Jag frågade och fick ett svar.. Nästa bok blir alltså Berättelsen om Pi!
Förresten. Visst kan det inte vara en slump att en bild, mycket snarlik framsidesbilden (det finns en bild i det här blogginlägget t.ex. ), flimrar förbi i en sekvens i filmatiseringen? Jag tänkte verkligen på det när jag såg filmen och jag gillar tanken på att ett bokomslag får färga av sig på filmatiseringen.
Motsatsen gäller också: jag tycker verkligen, verkligen inte om framsidor med motiv från filmatiseringar! Det är SÅ trist och känns som ett billigt knep för att försöka sälja något som tydligen inte är läsvärt i sig självt, utan behöver en film för att bli något… Urr.
Det är förvånansvärt att jag läser så få noveller från förlaget Novellix, för varje gång de släpper någonting nytt så blir jag väldigt peppad på att läsa. De lyckas allt som oftast hitta intressanta och lockande författare. Den här gången är inget undantag. Jag menar: John Ajvide Lindqvist! Helena von Zweigbergk! Två av mina favoriter när det kommer till att tränga in i människans psyke och gripande skriva om deras känslor och relationer. Och framsidorna! Jag gillar sällan framsidor med fotografier, av någon anledning, men de här riktigt lyckade och stämningsfulla.
Nu har Novellix dessutom släppt en extra kvartett med facknoveller. Det är ett koncept som känns helt nytt och som jag verkligen är peppad på att kolla in. Jag läser en och annan populärvetenskaplig artikel och tycker att det är kul läsning, men de här facknovellerna känns som något nytt. Jag antar att de är lite att betrakta som essäer? Inte minst känns De är vi högaktuell. Baksidestext:
”Hur kan jag, som tolerant medmänniska, hasta förbi tiggaren i tunnelbaneuppgången utan att möta hennes blick? Under vilka omständigheter är vi mer eller mindre toleranta? Hur formas de individer som öppnar dörren för medmänniskor i nöd, när de flesta andra vill stänga den eller helt enkelt tittar åt ett annat håll? Att se närmare på vad som gör oss till toleranta eller intoleranta medborgare är viktigt i skapandet av ett öppet och inkluderande samhälle. Men det ställer oss också inför frågor om oss själva, frågor som inte alltid är lätta att besvara.”
Ja, nu måste jag verkligen börja läsa de här novellerna som jag så ofta skriver om…
I veckan har jag sett filmatiseringen av Hans Koppels bok Medicinen. Jag har faktiskt inte läst den, men boken handlar alltså om en medelålders kvinna som har svårt att få det att gå ihop med jobb och livet som ensamstående mamma. För att finansiera en utlandssemester anmäler hon sig som försöksperson till att testa ett nytt läkemedel, som ger oanade effekter. Jag tyckte filmen var förvånansvärt bra och rolig och det tyckte min kille med, trots att filmen är en rätt typisk tjejfilm (jag avskyr uttrycket ”tjejfilm”, men tyvärr riskerar allt som handlar om kvinnor och relationer att hamna i ett tjejfack, medan innehållslöst actiontrams marknadsförs stenhårt mot män, som ni säkert redan vet…).
Medicinen är en varm och rolig film och skådespelarprestationerna är riktigt bra. En stor del av filmen utspelar sig på en tidningsredaktion för ett livsstilsmagasin och man kan verkligen känna igen karaktärerna från sin egen omgivning: den osäkra vända-kappan-efter-vinden-personen, den som skojar på andras bekostnad, den självsäkra och dryga nykomlingen… Det är ju en komedi och rätt stereotypt, men skådespelarna fyller faktiskt karaktärerna med innehåll och gör det mycket bra. Skönt också med en film som med råge fixar Bechdeltestet (d.v.s. att det ska finnas minst två namngivna, kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om någonting annat än män). I Medicinen ges det gott om utrymme åt kvinnor, som dessutom är 40+ och roliga. Det är tyvärr ovanligt på film..! Det finns många roliga citat i filmen, för övrigt, och det tror jag är citat som är direkt hämtade ur boken. T.ex. de inledande meningarna, som sätter tonen:
”Det spelar ingen roll hur länge jag duschar, spegeln immar aldrig igen. Jag drar bort draperiet och möts av mig själv i helfigur. Komage, gäddhäng, taxöron – rena Kolmården. Med Munsår…”
Av Koppel har jag annars läst Vi i villa och jag hade ganska blandade åsikter om den. Såhär i backspegeln gillar jag den nog mer än vad jag faktiskt gjorde när den nyss var utläst.. 😉 Boken är i alla fall en skruvad historia om en man som har fastnat i Svenssonlivet och är otroligt less. Den är roligt och snärtigt skriven, men när jag läste den tyckte jag att berättelsen var lite för mycket… Lite för skruvad.
En tredje Koppel har jag oläst i bokhyllan. Kungens födelsedag heter den och handlar enligt baksidestexten om en kung som dagdrömmer om att göra skillnad. Framsidorna är extremt snygga! Det gäller alla tre. Jag har sett att det går att köpa alla tre som e-böcker till ett lågt paketpris, men då missar man faktiskt framsidorna.
Alldeles snart släpper Albert Bonniers förlag några riktigt snygga diktsamlingar i sin klassikerserie. Jag har inte sett dem i verkligheten (ännu), men gissar att de som vanligt är ännu snyggare när man ser dem på riktigt.. Tjusiga! Här tycker jag att man har lyckats göra seriösa framsidor utan att det blir tråkigt!
För ett tag sedan skrev jag om Brombergs fina, guldiga utgåva av Pär Lagerkvists samlade dikter. Tydligen var det en del i en serie nyutgåvor. Senast på tur är Dvärgen. Alla är verkligen kanonfina! Jag har helt missat Pär Lagerkvist, men de här gör mig helt klart mer sugen på dessa klassiker!
