård
Ja, det var väl det jag läste i åldern 6-12 ungefär! Vad läste du?
Det är kanske ingenting som lyser igenom på min blogg direkt, men musik är verkligen någonting som betyder mycket för mig. En av mina kanske största idoler är Håkan Hellström, vars musik har följt mig sedan jag gick på högstadiet. Hans texter är som poesi som går rakt in i hjärtat. Jag har haft förmånen att se honom live några gånger (3 tror jag!), men tyvärr har jag inte prickat in någon spelning de senaste åren. Nu har han ju blivit så divig att han river av årets enda Sverigespelningar på jättearenor i Göteborg, vilket väl är de enda som har råd att ta in honom. Hehe.
Med viss bitterhet kan jag alltså erkänna att: nä, jag såg inte honom på någon av spelningarna här om helgen helgen. Och det är klart att det är lite, lite tråkigt. Men det är också helt, helt okej. 🙂
Någonting vi alla kan njuta av är i alla fall den kommande boken om Håkan Hellströms musik och texter. Ord för ord heter den. Jag spår att den kommer att sälja som smör. Håkan Hellström har ju sååå många fans! Och alla tycker att texterna talar så starkt till just dem! 🙂 Då är man väl en riktigt lyckad poet ändå?
Ord för ord av Håkan Hellström
Boken ges ut av bokförlaget Max Ström, som skriver följande om boken:
”Håkan Hellström är Sveriges kanske genom tiderna främsta musikaliska textförfattare. Nu kommer den stora boken med alla hans låttexter, inklusive dem från höstens nya album. Totalt är det närmare 90 låtar med Håkans originella och sinnrika texter.
Förutom alla låtar innehåller boken också massvis av bilder från konserterna på Ullevi och i New York. Fotografen Marcus Erixson har också fotograferat med Håkan ute på stan i Göteborg och skapat ett särpräglat stämningsläge. Dessutom har den legendariske konstnären Carl Johan De Geer gjort tillägg i fotografierna. Deras underfundiga bildspråk illustrerar Håkans texter på ett magiskt sätt. Sammantaget är detta den största och sannolikt vackraste bok som någonsin har gjorts med Håkan Hellström.”
Det där kryptiska ”tillägg i fotografierna” läste jag om i DN och det handlar alltså om att många av de platser som Hellström sjunger om faktiskt inte finns längre (t.ex. barer som sedan länge har stängt ner) och då har de Geer gjort tillägg.
I år är det årsdagen för flera bokrelaterade grejer. Förlaget En bok för allas 40-årsdag har jag redan uppmärksammat. Att det i år är 400 år sedan William Shakespeare dog har säkert många noterat för länge sedan. Ett annat jubileum är att barnboksförfattaren Roald Dahl skulle ha fyllt 100 år i år. Jag tror att det är många med mig som har läst Roald Dahl som små. Själv tycker jag alldeles särskilt mycket om Kalle och chokladfabriken (älskar även den fantasifulla filmatiseringen!). Det är en så mysig och trösterik berättelse på något sätt: berättelsen om pojken som älskar choklad och som får ärva en hel chokladfabrik medan de andra, mer giriga chokladfabrikbesökarna försvinner den ena efter den andra.
Kalle och chokladfabriken av Roald DahlSVJ av Roald Dahl
Flera av Dahls böcker kommer i nyutgåva nu i år. I år kommer dessutom en filmatisering av SVJ (The BFG, som den heter på originalspråk). Steven Spielberg har regisserat. Hoppas den blir bra!
Nu är inte jag i rätt målgrupp, men jag tänkte ändå skriva om några nya och kommande barnböcker som har fladdrat förbi i mina sociala medier-flöden den senaste tiden.
Hade jag barn så skulle jag definitivt se till att de fick tillgång till boken Feminism pågår, som riktar sig till barn mellan 9 och 12 år och som handlar om feminism (såklart). Det känns viktigt att barn tidigt får upp ögonen för hur samhället ser ut. Jag tror att barn i den åldern är väldigt öppna och nyfikna och att det därför är väldigt viktigt att väcka frågor och diskussion. Själv hade jag nog inte varit så intresserad av klimatfrågan som jag är om det inte vore för sommarlovsprogrammet Tippen som gick när jag var barn… Hehe. Med denna anekdot vågar jag gissa att man inte ska underskatta hur stor betydelse böcker och TV kan vara för att väcka tankar hos barn. Så tack för att det har kommit en bok för unga om feminism och kvinnors rättigheter!
