Kvinnor i Umeå är en bok där framväxandet av Umeå och folkhemmet beskrivs genom korta biografier av 95 fascinerande och inspirerande kvinnor med koppling till staden.
Kvinnor i Umeå är en bok där ett stycke Umeå-historia berättas genom 95 korta biografier över kvinnor med koppling till staden. Boken är indelad i fem områden: Väst på stan, Västra centrum, Östra centrum, Öst på stan och Sjukhusområdet, områden där det också funnits viktiga platser för tidens kvinnor, såsom Folkskolelärarinneseminariet och Umeå elementarläroverk för kvinnor.
De flesta av bokens kvinnor är födda någon gång mellan åren 1850 och 1930 och var således med och satte sin prägel på staden och samhället under tiden kring förra sekelskiftet, en tid då mycket också hände för Sveriges kvinnor i stort. Jag tänker inte minst på lika och allmän rösträtt för kvinnor (1919), men också en tid då folkhemmet började växa fram: högre utbildning började bli möjligt även för kvinnor, sociala insatser började erbjudas så smått, barn fick en annan status – en intressant tid som skildras genom dessa 95 vanliga och ovanliga kvinnor som här lyfts fram.
Kvinnohistoria har sällan nedtecknats och för den som, liksom jag, inte är så insatt är det lätt att tro att ”alla” kvinnor under den här tiden var hemmafruar. Den här boken har gjort mig medveten om hur många det var som hade helt andra liv. Här finns lärare, politiker, kaféinnehavare, hotellägare, tandläkare, läkare, apotekare, sjukhuspiga, strykerska, bibliotekarier, arkitekt, sjuksköterskor, fotograf, rektorer, telegrafister, sekreterare, handarbetare, konstnär, journalist, författare, vaktfru…
Det är inspirerande och intressant att läsa om alla dessa kvinnor som från mitt perspektiv varit så osynliga fram tills nu. Här finns många pionjärer: första kvinnan i stadsfullmäktige (Helena Ljungberg), första kvinnliga kommunalrådet (Margot Wikström), första bibliotekarien (Signe Curtelius), första riksdagskvinnan (Ragnhild Sandström), första kvinnliga prästen (Ylwa Eriksson), första länsantikvarien (Karin Eriksson), första kvinnliga läkaren (Gunhild Söderbaum). Här finns också många som engagerade sig i tidens rörelser och föreningar, som Fredrika Bremerförbundet, Föreningen Majblomman, Handarbetets vänner, Husmodersföreningen, Hushållningssällskapet, Rösträttsföreningen. Man anar vilken övertygelse och kraft som dessa kvinnor besatt.
Kvinnorna i boken är presenterade med korta texter (för många finns hänvisningar för den som vill läsa mer) som väcker mycket nyfikenhet. Texterna kretsar kring vad de gjorde och uppnådde och var de föddes och dog. Där emellan kan man ibland ana att de utöver det de uträttade och blev kända för också offrade något längs vägen. Förvånansvärt många är ogifta och begravdes i familjegrav tillsammans med mer eller mindre avlägsna släktingar. Förvånansvärt många från vissa generationer samlevde med kvinnliga vänner och begravdes tillsammans med väninnor. Jag anar att karriär och engagemang i tidens frågor inte nödvändigtvis gick att kombinera med äktenskap och familjeliv. Jag anar också att ogift knappast var likställt med ensam. Det verkar ha funnits en stor gemenskap. Det är min tolkning i alla fall. Boken väcker som sagt nyfikenhet, men innehåller samtidigt så korta texter att fördjupningen inte riktigt finns. Det hade knappast varit möjligt att brodera ut texten kring varje person i boken, så det är inte direkt någon kritik – jag bara konstaterar att jag vill veta mer, mer, mer om kvinnohistoria och hur Umeå har vuxit fram.
Redaktör för Kvinnor i Umeå är idéhistorikern Kerstin Thörn. Jag fick upp ögonen för boken när jag var på en av hennes föreläsningar där hon berättade om några av bokens kvinnor. Jag kan rekommendera alla som får chansen att gå på någon av hennes föreläsningar eller stadsvandringar. Hon har mycket att berätta med entusiasm och engagemang!
Stolthet och fördom av Jane Austen är en oväntat rolig klassiker om kärlek i en tid då giftermål med ett gott parti var allt.
