Dit du går, följer jag, av Lina Nordquist, är riktig feelbad-litteratur om fattigdom, svält, övergrepp och misär som drabbar två olika kvinnor, från två olika tider, bosatta i samma lilla torp.
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Dit du går, följer jag, av Lina Nordquist, handlar om Unni och Kåra, två kvinnor, från två olika tider, men som visar sig ha band och kopplingar till varandra. De bor exempelvis i samma hälsingländska torp, även om den ena gör det vid 1900-talets början och den andra lever i en utbyggd version cirka 70 år senare. Unni kommer till torpet efter en flykt från Norge, som hon tvingats lämna för att undvika att bli inspärrad på mentalsjukhus. Med sig har hon sin livskamrat, en liten son och i magen väntar en lillasyster. Torpet är öde och bonden som äger det låter dem få det på avbetalning. Det är ett hårt slit för att jobba sig till torpet och för att överleva. Den lilla familjen förföljs av svält och lever i misär. Snart börjar olycka efter olycka att drabba dem: familjemedlemmar rycks bort, tragedier avlöser varandra och bonden kommer att återkomma som en våldtäktsman och sadist.
Kåra lever i samma torp, tillsammans med sin svärmor, i en tid närmare nutid. Hennes svärfar har precis gått bort och Kåras man är också borta. Det står klart att det finns familjehemligheter och svårigheter kring dessa människor och att allt helt enkelt inte står rätt till. Kåra är ärligt talat en person som det är ytterst svårt att sympatisera med, trots att man förstår att hon har ett svårt bagage.
Dit du går, följer jag, är en bästsäljare som dessutom har belönats med det folkliga bokpriset Årets bok. Jag kan förstå det. Det är en bok som rymmer många hemligheter och samband att upptäcka och en bok med många gripande scener. För min del kände jag dock att det blev för mycket. Boken vältrar sig så mycket i lidande och olyckor att det nästan blir parodiskt och det finns så mycket sentimentalitet och tragedi att jag ständigt känner mig skriven på näsan. Sida upp och sida ned är det meningen att man ska vrida på tårkanalerna. Och visst, jag är inte gjord av sten, det är klart att jag känner något när jag läser, men mest av allt blir jag faktiskt irriterad. Det blir för mycket, helt enkelt, och det skildras inte med tillräcklig finess, om du frågar mig. Dessutom upplevde jag boken som seg. Jag började läsa den som e-bok och visste inte sidantalet. Efter en tid växlade jag över och började lyssna på den som ljudbok istället. Jag blev genuint förvånad när jag insåg att boken bara är cirka 12 h lång, vilket motsvarar cirka 350 sidor text. Det kändes som en långt mycket tjockare bok och det menar jag inte på något bra sätt. Det är för mycket text. För mycket av allt.
Dit du går, följer jag
Dit du går, följer jag gavs ut av Romanus & Selling 2021. Ljudboken är inläst av Ellen Jelinek och Ella Schartner. ISBN: 9789189051737, 9789189501072.
Lina Nordquist
Lina Nordquist (född 1977) är en svensk forskare och politiker. Dit du går, följer jag är hennes debutroman.
Slutspel i ungdomen är den sista delen i Eyvind Johnsons klassiska arbetarroman, och uppväxtskildring, Romanen om Olof.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Slutspel i ungdomen är den avslutande delen i Eyvind Johnsons självbiografiska svit Romanen om Olof. Olof är nu i artonårsåldern och han testar sig fram för att försöka hitta sin plats i tillvaron. Ska han jobba på järnvägen? Gå till det elektriska? Ska han söka sig söderut? Alternativen kan förefalla många, samtidigt som begränsningarna för en arbetargrabb, som Olof, egentligen är stora. Han stretar på, träffar flickor, läser stor litteratur och drömmer sig bort.
