Jag gör ett projektarbete som handlar om godis och därför har jag bland annat sökt fakta i olika böcker. Den här lilla och snygga boken har kanske varit den roligaste läsningen hittills. Boken innehåller nämligen en mängd bilder, som lättar upp texten. Den är också snyggt formgiven med bl.a. en glansig inlaga som går att spegla sig i om man nu skulle vilja det.

Själva boken handlar om godisets historia, men innehåller också en hel del betraktelser om godis och traditionen att äta godis. Det är intressant och rolig läsning, men jag saknar en bra struktur på boken. Det finns visserligen en innehållsförteckning, men inget register och även om ett kapitel heter t.ex. ”Naturgodis och exotic snacks” så innehåller det mer än fakta om just naturgodis. Det är absolut ingen lång bok att sträckläsa, men att läsa boken från pärm till pärm för att hitta något speciellt är förstås ohållbart. Personligen hade jag också uppskattat en inledning med en förklaring till varför den här boken ges ut och vad den egentligen vill berätta. Att boken handlar om godis kan man ju förstå, men vad om godis vill författaren berätta om? Svaret är inte så lätt eftersom boken, som sagt var, innehåller både historia, men också fakta om själva godisätandet och så de många bilderna då. Bilderna är för den delen inte i någon sorts kronologisk ordning även om själva boken tycks vara det.

En sak som störde mig lite då och då under läsningen var dessutom själva texten. Författaren kan skriva saker som ”Den som bantar, vilket ju många kvinnor gör…” som om det vore något slags fakta. Här och där poppar det också upp lite statistik, som saknar källa. Jag skulle t.ex. väldigt gärna se vilken undersökning som gett ett sådant resultat att man kan skriva såhär: ”Ett annat beteendemönster yppar sig runt Aladdinasken… En majoritet av både medelålders och yngre väljer i första hand den franska nougaten, i andra hand körsbärslikören från askens ena hörn. En minoritet föredrar tryffelnöten”. Så kan det väl bara inte vara?! Körsbärslikören är den enda pralinen som kastas eller åtminstone går åt sist i min släkt och bland mina vänner och bekanta. Fast rolig fakta är det! Ett annat intressant fakta är att vi 1996 åt drygt tio kilo godis per person och år. Det förvånar mig däremot inte speciellt mycket.