Bokblomma

Etikett: Frankrike

  • La mauvaise graine

    La mauvaise graine

    La mauvaise graine har legat i min hög med outlästa böcker rätt länge, men nu har jag passat på att ägna en stund varje dag av mina sista lediga sommardagar åt att läsa ut den.

    La mauvaise graine är en nätt liten novellsamling. Jag har läst en del franska på gymnasiet och hållt igång kunskaperna med vidare studier, men jag är långt ifrån att kunna språket flytande. När det gäller den här boken hade jag svårt att hänga med i de två sista novellerna. Det känns därför lite orättvist att betygssätta boken, men å andra sidan var nog det största felet att novellerna helt enkelt inte engagerade mig och inte bara att de innehöll många främmande ord. De två första novellerna tyckte jag dock var helt okej. Den ena handlar om en far- och sonrelation.

    Jag ångrar hur som helst inte läsningen och jag lärde mig en hel del nya ord. Formatet kändes också lagom för mig som inte gärna läser tjocka romaner på franska utan hellre läser en novell då och då.

  • Du rêve pour les oufs

    Du rêve pour les oufs

    Åh, vad jag gillar Faïza Guène! Jag tyckte hemskt mycket om Kiffe kiffe demain och den nyligt utlästa Du rêve pour les oufs är en nästan ännu större favorit. Tur att det finns sådana här lagom tjocka, lättlästa och finfina böcker som får mig att vilja fortsätta hålla igång franskkunskaperna.

    Ahlème är 24 år och bor i en förort till Paris tillsammans med sin pappa och yngre bror. Hon flackar runt på olika korttidsanställningar, skvallrar med sina vänner, dejtar hopplösa killar och försöker att hålla ordning på sin bror, som missköter skolan och ägnar sig åt tvivelaktiga affärer, trots att en utvisning till hemlandet, Algeriet ligger över honom som ett stort hot.

    Så mycket mer än drömmar finns det kanske inte att leva på för många som lever som Ahlème, men Ahlème själv beskrivs inte som ett offer, utan som en tjej med ganska mycket skinn på näsan. Jag tycker verkligen bra om berättelsen om henne, som blandar allvarliga ämnen med mycket humor och ett ungt språk. Trots att jag långt ifrån kan franska flytande tycker jag att boken är lätt att ta till sig på originalspråket och att den är väldigt kul att läsa. Hur den fungerar i översättning vet jag inte, men gissningsvis är den lika styltig och konstig som franska böcker tyvärr nästan alltid är i översättning!

    Det är såhär jag vill läsa Guène, på franska, och jag vill läsa mycket mer av henne!

  • Lyckan är en sällsam fågel

    Lyckan är en sällsam fågel

    Anna Gavalda har hyllats för sitt sätt att skriva, sitt moderna språk och hennes skicklighet när det kommer till att beskriva människor och relationer. Jag tror att den som har läst och gillat Tillsammans är man mindre ensam kommer att känna igen mycket av detta, för nog är det här en bok som man blir glad av. Visst är det förutsägbart och visst hade det kunnat kortats ned 200 sidor och ändå varit samma berättelse, men jag tycker ändå att det är helt okej.

    I huvudrollen hittar vi en arbetsnarkoman som kämpar för att hålla uppe fasaden inför styvdottern. I verkligheten har förhållandet med sambon sedan länge havererat. Livet rullar på och bjuder nästan aldrig på eftetanke eller framtidsdrömmar. Så får han ett brev från en vän som han inte har haft kontakt med på många år. Brevet är mycket kort: ”Anouk är död”, men det rubbar hela hans liv.

    Genom boken får vi sedan följa huvudpersonens otroliga utveckling och se hur han blommar ut. Det skildras inte minst i språket, som är nästan jobbigt osammanhängande när det beskriver huvudpersonens oändliga tjänsteresor, hans försök att hålla igång relationen där hemma och allt annat som utgör hans vardag. Det är skickligt skrivet, men, som sagt, nästan jobbigt. Jag kan inte låta bli att misstänka att mycket helt enkelt har fallit bort i översättningen. Det som alldeles säkert flyter på bra i franskan blir här avhuggna meningar och ord som knappt finns i svenskan, men som är tappra försök att översätta vardagsord och slang från franskan.

    I slutändan blir det bara ett medelbetyg från mig. Jag kunde inte riktigt fastna för berättandet den här gången och de drygt 500 sidorna blev också lite för mycket för att beskriva denna historia. Jag tycker ändå att det är en fin bok och jag ser fram emot att läsa mer av Gavalda.

  • La boîte noire et autres nouvelles

    La boîte noire et autres nouvelles

    Nu har jag inte uppdaterat på ett tag, men det beror inte på att jag inte har läst något, det beror på en strejkande Internetuppkoppling. En av de utlästa böckerna är den lilla novellsamlingen La boîte noire.

    I La boîte noire rymms fem små noveller. Novellen som delar samma titel som boken handlar om en man har varit medvetslös efter en bilolycka. Han har tappat minnet, men när han skrivs ut från sjukhuset får han med sig en bok, där en av sjuksköterskorna har antecknat saker han har sagt under medvetslösheten. För honom är orden lösa fragment och han har svårt att koppla ihop dem med vad som har hänt honom, men sakta börjar det rullas upp vad som egentligen hände under olyckan.