Det har varit fint att följa Olof i den här sviten, uppläst av Lennart Jähkel i Radioföljetongen. Det är en klassiker, ett fint tidsdokument och intressant arbetarlitteratur, men inte minst är det en tidlös berättelse om vuxenblivande.
Romanen om Olof: Slutspel i ungdomen
Slutspel i ungdomen är den sista delen i Romanen om Olof. Övriga delar är: Nu var det 1914, Här har du ditt liv! och Se dig inte om!. Slutspel i ungdomen utkom första gången 1937 (Albert Bonniers förlag). Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i uppläsning av Lennart Jähkel.
Eyvind Johnson
Eyvind Johnson (1900–1976), född Olof Edvin Verner Johnson, var en svensk, Nobelprisbelönad författare, känd för sina arbetarromaner. Han var också ledamot av Svenska Akademien.
Se dig inte om! är den tredje delen i Romanen om Olof, Eyvind Johnsons självbiografiska berättelse om arbete och klass vid 1900-talets första hälft.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Med Se dig inte om! fortsätter Eyvind Johnson sin svit Romanen om Olof. Böckerna brukar omnämnas som självbiografiska, men huvudpersonen heter alltså Olof och i den här romanen har han hunnit bli sjutton år. Olof har på allvar börjat förflytta sig från det han kommit från. Han har rört sig från en fosterhemstillvaro, genom livsfarligt slit med flottning och annat farligt (barn)arbete och nu hamnat på en biograf. Han blir biografmaskinist. Han läser. Han kostar på sig att drömma sig bort.
Det här är nog den del jag gillar bäst, hittills. De tidigare delarna utspelade sig bland mörker och kyla bland timmerstockar som kan krossa den som kliver fel. Det var berörande, men också väldigt avlägset. Nu gläntar Olof på dörren till någonting annat, någonting modernt, någonting som också öppnar fönstret till resten av världen och som jag finner lättare att relatera till. Jag tycker det är riktigt kul att läsa om Olof på biografen. Samtidigt: boken är just precis det – en bok om en tonåring som är på väg att bli vuxen och som försöker uppfinna sig själv genom jobbet. Världen är avlägsen. Jag menar det inte som någonting negativt. Det här är en uppväxtskildring och ett tidsdokument från en sjuttonårings perspektiv, en fin klassiker, som jag särskilt kan rekommendera att lyssna på som Radioföljetong. Uppläsningen av Lennart Jähkel är fantastisk!
Romanen om Olof: Se dig inte om!
Se dig inte om! är den tredje delen i Romanen om Olof. Övriga delar är: Nu var det 1914, Här har du ditt liv! och Slutspel i ungdomen. Se dig inte om! utkom första gången 1936 (Albert Bonniers förlag). Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i uppläsning av Lennart Jähkel.
Eyvind Johnson
Eyvind Johnson (1900–1976), född Olof Edvin Verner Johnson, var en svensk, Nobelprisbelönad författare, känd för sina arbetarromaner. Han var också ledamot av Svenska Akademien.
Bockfesten, av nobelpristagaren Mario Vargas Llosa, är en fasansfull skildring av Dominikanska republikens tid under Trujillos diktatur. Som läsare är det omöjligt att inte bli berörd.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Bockfesten, av Mario Vargas Llosa, utspelar sig under diktatorn Trujillos sista tid i livet. Det är en tid när Dominikanska republiken hållits under förtryck under lång tid och Trujillo skapat en kult kring sig själv. Han är omgärdad av människor som lyder hans minsta vink – och som när som helst kan hamna i kylan. En del av makten upprätthålls på just det viset, att låta alla veta att deras liv när som helst kan raseras. En del av boken berättas av Urania: nu en framgångsrik advokat som bestämt sig för att återvända till det land hon hastigt lämnade i barndomen och trodde att hon aldrig skulle se till. Då: ett barn och dotter till landets talman. När pappan plötsligt, och utan förklaring, hamnade i onåd hos Trujillo föll deras tillvaro ihop som ett korthus. Det hela ledde till det svek och de övergrepp som fick henne att fly landet.