Stolthet och fördom av Jane Austen är en klassiker som lästs och älskats i över 200 år. Förmodligen behöver jag inte orda speciellt mycket om handlingen, men här kommer ändå några rader:
Berättelsen kretsar kring familjen Bennet, en förmögen, men inte ultra-rik, familj med fyra döttrar. Godset de bor på är fideikommiss och kommer gå i arv till en fjäskig kusin den dag fadern i familjen går bort. Kanske just därför är modern besatt av att få döttrarna bortgifta med goda partier. De två yngsta döttrarna springer runt på baler och svärmar för officerare. De två äldre döttrarna, båda unga vuxna, är mer försiktiga av sig. När den förmögne Mr Bingley flyttar till trakten blir han högintressant för den med giftasvuxna döttrar. Ännu mer spännande blir det när hans vän, Mr Darcy, kommer dit. Han har en enorm förmögenhet, men också ett ocharmigt sätt som snabbt visar sig. Den äldsta dottern Bennet, Elizabeth, fattar inte direkt tycke för den högdragne Mr Darcy. Men som ni förstår är det inte så enkelt. Med tiden blir Mr Darcy allt mer intresserad av den kvicka och intelligenta Elizabeth, trots att hon inte alls har samma status som ekonomiska situation som han själv. Elizabeth nobbar honom. Känslorna finns inte där och för henne väger kärlek mer än pengar. Med tiden börjar hon ändå inse att Mr Darcy har fler sidor och att hennes första intryck av honom kanske inte var helt rättvist. Sedan följer en av historiens mest kända kärlekshistorier.
Brukar jag gilla kärlekshistorier? Nja. Men åh vad jag trots allt gillade Stolthet och fördom! Stolthet och fördom var verkligen en härlig klassikerläsning för mig. Hjärtat klappade starkt för Elizabeth under hela läsningen. Och för Mr Darcy. Ska de någonsin få varandra?! Man läser och hoppas.
Stolthet och fördom ger också en intressant inblick i den här tiden, då inte ens kvinnor med hög status och hög levnadsstandard hade någon särskilt stor frihet när det kom till kritan. Austen beskriver en tid och plats där ett giftermål med ett gott parti verkligen betydde allt och alla framtidsutsikter kunde raseras för den som förlorat oskulden eller hunnit bli för gammal för att fortfarande anses vara vacker och attraktiv. Samtidigt beskrivs Elizabeth som en kvinna som vet sitt värde och kan bita ifrån, vilket är väldigt uppfriskande.
Det jag kanske mest av allt tar med mig är dock humorn, kanske för att jag absolut inte hade väntat mig att Stolthet och fördom skulle vara rolig. Jag hade absolut tänkt mig att den skulle vara fylld av romantik och att den skulle ge en intressant historielektion, men att den skulle vara kul? Jag hade ingen aning och kanske just därför blev jag så glatt överraskad. Boken är fylld av roliga och knäppa karaktärer: mamman som är så upptagen av att gifta bort döttrarna, pappan som allt som oftast driver med resten av familjen, den töntige kusinen… Det finns många roliga scener i den här romanen.
Stolthet och fördom är en roman med allt! Har du inte läst den, gör det!
Stolthet och fördom
Brittisk titel: Pride and Prejudice. Översättare: Gun-Britt Sundström. Efterord av Malte Persson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2011). ISBN: 9789100125783.
Jane Austen
Jane Austen (1775–1817) var en brittisk författare. Under sitt korta liv hann hon skriva sex romaner som alla är odödliga klassiker.
En dag i Ivan Denisovitj liv av Aleksandr Solzjenitsyn är en smärtsam berättelse om förtrycket i ryskt arbetsläger.
En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn är en kortroman om den fruktansvärda tillvaron i ryskt arbetsläger, Gulag. Boken följer Ivan Denisovitj som avtjänar ett tioårigt straff som han dömts till av egentligen ingen orsak alls. Det heter att han spionerat. Det som skedde var att han tillfångatogs av tyskar under Andra världskriget. Andra lägerkamrater har ännu längre straff framför sig: 20 år, 30 år, ingen tidsbegränsning alls. Endast en av dem har varit spion på riktigt.
