Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med snygga framsidor, men så såg jag Jhumpa Lahiris nya hos Bokmania. Den gammelrosa färgen! De guldiga bokstäverna (som tyvärr inte syns så bra i bilden nedan, men…)! Allt! En riktig fullpoängare, tycker jag.
Utgivningsdatumet för del fyra i Millenniumtrilogin (;) ) börjar närma sig. I augusti släpps David Lagercrantz uppföljare till Stieg Larssons succédeckare. Jag tvivlar inte på Lagercrantz begåvning och engagemang, men jag är fortfarande ganska tveksam till grejen. Vad fyller en fjärde del egentligen för funktion? Eller ja. Förmodligen är det många fans som är väldigt glada över den här uppföljaren. Själv hör jag till de som är lite mer tveksamma till Millenniumböckerna. Jag blev faktiskt inte speciellt imponerad när jag läste dem och då är det heller inte så lockande att läsa ytterligare en del i serien.
Hur som helst. Den nya boken kommer att heta Det som inte dödar oss och framsidan har fått klar inspiration från magasin. Det är kul, tycker jag! Millennium är ju faktiskt en tidning och det är roligt att framsidan är en blinkning till det och att den ger lite ledtrådar till handlingen i boken. Samtidigt tycker jag inte att framsidan är speciellt säljande. Min blick fick flacka runt flera varv innan jag hittade titeln. Kanske är den för nyskapande för mig…
När jag skrev om vårens böcker så missade jag bok som jag faktiskt ser fram emot väldigt mycket: Män utan kvinnor av Haruki Murakami. Jag gillar noveller och jag gillar Murakami. Vad kan gå fel? Jo, att man läser för mycket Murakami på raken, för då lessnar man, har jag märkt. Nu har det gått lång tid sedan min senaste Murakami, så det börjar nog bli dags för en ny! Otroligt tjusig framsida, för övrigt. Den anspelar lite på Kafkas Förvandlingen, som enligt baksidestexten verkar vävas in lite i en av novellerna.
En skådespelare anställer en chaufför och anförtror henne sina innersta hemligheter. En man har blivit lämnad av sin hustru och öppnar en bar som blir hemsökt av något okänt. Maken till en tidigare kärlek ringer efter midnatt och låter meddela tråkiga nyheter. En man vaknar en dag och inser att han gått igenom en metamorfos och förvandlats till Gregor Samsa, huvudpersonen i Franz Kafkas Förvandlingen.
Okej, sommaren känns kanske inte så jätteaktuell just nu, inte i Umeå i alla fall, för där ser det ut ungefär såhär:
Men nu börjar faktiskt förlagen presentera sina sommarkataloger. En bok att se fram emot är del tre i Håkan Nessers storstadstrilogi, som inletts med Maskarna på Carmine Street (utspelar sig i New York) och Himmel över London (gissa var den utspelar sig 😉 ). Jag tycker om Håkan Nessers böcker! Inte minst blev jag fascinerad över en av hans äldre böcker, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Den har verkligen ett överrumplande slut, som väckte många frågor – en bok som är spännande på det allra bästa sättet. Nessers storstadsböcker har jag nog inte tyckt har varit riktigt lika briljanta, men ändå väldigt läsvärda. Förr eller senare kommer jag absolut läsa den avslutande delen, Elva dagar i Berlin. Kanske får det bli en kommande ljudbok. Man kan ju alltid hoppas på en författaruppläsning i sådant fall, för Nesser är väldigt behaglig att lyssna på, tycker jag.
Framsidan är för övrigt superfin. Älskar färgerna, typsnittet, allt! 🙂
En annan bok, som jag ser fram emot, är Anna Gavaldas senaste, som nu kommer på svenska. Jag älskar hennes relationsromaner! Den här senaste heter Hjärtat i vår vänskap och handlar om två lite udda figurer som finner varandra:
Billie – döpt efter Michael Jacksons Billie Jean – och Franck växer upp i en liten håla långt från Paris, där det inte ens finns några bilar att sätta eld på, där man super och slår sina barn, om man alls stannar kvar för att ta hand om dem. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon har en våldsam far och en försupen styvmor, han är en mild enstöring. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han tecknar hellre än ägnar sig åt sport. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de spelar tillsammans i en skolpjäs finner de varandra och utvecklar en helt speciell vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.
Det är denna vänskap som Billie berättar om, för en stjärna på himlen, när Franck ligger medvetslös i en klippskreva och hon väntar på att dagen ska gry och hon kan hitta någon som kan hjälpa dem.