Feminism pågår av Sassa Buregren och Elin Lindell
En annan barnbok som känns lite extra spännande från mitt perspektiv är Monstret i natten, som är första delen i en planerad spänningstrilogi för barn i lågstadieåldern. Det som är lite extra spännande med just de här böckerna är att de är författade av Mats Strandberg, som ju är en av medförfattarna till fantastiska Engelsforstrilogin, och som förra året var aktuell med skräckromanen Färjan. Kul att Strandberg fortsätter att utforska nya genres! Monstret i natten har han skapat tillsammans med illustratören Sofia Falkenhem.
Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem
Feminism pågår har redan kommit ut och Monstret i natten kommer i april. Om jag också ska passa på att skriva om en annan kommande bok som jag är nyfiken på så måste jag lyfta fram Sandra Beijers nya roman Allt som blir kvar. Jag följer hennes blogg, niotillfem, sedan många år tillbaka och tycker om hennes sätt att skriva. Det ska bli jätteroligt att läsa hennes nya bok som kommer ut i september. Beijer har bloggat om sin bok, men än så länge så saknas nog framsida m.m. och förlaget, Natur & kultur, har inte lagt upp något pressmaterial eller information, så det får vi helt enkelt vänta på. Nyfiken är jag i alla fall!
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Det här är ingen matlagningsblogg, men eftersom det är så omåttligt populärt med vegetarisk matlagning och många hittar till min blogg genom att googla på just detta så kanske det inte är helt fel att skriva några rader om min senaste bok i kokbokssamlingen: Green kitchen stories.
Boken delar titel med författarnas blogg, som jag själv aldrig har följt, faktiskt. De har i alla fall i många år drivit en mycket populär livsstilsblogg där de delar med sig av recept och sådant. Paret beskriver sig själva som ”den osunda vegetarianen” som träffade ”den hälsomedvetna köttätaren”. Deras lösning blev att skära ner på kött och att börja med mer fullkorn, quinoa och naturlig sötning. Det märks att matlagning och ”hälsokost” är parets stora passion. Jag tycker inte om begreppet ”hälsokost”, särskilt inte när det ramlar in på ”raw food”, glutenfritt och annat trendigt. Det är såklart inget fel i sig att äta ”raw” eller glutenfritt, men jag tror inte på att det finns något magiskt som gör att just icke upphettad mat eller naturligt glutenfri mat är speciellt mycket bättre än annan bra mat gjord på schysta livsmedel. Jag känner inte till någon seriös studie som kan förklara vad det är för magiskt med att inte hetta upp maten till mer än 42 °C (= raw food). Vad gäller gluten så finns det idag en pseudovetenskaplig och mycket märklig idé om att glutenfritt är nyttigt. I själva verket är det helt poänglöst för personer som inte är drabbade av celiaki att avstå från gluten. Glutenfritt i sig är inte farligt, men det är dyrt med glutenfritt och glutenfria produkter är ofta fattiga på fibrer och, om sanningen ska fram, smak och spännande konsistens… Alla tokigheter om att det skulle finnas en koppling mellan gluten och autism och annat skitsnack är myter och ingenting att bry sig om. Mycket i den här boken är raw och glutenfritt och det ligger väl i linje med författarnas uppfattning om vad som är nyttigt. Jag skriver allt det här dravlet för att jag vet att många, liksom jag, blir helt aviga och skruvar på oss när vegetarisk mat ramlar in på det där ”extrema”. Vegetarisk matlagning kan vara så mycket mer än hela den här hipsterkulturen och många vill nog, liksom jag, äta god, mättande, näringsrik, lättlagad vegetarisk mat utan att för den sakens skull anamma en hel livsstil med självhushållning, långkok, yoga och trenddieter. Inte för att jag har någon aning om ifall författarna sysslar med 2 av de 4 saker jag räknade upp, men ni kanske förstår vart jag vill komma.