Läsaren får följa Ivan under en dag i lägret. Det är en riktig misärlitteratur och feelbad i sin renaste form. Kölden är fruktansvärd, hungern enorm, arbetsbördan omänsklig. Att överleva handlar om att hålla sig framme vid rätt tillfällen, skaffa rätt vänner och att hitta sätt att blidka lägervakterna. Det som smärtar mest med läsningen är ändå lögnerna och förtrycket. När man har vuxit upp i en demokrati är det plågsamt att läsa om människor som får sina liv raserade utan att kunna göra något åt det över huvud taget. Här beskrivs ett system där vem som helst kan råka riktigt illa ut och där ingen rättvisa finns, inga rättigheter kan krävas. Att tänka på vilken diktatur Ryssland alltjämt är och vilka lögner som genomsyrar dagens ryska samhälle gör att man blir så… uppgiven på något sätt. Finns det något hopp om Ryssland? Och andra diktaturer för den delen? En dag i Ivan Denisovitjs liv utkom första gången på 60-talet men är tyvärr aktuell än idag. Än idag finns arbetsläger, straffläger, omskolningsläger, vad man nu vill kalla det. Förtryck. Fy, fan.
En dag i Ivan Denisovitjs liv
Rysk titel: Odin den’ Ivana Denisovic?a. Översättare: Hans Björkegren.
Aleksandr Solzjenitsyn
Aleksandr Solzjenitsyn (1918–2008) var en rysk författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 1970.
Paradiset av Abdulrazak Gurnah är en annorlunda uppväxtskildring i ett Östafrika på väg att exploateras av kolonisatörer.
Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah utspelar sig i Zanzibar under tidigt 1900-tal, då både tyskar och britter kommer till landet och brutalt tar det de vill ha. Tolvåriga Yusuf lever med sina föräldrar i en liten by, som emellanåt får besök av farbror Aziz. En dag blir Yusuf ivägskickad med farbrodern. Först när de har lämnat byn får Yusuf veta att Aziz inte är hans farbror utan i själva verket en rik handelsman som nu har tagit Yusuf som slav och som pant för skulder som hans pappa dragit på sig. Nu får Yusuf arbeta i en handelsbod tillsammans med en ung man som gått samma öde till mötes som Yusuf.
Gurnah beskriver det inte som ett svårt öde eller ett stort lidande. Berättat från Yusufs ögon blir det mer en erfarenhet att lägga till andra erfarenheter. Det är en annorlunda uppväxtskildring där Yusuf undan för undan lär sig mer om livet och människorna runt omkring honom. Särskilt formande är den svåra resa han får följa med på in i landet. Aziz ska göra affärer och ett stort följe, komplett med musiker, tar sig under svåra umbärande iväg mot de sällsynta platser som ännu inte tagits över av européerna.
Yusuf har en speciell ställning. Som ung slav har han inte mycket att säga till om. Samtidigt verkar han överallt mötas med en förvånande värme och beundran. Hans skönhet slår an något hos de flesta han träffar. Aziz själv framstår inte bara som slavägare utan tycks också se Yusuf som en liten adept att ta hand om. Det här är en berättelse som överraskar på många sätt. Tiden, kulturen och människorna ligger fantastiskt långt från mitt liv, här och nu, men också otroligt långt från vad jag föreställt mig Zanzibar tidigt 1900-tal. Jag njöt av att få följa med på den här resan mot avlägsna och svårtillgängliga byar som inte längre finns och på Yusufs resa mot vuxenlivet. Jag har sett boken beskrivas som påminnande om Mörkrets hjärta. Jag håller inte med. Jag hade svårt att ta mig igenom Mörkrets hjärta, men Paradiset känns luftig och lätt. Lockande. Den är så annorlunda mot det mesta andra jag läst!
Samtidigt: vad handlar den om? Ibland tänker jag att jag har missat något. Vad vill Gurnah säga? Vad syftar ens titeln på? Jag vet faktiskt inte! Kanske spelar det ingen roll. En del böcker kan flyga över huvudet och ändå vara fantastiska. Jodå. Jag har läst en hel del nobelpristagare och alla har inte fallit mig i smaken, men Paradiset kan jag helt klart rekommendera. Kul att få bekanta sig med ett författarskap som annars lätt hade kunnat missas, känner jag.
