Etikett: Frankrike

  • Tusen och en natt I

    Tusen och en natt I

    När kung Sjahriar blir bedragen av sin fru nöjer han sig inte bara med att döda henne utan bestämmer sig för att varje kväll hädanefter våldta en oskuld och sedan ta hennes liv. De unga flickorna i riket försvinner en efter en och en dag är det Sjeherazades tur att gå sitt oundvikliga öde till mötes. Sjeherazade lyckas dock att spara sitt liv genom att varje kväll, när hon är nära att utsättas för Sjahriars våld, berätta en historia som kungen vill höra fortsättningen på.

    På så sätt får man som läsare ta del av en enormt rik skatt av berättelser från Orienten. De är alla spännande berättade och ganska annorlunda mot vad man kanske är van vid från västerländsk litteratur. De flesta berättelserna följer samma mönster och liksom ramberättelsen innehåller varje historia mystik och lustiga andeväsen, en rejäl dos våldsamheter och ganska mycket sex.

    Trots att berättelserna, som sagt var, är ganska likartade i sin uppbyggnad blir det aldrig tråkigt. Det här är en rik och fantastisk samling som är värd att läsas. Just den här volymen innehåller kända berättelser som t.ex. Historien om Ali Baba och de 40 rövarna och Alladin och den underbara lampan, men det finns mycket mer än så att upptäcka. Framför allt tycker jag att Tusen och en natt är fascinerande för att den utspelar sig för så länge sedan. Det är en helt främmande värld, med slavar och kalifer och den ständigt närvarande Allah, som dessa historier utspelar sig i. I många av historierna finns Harun al-Rasjid med, vilket skvallrar om att det handlar om sent 700-tal. Boken är dock betydligt yngre än så, men det är ändå en historiskt kul bok.

  • Ännu talar träden

    Ännu talar träden

    I den här boken heter inte kapitlen ”Kapitel 1”, ”Kapitel 2” o.s.v. utan de heter ”Första aftonen”, ”Andra aftonen” o.s.v. Meningen är att de ska ge känslan av att det är en berättelse som förs vidare med den muntliga traditionen, så som många afrikanska myter och berättelser har gjort och säkert gjordes under kolonialtiden, då den här boken utspelar sig.

    Sexton aftnar innehåller boken och under dem hinner huvudpersonen, Eden, berätta mycket från sitt liv. Det handlar en hel del om krocken mellan de svartas traditionella liv och livet som kolonisatörerna för, men framför allt handlar den om livet i Kamerun under den här tiden. Livet som Eden och de andra i hennes by lever känns oerhört främmande och konstigt: det är månggiften, oäktingar, riter som är så viktiga att fantasin och verkligheten blandas ihop, prostitution, ett vulgärt språk, mord och krig, som skiljer sig något enormt från de vitas krig.

    Har man någon gång tyckt att det lätt blir klyschigt och fånigt att tala om hur exotiskt och annorlunda livet i Afrika kan se ut, så bekräftar den här boken att alla ens fördomar om afrikaner egentligen var sanna. Åtminstone var de det vid det förra sekelskiftet. Det här är en intressant läsning och det finns mycket att förundras och förfasas över i den här boken. Vad jag inte uppskattar är att verkligheten gärna blandas ihop med fantasierna och att ”kapitlen” ibland känns som om de lika gärna hade kunnat läsas fristående. Fast kanske finns det en poäng med att gränsen mellan verklighet och fantasi ibland är lite flytande. Redan i inledningen riktas lite kritik mot det synsätt som skildras i boken: ”Under loppet av de fruktansvärda händelser som följer här kommer ni kanske att förstå varför afrikaner aldrig tror på vad de ser och varför vårt folk fyrtio år efter självständigheten fortfarande står med fötterna i den gamla tiden och huvudet i tjugohundratalet.” och kanske kan det där citatet sammanfatta ganska mycket av vad den här boken handlar om.

  • Madame Bovary

    Madame Bovary

    När jag läser Madame Bovary känns det lätt att jämföra huvudpersonen, Emma Bovary, med Don Quijote – han som läste för många romaner och fick för sig att han var en riddare. Fast när det gäller Emma är det såklart ingen riddare, som hon inbillar sig att hon är. Istället känns det som om hon har läst lite för många romantiska romaner och börjat tro att hon lever i en sådan.