Nu när jag har skrivit allt detta kan jag fortsätta med att JA, det märks att boken är skriven av folk som ser vegetarisk matlagning som en hel livsstil, där det ingår att t.ex. göra sin egen havregrynsmjölk och göra ”ghee” (klarat smör), som man sedan kan ha i cirka alla recept i boken. MEN, man behöver ju inte gå i författarnas fotspår om man känner för att ta lite genvägar och att kanske utesluta det som kan verka lite väl krångligt att sno ihop en vardag. Dessutom måste man ju inte undvika raw food bara för att man inte tror på det magiska i att äta ljummen mat. 😉 Både jag och min sambo blev mycket förtjusta i bokens savojtacos med fyllning av majs & mango, som råkar vara raw food och som också är både supergott och snabblagat.
Boken är indelad i praktiska kapitel baserade på tillfällen när det kanske passar extra bra att äta rätterna. Särskilt kapitlet ”Mat på väg” känns kul. Det är kanske fler än jag som har idétorka när det gäller bra mellanmål och lätta rätter som man kan ta med. Det blir ju lätt att man bara tar en trist macka eller något. Här tipsas det istället om spännande sallader och wraps. I övrigt har jag mest hunnit laga ur ”Lättare rättare”-kapitlet, där quinoabiffar redan är en ny favorit. De är dessutom är otroligt vackra, vilket folk hittills alltid har kommenterat när jag har dem i lunchlådan. 🙂 En annan klockren rätt som jag gjorde här om dagen är blomkålspizza med fyllning av grön zucchini. Botten är alltså gjord på mixad blomkål och mandel bland annat. För mig, som är faktiskt är glutenintolerant och därför måste äta glutenfritt, så är det såklart väldigt trevligt med alla naturligt glutenfria recept där blomkålspizzan är ett exempel. Snabblagad var den också, jämfört med vanlig pizza.
Många har tipsat mig om just den här boken och ja, den är verkligen snygg och inspirerande. Boken innehåller fantastiskt fina foton och maten är färgrik och fotovänlig, om man säger så. Man blir verkligen inspirerad! Det här är inte den handfasta vardagskokboken för den som skulle vilja testa ”köttfri måndag”, men det är helt klart en varierad och inspirerande kokbok med många intressanta smakkombos. Jag kommer att laga mycket mer ur den här boken.
I korthet
Rekommenderas för: Den som är seriöst intresserad av vegetarisk matlagning och vill ha tips på spännande rätter med inspiration från populära hälsodieter som raw food.
Betyg: 4 bönor av 5.
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Om Green kitchen stories och om David Frenkiel och Luise Vindahl
David Frenkiel och Luise Vindahl driver den populära mat- och livsstilsbloggen Green kitchen stories där de delar sig sig av vegetariska recept. Frenkiel jobbar också som art director och Vindahl utbildar sig till nutritionist. Paret lever i Stockholm tillsammans med sin dotter Elsa. Frenkiel och Vindahl finns på Twitter, Facebook och Instagram. Frenkiel och Vindahl har också skrivit boken Green kitchen travels.
Originalets titel: Green kitchen stories (engelska)
Översättare: Sandra Medin.
Foto: Johanna Frenkel.
Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 247.
Baksidestext
”David Frenkiel och Luise Vindahl står för nydanande och spännande vegetarisk mat. Deras succéblogg Green Kitchen Stories inspirerar folk över hela världen att laga god och nyttig vegetarisk mat med naturliga ingredienser. I kokboken Green Kitchen Stories finns över 100 av deras läckraste favoritrecept.
Genom att kombinera vanliga skafferivaror och färska råvaror i säsong visar David och Luise hur lätt det är att laga näringsrika och välbalanserade rätter varje dag.
Lär dig att laga ört- & sparrisfrittata till frukost, ugnsbakad ört- & pistaschfalafel till lunch och siciliansk parmigiana di zucchine när du bjuder hem dina vänner på middag. Upptäck en rad olika soppor, sallader, juicer och munsbitar som är lätta att laga men som tilltalar både gom och öga.
Tack vare de fantastiska bilderna kommer denna vackra kokbok att inspirera alla att vilja laga och äta mat som är bra för både kropp och själ.”
