Öppet hav, av Einar Kárason, är en verklighetsbaserad kortroman om den otroliga händelsen när en isländsk fiskare överlevde sex timmar i iskallt vatten.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Öppet hav, av Einar Kárason, är en kortroman baserad på en verklig händelse. En grupp fiskare hamnar i det iskalla havet när deras fartyg förliser och livbåten följer med till djupet. Det går inte att överleva någon längre stund i femgradigt vatten, och den ena efter den andra dras ned. En ung man tar sig framåt, simtag efter simtag, i timmar, medan han håller sig vid liv genom att minnas och hålla undan alla tankar som kan hindra honom att ta sig till land.
Det är helt ofattbart att bokens huvudperson överlever, men det var alltså precis det som hände verklighetens Guðlaugur Friðþórsson, en man som simmade i sex timmar i femgradigt vatten och sedan vandrade i tre timmar för att komma till en stad där han kunde få hjälp. Jag fixar knappt att tänka på detta. Det är svindlande. Vad är en människa egentligen kapabel till och vilken kraft finns det egentligen att hämta i tankarna?
Öppet hav är inte en bok jag kommer att glömma. Det är en otrolig berättelse. Samtidigt var den, för min del, en fantastisk berättelse snarare än en läsupplevelse. Kanske var det mycket som föll bort eftersom jag lyssnade på boken som ljudbok; Jag tycker det är svårt att plocka upp alla nyanser när man inte läser i sitt eget tempo. Jag kände i vart fall att boken var ganska seg, på något sätt. Samtidigt älskar jag att Guðlaugur Friðþórssons historia har blivit tolkad av en av prisbelönt författare snarare än att vräkas ut i en podd eller fixats till för att passa i ett spännande TV-format. Nej, det är verkligen skönt att berättelsen, blivit en lågmäld kortroman. Det finns någonting väldigt vackert i det, även om det som sagt blir lite långsamt också.
Öppet hav
Opið haf översattes av John Swedenmark och gavs ut av Thorén & Lindskog 2023. ISBN: 9789186905798. Jag har lyssnat på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Mattias Nordkvist.
Pappan och havet, av Tove Jansson, är en vemodig berättelse om när Muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig till en enslig ö.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Pappan och havet, av Tove Jansson, börjar Muminpappan känna sig onödig. Ingen tycks behöva honom, ingen behöver hans beskydd. Pappans längtan efter att känna sig behövd leder till att muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig ut till havs. De slår sig ner vid en fyr, på en avlägsen ö, där Muminpappan ser framför sig att de ska kunna påbörja sitt nya liv. Utöver att ta hand om familjen tänker sig pappan att han ska skriva. I kulisserna är det naturligtvis Muminmamman som ordnar och skapar trivsel, sprider sin positivitet och puffar Muminpappan i rätt riktning, samtidigt som hon innerst inne längtar tillbaka till Mumindalen, något hon uttrycker genom att påbörja en gigantisk väggmålning med motiv från deras gamla hem. Mumintrollet och Lilla My utforskar ön på sitt sätt. Mumintrollet blir snart varse att Mårran har följt efter dem.
Pappan och havet är en vemodig liten berättelse om livet och att försöka förverkliga sina livsdrömmar. Här finns Tove Janssons välkända karaktärer och speciella humor, men framför allt ett allvar, som gör att boken förmodligen passar bäst för den vuxna läsaren. Här ryms frågor och tankar om livet och vår plats i naturen, stoff som den yngre läsaren troligen inte hittar till lika lätt. Karaktärerna känns som sagt igen; För min del är Muminpappan den svåraste att känna sympati med. Hur kan han ta med sig hela familjen på en så ogenomtänkt resa? Jag ryser av hela situationen och förundras över hur Muminmamman håller sig positiv, trots att allt, inklusive den älskade trädgården, har lämnats till förmån för en karg och ensam ö, som verkar leva sitt eget liv.
Det här är verkligen en bok som väcker både tankar och känslor. Och frågor! Vad hände sedan? Det här är den sista boken om Muminfamiljen, men vissa svar ges i romanen Sent i november, som utspelar sig i den Mumindal som familjen har lämnat, parallellt med att familjen är ute till havs. Den vill jag läsa!