Paradiset
Översättare: Helena Hansson. Originalets titel: Paradise. Förlag: Celanders förlag, Albert Bonniers förlag (2021). ISBN: 9789100197186.
Abdulrazak Gurnah
Abdulrazak Gurnah (född 1948) är en författare från Tanzania, nu bosatt i Storbritannien. Han tilldelades 2021 års Nobelpris i litteratur.
Levande och döda av Han Kang är en roman om Gwangjuupproret. Det är en så drabbande och stark läsning att jag var tvungen att hoppa över vissa delar.
Levande och döda, av den sydkoreanske författaren Han Kang, är en roman om Gwangjuupproret och den massaker som skedde den 18:e maj 1980. Studenter och engagerade i fackföreningsrörelsen hade samlats för att protestera mot diktaturregimen och den industrialisering som tvingat människor att slita under omänskliga förhållanden. Armén svarade med att storma staden. Demonstranterna möttes med överdrivet våld och en fruktansvärd brutalitet. Hur många som dog eller försvann verkar än idag höljt i dunkel, men det handlar som lägst om hundratals människor som dödades och i många fall gömdes undan. Ännu fler arresterades och många utsattes för tortyr. Unga människor fick sina liv krossade. En del var bara barn.
I Levande och döda skildrar Han Kang dessa händelser genom sex olika berättelser från människor som på olika sätt drabbats. En pojke letar efter en förlorad vän och blir av en händelse engagerad i att ta hand om lik som man försöker att identifiera och åtminstone ge den minimala lilla begravningsceremoni man har möjlighet till. En annan pojke har deltagit i demonstrationerna och hans kropp ligger nu travad bland andra, på väg att köras bort. En förlagsarbetande kvinna försöker att ge ut ett manus som berör händelserna och möts av våld och motarbete. En ung man fängslas och torteras så att händelserna kommer att förfölja honom resten av livet. En tidigare fabriksarbeterska blir kontaktad av en forskare som river upp gamla sår genom att tondövt vilja ha hennes vittnesmål om övergrepp och tortyr i sin avhandling. En mor förlorar sin son. Slutligen skriver författaren in sig själv i berättelsen i en epilog.
Det här är oerhört drabbande läsning. Här finns explicita våldsscener och beskrivningar av lemlästning och tortyr. Jag kunde inte läsa allt. Det blev för jobbigt och plågsamt. Jag kan många gånger känna att det är bättre att låta det plågsamma anas mellan raderna – det kan bli nog så effektivt. Samtidigt känner jag stor respekt för att författaren har skrivit precis såhär. Ska man skildra händelser som från officiellt håll har hållits mörkade under decennier finns det såklart inget viktigare än att skriva ut händelser i klartext.
Han Kangs roman är en otrolig bok och en viktig berättelse om motstånd, sorg och övergrepp. Genom de sex olika berättelserna, som rör sig i tid och rum, beskriver författaren massakern och dess verkningar från många olika vinklar. De är också elegant sammanfogade och bildar tillsammans en stark helhet.
Det här är ingenting för den som vill läsa något avkopplande och lättsamt, men det är en stark roman och en mycket viktig berättelse. Missa inte den!
Levande och döda
Levande och döda av Han Kang
Koreansk titel: Sonyo?n i onda. Översättare från den engelska utgåvan, Pojken kommer: Eva Johansson. Förlag: Natur och kultur (2016). ISBN: 9789127149076, 9789127159136.
Han Kang
Han Kang (född 1970) är en sydkoreansk författare. Hon tilldelades Man Booker International Prize 2016 för romanen Vegetarianen.
När duvorna försvann av Sofi Oksanen är en skarp roman om Estlands moderna historia och om förräderi och livslögner.
När duvorna försvann av Sofi Oksanen är en av Oksanens tre romaner om Estlands moderna historia. Den kanske mest drabbande är i mitt tycke Utrensning, men När duvorna försvann ger definitivt en brännande och berörande historielektion den också. Boken utspelar sig under 40- och 60-tal – tider då Estland ockuperas ömsom av Sovjetunionen och ömsom Tyskland, ockupationsmakter som slår med samma övergrepp och brutalitet. En del estländare gör motstånd, andra är medlöpare och kappvändare, som huvudpersonen Edgar. Edgar anpassar sig efter vad som ger honom fördelar i stunden. De som kommer i hans väg gör han sig av med, om det så råkar vara någon av hans nära och kära.