Lars Lerin är helt klart akvarellteknikens mästare. Innan jag såg något verk av honom så förstod jag inte alls poängen med akvarell. Jag visste över huvud taget inte vad akvarell kan vara. Nu vet jag mer. Jag är helt tagen av Lerins bilder, som trots vad man kanske kan tro om akvareller, är alldeles knivskarpa och inte sällan är mörka men med flödande ljusstråk.
I Axels tid illustrerar Lerins makalösa akvareller en biografi över Axel Florin, en skicklig skulptör, som var verksam i Munkfors, där Lerin själv växte upp. I text, men framför allt i bild, skildras livet på den lilla bruksorten och Florins skulpterande som växer sig från en liten hobby till något stort. Det är kul att få följa Florins resa och hur han trots de relativt knappa förhållandena ändå vågar, eller kanske måste, satsa på konsten. Konsten jagar ut honom till möten och människor, som om konsten i sig är en tvingande kraft för honom. Jag tyckte att det var riktigt intressant att få läsa om en konstnär och hans liv och drivkrafter.
Men mest njuter jag såklart av akvarellerna. Lerin målar miljöer, svunna tider och människor – inte sällan målar han faktiskt fotoalbum, vilket är härligt meta på ett sätt. Han lyckas faktiskt med konststycken att få bilderna av fotografierna att kännas mer levande än vad kanske fotografierna skulle vara om de hade visats rakt upp och ner. Jag kan just ingenting om konst, men ett vet jag: Lerins akvareller är tekniskt sett helt otroliga och de kan verkligen beröra.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill förtrollas av akvareller från Sveriges främsta akvarellmålare och samtidigt läsa om ett fascinerande konstnärsliv.
Betyg: 5 smedjor av 5 (för illustrationernas skull).
Citerat ur Axels tid
”En dag på fabriken när jag stod och såg ned i en låda med stålull, klack det till i mig. Jag tyckte att jag såg en fågel i lådan. Jag såg efter en gång till, tog upp fågeln och började förfina den. Jag nöp och klämde tills det blev en verklig fågel som jag knöt fötter av ståltråd till. Fantasin löpte. Jag gjorde fler fåglar. Och björnar och hundar och elefanter. Allt styvare blev jag och arbetskamraterna skröt om mig.”
Om Axels tid och Lars Lerin
Lars Lerin (född 1954) är en svensk konstnär och författare, bosatt i Värmland, där han också drivet museet Sandgrund. Han räknas som en av Nordens främsta akvarellister. Många av hans akvareller finns i hans böcker, t.ex. Naturlära, för vilken han förärades Augustpriset i kategorin årets svenska fackbok 2014. Lerin har också kommit att bli en TV-personlighet och omtyckt röst i radio. 2012 medverkade han i sin guddotters, Sara Broos, dokumentärfilm, För dig naken, som handlar om Lars Lerins sökande efter kärleken och hans förhållande till Manoel ”Junior” Marques, som han är gift med sedan 2009. Lars Lerin har sommarpratat och vinterpratat och kommer att hålla sitt andra vinterprat på juldagen i år.
Utgivningsår: 2015 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 118.
Andras röster: Dalademokraten, DN.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
Lars Lerin växte upp i bruksorten Munkfors i Värmland, och drömde redan som ung om att bli konstnär. Han hittade tidigt en förebild och en mentor i sin närhet. Axel Florin föddes i Munkfors 1907 och försörjde sig som fabriksarbetare. Florin lyckades bli antagen till Slöjdföreningens skola i Göteborg och studerade där under en kort period – han hade helt enkelt inte råd att stanna kvar särskilt länge. Under hela livet fortsatte han dock att skapa på sin fritid, och vann ett visst erkännande som skulptör. Sin ateljé hade han i ett uthus, där den tonårige Lars också fick stå och måla.
I Axels tid berättar Lars Lerin rakt och osentimentalt om ett livsöde som ligger så nära oss och ändå känns så avlägset. Boken illustreras dessutom av hans fantastiska målningar av hus, miljöer och människor som nu är borta.
Liksom i Naturlära visar Lars Lerin att han inte bara är en framstående akvarellmålare utan också en lyhörd och känslig författare, som kan skapa stämningar och närvaro i både ord och bild. Axels tid blir ett dokument över en försvunnen värld, men också en konstnärs hyllning till en kollega – en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig genom konsten.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
