Medvetenheten om matens bidrag till utsläpp av växthusgaser, och det enorma slöseri det innebär att kasta mat, är idag ganska stor. Mat & klimat är en bok som nog öppnat ögonen hos många och efter den har det kommit flera kokböcker som tipsar om hur man kan ta tillvara på rester och/eller laga mat på ett klimatsmart sätt. Den senaste boken på temat är Fester med rester, som tipsar om hur man tar till vara det som finns i kylen och piggar upp mat som ser lite ”trött” ut. Jag gillar verkligen idén!
I Den nya gröna vågen delar Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand med sig av några goda exempel på hur ny teknik och nytänkande kan bidra till en grönare värld. Inom ”hållbar utveckling”-genren finns det en hel del dyster läsning och därför välkomnar jag verkligen den här typen av böcker som trycker på att utvecklingen också går framåt och att det händer mycket positivt som gör det möjligt att minska energiförbrukningen och bidra till en mer hållbar utveckling utan att för den sakens skull gå tillbaka till ett liv utan bekvämligheter.
Jag får verkligen känslan av att Wetterstrand vill kasta omkull eventuella fördomar om att ett ”grönt” liv skulle handla om 70-talets gröna vågen-rörelse, när människor flyttade ut på landet med idéer om självhushållning och liv i enkelhet. Istället för lantliv har Wetterstrand mycket att säga om stadsliv. Hon berättar om bilpooler, videokonferenser och kollektivtrafik och skriver ingenting om sådant som kan upplevas som tjatigt, ouppnåeligt eller bara gammalt: källsortering, ett liv utan bil…
Jag både gillar och ogillar boken. Jag gillar Wetterstrand som person och politiker, så därför är det svårt för mig att kritisera boken. Men jag tycker faktiskt att den inte är särskilt vasst skriven. Framför allt är allting väldigt kortfattat. Jag vill veta mer! Ibland kastar hon bara ur sig en åsikt eller en kommentar utan att alls utveckla den. Bland annat skriver hon på ett ställe att hon inte är säker på e-bokens framtid. Men vad menar hon med det?
För egen del tyckte jag att just den kommentaren var lite lustig, för jag läste boken som just e-bok. Så kan det gå!
I det stora hela är det en inspirerande och positiv bok. Det är kortfattat och lättläst, men det passar säkert den som inte är så nördig som jag och vill veta mer hela tiden.
Igår skrev jag om en bok som jag är intresserad av att läsa: Trista sevärdheter. Man skulle kunna tänka sig att en titt i den boken kanske räcker, så slipper man åka till dessa tråkiga sevärdheter och se dem. Det finns ju så mycket annat man kan göra när man är ledig! Själv är jag ledig i slutet av juli och början av augusti och jag kommer att resa ned till Uppland och tillbringa sommaren vid kusten, som vanligt. Det ska bli nice!
Många väljer ju att åka betydligt längre under sin ledighet och jag kan inte låta bli att tipsa om en bok som jag läste för något år sedan: Välkommen till paradiset. Eller nej, förresten. Jag vill inte tipsa om den till den som ska åka utomlands under semestern. Boken belyser många viktiga aspekter av turism: hur ortsbefolkningen på många platser utnyttjas, och vilka konsekvenser exploatering och utbyggnad av stora hotellkomplex kan få, t.ex, men den är inte precis en munter läsning och den ger tyvärr inga alternativ eller föreslår vad man kan göra för att resa ”smartare”. Det är en bra bok hur som helst. Jag tipsar om den till den som faktiskt inte tänker göra en lång resa den närmsta tiden.
Sedan vill jag gärna slå ett slag för hemester (engelska: staycation) . Bara ordet är coolt, en blandning av hemma och semester (stay och vacation). Ibland är det ju faktiskt just ledigheten som är poängen, inte att vara ledig på en viss plats. Hemester handlar om att semestra på hemmaplan, t.ex. genom att besöka sevärdheter i närheten (förslagsvis inte de i boken Trista sevärdheter ;)) eller kanske till och med genom att ta in på hotell/hyra en stuga på hemmaplan – miljöombyte och avkoppling, men utan flygresan. Något att överväga till semestern.
