Trots att Astrid Lindgren är en av Sveriges kanske mest erkända författare har jag faktiskt inte läst särskilt många av hennes böcker. Hennes berättelser har jag istället främst kommit i kontakt med via TV och film. Med den här boken kan man dock få ett ganska bra smakprov på Astrid Lindgrens verk.
Alla mina barn är en bok med utdrag från några av Astrid Lindgrens mest kända verk. Historierna gör sig kanske bäst i sina fulla version, men det här är ändå en trevlig bok att bläddra i och läsa ur. Precis som i Lindgrens ”riktiga” böcker finns här dessutom fina illustrationer av bland andra Illon Wikland, Björn Berg och Ingrid Vang Nyman.
Vad som är så fascinerande med kemi, fysik och biologi är att det är olika vetenskaper som beskriver samma saker. Det märker man också i den här lilla kemiboken, där ett kapitel handlar om DNA och några andra handlar om elementarpartiklar. Främst berättar dock boken om de olika ämnena i det periodiska systemet.
Min förhoppning när jag började läsa boken var att jag skulle få lite inspiration till en föreläsning och boken är faktiskt rätt inspirerande. Designen är tilltalande och kapitlen är korta och rikligt illustrerade. Problemet är kanske att kapitlen är så korta att det finns för lite utrymme för förklaringar. Har man bara läst fysik och kemi på gymnasienivå kan texterna faktiskt upplevas som ganska tunga och det får mig verkligen att undra över vem den här boken riktar sig till.
Dock tror jag att man kan få ut mycket mer av boken om man bara är lite piggare än vad jag var när jag läste den. Kemins värld är en trevlig bok om ett väldigt intressant ämne. Bra!
Det här är Anna-Karin Eldes tredje humoristiska seriebok och den är precis lika rolig som de två föregångarna (Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem och Var ska man lägga näsan om inte i blöt?), om inte roligare. Förutom träffsäkra illustrationer att känna igen sig i innehåller boken även en del trevliga små texter som en extra krydda. Roligt är också att det inte längre bara är en ruta per serie utan att vissa sträcker sig över flera sidor.
Det är svårt att inte roas av den här serieboken, som med Eldes rika bilder och passande bildtexter ger en väldigt realistisk bild av livet som kvinna idag. Det här är en bok att känna igen sig i och skratta åt. Det här är min humor!
För första gången har jag provat att läsa en serie, eller en tecknad roman, som man kanske borde kalla den här boken. Det var en väldigt trevlig upplevelse!
Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord och det kan jag verkligen hålla med om. Bilderna i den här boken är väldigt träffsäkra och förmedlar verkligen någonting. Det är lätt att känna igen sig i bilderna av fröken Livrädd, som är bokens huvudperson, och de fyndiga texterna och pratbubblorna till bilderna förstärker dessutom en del saker.
Boken handlar om fröken Livrädd, som börjar tröttna på den man som hon har levt ihop med de senaste åren. Hon träffar en ny man och är plötsligt inte säker på vad hon känner. Fröken Livrädd blir livrädd för att bryta upp, men är också rädd för att förlora sin nya flört. Bokens ämne kan kanske inte sägas vara nyskapande, men boken är bra och härlig och den gjorde mig sugen på att läsa fler serier.
Det var länge sedan jag skrattade så mycket när jag läste en bok som när jag läste Anna-Karin Eldes första illustrerade bok. Här skildras vardagens lyckor och olyckor i roliga, sarkastiska och charmiga teckningar med tillhörande kommentarer.
Ibland känns det som om boken skulle kunna handla om mig och det är kanske det som är så roligt med den här boken. Träffsäkert!
En av berättelserna i Djungelboken känner vi nog alla till och det är såklart den som handlar om den lilla pojken Mowgli som växer upp bland vargarna, men Djungelboken är faktiskt mer än så. Djungelboken innehåller faktiskt sju olika berättelser och gemensamt för dem är att de handlar om djurs öden och äventyr i Indien.
Boken är en gammal barnboksklassiker och jag valde att läsa en fransk version. Originalet, The Jungle Book, utkom redan vid 1800-talets slut och har hunnit läsas och älskats av flera generationer. Själv måste jag nog erkänna att jag har för dåliga franskakunskaper för att kunna förstå hela boken, men det här är en söt och stundvis spännande bok, som charmar läsare än idag. Det i sig gör den läsvärd.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en sann barnboksklassiker om några djurs öden och äventyr i Indien.
Betyg: 3 pantrar av 5.
Om Le livre de la jungle och Rudyard Kipling
Rudyard Kipling (1865-1936) var en brittisk författare och poet. Han debuterade som författare 1891 med boken The light that failed. Han är kanske mest känd för Djungelboken (The jungle book) som kom 1894 och som följdes upp av Andra djungelboken (The second jungle book) året därpå. Många av hans böcker utspelar sig liksom Djungelboken i Indien. Kipling bodde sina första år i Indien och skildrade britternas kolonialvälde i flera av sina böcker. 1907 belönade Kipling med Nobelpriset i litteratur. Han var då, och är fortfarande, den yngsta nobelpristagaren i litteratur någonsin.
Översättare: Louis Fabulet, Robert d’Humières.
Illustratör: Philippe Mignon.
Originalets titel: The jungle book.
Utgivningsår: 2003 (den här utgåvan, Gallimard), 1894 (första utgåvan på engelska), 1896 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 220.
Andra delar i serien: Andra djungelboken.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Un loup et sa compagne découvrent un Petit d’Homme errant tout nu dans la forêt. Mowgli : ainsi va l’appeler Mère Louve qui l’adopte comme un de ses petits, refusant de le livrer à Shere Kahn, le tigre boiteux. Furieux, le tigre vient exiger son dû au Conseil du Clan où, selon la loi, chaque petit du Peuple Libre doit être présenté devant les autres loups. Mais l’ours Baloo et la panthère Bagheera interviennent en sa faveur. Mowgli va grandir sous leur protection. Mais Shere Kahn rôde dans l’ombre…”
Tråkiga vykort är betydligt roligare än vad det låter som!
Den här boken är orgie i trista vykort, som man allvarligt funderar på varför de en gång togs och vem som eventuellt har skickat dem. Här finns bland annat en riktigt gråtrist bild av Grums konstisbana och ett vykort med matsalen vid riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn.
Vykorten från 50- och 60-talen är tacksamma att le åt samtidigt som de är ett fint porträtt av ett Sverige som känner stolthet över sitt land i utveckling. Det här är bilder från en tid då man tyckte att ett nytt stadshus eller en idrottsanläggning var tillräckligt stort och viktigt för att pryda ett vykort.
Boken är riktigt kul att blädda i och den är snyggt och enkelt utformad. Det enda jag eventuellt saknar är lite mer text om vykorten.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.