Andra delar av boken berättas ur Trujillos synvinkel, andra följer de motståndsmän som är beredda att offra sina egna liv för att rädda landet undan den tyrann som har så mycket blod på sina händer. Om man kan historien (vilket jag sanningen att säga inte gjorde innan jag läste boken), vet man att det inte slutar som motståndsmännen hade hoppats.
Bockfesten är en sällsynt obehaglig bok. Det finns många deckare och spänningsromaner som kretsar kring psykopater och tyranner, men det här är det värsta och mest drabbande jag läst, långt mer obehaglig än allt annat. Och en roman är det ju, men den handlar om högst verkliga personer och bygger på ett enormt researcharbete. Det är helt svindlande och fruktansvärt, gör boken till mycket mer hemsk än om det hade varit en spänningsroman. Trujillo är en person som med utstuderad ondska njuter av att plåga, förnedra och skada andra människor. Går någons företag för bra konfiskerar han det, ser han en flicka han vill våldföra sig på gör han det, lessnar han på någon ser han till att hen blir mördad, helst efter att ha behövt bevittna hur närstående plågats. Det finns ingen och inget som skonas från Trujillos maktfullkomlighet och sadism. Runt honom finns en hel del likasinnade, och ännu fler som väljer att låta Trujillo fortsätta – att protestera finns inte, det skulle vara alldeles för farligt. Det finns kapitel jag behövde hoppa över i den här boken. Det är något nytt för mig – jag har svårt att ens släppa en bok jag börjat läsa och inte fastnat för – men det gick bara inte att läsa alla kapitel. Det finns explicita tortyrskildringar som bara är för mycket.
Måste man skriva såhär? Nej, jag känner verkligen att det går att skildra samma saker på ett helt annat sätt och ändå nå ut med budskapet. Dessutom är det några kapitel för mycket där just ingenting annat händer än att motståndsmännen sitter och väntar i en bil. Samtidigt: kanske måste någon skriva just såhär, just såhär ofiltrerat och långt. Det kan vara så att berättelsen är för viktig för att skildras på något annat sätt.
Bockfesten är inte en roman man snabbt tar sig igenom och det är absolut inte en roman som lämnar en oberörd. Det här är en bok som ingen annan, på gott och ont. Det som gör mest ont är vetskapen om att den förvisso kretsar kring händelser som ligger cirka 60 år tillbaka i tiden, men att ungefär samma saker upprepar sig i detta nu i länder som Iran och Ryssland.
Man mår så jävla illa.
Bockfesten
La fiesta del chivo finns översatt från spanskan av Peter Landelius och har getts ut av Norstedts (första utgåvan 2002). ISBN: 978-91-1-303635-9.
Mario Vargas Llosa
Mario Vargas Llosa (1936) är en nobelprisbelönad författare, född i Peru, men sedan länge bosatt i Spanien.
Här har du ditt liv! är den andra delen i Eyvind Johnsons självbiografiska romansvit. Romanens Olof har nu börjat jobba på sågverk, men inom honom finns en längtan till något helt annat.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Här har du ditt liv! är den andra delen i Eyvind Johnsons självbiografiska svit Romanen om Olof. I den första delen tog Olof arbete som timmerflottare, ett riskfyllt och hårt arbete. Nu har det gått något år och tillvaron består fortfarande av hårt slit, men numera på ett sågverk. Inom honom finns dock en stark längtan och övertygelse om han är ämnad för något annat. Han läser och studerar.
Här har du ditt liv! är, precis som den första delen i sviten, ett intressant stycke historia, en skildring av en tid som faktiskt inte är så avlägsen, men som ändå känns väldigt främmande. Även den här gången har jag lyssnat på boken som radioföljetong, i uppläsning av Lennart Jähkel, som verkligen lyfter berättelsen. Ta gärna chansen att ta del av denna klassiker i den versionen!