Det var ett bra tag sedan jag läste Köp inte den här boken, som handlar om Ann-Christin Grammings år med köpstopp. Nu är begreppet ”köpstopp” aktuellt igen. Journalisten Sofia Hedström är aktuell med sin bok Modemanifestet, där hon berättar om sitt år med ”shoppingdetox” – ett år utan några klädinköp! Jag är nyfiken på boken och tycker det är kul att uppmärksamma konsumtionshysterin och inspirera till att leva annorlunda.
Samtidigt: hur många i världen har ens råd eller möjlighet att shoppa? Det är ganska äckligt att vi i den här delen av världen behöver träna oss i och utmana oss i att inte shoppa som om det inte fanns en morgondag. Jösses!
Det är förmodligen ingen hemlighet att jag är intresserad av miljöfrågor, hållbar utveckling och klimatfrågan (några boktips på temat: Mat & klimat, Makten över klimatet, Klimatsmart, Köp inte den här boken). Nyheten har nått mig att det planeras miljövänliga pocketböcker. Månpocket och Bonnier Pocket kommer under året att ge ut ett antal titlar i en klimatsmart upplaga: klimatkompenserad, FSC-certifierad och med ett bidrag till WWF.
Jag gillar idén och kan inte annat än tycka att det är ett trevligt initiativ. Samtidigt genomskådar jag också det här marknadsföringsknepet, som i och för sig är helt rätt i dessa tider då ”klimatsmart” och ”eko” är modeord. Man kan tyvärr inte konsumera sig ur en klimatkris. Det enda man möjligen kan göra är att undvika att köpa böcker, även om jag inte precis tror att böcker bidrar särskilts stort till det totala koldioxidutsläppet… Som ett statement måste dock ”köpstopp” anses vara bättre än att köpa ”ekoböcker”, eller hur?
Jag blir ibland lite förvånad när jag läser bokbloggar där bloggare berättar om sina imponerande bokhyllor med, ibland, hundratals outlästa titlar. När bokbloggare pratar om ”köpstopp” innebär begreppet att man vill försöka minska antalet inköp för att ”outläst”-hyllan helt enkelt har blivit för välfylld, inte att man vill ”köpstoppa” för att försöka minska konsumtionen i klimatsyfte. Naturligtvis har jag ingen åsikt om andras bokinköp, men när jag läser om det så inser jag att jag nog helt saknar den där ”samlar”-genen som andra litteraturälskare tycks bära på. Och glad för det blir nog miljön. Och biblioteken. 😉
Köp inte den här boken får väl anses vara en passande titel till den här boken, som handlar om Grammings år med köpstopp. Efter att ha läst en krönika om onödig shopping bestämde sig Gramming för att ta ett år utan klädshopping, uteluncher, fika på stan och annan shopping som inte är absolut nödvändig. Boken är uppställd lite som en dagbok, där författaren skriver om vad hon funderar på att köpa, vad hon inte köper och vad hon reflekterar över kring köpstopp och hållbar utveckling.
Innan jag läste boken hade jag inte hört talas om det här projektet, men när jag läste den upptäckte jag att Gramming bloggade under tiden. Det märks att bloggen har legat till grund för denna bok, för den känns ganska ”bloggig” och det är många gånger jag önskar att den vore en blogg, så att jag kunde klicka mig fram till alla de artiklar, bloggar och webbsidor som hon tipsar om. Jag tror faktiskt att jag hade uppskattat att följa bloggen 2007 mer än vad jag nu gjorde när jag läste boken. Jag tycker ändå att det var en trevlig liten bok, som är inspirerande på så sätt att den tydligt visar att man kan leva ett ”vanligt liv” utan att för den sakens skull shoppa sådant man inte behöver. Lite av min positiva inställning till den dog dock när jag diskuterade den med en vän, som klyftigt påpekade att det är lite märkligt att ge ut en bok om att frivilligt avstå från shopping när det finns så många människor som faktiskt inte har råd att shoppa. Det fick mig att känna mig rätt dum, för visst har han rätt. Boken tar verkligen upp ett ordentligt lyxproblem. Samtidigt tror jag faktiskt att många kan behöva reflektera över konsumtionssamhället och hållbar utveckling.
