Det verkar vara ett ovanligt stort intresse för årets bokrea. Både DN och Lundströms bokradio har behandlat ämnet och beskriver rean som något som bokhandlarna har stor optimism inför och som i år är ovanligt intressant med många bra titlar. Startskottet har gått idag.
Själv har jag ingenting att rapportera från denna händelse. Jag älskar böcker, men har ärligt talat ingen bra idé om var jag ska ställa dem. Det gör mig alltid lika glad att få böcker i present och dessutom får jag ibland obeställda recensionsexemplar, vilket också är trevligt. Det finns inte plats för fler böcker än dessa i mitt hem. Som vanligt lånar jag därför det mesta på biblioteket eller går på de elektroniska utgåvorna.
Ärligt talat blir jag ibland förskräckt när jag påminns om hur mycket prylar och grejer jag har. För egen del har jag inga problem att avstå från att köpa t.ex. inredningsdetaljer eller böcker, men däremot är kläder och accessoarer en… svag punkt. Inte ens folk som känner mig väl kan nog göra sig en bild av hur mycket kläder jag har, egentligen. Tro inte att jag köper grejer utan att prova eller att jag köper bara för köpandets skull. Allt i min garderob är sådant jag använder och jag rensar rätt regelbundet. Ändå bara sväller det. Det går inte alls ihop med min idé om hållbar utveckling, men det är ju så… roligt att shoppa. Att hitta något fint som liksom bara är helt rätt. Att plötsligt hitta den där kjolen man har sett framför sig i månader, men inte kunnat finna i någon butik. En del kläder blir jag glad bara av att titta på. Och ännu gladare blir man när man har dem på sig. Det sätter guldkant på vilken dag som helst när man känner sig fin.
Men platsen! Hur får man plats med allt? Och vad gör man om man en dag kommer på att man inte pallar att ha alla prylar längre? Jag gjorde en stor utrensning av hela min lägenhet förra året. Okej, det blev väl inte så mycket som hivades ändå, men jag kastade en del, sålde en del på Tradera (för typ 1000 spänn sammanlagt), lämnade in några kassar till second hand etc. Sedan blev det ändå lite skrot över. Vad gör man av dåliga DVD-filmer? En skohylla som aldrig har passat in och till slut blev förpassad till källaren? Den stationära dator som fått gå i pension? Annat av ringa värde som inte kan kastas i soprummet?
Man borde tänka efter 17 gånger innan man köper något nytt, särskilt när man köper sådant som man liksom inte förbrukar. Det är klart att det alltid dyker upp fina kaffekoppar och kaffemuggar (det är min andra svaga punkt i shoppingsammanhang, tror jag), men man byter ju i princip aldrig ut de man redan har, utan man fyller bara på. Fyller på och fyller på. Och tyvärr har väl varken fina kaffekoppar eller böcker eller min extremt stora samling av strumpbyxor något egentligt värde som ens gör att de går att sälja på en loppis. Det går inte att bli av med alla dessa prylar man har stoppat i sitt hem den dag man kanske faktiskt vill göra plats för något nytt.
Vi har väl alla våra svagheter. Böcker är inte min, även om man kanske kunde tro annat. Istället för att reatipsa skulle jag egentligen vilja uppmana till reflektion. Behöver du verkligen den där boken? Och vad skulle du göra med den om du vill/behöver göra plats för någon annan pryl?
Jag läser inte bara bokbloggar, utan följer också ett antal livsstilsbloggar och en av mina stora favoriter i genren är UnderbaraClara, där Clara Lidström bloggar om sitt liv på landet utanför Umeå. Jag gillar hennes stil och sympatiserar med hennes åsikter om hållbar utveckling och konsumtion.
Både stil och hållbar utveckling är teman i boken UnderbaraClaras garderob, som hon skrivit och fotat tillsammans med systern, Anna Lidström, som är designer och stylist till vardags. Boken är fylld med tips på hur man kan pimpa kläder och accessoarer som man har tröttnat på, eller fixa nya. Boken är sprängfylld av snygga bilder och har tydliga instruktioner för allt pyssel. Varvat med pysselprojekt så finns också personliga texter om att vara tonåring och hitta sin egen stil, att hitta kreativiteten m.m. Det finns också avsnitt med praktiska tips om garderobsrensning, förvaring och klädvård.