Pappan och havet
Pappan och havet gavs ut av Schildt 1965. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong, i uppläsning av Alma Pöysti.
Tove Jansson
Tove Jansson (1914–2001) var en finsk författare, illustratör och konstnär.
Den sista migrationen av Charlotte McConaghy är en fin bok om kärlek, relationer och att söka efter sig själv – kryddat med cli-fi.
Årets andra cli-fi är avklarad! Charlotte McConaghysDen sista migrationen utspelar sig i en nära framtid där ekosystem har kollapsat och den biologiska mångfalden är ett minne blott. Merparten av de landlevande djuren är utrotade, fåglar är en sällsynt syn och haven är i stort sett tomma.
Bokens huvudperson, Franny Stone, är helt fokuserad på en enda sak: att följa världens sista silvertärnor på deras långa resa mot häckningsplatsen på Antarktis. Hon har utrustat några av de kvarvarande individerna med sändare och försöker desperat att hitta något fartyg som är villig att ta henne med sig och följa fåglarna på sin resa, den som förmodligen blir deras sista migration. Så hamnar hon på Saghani, ett fiskefartyg. Kaptenen går motvilligt med på att ta med Franny, som lockar med att att fåglarna kan leda dem till stora fiskfångster.
Det är tufft att vara ute till havs. Jag har ingen som helst erfarenhet av sådant, men författaren lyckas levandegöra situationen: utsattheten när stormar och oväder drar förbi, kulturen bland besättningen, det hårda arbetet.
Parallellt med berättelsen om Franny och hennes resa med silvertärnorna görs också återblickar till hennes tidigare liv: ett sökande efter försvunna släktingar, en snabbt uppblossad kärlek till en professor på det universitet där hon arbetar som städare (och ett omedelbart giftermål med densamme), familjehemligheter att söka svar på, saker att fly från. Det är ett skickligt bygge som i och för sig leder till något förutsägbart, men som ändå byggde upp en spänning. Franny är en intressant karaktär och som läsare vet man inte exakt var man har henne och hur berättelsen ska utveckla sig.
Det utvecklar sig åt det romantiska hållet, så mycket får man väl säga. Den som är ute efter en mer rejäl cli-fi, med större fokus på klimatet, gör rätt i att läsa t.ex. Maja LundesPrzewalskis häst istället. Här är klimatfrågan mer en fond till något som egentligen är en berättelse om något helt annat. Gott så. Den sista migrationen är en fin bok om relationer, kärlek och sökande. För den lättrörde finns det helt klart scener som kan beröra, kanske till och med framkalla tårar. Jag tyckte att den här boken var riktigt bra, även om jag egentligen har lättare för att gråta över klimatfrågan än över kärleksromaner.
Havet är ett tacksamt element inom litteraturen. Det finns där som metafor och det finns där som ett kraftfullt och otyglat element. Idag bloggar jag om några böcker och berättelser där havet spelar en stor roll.
Havet
I Berättelsen om Pi ska Pi Patel och hans djurparksägande föräldrar lämna indiska Pondicherry, där det politiska läget börjar bli komplicerat, och ta sig över havet till sitt nya hemland. Mitt i Stilla havet förliser dock deras fartyg och Pi hamnar som enda överlevande människa i en livbåt. Som sällskap får han dock en skadad zebra, en orangutang, en hyena och den imponerande och skräckinjagande tigern Richard Parker. Berättelsen om Pi är en fascinerande och tänkvärd historia med en överraskande liten twist på slutet…
Berättelsen om Pi av Yann Martel
Människohamn av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig kring mina hemtrakter i Roslagen (!). I centrum står (den fiktiva 😉 ) ön Domarö och, som namnet antyder, har den en hård dom över sig och en mörk historia. Det är många som genom åren har förlorats till havet, däribland huvudpersonens dotter, som försvann helt spårlöst för några år sedan. Nu är huvudpersonen en deprimerad och alkoholiserad spillra av sig själv, samtidigt som det börjar hända otäcka saker på ön. Det verkar som om de som försvunnit i havet är på väg tillbaka. Ajvide Lindqvist skriver insiktsfullt och intressant om människor och relationer. När han också väver in skräck så blir det helt klart otäckt. Den här gången blir det extra läskigt för mig eftersom havet och kusten är en sådan igenkännbar miljö från min uppväxt.