Andra viktiga personer i boken är kusinen Roland, som hör till motståndsrörelsen, och frun Juudit. Äktenskapet är helt kärlekslöst, av många skäl, som också fogar sig till alla de lögner och anpassningar som Edgar har lagt sig till med. Under lång tid lever de därför inte med varandra och Juudit kommer att istället att inleda en omöjlig relation med en tysk man. Samtidigt hjälper hon också Roland med att hjälpa flyktingar.
Boken är inget för den känslige. Här beskrivs fruktansvärda krigsbrott och vidriga händelser. Förtrycket kommer från båda håll: Tyskland och Sovjet. Båda länderna ser sig som befriare, men är tyranner – och det är estländarna som trycks ned och råkar illa ut. Det ligger även Edgar till last att han är just estländare. Trots hans ansträngningar för att komma upp sig når han aldrig riktigt fram. På samma sätt är Juudits relation, med sin tysk, dömt att misslyckas, trots att det bygger på djup kärlek.
Få författare kan skriva med en sådan glöd som Sofi Oksanen. Jag kan verkligen rekommendera hennes böcker för den som vill lära sig mer om Estland och för den som vill läsa en vass roman om förräderi och livslögner.
När duvorna försvann
När duvorna försvann av Sofi Oksanen
Översättare: Janina Orlov. Finsk titel: Kun kyyhkyset katosivat. Förlag: Albert Bonniers förlag (2013). ISBN: 9789100127107.
Sofi Oksanen
Sofi Oksanen (född 1977) är en finsk författare, bland annat känd för den prisbelönta romanen Utrensning.
1947 av Elisabeth Åsbrink är en essä som genom korta nedslag hos olika historiska personer tecknar en biografi över år 1947.
1947 av Elisabeth Åsbrink är en Augustprisbelönad essä om år 1947. I korta nedslag hos olika huvudpersoner skildrar Åsbrink denna speciella tid då Nürnbergrättegångarna pågick, Israel var på väg mot bildande, Muslimska brödraskapets ledare förespråkade jihad och svenska nazister skyddade krigsförbrytare. Det var också året då Simone de Beauvoir skrev på Det andra könet och George Orwell på 1984.
Det är med andra ord ett händelserikt år, i stort och smått. När man samlar allt och betraktar det i backspegeln på det sätt som Åsbrink gör framstår det som ett år med många avgörande händelser. Så var det kanske också – eller också var det inte det. Avgörande händelser händer hela tiden och den här boken påminner mig om det. Vad skulle en författare hitta för vändpunkter om hen så småningom skrev en biografi över 2021? Slående är också hur mycket som fortfarande är aktuellt idag. Det gäller ju inte minst Israel och Palestina…
Det är imponerande att se hur författaren har kokat ned så mycket till 1947. Det är verkligen ingen tung bok, varken bokstavligt eller bildligt talat, men den är rik och lärorik. Det ligger enormt mycket research bakom och det märks. 1947 har lärt mig mycket om den här tiden.
Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva är en dagbok från de fredliga protesterna i Belarus – ett stycke historia som skrivs just nu.
Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva är ett vittnesmål direkt från Belaus och protesterna mot diktatorn Aleksandr Lukasjenko och hans regim. Rakt på sak berättar Tsimafejeva om fredliga protester som bemöts med våld och godtyckliga gripanden.
Tsimafejeva är poet, men det här är mer en dagbok, skriven där och då och snabbt publicerat. Att läsa är att få ta del av ett stycke historia som skrivs precis just nu. Kanske är det ingen stor litterär upplevelse, men det är ett skakande och viktigt vittnesmål.
Nu är det tyvärr för sent att ladda ned avsnitten, men boken har gått som radioföljetong tidigare i år i uppläsning av min favorit, Stina Ekblad. Hoppas den kommer upp igen så småningom, för den som vill lyssna.
Dagar i Belarus
Engelsk titel: Days in Belarus. Översättare: Ida Börjel. Förlag: Norstedts (2020).
Julia Tsimafejeva
Julia Tsimafejeva (född 1982) är en belarusisk poet.