Jag gillar den här boken! Den är peppande, snygg och välskriven. Inget av projekten i boken framstår som alltför knepigt, utan är väldigt bra för att inspirera till att pimpa och fixa. Jag gillar också särskilt texten där Clara skriver om billiga kläder och jämför dem med morötter: hon berättar om hur hon kämpat med sina morötter och sedan njutit av att äta varenda en, krokig som rak, medan köpemorötter är så billiga och lätta att få tag på att man känner att det inte spelar någon roll om de kastas.. Hon är något viktigt på spåren när hon skriver om vikten av att vårda och ta hand om våra prylar. Även om det finns billiga kläder så innebär det inte att de är slit och släng. Med den här boken ger UnderbaraClara och hennes syster en massa kreativa och roliga förslag på hur man kan förlänga livslängden även på kläder och skor som man kanske har tröttnat på.
Jag gillar kokböcker! Nu senast har jag impulsshoppat Bonniers vegetariska kokbok och jag är förtjust. Det är en mycket snygg bok! Jag brukar inte skriva om kokböcker (undantaget Grönt, faktiskt, för den är till största delen en faktabok), men nu tänkte jag ge mig på att skriva en inlägg om de vegetariska kokböcker jag äger.
Kokböcker om vegetarisk mat – den korta versionen
Laga något ur min favorit Grön i köket om du vill laga något enkelt och gott till fest eller vardag och om du har lite överseende med att den riktar sig till unga. Skaffa Grönt om du är en nörd och vill grotta ned dig djupt i fakta om säsonger och växtplatser och dessutom vill ha en schyst kokbok där grönt står i fokus, men där maten inte nödvändigtvis är vegetarisk. Bläddra i Bonniers vegetariska kokbok om du vill få inspiration till såväl vardags- och, kanske framför allt, festmat (själv har jag inte hunnit testlaga något ännu). Konsultera Vegetariska kokboken om du vill lära dig mer om att vara vegetarian.
Kokböcker med vegetarisk mat – den långa versionen
Jag vet att väldigt många är intresserade av att testa att äta mer vegetariskt, men att det kanske inte är så lätt att veta ”hur man gör”. Eftersom vegetariskt ofta behandlas som ett alternativ, på en sådan nivå att den som äter vegetarisk mat i skolan i värsta fall måste hämta den som en specialkost i köket (så var det på min skola; där var det inte tal om att alla barn skulle kunna välja vego), så är det kanske inte så lätt att tänka utanför lådan. Alltför många ser måltider som potatis/pasta/ris + kött + sallad och alltför många leds då in i tanken att en vegetarisk måltid därför måste bestå av potatis/pasta/ris + något som ser ut som kött + sallad. Väldigt många tror således att vegetarianer måste äta quorn och sojakorvar varje dag, vilket kanske inte känns så lockande. I praktiken har jag aldrig ätit en sojakorv i hela mitt liv och quorn undviker jag dessa dagar, i och med att sådana produkter är tveksamt glutenfria. Jag har nog ätit quorn en handfull gånger. Självklart kan man ju gärna äta vegetariska köttbullar och vegetarisk bacon om man vill, men man kan ju också lyfta blicken och inse att en måltid kan komponeras ihop av så ofantligt många olika spännande, fräscha grönsaker istället.
