Som en del av er vet så är jag väldigt förtjust i Martina Haags böcker. Hon har skrivit några feel good-böcker och krönikesamlingar där hon bjuder generöst på sig själv. Haags böcker är ofta lite dråpliga och skruvade och de kanske inte kvalar in bland de djupaste böckerna, men ganska ofta är det precis de där lättillgängliga underhållningsböckerna jag vill åt och då är Haag ett av mina toppval. Jag tycker att det mesta inom feel good-genren brukar balansera på gränsen till det löjliga och tjatiga, men på något sätt så håller sig Haag på rätt sida. Kanske är det för att hon har sådan värme när hon skriver om sina huvudpersoner.

En av de senaste Haag-böckerna som jag har läst är Glada hälsningar från Missångerträsk, som nu är bioaktuell med Martina Haag själv i huvudrollen. Boken/filmen kretsar kring Nadja, som längtar efter att få adoptera ett barn. När det införs nya regler, som omöjliggör för ensamstående att adoptera, så blir det panik. Nadja måste hitta någon att gifta sig med, annars förlorar hon sitt efterlängtade barn. En resa till Missångerträsk är tänkt att lösa problemet, för där finns en man som Nadjas syster påstår är en riktig ”Nadja-kille”. Det blir såklart inte som det är tänkt, men det blir såklart bra ändå.

Jag har faktiskt sett fram emot den här filmen. Jag älskar film och ser mer än gärna film på bio. Även om jag brukar föredra lite mer allvarliga drama, fina indiefilmer eller uppiggande, animerade filmer, så brukar jag inte tacka nej till komedier. Till skillnad från många andra så är jag dessutom förtjust i svensk film och tycker ärligt talat att det är lite tröttsamt med allt tjat om att svensk film alltid är så lågbudget och kass och bla, bla.

Men ja… Jag har sett att Glada hälsningar från Missångerträsk har blivit ordentligt sågad mest överallt och beskrivs som en fruktansvärd orgie i stereotyper och tröttsamma klichéer. Så tyvärr är jag ganska opeppad nu. Har du sett filmen?