    Emma är nämligen otroligt naiv och tror nog att hon är en liten adelsfröken, som kan strö pengar omkring sig. Kärleken blir en stor besvikelse när den inte visar sig vara lika fantastisk som i böckerna. Trots att hon försöker att recitera vackra dikter om kärlek och smärta kan hon inte känna några äkta känslor för sin lite tråkiga man, Charles.

    Emma blir frustrerad och olycklig över att hennes liv inte har utvecklat sig som hon hade väntat sig. Hon försöker att lösa problemet genom att skaffa sig älskare, men det blir aldrig exakt som hon har planerat eftersom älskarna förr eller senare inte känner sig riktigt bekväma med hennes stora krav om evig kärlek och andra konstiga fordringar. Samtidigt som kärleken håller på att driva Emma till vansinne ställer hennes slösaktiga leverne till problem och det visar sig snart att hon har lyckats ställa sig i en nästan orimligt stor ekonomisk skuld.

    Visst skulle man kanske kunna tycka att det är synd om Emma, som tvingas leva ett liv som hon inte alls känner sig nöjd med, men det känns ändå väldigt svårt att sympatsiera med henne. Jag blir mest irriterad av hennes humörsvängningar, hennes krav och hennes bortskämdhet. Om alla kvinnor var sådär på 1800-talet är jag himla glad att samhället har förändrats.

    Jag läste en reviderad upplaga och den var inte speciellt svårläst. Att läsa boken är alltså inget problem, men under läsandets gång får man kanske räkna med lite irritation. Det är såklart intressant att läsa den här gamla klassikern, men själva berättelsen i sig kan kännas ganska fånig och lite överdriven. Det är en helt okej bok, men jag tror inte att jag hade valt att läsa den om det inte vore för att jag behövde läsa den till ett skolarbete.

  • Thérèse Raquin

    Thérèse Raquin

    Thérèse Raquin har under sin uppväxt bott tillsammans med sin sjuka kusin, Camille, och när hon blir äldre blir hon också tvungen att gifta sig med honom. Äktenskapet är allt annat lycklig och Thérèse äcklas av sin man. När hon träffar Laurent förändras hela hennes tillvaro. Laurent blir Thérèses älskare och de älskar passionerat. Det som stör dem båda är dock Camille och faktumet att de måste hålla sina möten hemliga.

    Så växer tanken på att röja Camille ur vägen fram. När de tre är på en utflykt i en båt är det inte svårt att få Camille över bord. Camille drunknar och det hela sköts på ett sådant sätt att ingen utomstående tvekar över att det hela var en fruktansvärd olycka. I såväl Thérèse som i Laurent gnager dock skuldkänslorna och istället för att leva tillsammans i lycka får de en mycket komplicerad relation och de båda lider svårt av tanken på vad de har gjort.

    Det här är en ganska rå och mörk berättelse om hur människors egoism kan få fruktansvärda konsekvenser. Jag tycker att det är en fascinerande historia. Det är inte alltid jag kan se miljöerna framför mig när jag läser, men i den här boken känner man nästan smutsen och äcklet medan man läser. Jag är egentligen avskräckt från att läsa klassiker eftersom jag alltid har haft uppfattningen att klassiker är väldigt djupa och svåra att läsa. Den här boken är dock inte alls svårtillgänglig ! Bra!

  • Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Ibland blir det lite tjatigt när jag läser böcker, för jag läser inte gärna en bok på originalspråket om jag inte redan har läst den på svenska. Så när jag stod och valde mellan några böcker på franska så föll valet på denna. Mycket bra. Den var väldigt lätt att ta sig igenom och minst lika bra som när jag läste den senast. Faktiskt var den bättre, för språket är något helt annat i original. Roligt och träffsäkert i allt allvar!

  • Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

    Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

    Efter att ha läst vissa av dessa noveller på franskan i skolan blev jag sugen på att läsa den här novellsamlingen även på svenska. Det första jag tänkte på är att boken faktiskt är ganska annorlunda på svenska. En del faller faktiskt bort i översättning. Sedan tror jag att man uppskattar boken mer om man är fransman, eftersom boken främst utspelar sig i Paris med omgivningar och man som svensk därför inte alltid förstår ”parisskämten” i boken. Samtidigt är det skönt att läsa den svenska versionen och få en översättning eftersom språket är ett livligt talspråk med många slanguttryck, som man kanske inte alltid förstår när man läser dem på franska.