Bland mina kokböcker ärGrönt den bok som är mest inspirerande på den punkten. Boken är så rejäl att man nästan ramlar omkull och den är proppfull av toksnygga bilder och fakta om frukt och grönt. Den innehåller en mängd recept till mat, som inte nödvändigtvis är vegetarisk, men där det gröna står i fokus. Jag är glad över att den här boken finns, för den är inte uttalat riktad till någon slags schablonbild av vegetarianer, utan är framför allt en bok för nörden. Det finns så mycket nörderier man kan ägna sig åt (t.ex. hipsteraktiviteter som inläggningar, korvstoppning och surdegar, eller exklusiva intressen som vinprovningar eller whiskysamlande), men det här är kanske första gången en ansats görs att lyfta fram grönt som något som är tillräckligt coolt för att förtjäna en sådan här bok. I den här boken behandlas grönsaker dessutom som något helt annat än ett litet tillbehör. Det är en mycket tjusig bok! Jag har tillagat många av recepten och det har blivit kanongod mat. Personligen lagar jag i princip bara sådant som går att frysa in i matlådor (jag är för lat och stressad för att laga en massa mat i veckorna, så jag försöker koka ihop matlådor på helgen), så jag har mest siktat in mig på vardagsmat av lite olika slag. Boken saknar dock inte festmat. Inte alls, faktiskt.
”Den grönrutiga kokboken”, Vegetariska kokboken, är lite av ett standardverk inom vegetarisk mat. Den har nyligt kommit i nyutgåva, men jag har en äldre variant. Författaren är kunnig och man kan gott bläddra omkring i boken om man är seriöst intresserad av att bli vegetarian. Jag ser den mer som en faktabok än en receptsamling, kanske för att recepten är lite krångligt kategoriserade, att det inte är överdrivet mycket foto i anslutning till recepten, samt att det är stort fokus på sådant som jag själv inte äter (försök inte inbilla mig att en hälsodrink eller soppa är en komplett måltid; jag måste äta som en häst eftersom jag tränar och rör på mig mycket). Jag gillar boken, men misstänker att den inte är så inspirerande för den som bara är lite nyfiken och vill laga något vego då och då. De flesta andra beskriver dock boken som den bästa i genren.
Grön i köket är en bok som riktar sig till ungdomar. Den är skriven på ett sätt som ska tilltala unga, men som kanske känns lite töntigt för många. Det finns enkla, korta faktaavsnitt, som faktiskt är väldigt bra om man har lite överseende med tonen. En del tror att vegetarisk mat innebär en risk för näringsbrist, trots att det ironiskt nog är i frukt och grönt som de flesta vitaminer och mineraler finns. Egentligen är det den som äter mycket kött, som aktivt måste försöka peta i sig mer näringsrik mat. En och annan fallgrop finns ju dock, särskilt så kan järn vara svårt att få i sig om man inte äter kött. Här kan man få lite konkreta tips på vad man kan tänka på när det gäller t.ex. järn (t.ex. att använda gjutjärnsgryta). Recepten är enkla och i regel lättlagade. Jag har lagat ungefär allt och återkommer ofta och gärna till boken, just för att det är så enkelt och gott. Det finns generöst med tips på festligare mat och buffémat, så trots att boken är relativt tunn, så är den faktiskt skapligt heltäckande. En av mina favoritvegoböcker!
Ät dig frisk med grön mat är en bok som propagerar starkt för vegetarisk mat som hälsokost. Jag vet inte hur underbyggda författarnas teorier är, men personligen tar jag faktadelarna med en viss nypa salt, för jag tycker faktiskt att boken är lite avskräckande. Recepten är i regel veganska och det finns hurtiga råd om att göra egen havremjölk istället för att köpa komjölk. Det tycker jag känns lite överkurs (med tanke på att det går alldeles utmärkt att köpa (vitaminberikad) havremjölk i vanliga livsmedelsaffärer). Jag har testat några recept, men brukar i slutändan inte bli så nöjd. Utesluter jag allt kaloririkt, t.ex. mjölkprodukter, som författarna inte verkar vara så förtjusta i, så blir mättnadskänslan kortvarig hos mig. Det här är nog ingen bok för nybörjarvegetarianen.
100 goda gröna rätter är en bok i en hel serie med ”100 rätter” (jag har även boken om grytor och gratänger och boken med snabblagade rätter). Maten i boken är lättlagad och i regel är det få ingredienser som behövs. Ibland blir det också lite tråkigt/för lite intressanta smaker. Jag har testat många av recepten och tycker dock att det finns mycket bra i den också. Det finns kapitel med festligare mat och med efterrätter, men det är nog inte för de delarna man ska köpa boken.