Här har du ditt liv!
Här har du ditt liv! gavs ut av Bonnier 1935 och har därefter kommit i ett flertal nyutgåvor, bland annat i en samlingsvolym som gavs ut av Albert Bonniers förlag 2000. I den ingår alla delar i sviten Romanen om Olof: Nu var det 1914, Här har du ditt liv!, Se dig inte om!, Slutspel i ungdomen. ISBN: 9789100572273.
Eyvind Johnson
Eyvind Johnson (1900–1976) var en svensk, Nobelprisbelönad författare, känd för sina arbetarromaner. Han var också ledamot av Svenska Akademien.
Pengar, av Victoria Benedictsson, är en klassiker som väcker både tankar och känslor. Tänk att det bara har gått cirka 100 år sedan det tydligen var helt ok med barnäktenskap.
Pengar är en klassisk, feministisk roman av Victoria Benedictsson. Huvudpersonen är Selma, en ung flicka, som 16 år gammal blir presenterad för ett lämpligt parti – en oerhört rik brukspatron som fattat tycke för henne. Selma är moderlös och pappan har skickat henne till sin bror, som tagit henne under sina vingar och ser äktenskapet som Selmas stora möjlighet att ta sig någonstans i livet. Selma är inte övertygad. Mannen är betydligt äldre än hon själv och hon känner ingen attraktion över huvud taget. Med lite lock och pock, om hur patronens rikedom kommer att ge henne möjlighet till frihet och lycka, går hon ändå med på att förlova sig och snart står bröllopet. Boken följer sedan Selma några år fram i tiden. Hela tiden finns vännen Richard någonstans i bakgrunden. Som läsare ser man hur livet hade kunnat gå i en helt annan riktning om Selma hade tillåtits fatta ett eget, vuxet beslut kring äktenskapet, istället för att ge sig in i det förhållande hon naivt går in i utan att ha en aning om vad som väntar.
Den frihet som skulle komma, den kommer inte. Selma är omyndig, har inte några egna pengar och har heller ingen makt. Benedictssons roman är en intressant skildring av hur kvinnors situation kunde se ut vid 1800-talets slut. Över hundra år har passerat, men är det så lång tid, egentligen? Ja, när jag läser den här romanen känns det verkligen avlägset, alltihop. Att läsa om barnbröllopet är rent provocerande, känner jag. Hur i helvete kunde man tycka att det var en bra idé att låta barn gifta sig? Med äldre gubbar som då kunde förgripa sig på dem sexuellt? Herregud, vilket sjukt samhälle! Sedan tänker jag lite till och inser att Sverige långt in i modern tid har haft (kanske i viss mån fortfarande har!) en pinsam acceptans för barnäktenskap ingångna i andra länder.
Att läsa Pengar är att bli påmind om och att bli tacksam över hur mycket som har förändrats sedan den här tiden (i Sverige). Det blir en intressant historielektion om en tid långt från dagens allmänna rösträtt, föräldraförsäkring med mera, med mera.
Samtidigt som det är en stark och känsloväckande läsning kan jag erkänna att jag aldrig helt fastnade i berättelsen. Jag får känslan av att författaren månat så mycket om att få ut sitt budskap att själva storyn och persongalleriet hamnar lite i andra hand. Det är också en spretig bok. Den inleds med några kapitel som skildrar vänskapen med en ung man, som också saknar makt (och pengar) för att låta livet gå i den riktning kan själv skulle vilja. Plötsligt tappas hela den karaktären bort och den potentiellt intressanta historien berörs inte mer. Det kommer en och annan liknande inflikning som illustrerar något författaren vill ta upp, men det blir aldrig en riktigt bra helhet. Oavsett tycker jag att det här är en viktig och intressant bok, en klassiker väl värd att läsa.