Det här är för övrigt samma bok som jag var sugen på att köpa när jag var i Frankrike för ett par år sedan. På den tiden funderade jag på om det var en barnbok… Såhär ser den nämligen ut i Frankrike:
Jag älskar originalframsidan! Jag är svårt svag för söta djur. Den svenska är… seriös och vuxen… 😉 Fast fin på sitt sätt, kanske.
Det är ju väldigt vanligt att bra böcker filmatiseras, men det händer också att bra filmer utökas i böcker. Nu i december kommer en bok innehållandes manus och extramaterial för Ruben Östlunds hyllade film Turist. Jag är lite skeptisk till att läsa manus (mest för att det är ovant; jag brukar inte läsa den typen av texter), men för den som vill gillar filmen och vill ha en fin bok om den så är det säkert något att lägga till samlingen.
Själv såg jag filmen när den var aktuell på bio och jag tyckte det var riktigt bra. Den kretsar kring en familj som är på semester i Alperna när de är nära att hamna i en lavin. Alla får panik och pappan i familjen springer därifrån. När snöröken lägger sig visar det sig att lavinen aldrig skulle ha nått fram till dem; det var aldrig någon fara, men för mamman i familjen bli besvikelsen stor över att maken valde att springa och lämna henne med barnen. En konflikt uppstår och pappan kan inte erkänna vad han gjorde.
Jag tycker filmen på ett bra sätt belyser mansrollen på olika sätt och så tycker jag att filmen var oväntat rolig (faktiskt). Jag kan verkligen rekommendera den för den som missat!
Tjusig framsida, förresten!
Just nu lyssnar jag på ljudboken Låt vargarna komma. Det är en ungdomsbok, tror jag, men som vanligt finns det ingenting som hindrar en vuxen från att läsa. Boken kretsar kring 14-åriga June, som precis har förlorat sin morbror. Morbrodern, Finn, har gått bort i aids och det börjar uppdagas att han hade hemligheter för June. En sådan hemlighet är pojkvännen, Toby, som nu söker upp June för att prata med henne om Finn. Boken utspelar sig 1987, vilket, förutom att vara mitt födelseår ;), också var ett år då kunskapen om aids knappast var lika hög som idag och då aids-skräcken följaktligen var stor. Boken tar upp detta på ett intressant sätt. Vad som är en skön bonus med boken är att den utspelar sig i New York med omnejd. Det är alltid kul, tycker jag, när man känner igen sig i miljöerna. Det är inte allt för ofta böcker utspelar sig i min hemstad, Umeå, så jag får glädjas åt att kunna känna igen mig när turistiga orter dyker upp i litteraturen. New York besökte jag ju för inte allt för länge sedan.
När jag var på PocketShop för ett tag sedan noterade jag att Låt vargarna har fått en ny framsida i pocketversionen och att den nu har ett klassiskt New York-motiv (nämligen Empire State Building). Otroligt tjusig framsida med mjuka, ljusa färger.
Såhär såg Empire State Building ut när jag var där och spanade in:
Låt vargarna komma är förresten inte den enda boken jag läser som utspelar sig i just New York. Jag läser även Donna Tartts hyllade roman, Steglitsan, som tar sin början när Theo är på Metropolitan museum of art med sin mamma och de hamnar mitt i en terroristattack… I Steglitsan strösslas det hej vilt med gatunamn och New York-platser. Lite kul! Fast småskumt att läsa om en terroristattack i New York när man är i just New York. 😉
Nu är jag hemma efter min lilla semestertripp till New York. Hade jag användning för den guidebok jag köpte (Lonely Planet) eller de jag lånade (Ett annat New York och Ett annat Manhattan)? Ja och nej.
Jag hade god nytta av Lonely Planet-guiden, för den kändes bra uppbyggd med tips på promenader, toppsevärdheter och olika teman (t.ex. ”om du gillar museum”, ”gratis”, ”uteliv”…). Den var ett bra intro för mig, som inte kände till så mycket om staden innan och aldrig hade varit där förut. Det finns många handfasta råd i den också, typ om dricks och sådant, som man kanske inte har direkt koll på om man, liksom jag, inte är speciellt världsvan. :p Lonely planets New York-guide var en fin bok att läsa innan resan för att få lite tips och en känsla för vad vi skulle satsa på att se/uppleva. Sedan är inte jag den som springer omkring med en guidebok i högsta hugg, så väl på plats fick det bli som det föll sig. Det är en guidebok jag rekommenderar i alla fall!