Så; den nya boken i samlingen då? Bonniers vegetariska kokbok är galet snygg och känns verkligen modern och fräsch. Det finns faktadelar med allmän info om att äta vegetariskt och fakta om grönsaker – allt från broccoli till mer exotiska grönsaker. Recepten är indelade i kategorier i stil med ”Fredag”, ”Lunch” och ”Fest”, vilket känns väldigt fiffigt. Skapligt stort fokus är faktiskt på just festmat och det finns ett helt gäng trerättersmenyer att inspireras av. Jag har inte hunnit laga något ur den här boken ännu, men den är minst sagt inspirerande och mitt intryck är att den har något för varje tillfälle.
Glöm inte bort att de flesta grundkokböcker faktiskt har en del med vegetariska recept. De flesta har kanske, liksom jag, någon utgåva av Vår kokbok. Det är en bok där ungefär allt finns med. Tyvärr innebär väl det att man också behöver göra lite avkall på antalet bilder. En del recept saknar faktiskt foto, vilket ju är ovanligt i andra böcker. Trots detta är det ju en kanonbra bok, med recept som är enkla att följa och generöst med fakta om råvaror och tillagning (man kan nästan skratta åt det, men det finns till och med recept för hur man kokar pasta… 😉 ).
Om någon är intresserad av att läsa mer om kokböcker med tema vegetarisk mat så har jag skrivit fler inlägg genom åren:
Det här är det första jag läser av serietecknaren Sara Granér, men när jag läser hennes album Med vänlig hälsning känns det som att hon hör till lite samma skola som Liv Strömquist och Nanna Johansson och de gillar jag ju väldigt mycket.
I detaljrika bilder, med förmänskligade hundar i huvudrollerna, serverar Granér träffsäker samhällssatir och tillför något nytt till debatten om jämställdhet och frågan om hållbar utveckling. Texten i serierutorna är exakt och roligt formulerat. T.ex. en arg slipsnisse på ett dagis:
”Vem fan är det som har lagt en massa nersnorade infantila småglin med behov av en trygg och kreativ miljö för att kunna utvecklas i enlighet med sina individuella förutsättningar MITT I MIN VINSTDRIVANDE VERKSAMHET?”
Ja, det kan man ju undra. Och om man ska tro Sara Granér verkar folk tyvärr fika hellre än lösa problem…
Det här gillade jag! Jag kommer att läsa mer av Granér. Som tur är så har jag faktiskt hennes debutbok Det är bara lite AIDS ståendes i hyllan. Den ser jag fram emot.
Känner ni till Begriplighetspriset? Det är ett pris som delas ut av kommunikationsbyrån Publik till ”en person som lyckats förklara ett svårt och viktigt ämne så att andra förstår. I år har priset gått till fotografen Mattias Klum, som jag har följt i SVT:s Fridlyst under hösten. I serien har han tillsammans med kändisar gjort mer eller mindre symboliska projekt för att synliggöra utrotningshotade arter, som tigrar, hajar och elefanter.
Jag gillar Mattias Klum och hans engagemang för ödesfrågor, som frågan om en hållbar utveckling, så jag tycker såklart att det är jättekul att han har uppmärksammats med detta pris. Jag har också fått upp ögonen för hans senaste bok, som han har skrivit tillsammans med Johan Rockström:
”Vår tid på jorden är en bok som skrivits främst för att inspirera och vägleda oss till att agera, då mänskligheten står inför en vändpunkt i vår historia och för jordens tillstånd. Förord skrivet av President Bill Clinton.”
Schyst! Det här verkar vara en bok i min smak och en bok som gissningsvis skulle kunna fungera som ett välbehövligt wake up-call till de som inte inser allvaret. Synd att dessa sällan läser böcker…
Jag är intresserad av miljöfrågor och det har inte undgått mig att maten är en stor del av klimatfrågan och andra miljöfrågor. Sedan tidigare har jag t.ex. läst Mat & klimat och Tyst hav, som handlar om matens koppling till hållbar utveckling. Nästa bok på temat har blivit Matens pris, en bok som jag faktiskt skrev här på bloggen att jag ville läsa och sedan fick av Hundöra. 🙂 Redan innan jag läste boken har jag lyssnat på några av de radioprogram som ligger till grund för boken.