Att jag själv läste den här boken beror mest på att jag faktiskt är väldigt intresserad av miljöfrågor och är man det så finns det mycket tips och länkar (ja, länkar, trots att det är en bok!) att ta del av i den här boken. Det uppskattar jag!
I korthet
Rekommenderas för: Alla! Klimatfrågan är vår tids ödesfråga och alla böcker som kan väcka tankar om vår livsstil och hållbar utveckling är viktiga att läsa.
Betyg: 4 kundvagnar av 5.
Om Köp inte den här boken! och om Ann-Christin Gramming
Ann-Christin Gramming blev inspirerad till ett år utan onödig konsumtion när hon läste en recension av Judith Levines bot Not buying it. Under sitt köpstoppsår började hon blogga och hon bloggar fortfarande: Köpstoppsbloggen.
Ett helt år utan shopping? 365 dagar utan cafébesök och nya kläder? 52 veckor utan att handla böcker, tidningar och skivor? Kan du tänka dig det?
Det kunde Ann-Christin Gramming. Under ett helt år vägrade hon köpa annat än det mest livsnödvändiga. I den här boken berättar hon medryckande och inspirerande om sina upplevelser som ”konsumtionsrebell”.
”Köp inte den här boken!” är skriven i dagboksformat och berättar lättsamt om hur det är att inte konsumera. Här hittar du massor av konkreta och praktiska tips för din egen väg till en uthållig konsumtion.
Ann-Christin är född i mitten av 70-talet. Hon bor med man och två barn i en lägenhet i Göteborg. På fritiden dricker hon gärna te och läser böcker. Hennes blogg har blivit mycket uppmärksammad och hon har varit en flitig gäst i TV-soffor, tidningsartiklar och radioprogram.
Den här boken utspelar sig i en framtid där nästan alla djur är utrotade och nästan alla skogar är skövlade för att ge plats åt människorna.
Boken handlar om 13-åriga Eva, som vaknar och inte kan röra sig. Hon får reda på att hon har varit med om en allvarlig olycka och att hon har legat i koma mycket länge. Snart går det också upp för henne att hon inte längre är en människa utan en schimpans. Efter olyckan blev Evas kropp så förstörd att den aldrig skulle ha kunnat bli frisk igen, så en forskare gjorde ett experiment och lyckades flytta över all Evas hjärninformation till en schimpanskropp.
Allting i Evas liv blir plötsligt väldigt förändrat. Någonstans inom henne lever en schimpans, med schimpanstankar och schimpansdrömmar, medan hon samtidigt är en människa. Ett annat problem är att hon inte längre kan tala människornas språk. Som en kompensation har hon fått ett tangentbräde, där hon kan knappa in allt hon vill säga. Trots att alla kämpar för att underlätta för Eva blir det givetvis svårt att anpassa sig till det nya livet och extra svårt blir det eftersom hon även måste tackla massmedia.
Eva får ofta hälsa på aporna i ”apreserven”, där de få kvarlevande schimpanserna lever. De känner inte till något annat än ”apreservens” metallträd, men med Evas hjälp kanske de kan få leva i sin rätta miljö igen.
Eva är en fantastiskt bra bok om människans sätt att leva och glömma bort ”moder natur”. Framtiden, som den beskrivs i Eva, är skrämmande och det får en verkligen att fundera kring hur vi egentligen lever.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Köp inte den här boken får väl anses vara en passande titel till den här boken, som handlar om Grammings år med köpstopp. Efter att ha läst en krönika om onödig shopping bestämde sig Gramming för att ta ett år utan klädshopping, uteluncher, fika på stan och annan shopping som inte är absolut nödvändig. Boken är uppställd lite som en dagbok, där författaren skriver om vad hon funderar på att köpa, vad hon inte köper och vad hon reflekterar över kring köpstopp och hållbar utveckling.