Hägring 38 av Kjell Westö är en fantastisk roman om Helsingfors året innan Andra världskrigets utbrott, om hemligheter och om att famla omkring efter en separation.
Hägring 38 av Kjell Westö utspelar sig i Helsingfors under det skakiga året 1938 – året innan Andra världskriget bryter ut. Bland Helsingfors välbeställda elit finns en och annan som ser försonande drag hos Hitler och hur han har lyft landet. Andra förhåller sig mer avvaktande. Advokat Claes Thune hör till de mer kritiska. Sedan många år är han medlem i Onsdagsklubben, en herrklubb som lika mycket går ut på att träffas och supa som att diskutera politik. Träffarna i Onsdagsklubben blir allt mer obekväma i takt med att läget i omvärlden förändras. Vad som bidrar till den stela stämningen är också att en av medlemmarna, den enda med judisk bakgrund, har en vacklande psykisk hälsa och är intagen på mentalsjukhus. Vad som ytterligare mera skapar spänning i gruppen är att Thune är nyskild och att exfrun numera sällskapar med en annan av Onsdagsklubbens medlemmar.
Thune försöker komma till rätta med sitt nya liv, som omfattar både ett nytt radhus utanför stan och tankar om att satsa mer på sin advokatbyrå. Han försöker också hitta sätt att förhålla sig till Onsdagsklubben och till exfrun.
På kontoret har han hjälp av byråns enda andra anställda: den nyanställda sekreteraren Matilda Wiik. Fru Wiik är korrekt och sköter sitt jobb klanderfritt. Med tiden börjar Thune också allt mer uppskatta samtalen med fru Wiik, samtal som blir mer och mer förtroliga. Ändå är det någonting hon döljer, något som har med hennes förra anställning att göra och med något annat, något mörkt.
Westö håller läsaren på halster och bygger upp en spänning som håller hela vägen. Vad har Matilda i bagaget och vad är det egentligen hon planerar när hon råkar träffa på en av Thunes vänner i Onsdagsklubben, ett möte som väcker skräck hos Matilda?
Hägring 38 är en roman som innehåller allt och det här skulle mycket väl skulle kunna bli årets bästa läsning för min del. Boken är skickligt komponerad och som läsare vill man bara sträckläsa och se vad som döljer sig. Boken är dock mer än en spännande roman, det är också en väldigt fin bok om Finland och Helsingfors vid den här tiden. Jag kan förvisso inte veta hur väl Westö fångar tiden och platsen, men det känns äkta. Äkta och upplysande. Westö ger mig en historielektion kring finska inbördeskriget och tiden innan Andra världskriget och det blir en mer levande historielektion än vad jag inbillar mig att man kan få genom att läsa en lärobok: här ser jag miljöerna och karaktärerna framför mig och hör deras diskussioner.
Det kanske finaste med boken är dock inget av det jag räknade upp i stycket ovan, även om de saker i sig får Hägring 38 att stå ut. Det finaste är i mitt tycke att Westö gjort både Thune och Matilda Wiik så verkliga. Jag läste och blev berörd. Jag läste och kände en slags ömhet för Thune och hur han försöker komma på fötter efter att ha blivit lämnad av sin fru. Det är fint berättat. Och kanske är det första gången någonsin jag läser om mjuka sidor och sårbarhet hos en man som blivit dumpad och om som vacklar kring gamla vänskapsrelationer?! När jag läser slås jag över hur många liknande böcker jag har läst om kvinnor som famlar omkring efter en separation, men att alla motsvarande berättelser om män tenderar att skildra något annat: mod och handlingskraft, eller det kanske allra vanligaste – att det snarare är mannen som har lämnat.
När jag läser slås jag också av språket. Det är fint och precist berättat. Jag kan erkänna att jag ibland kom av mig och fick för mig att jag läste Hjalmar Söderberg, som så skickligt skildrat sitt samtida Stockholm på ett liknande sätt. Det här är ju en Helsingforsroman, så det kanske är lite ologiskt att mina tankar gick till Söderberg, men så var det i alla fall och i min värld är det högsta beröm.
Hägring 38
Hägring 38 av Kjell Westö
Förlag: Albert Bonnies förlag (2013). ISBN: 9789100134952, 9789100134969.
Kjell Westö
Kjell Westö (född 1961) är en finsk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