Matens pris är en reportagebok som tar upp flera aspekter av hur vår mat produceras och vad de ger för påverkan på miljön. Jag är redan relativt påläst, men lärde mig förvånansvärt mycket nytt.
Boken behandlar till exempel frågan om sojaproduktion och den enorma mängd livsfarliga bekämpningsmedel som används för att driva denna monokultur som behövs för att göra djurfoder. Den handlar också om populära köttdieter och vem som bekostar en stor del av den forskning som brukar lyftas fram för att peka på fördelarna med att äta en kolhydratfattig kost. Ett kapitel ägnas också åt att informera om vilka enorma mängder energi som går åt för att på ett prispressat sätt odla paprikor i Holland. Boken är väldigt lätt att ta till sig, men slarvar inte bort källorna. Den känns faktiskt väldigt väl underbyggd och är hela tiden intressant och tankeväckande.
Som alltid är det lite trist att läsa den här typen av böcker, som kritiserar en livsstil som alla vi svenskar har och som inte är så lätt att ändra. Boken gör ett försök att fokusera på enkla åtgärder man kan göra för att minska sin miljöpåverkan, t.ex. att äta säsongsanpassat och minska mängden kött och mjölkprodukter. Ändå tycker jag att den borde vara lite tydligare med att det till stor del är politiska beslut som måste till och regler som måste stramas åt i Sverige och EU. Det blir fel om man förskjuter hela skulden till den enskilde konsumenten.
I det stora hela är det dock en mycket intressant och viktig bok och jag önskar verkligen att alla läste den och tog till sig av den information den delar med sig av. Tyvärr är det väl som vanligt att det mest är miljömuppar som jag själv som läser den här typen av böcker.
Via Malins bokblogg såg jag att Matens pris inte bara är ett radioprogram (väl värt att lyssna på!) och en blogg hos Sveriges radio, utan också en bok. Det är en bok för mig! Jag är intresserad av klimat, miljö och mat och tidigare läst t.ex. Mat & klimat, som är mycket bra.
Jag har redan uppmärksammat boken Modemanifestet, boken där Sofia Hedström berättar om sitt år med shoppingdetox. Boken är nu på tapeten igen, eftersom den i sällskap med t.ex. Ekoturismföreningen och Naturskyddsföreningens antiscampi-kampanj, har nominerats till LivingGreen award.
Det är den enda boken som nominerats till priset i år och motiveringen till nomineringen lyder:
Med sin passion för ett hantverk tillika en konstform guidar Sofia Hedström tillsammans med fotografen Anna Schori den hängivna modeälskaren i lusten att bygga en hållbar garderob och ökar medvetenheten kring det snabba modets pris. Sofia påverkar genom sitt engagemang för kvalité och vintage en helt ny generation konsumenter. Genom boken och bloggen gör Sofia det lättare för modeintresserade att tänka klimatsmart i en allt mer snabbfotad modevärld.
Det kommer ut fantastiskt många kokböcker i Sverige; om jag inte minns fel rör det sig om en ny per dag! Jag tycker själv att det är kul och inspirerande med kokböcker och just nu läser jag Grönt, som jag har skrivit lite om på bloggen förut. Grönt, liksom många andra moderna kokböcker, fokuserar på hållbarhet och säsong. Det tycker jag är bra! En av de nyaste i genren är Årstidernas kokbok, som företaget Årstiderna, som levererar ekologiska grönsaker till sina kunder, ligger bakom. Författare är Maximillian Lundin, som också har engagerat sig i bland annat Bondens marknad. Det är nog en fin kokbok!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Bland mina kokböcker är 
”Den grönrutiga kokboken”, Vegetariska kokboken, är lite av ett standardverk inom vegetarisk mat. Den har nyligt kommit i nyutgåva, men jag har en äldre variant. Författaren är kunnig och man kan gott bläddra omkring i boken om man är seriöst intresserad av att bli vegetarian. Jag ser den mer som en faktabok än en receptsamling, kanske för att recepten är lite krångligt kategoriserade, att det inte är överdrivet mycket foto i anslutning till recepten, samt att det är stort fokus på sådant som jag själv inte äter (försök inte inbilla mig att en hälsodrink eller soppa är en komplett måltid; jag måste äta som en häst eftersom jag tränar och rör på mig mycket). Jag gillar boken, men misstänker att den inte är så inspirerande för den som bara är lite nyfiken och vill laga något vego då och då. De flesta andra beskriver dock boken som den bästa i genren.