Granna granen av Maria Flinck är en kulturhistorisk julpysselbok som väcker längtan till en jul som är lite mindre konsumtion och lite mer mys.
Granna granen av Maria Flinck är en bok om julgranens historia och om historiskt julpyssel. Den börjar med ett kapitel där författaren berättar om julgranens föregångare och hur julgranen gjorde sig en plats i våra hem. Därefter kommer avsnitt med instruktioner för att göra allt från blomdekorationer till girlanger att hänga i granen. Författaren har gjort ett riktigt grävjobb för att hitta material till boken. Hon har plöjt gamla tidskrifter, letat i dagböcker och rotat i museernas arkiv efter ledtrådar till hur man valde att klä sina julgranar 1870–1930. Det är mycket som inte har bevarats i några samlingar. Vem sparar på gammalt pappersjulpynt? Tyvärr inte så många!
När jag först hade boken i min hand och bläddrade igenom den undrade jag för mig själv vem som någonsin skulle vilja göra några av dessa julprydnader. Vill man ha vaddtomtar eller pappersmorötter i sin gran? Svaret är: JA. Flincks korta historik över julgranen var tillräckligt härlig och nördig för att 1) få mig att önska att jag också forskade om något som gav mig anledning att studera julgransprydnader på museum och 2) fascineras över gångna tiders engagemang över julpynt. Så som Flinck beskriver det var själva tillverkningen en stor del av grejen och granarna kläddes inte sällan efter ett visst tema och i vissa färger. Det fanns ett viktigt överraskningsmoment och julgransplundringen var något större och viktigare än idag.
Jag blev så glad av att läsa om gamla tiders julfirande och julgranstraditioner. Jag älskar julen och har samlat på julgransprydnader i åratal. Jag älskar att klä min gran i kulor och krimskrams. Det är plast och glitter och knasigheter i en enda röra. Och så kommer det att förbli. Men det hindrar mig inte från att också längta efter Maria Flincks granar: granar som är klädda i omsorgsfullt utklippta och hopfogade små strutar och överösta med hundratals glittrande stjärnor. Eller granar enbart klädda i underbara pappersblommor, något som tydligen totalt har gått ur tiden, för jag har då aldrig sett någon gran klädd med blommor! Granarna i den här boken känns brutalt annorlunda mot dagens plastiga Disneygranar. När jag läser den här boken påminns jag om hur mycket av julen som är kidnappad av konsumtionssamhället. Dagens jul är så mycket… pengar och plast. Den här bokens historiska granar är fyllda av… tid – ofta tid som lagts ned av borgerliga fruar som känt kravet att sitta och handarbeta för att skapa lite extra jultrevnad. Det är kanske inte ett ideal att sikta mot det heller, men det behöver såklart inte vara antingen eller.
Efter att ha läst den här mysiga och härliga boken är jag verkligen sugen på att, någon gång, komplettera granen med lite mer pyssel och lite mer kulturhistoriskt roliga pynt. Nog har jag gjort smällkarameller i mina dagar, men några sådana finns inte beskrivna i den här boken. Här har jag lärt mig en himla massa annat. En del är så avancerat att jag är 100% säker på att jag aldrig kommer att ha tålamod att göra någon av dem. Men annat skulle även jag kunna göra. Vissa pynt är markerade som särskilt lämpliga att göra tillsammans med barn, så nog finns det även pynt som de flesta kan klara av.
Låna gärna den här boken på biblioteket, bläddra i den och få en dos annorlunda julstämning. Att faktiskt tillverka granens julpynt känns främmande idag. Det är så härligt att någon har sett till att dessa traditioner har blivit nedtecknade och möjliga för oss att till delar ta upp igen!
Granna granen
Granna granen av Maria Flinck
Förlag: Bonnier (1998). ISBN: 9134520252.
Maria Flinck
Maria Flinck (född 1957) är en svensk konsthistoriker, etnolog och författare.