Människohamn av John Ajvide Lindqvist
I Fyren mellan havenfår läsaren följa ett barnlängtande fyrvaktarpar som hamnar i ett etiskt dilemma när en båt flyter iland och det i båten finns ett litet överlevande spädbarn. Till slut bestämmer de sig för att ta barnet som sitt eget. Boken kretsar främst kring parets dilemma, men vad jag främst tar med mig är det otroliga i att fyrvaktarna på den här ön är så isolerade. I upplägget ingår nämligen att fyrvaktaren, med familj, bor på ön i flera år innan de beviljas så kallad landpermission och kan vara lediga på fastlandet och träffa sina familjer i några veckor. Ofattbart, eller hur?
Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Ensligheten är också något som är väldigt påtagligt i Atlas över avlägsna öar, som inte direkt är en roman eller ens handlar om havet. Däremot är den precis vad den heter: en atlas över avlägsna öar. Den ger verkligen perspektiv och insikt om hur fantastiskt många avlägsna och förbluffande platser det finns här på jorden.
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Många med mig har läst och älskat böckerna om Utvandrarna av Vilhelm Moberg. När de diskuteras brukar det främst vara själva uppbrottet från Sverige eller den första tiden i USA som kommer upp. Många minns hur utvandrarna planterade frön från sina Astrakanäpplen och hur de drömde om den nya tillvaron i USA. Men vad som nästan aldrig kommer upp, men som ändå är något jag själv bär med mig från den första boken i serien, är hur mödosam och lång själva båtfärden var för följet som bestämde sig för att lämna det fattiga och eländiga Småland i slutet av 1800-talet. Och faktum är att halva den första boken handlar om just färden över havet. Det är otroligt bra och levande skildrat, dessutom.
Den gamle och havet av Ernest Hemingway är en kortroman om en fiskare som efter 84 dagars utebliven fångst plötsligt får en enorm fisk på kroken. Det är en på sätt och vis påfrestande bok om en plågsam kamp mellan en man och en fisk. Betyg: 3 baseballmatcher av 5.
Den gamle och havet av Ernest Hemingway
För 12 år sedan läste jag Ernest Hemingways klassiker Den gamle och havet. Jag minns den som ”en bok om en man som sitter i en båt och försöker få iland en fisk”. Även om jag även minns den som läsvärd så känns det inte som en självklar bok att läsa om, men när den nu så lägligt har gått som radioföljetong i Sveriges radio och dessutom har bokcirklats i Lundströms bokradio så har jag faktiskt inspirerats till att göra just detta.
Boken handlar om fiskaren Santiago, som i 84 dagar förgäves har försökt få fisk. Nu har hans medhjälpare, en ung pojke, motvilligt övergett honom för att försöka få mer tur hos någon annan fiskare. Det börjar bli ytterst eländigt med de uteblivna fångsterna och därmed de uteblivna inkomsterna, men plötsligt, när han är ensam långt ute till havs, så får han faktiskt napp – och fisken är helt enorm. Mannen och fisken kämpar båda för sina liv.
Jag måste erkänna: för mig är det här fortfarande ”bara” en bok om en man som sitter i en båt och drar iland en fisk. Jag brukar gilla långsamma berättelser som fokuserar mer på form och stil än berättelsen, men när det gäller t.ex. den här boken så blir det för tunt för mig. En bok om en snubbe som fiskar?! Varför skulle det vara intressant för mig? Ja, naturligtvis kan man hitta symbolik och analysera berättelsen sönder och samman, men jag orkar inte det. De djupare lagren i berättelsen flyger över huvudet på mig och kvar står jag med en ganska påfrestande bok om en plågsam kamp.
Det är definitivt en bok som väcker känslor och den gör det med små medel dessutom – och det är ju imponerande. Men det här är ändå ingen bok som berör just mig på djupet. Den är helt enkelt lite för kort och rymmer lite för lite berättelse.