Grön i köket är en bok som riktar sig till ungdomar. Den är skriven på ett sätt som ska tilltala unga, men som kanske känns lite töntigt för många. Det finns enkla, korta faktaavsnitt, som faktiskt är väldigt bra om man har lite överseende med tonen. En del tror att vegetarisk mat innebär en risk för näringsbrist, trots att det ironiskt nog är i frukt och grönt som de flesta vitaminer och mineraler finns. Egentligen är det den som äter mycket kött, som aktivt måste försöka peta i sig mer näringsrik mat. En och annan fallgrop finns ju dock, särskilt så kan järn vara svårt att få i sig om man inte äter kött. Här kan man få lite konkreta tips på vad man kan tänka på när det gäller t.ex. järn (t.ex. att använda gjutjärnsgryta). Recepten är enkla och i regel lättlagade. Jag har lagat ungefär allt och återkommer ofta och gärna till boken, just för att det är så enkelt och gott. Det finns generöst med tips på festligare mat och buffémat, så trots att boken är relativt tunn, så är den faktiskt skapligt heltäckande. En av mina favoritvegoböcker!
Ät dig frisk med grön mat är en bok som propagerar starkt för vegetarisk mat som hälsokost. Jag vet inte hur underbyggda författarnas teorier är, men personligen tar jag faktadelarna med en viss nypa salt, för jag tycker faktiskt att boken är lite avskräckande. Recepten är i regel veganska och det finns hurtiga råd om att göra egen havremjölk istället för att köpa komjölk. Det tycker jag känns lite överkurs (med tanke på att det går alldeles utmärkt att köpa (vitaminberikad) havremjölk i vanliga livsmedelsaffärer). Jag har testat några recept, men brukar i slutändan inte bli så nöjd. Utesluter jag allt kaloririkt, t.ex. mjölkprodukter, som författarna inte verkar vara så förtjusta i, så blir mättnadskänslan kortvarig hos mig. Det här är nog ingen bok för nybörjarvegetarianen.
100 goda gröna rätter är en bok i en hel serie med ”100 rätter” (jag har även boken om grytor och gratänger och boken med snabblagade rätter). Maten i boken är lättlagad och i regel är det få ingredienser som behövs. Ibland blir det också lite tråkigt/för lite intressanta smaker. Jag har testat många av recepten och tycker dock att det finns mycket bra i den också. Det finns kapitel med festligare mat och med efterrätter, men det är nog inte för de delarna man ska köpa boken.
Så; den nya boken i samlingen då? Bonniers vegetariska kokbok är galet snygg och känns verkligen modern och fräsch. Det finns faktadelar med allmän info om att äta vegetariskt och fakta om grönsaker – allt från broccoli till mer exotiska grönsaker. Recepten är indelade i kategorier i stil med ”Fredag”, ”Lunch” och ”Fest”, vilket känns väldigt fiffigt. Skapligt stort fokus är faktiskt på just festmat och det finns ett helt gäng trerättersmenyer att inspireras av. Jag har inte hunnit laga något ur den här boken ännu, men den är minst sagt inspirerande och mitt intryck är att den har något för varje tillfälle.
Glöm inte bort att de flesta grundkokböcker faktiskt har en del med vegetariska recept. De flesta har kanske, liksom jag, någon utgåva av Vår kokbok. Det är en bok där ungefär allt finns med. Tyvärr innebär väl det att man också behöver göra lite avkall på antalet bilder. En del recept saknar faktiskt foto, vilket ju är ovanligt i andra böcker. Trots detta är det ju en kanonbra bok, med recept som är enkla att följa och generöst med fakta om råvaror och tillagning (man kan nästan skratta åt det, men det finns till och med recept för hur man kokar pasta… 😉 ).