De andra två guideböckerna är säkerligen nog så bra, men jag hade inte tid att läsa dem innan avresa, så behållningen blev inte så stor. De har också ett stort fokus på restauranger och fik och att äta är väl egentligen ingenting som jag ser som höjdpunkten på resor. Självklart vill jag äta gott (och det har jag gjort!), men jag är inte den som planerar restaurangbesöken och bokar bord i förväg på häftiga inneställen… Jag har inte ett matintresse på det sättet, helt enkelt. Faktum är att jag är så petig med kosten, i och med att jag är glutenintolerant, att jag är tacksam om det ens finns något att äta när jag går ut… Så dessa böcker passar nog bättre för någon annan. Säkerligen finns det ju otroligt mycket spännande i matväg att uppleva i NYC, för den som har det intresset!
Som en parentes kan jag för övrigt säga att det är betydligt lättare att gå ut och äta med celiaki i New York än i Sverige. Trots att Sverige är topp 2 hårdast drabbat i världen vad gäller glutenintolerans så är det ett riktigt u-land när det kommer till kännedom om gluten på restauranger. Som alla med celiaki vet så är det kanske 1 svensk restaurangpersonal av 3 som vet vad gluten är. De flesta har aldrig hört ordet förut, alternativt tror de att det är samma sak som mjölkprotein. Så är det INTE i New York, för trots att typ ingen har celiaki så äter folk gärna glutenfritt (obegripligt, jag vet). Folk är dessutom vänliga, tillmötesgående och vill gärna servera en något bra och glutenfritt om man frågar om det. Det är lite av en fröjd att gå ut och äta i New York, faktiskt. Det går inte att jämföra med Sverige, där man som glutenintolerant verkligen gruvar sig för att gå ut och äta och där det alltid, hur man än beter sig, är 50/50 om man blir förgiftad eller ej. I Sverige får man allt som oftast känna sig som en idiot när man äter ute och det är troligare att restaurangpersonalen himlar med ögonen och suckar högt än att de kan förklara vad på menyn som kanske är glutenfritt. Servicen och omtanken är större i NYC. Om jag säger så…
Blev det någon bok:ig upplevelse i NYC då? Nja, kanske inte i första hand, om någon trodde det, men jag spenderade faktiskt en god stund på Strand, som är en gigantisk bokaffär med både gamla, nya och ovanliga böcker.
Passerade även ett av stadens mest pampiga offentliga bibliotek.
Och så köpte jag en tjusig Penguinbok! Jag lyfter ofta fram deras böcker när jag postar inlägg om snygga framsidor. Snyggast av alla är deras utgåva av Alice i Underlandet, men den är slutsåld sedan länge. Jag hittade däremot en underbart fin utgåva av Wicked – en berättelse vi såg som musikal under New York-vistelsen. 🙂 Jag fullkomligt ÄLSKAR Trollkarlen från Oz och Wicked är alltså en fanfiction som utspelar sig innan den första Oz-boken.
Min Wicked-bok, som jag köpte på Barnes & Noble, kostade för övrigt mindre än det program de försökte pracka på en på musikalen… Det är inte precis prisvärt att se musikaler på Broadway, så om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det är något jag kan rekommendera att man gör, men när jag nu ändå har sett Wicked så måste jag ju säga att det var en häftig upplevelse. För det var det! Proffsig sång, dans och show! Och supersnygg scenografi. Särskilt rolig är den såklart för oss som känner igen referenserna till L. Frank Baums böcker om Oz. Sedan kanske man kan skippa allt krimskrams och grejer runt omkring som de vill pracka på en.
Det var länge sedan jag läste något av Theodor Kallifatides, men jag kan lugnt säga att den här snygga framsidan väcker läslust! Gillar det orientaliska mönstret och de små ikonliknande bilderna. Undrar om den är lite guldig i verkligheten? Hoppas!
Jag nämnde för ett tag sedan att jag inte gillar när böcker får framsidor med motiv från filmatiseringar. Det känns som ett tråkigt och billigt trick för att sälja något som borde kunna stå på egna ben och inte behöva draghjälp från en film. Nu såg jag också att Boktjuven har fått en ny framsida med filmatiseringsmotiv… Så tråkigt! Ja, jag tycker verkligen det! Särskilt eftersom filmen är ganska kass. Den är extremt sentimental och så springer alla skådespelare omkring och pratar engelska med tysk brytning(?!) av någon obegriplig anledning… Filmen gör inte alls boken rättvisa, tycker jag.
Och, som sagt, jag vet vilken framsida jag föredrar… 😉 Vilken tycker du är bäst?