Jag läser inte så mycket fantasy, men nu har jag faktiskt shoppat en finfin pocket, som jag har rätt höga förväntningar på. Boken är första delen i trilogin Mörkrets ring och på baksidan kan man läsa:
”Trilogin »Mörkrets ring« är den ryske fantasyförfattaren Nick Perumovs genombrottsverk och skrevs redan på sovjettiden. Med fantasyeposet »Svärdens väktare« har Perumov gjort sig känd för sitt säregna författarskap, där det goda inte alltid går att skilja från det onda.”
Det är för övrigt inte var dag jag läser en ryss, så det här har ju verkligen chansen att bli en bok som ger mig lite nya vyer.
Jag måste också säga att jag verkligen är förtjust över framsidan som går i mörka toner och guld. Jag brukar inte fastna för mörka och murriga omslag, men i det här fallet känns det elegant och snyggt! Det är dock inte helt enkelt att lyckas återge elegansen på bild, men ändå.
Jag kan nästan inte bestämma för mig för om jag gillar framsidan till Anna-Karin Palms novellsamling Jaktlycka eller om jag bara tycker att den är konstig! Fast jo, jag gillar den nog! Ovanlig, rolig och väcker min nyfikenhet. Dessutom gillar jag ”allt med djur på” enligt min pojkvän och det kanske ligger något i det. Här får man ju dock fylla i med sin fantasi eftersom bara ryttarna i jaktmundering syns.
Novellsamlingen har fått väldigt fin kritik, har jag sett, så det är faktiskt en bok som jag tror att jag kommer att läsa framöver. Det lär vara en samling med berättelser om kvinnoliv. Sådant är ju jag svag för!
Kataloger över höstens böcker börjar trilla in. Nu har ju sommaren inte ens dragit igång ännu… Men ändå!
Det finns särskilt ett släpp som verkligen får mig att toklängta och det är den novellsamling, av Richard Yates, som släpps i november. Yates skriver ju så otroligt bländande! Jag är verkligen glad att hans böcker återutges den ena efter den andra. En annan bok jag vill läsa så snart som möjligt är en ny av Joyce Carol Oates (otroligt produktiv, otroligt bra…). Den nya beskrivs som ett fängslande familjedrama och kretsar kring en ung kvinnas försvinnande.
Norstedts släpper också en uppföljare till Arkan AsaadsStjärnlösa nätter, en bok som jag blev helt tagen av för att det verkligen var en aha-upplevelse att inse hur hårt hela familjer drabbas av hederskulturer. Något att se fram emot att läsa i september.
Det finns såklart fler böcker som känns lite lockande och som jag nog kommer att läsa, tids nog.
Modernista ger t.ex. ut flera deckare att längta efter. Nytt från både Belinda Bauer (gillade Mörk jord!) och Gillian Flynn (som skrivit Mörka platser, som ju är så himla bra)! De släpper också en hel del klassiker i fina utgåvor. En klassiker jag länge velat läsa är Eget rum av Virginia Woolf. Kanske är det här året då jag faktiskt tar och läser denna bok!
Hos Piratförlaget har jag sett att en och annan lite lättsammare bok (gissar jag) är på gång. Bland annat en ny av Morgan Larsson (tyckte faktiskt att hans uppväxtskildring, Radhusdisco, var ganska kul!) och nytt av Sara Kadefors.
I höst kommer också en ny av Marie Hermanson. Jag tycker hon är lite ojämn… Men jag hoppas på hennes nya, Skymningslandet, som Albert Bonniers förlag ger ut i september. Samma förlag ger också ut en barndomsskildring av Tove Jansson. Vill läsa mer Jansson! Sommarboken var ju så bra… Vad de också ger ut är en bok av Klunganmedlemmarna Olof Wretling (missa inte hans Sommar– och Vinterprat, för de hör till mina favoriter!) och Sven Björklund. Jag såg min första Klunganföreställning tidigare i år och tyckte den var mycket bra. Deras bok handlar om en resa genom mitt eget landskap, Västerbotten.
På Ordfront kommer John Ajvide Lindqvists nya, som ju är väldigt efterlängtad, såklart. Han skriver väldigt vasst (fast lite för läskigt för mig, egentligen).
Bromberg ger ut nytt av Linda Olsson, som ju skrivit Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Det goda inom dig tidigare. Den nya heter I skymningen sjunger koltrasten. Det kommer också nytt av Richard Ford, Kan jag vara Frank med dig?, om jag nu vill ge honom en till chans efter Kanada, som jag bara gillade bitvis… Ison Glasgow, som verkligen berörde mig i sitt sommarprat där han bl.a. berättade om när han och hans mamma levde som hemlösa, kommer med en biografi, När jag inte hade något, som jag är sugen på att läsa.
Det har kommit en ny roman av Haruki Murakami på svenska. Jag läste lite för många Murakamiböcker under en period och behövde ta en lång paus, men sedan läste jag Fågeln som vrider upp världen i somras och tyckte att den var riktigt, riktigt bra, så nu är jag på banan igen och redo för fler. Läser gärna den nya, Den färglöse herr Tazaki, snart. Den lär också vara lite mer i stil med Norwegian wood, som jag tycker är Murakamis bästa och där det inte är lika mycket fantasi och övernaturligt som i hans övriga romaner.
Jag måste för övrigt passa på att att berömma formgivningen. Är det samma formgivare till alla förresten? Det känns ju lite så, men..? Murakamis böcker är så enkla och fina och man känner igen författaren direkt. Den nya är inget undantag.
Kattungar gillar också Murakamiböcker, visste ni det? Åtminstone är sådana böcker kul att stänka ned.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