    Ingen av novellerna sa mig egentligen så mycket nytt. De är ganska lättsamma: roliga ibland och spännande ibland. För mig vad det mest en stunds avkoppling för att hålla igång franskan, men jag tycker ändå att det var en helt okej bok. Om man, som jag, inte riktigt har tid att läsa så mycket skönlitteratur kan det vara väldigt skönt att läsa noveller.

  • Kiffe kiffe demain

    Kiffe kiffe demain

    Doria är femton år och bor i en förort till Paris med sin mamma. Pappan har lämnat dem för att hitta en ny fru i hemlandet Marocko. Tillvaron är inte helt lätt. Mamman är analfabet och har ett skitjobb som hotellstäderska, så Dorias kläder är inga hippa jeans utan kläder från loppmarknader eller second hand och Doria och mamman får regelbundet besök från socialarbetare, som vill väl men som inte lyckas riktigt.

    Kiffe kiffe demain är en charmig ungdomsbok. Doria har många tonårstankar om kärlek och livet och framtiden. När jag läser den minns jag hur det kunde kännas att vara tonåring. Samtidigt berättar den om det inte alltid lätta livet i förorten med all den kriminalitet och andra problem som finns där. Jag tror att Kiffe kiffe demain kan skapa debatt i Frankrike, men som svensk läsare är den största behållningen att det är en charmig, rolig och träffsäker ungdomsbok. Det är ingen dålig behållning. Jag tycker jättemycket om den här boken!

  • La classe de neige

    La classe de neige

    Jag har läst det franska originalet parallellt med den svenska översättningen. Har inte mycket att tillägga. Tyckte mycket om boken, men funderar lite kring valet av framsida. Varför detta kitchiga vykort? Den svenska har en betydligt mörkare bild på en pojke med något outgrundligt i blicken. Det känns lite mer representativt för boken än denna arrangerade snölek. Nåja. Bra bok!

  • Vinterskola

    Vinterskola

    När klassen ska på skidläger anländer Nicolas lite senare än de andra barnen. Till skillnad från de andra har han inte åkt buss dit utan han har istället blivit ditskjutsad av sin överbeskyddande far, som ansåg bussresan vara för farlig. Under ankomsten lyckas Nicolas glömma bagaget i faderns bil, så lägervistelsen startar med att han redan från början är lite utanför i sällskapet och att han dessutom tvingas utstå förnedringen när ingen vill låna ut en extra pyjamas till honom.

    Förhoppningen är att pappan snabbt ska upptäcka misstaget och återvända med Nicolas packning, men dagarna går och pappan går inte ens att få tag på eftersom han är på resande fot i jobb och ingen vet riktigt var han håller hus.

    Nicolas är en mycket ensam pojke med många rädslor. Han är rädd för att pinka i sängen och han förföljs av mardrömmar. Ofta låter han fantasin skena iväg och verkligheten blandas ihop med skräckhistorier från böcker och otäcka berättelser som hans pappa har berättat för honom. När pappan inte dyker upp börjar Nicolas att fundera på om han kanske har varit med om en olycka och dött. I fantasin ser han hur personalen på lägret berättar det för honom och tar hand om honom i hans sorg. Inne i honom finns en stor längtan efter att bli sedd, ompysslad och att inte behöva vara rädd.

    Boken har inget högt tempo, men spänningen växer ändå och berättelsen får till sist ett ganska otäckt, förbluffande och sorgligt slut. Under vägen dit satt jag som läsare och undrade hela tiden vad för hemskt som skulle hända som baksidestexten varslar om. Det är inte så mycket som händer Nicolas, men saker händer och verkligheten omkring känns alldeles rå.

    Jag gillar verkligen den här boken. Den är väldigt läsvärd och en bok helt i min smak. Den lämnar mycket över till läsaren och det uppskattar jag.

  • Le tueur de patrons

    Le tueur de patrons

    Det är norra Frankrike och arbetslösheten är ett problem. Bokens berättare arbetar med film och TV-produktioner och jobbar precis med en dokumentär om arbetslösheten. En av de människor som han har mött under arbetet med dokumentären är Jean-Luc Flamant. När polisen dyker upp blir han därför indragen i att försöka leta upp Jean-Luc som misstänks för mordet av en företagsledare.

    Det är ganska spännande och en hel del nya ord att lära sig om man pluggar franska på lagom lätt eftergymnasial nivå. Annars har jag inte så mycket att kommentera.

  • Un coup au cœur

    Un coup au cœur

    Un coup au cœur - Anne-Marie GaratNär Gelina blir änka blir livet i det stora huset plötsligt väldigt ensamt och grudfruktig som hon är vill hon gärna göra gott här i världen. Det slutar med att hon sätter ut en annons om rum att hyra, för att på så sätt hjälpa de fattiga stackarna. När hennes hyresgäster dyker upp blir det dock inte som hon hade väntat sig.

    Det här är en ganska tragikomisk liten berättelse. Den sa mig inte så mycket nytt, men var ändå en stunds lagom svår fransk läsning.