    Boken innehåller ett gäng ganska korta noveller om vitt skilda ämnen, men teman som ofta återkommer är kärlek och syskonkärlek. Boken är skriven på ett träffsäkert sätt där bokens olika berättare känns väldigt närvarande eftersom de ofta talar till läsaren. Många av novellerna är på sina sätt väldigt allvarliga, många är oerhört lätt att känna igen sig i och vissa underhåller verkligen genom sättet som de berättas på.

    Alla noveller är speciella och underbara på sitt sätt, men SP.AB, som handlar om en gravid kvinna, är min personliga favorit eftersom den är väldigt vacker och svår att inte beröras av. SP.AB. slutar som många av de andra novellerna rätt tragiskt, men jag skulle inte vilja säga att boken är en snyftbok utan snarare en bok med mycket värme och lite vardagsmelankoli och en hel del riktigt skruvade historier.

    En fantastiskt bra bok! Jag sträckläste ut den på en dag och har lust att läsa om den. Det finns så många saker som är smart formulerat i den här boken! Hade jag varit parisbo hade jag nog gett boken en femma i betyg.

  • Candide eller Optimismen

    Candide eller Optimismen

    När upplysningsfilosofen Voltaire gav ut den här boken på 1700-talet måste den ganska överdrivna och ironiska boken ha väckt mycket uppmärksamhet. Boken är en elak satir där bland andra filosofen Leibniz får sig en känga för sin teori om orsaker och verkan och för sitt påstående att allting är ordnat till det bästa. I boken behandlar Voltaire många ämnen som var aktuella när boken skrevs och vore det inte för de bra förklaringarna i slutet av boken skulle åtminstone inte jag ha förstått så mycket av vad Voltaire egentligen vill säga. Tack vare förklaringarna kan man dock hänga med i boken och förstå vad Voltaire egentligen menar och vem han förlöjligar eller skriver om.

    Själva boken handlar om Candide som på grund av sin kärlek till den vackra Kunigunda blir utsparkad från det slott där han har bott. I och med denna händelse tar sig en lite skruvad, men faktiskt underhållande, berättelse fart och vi får följa Candide på en lång resa i jakten på den försvunna Kunigunda.

    Berättelsen i sig är rätt kul och fantasifull, men det bästa med boken är all kritik och betraktelser som Voltaire smyger in i historien. Sista kapitlet är i mitt tycke bäst eftersom det innehåller en del intressanta funderingar kring lyckan och var man finner den.

  • Le petit prince

    Le petit prince

    Om man inte läser den här boken på fransklektionerna på högstadiet så läser man den definitivt när man börjar på gymnasiet. Själv har jag läst Le petit prince två gånger och jag känner mig sugen på att läsa den även på svenska.

    Boken är en smått poetisk, filosofisk och framför allt gullig barnbok som handlar om en liten prins, som bor på en asteroid tillsammans med en speciell liten blomma. För att ta reda på hur han ska kunna älska sin blomma ger han sig ut i rymden, där han träffar på många underliga människor och till slut hamnar på jorden.

    På jorden träffar den lille prinsen bokens berättare, som är en vuxen man som har kraschat med sitt flygplan mitt ute i öknen. Den lilla prinsen berättar om sina upplevelser i rymden och det är denna berättelse som boken består av. Genom sin resa genom rymden och alla möten han gör på sin resa når han insikter om människor och kärlek.

    Boken innehåller mycket klokt och fint och det finns många lite bevingade citat från just den här boken. Framför allt pekar den mycket på hur vuxna har en tendens att tappa sin förmåga att drömma och fantisera för att de är för upptagna med siffror och att stressa omkring. Jag tycker att det är en tänkvärd och läsvärd bok. Riktigt fin, även för vuxna!

  • La bicyclette bleue

    La bicyclette bleue

    Översatt till svenska blir bokens titel ”den blå cykeln” och detta kommer sig av att en blå cykel blir väldigt viktig för bokens huvudperson, Léa. Boken utspelar sig under andra världskriget och den unga Léa arbetar för motståndsrörelsen. För att kunna ta sig mellan det ockuperade området och det fria området i Frankrike använder hon sig av sin blå cykel.

    Boken handlar om Léas arbete för motståndsrörelsen, men handlar också om Léas förbjudna kärlek till bästa vännens pojkvän.

    För att öva sig i franska är La Bicyclette bleue en bra och intressant bok. Själv läste jag en förkortad variant, men boken lär också finnas översatt till svenska och det ska finnas fler böcker om Léa och hennes familj.