Om Ernest Hemingway och om Den gamle och havet
Ernest Hemingway (1899 – 1961) var en amerikansk författare och journalist. Han är bland annat känd för sina böcker och rapporteringar från kriget. Hemingway hade själv erfarenhet från Första kriget, där han tjänstgjorde som ambulansförare och som journalist bevakade han bland annat det spanska inbördeskriget och Andra världskriget. Bland hans mest kända verk kan nämnas Farväl till vapnen (A farewell to arms, 1929), som baseras på erfarenheterna från Första världskriget, och Klockan klämtar för dig (For whom the bell tolls, 1940), som bland annat handlar om det spanska inbördeskriget. 1954 överlevde Hemingway två flygolyckor men han kom att skada både lever och njurar. De mediciner som han tvingades ta efter detta gjorde honom deprimerad vilket tog ifrån honom skrivandet och gjorde honom alkoholiserad. 1961 begick han självmord.
Originalets titel: The old man and the sea (amerikanska).
Översättare: Christian Ekvall.
Uppläsare: Lars Väringer.
Utgivningsår: 1952 (första amerikanska utgåvan), 1952 (fösta svenska utgåvan, i översättning av Mårten Edlund, 1952, Bonniers), 2011 (första utgåvan av nyöversättningen av Christian Ekvall, Bakhåll), 2017 (den här ljudboksversionen av Ekvalls översättning, Sveriges radio).
Antal sidor: 128 (ca 3 h lyssning).
ISBN: 978-91-7742-337-9.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”Ernest Hemingways roman Den gamle och havet i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.
Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka.
I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man.
Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!
Den 85:e dagen åker han mycket längre ut på havet än någonsin tidigare – och nu är fiskelyckan äntligen med honom! På kroken har han en 700 kilo tung marlinfisk, mycket större och tyngre än hans båt.
Det blir en kamp på liv och död. Santiago måste inte bara strida mot den väldiga fisken, som är så kolossalt tung och har så enorma kroppskrafter, han ska också styra, hantera, tvinga sin lilla spröda båt i envig med det majestätiska havets skoningslösa makt. I detta utsatta tillstånd har han enbart sig själv, sin samlade klokhet, sin envisa ihärdighet att förlita sig på.
Boken är Hemingways sista stora berättelse, hans sista mästerverk – och den bok som blev avgörande för att han tilldelades Nobelpriset i litteratur.
Berättarmässigt är detta ett perfekt exempel på vad Hemingway brukade kalla sin isbergsprosa. Hans ideal var att en berättelse skulle vara stram och återhållen i språket men beroende på att författaren så väl vet vad han talar om finns det väldiga mängder av erfarenheter och livsinsikter dolda under ytan av de knappa formuleringarna, på samma vis som ett isberg bara visar sin topp över vattenytan.
Att så många skilda tolkningar finns av denna mästerverksroman tyder på att den trots sin skenbara enkelhet rymmer väldiga djup. De religiösa tolkningarna pekar på alltifrån att Hemingway arbetar med talen tre, sju och fyrtio (t ex tre dygn, sju hajar, i fyrtio dagar har Santiago pojken med sig på båten innan han måste fortsätta ensam osv) till att Santiago bär sin mast uppför backen som Jesus bär sitt kors till Golgata och när han faller ihop i stugan är det med handflatorna uppåt, som om han väntar på att spikar ska slås in.
De författarbiografiska tolkningarna betonar att Hemingway skrev boken när hans självförtroende var på väg att sjunka ner mot absoluta botten, hans senaste böcker hade hånats av kritikerna som påstod att han var slut som författare – vilket gjorde honom bitter och revanschlysten. Han skulle minsann visa dem – precis som Santiago i berättelsen. Han åtog sig det svåraste man kan åta sig som författare, att skriva ett odiskutabelt mästerverk – och han lyckades! Med detta sitt sista storverk fick han slutgiltigt bevisa att han dög. Nobelpriset blev insigniet på hans definitiva seger över belackarna.”
Fyren mellan haven av M.L. Stedman är en hjärtskärande och tänkvärd bok om gränslös kärlek och att älska varandra – med eller utan barn. Betyg: 4 kookaburror av 5.
Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Första världskriget är över och Tom Sherbourne hör till de som, till sin egen förvåning, kan återvända från krigets fasor. Hans nya sysselsättning blir att se till att fyren på den avlägsna ön Janus hålls i gott skick och sänder ut sitt ljus till varning för de som kommer över havet. Fyrvaktarlivet är speciellt, på gränsen till vansinnigt, för mig som lever cirka 100 år senare än när den här boken utspelar sig. I upplägget ingår nämligen att fyrvaktaren och hans familj bor på ön i flera år innan de beviljas så kallad landpermission och kan vara lediga på fastlandet och träffa sina familjer i några veckor. För mig låter fyrväkteriet mer som ett straff än ett yrke och det är helt klart intressant att få ta del av hur livet kunde se ut för de som bodde vid fyrarna vid den här tiden.
Tom och hans fru, Isabel, lever alltså för sig själva på Janus och den enda kontakten med resten av världen är en båt som med flera månaders mellanrum kommer med förnödenheter. När paret väntar barn är förlossningen och allt runt omkring någonting som förväntas fixas av sig självt där ute. Isabel upplever dock missfall efter missfall. Det sista missfallet är ett nästan fullgånget foster. Sorgen är enorm. Det verkar inte som att paret kan få något barn.
Så en dag flyter en jolle upp på land. I den ligger en död man – och ett levande litet spädbarn. Isabel ser barnet som något som är sänt från Gud och hon övertygar Tom om att inte anmäla vad som har hänt, utan att de istället ska låtsas som att barnet är det barn som de själva precis har förlorat sent i graviditeten. De försöker att övertyga sig själva om att mamman är död och försvunnen i havet.
De kommer att älska sin lilla unge och kan inte föreställa sig ett liv utan henne. Åren tickar på och barnet själv vet ingenting annat än livet ute på ön. Snart inser de dock att det finns en kvinna på fastlandet som går omkring som en vålnad och sörjer sin förlorade make och sitt förlorade barn. Det blir allt svårare att leva med vad de har gjort.
Fyren mellan haven är en på många sätt typiskt sentimental berättelse och den har många inslag som inte känns speciellt trovärdiga. Bara det att en båt flyter upp med ett levande spädbarn känns lite svårsmält. För mig spelar det dock ingen roll. Författaren har en intressant idé och får faktiskt ihop den här berättelsen, som väcker många tankar om vem som äger ett barn och ett barns kärlek. Hur hon väver ihop berättelsen om barnet, som slits mellan två lika självklara föräldrar, och de förluster och fasor som människor mött under Första världskriget är väldigt fint. Jag är en oerhört lättrörd person och när slutet närmar sig, efter en ganska lång passage när man som läsare sitter som på nålar och fruktar det värsta för huvudpersonerna, så är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Det är verkligen en fin bok om gränslös kärlek och att älska varandra – med eller utan barn. Mycket i den här boken är helt hjärtskärande. Det är helt klart en sorglig bok, men också en väldigt fin och mångbottnad berättelse. Läsvärd!
Citerat ur Fyren mellan haven
”Under stadens barndom var den allmänna uppfattningen i Partageuse att alla stora och viktiga händelser ägde rum någon annanstans. Nyheter från yttervärlden sipprade in som regndroppar från träden, ett brottstycke här, ett rykte där. Telegrafen snabbade på saker och ting en aning när ledningen kom upp år 1890 och sedan dess hade en del människor skaffat telefon. Staden hade till och med skickat iväg trupper till Transvaal år 1899 och förlorat en handfull män, men på det hela taget hade livet i Partageuse varit en sidoattraktion i världen utkant, en plats där ingenting alltför otäckt eller alltför underbart någonsin hände.”
Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Om Fyren mellan haven och M.L. Stedman
M.L. Stedman är en australiensisk författare, som numera är bosatt i London. Fyren mellan haven är hennes debutroman, som just nu filmatiseras av Derek Cianfrance med Alicia Vikander i rollen som Isabel.
”En berättelse om rätt och fel, och hur det ibland inte går att skilja dem åt.
Efter fyra uppslitande år vid första världskrigets västfront återvänder Tom Sherbourne till Australien och tar anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en ensligt belägen ö nästan en halv dagsresa från kusten. Omgiven av havets tomma vidder och med sin unga hustru Isabel som enda sällskap, hoppas Tom finna ro för sin sargade själ.
En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror.
M. L. Stedmans hyllade roman är en hjärtskärande berättelse om längtan och saknad, och om hur livets omöjliga vägval tvingar ut människan i ett landskap där gränsen mellan rätt och fel inte längre är uppenbar.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