Japanese Woodblocks: Masterpieces of Art, av Michael Robinson, är en fin introduktion till japanska träsnitt från Edoperioden.
Japanese Woodblocks: Masterpieces of Art är en trevlig bok att bläddra i för den som är nyfiken på japanska träsnitt och blocktryck. Boken inleds med omkring 25 sidor introduktion och följs sedan av en mängd bilder på konst, indelade i kategorierna ”Beautiful Women”, ”Landscapes”, ”Kabuki Theatre” och ”Flora and Fauna”. Fokus ligger på Edoperioden (1603–1867), när japanskt vardagsliv gärna skildrades i konsten, Ukiyo-e, och då den japanska teaterformen Kabuki var stort. Bilderna följer i stort en speciell estetik, som för många är bekant genom exempelvis Under vågen utanför Kanagawa av Katsushika Hokusai. Men det finns mycket mer att upptäcka än Hokusais ikoniska konstverk.
Jag läste nyligen en bok om Gustav Klimt i samma serie och jag gillar verkligen båda Masterpieces of Art-böckerna. Det här är inga tegelstenar för den som vill fördjupa sig och det är heller inga rejäla coffeetable-böcker för den som vill inreda med böcker, men det är definitivt passande böcker för en intressant introduktion till konst. Vackra och trevliga böcker!
Japanese Woodblocks
Förlag: Flame Tree Publishing (2014). ISBN: 978-1-78361-212-3.
Michael Robinson
Michael Robinson är en brittisk skribent. Han undervisar även i konst och design.
Pestön av Marie Hermanson är en historisk roman och deckare av den sort jag gillar bäst. Det är också en roma där Hermansons stil verkligen kommer till sin rätt.
Pestön, av Marie Hermanson, är en deckare som utspelar sig i 20-talets Göteborg (och dess skärgård). En kropp hittas i vattnet och märken på halsen visar att den döde mannen har bragts om livet på ett brutalt sätt. Överkonstapel Nils Gunnarsson börjar undersöka saken och spåren leder till Pestön, en ö som tidigare har fungerat som karantänstation, men som nu är något annat. Journalisten Ellen Grönblad blir inblandad i fallet och tar sig till ön, officiellt för att arbeta som piga, för att i hemlighet undersöka vad som sker där ute.
Har man läst några av Hermansons böcker vet man att hennes romaner har en alldeles egen stil där stämningen snabbt kan skifta och en vardaglig situation förbytas till surrealism. Hon har skrivit otaliga klaustrofobiska berättelser där huvudpersonernas verklighet visar sig vara något helt annat än de trodde. Pestön utspelar sig till stor del på en avskild ö som gömmer flera hemligheter. Det är en plats dit ingen reser utan särskilt ärende och där de få invånarna i någon mening har skapat sig sin egna lilla värld. Alla ingredienser finns för att skapa precis den täta stämning som Hermanson är så bra på.
Utan att säga för mycket kan jag dock konstatera att Pestön är mer en historisk roman och lättsam deckare än någonting annat. Den är helt enkelt inte lika skruvad som mycket annat hon har skrivit. Det är ingen nackdel. Jag tycker att Hermanson har plockat ut det allra bästa och vävt ihop det med den typ av deckare jag gillar mest. Dessutom är det väldigt fint fångat 20-tal. Jag kan naturligtvis inte veta hur väl hon fångar tiden, men det känns autentiskt och finns många roliga detaljer som fångar oväntade tidsmarkörer. Hur förhåller exempelvis polisen till trafikbrott i en tid då bilar börjar bli vanligt, men där poliserna själva saknar bilar?
Det här gillade jag! Vilken tur för mig att Pestön råkar vara en fristående fortsättning till Den stora utställningen. Det finns alltså mer att läsa!
Pestön
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021). Läs även: Den stora utställningen. ISBN: 9789100181277.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
