Jag såg att det kommer en ny deckare från Jens Lapidus nu i sommar. Jag vet att det är lite.. delade meningar om hans Stockholm noir-böcker (sågningen av Livet deluxe i DN är rätt kul...), men jag gillar faktiskt de två första böckerna (Livet deluxe har jag inte läst ännu). Jag tyckte också hemskt mycket med novellen Heder, som jag läste rätt nyligt. Jag tycker att Lapidus skriver övertygande om den undre världen och Heder känns som ett trovärdigt och bra porträtt av att komma ut ur fängelset.
Hans nya bok heter Vip-rummet och beskrivs såhär:
”Möt Teddy och Emelie, ett omaka radarpar med kass personkemi.
Teddy har bestämt sig: han är färdig med brott efter åtta år på anstalt. Men han har inte en krona på fickan, Arbetsförmedlingen är ett skämt och han sover på sin syrras soffa. Läget blir akut när en indrivare hör av sig och kräver pengar.
Emelie är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en boutiquebyrå i Londonklass. Men en framgångsrik karriär känns avlägsen och extremt svåruppnåelig.
Så ger en av byråns delägare henne ett oväntat uppdrag. Ett uppdrag som hon inser att hon varken kan eller får tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som har hänt den försvunne Philip Schale: investerare och jättestekare med en meritförteckning som blir märkligare ju djupare de gräver.
Emelie vill upp och Teddy vill bli av med sina skulder. Hon har valts för att hon är kompetent och plikttrogen, han har valts för att … ja, varför? Uppdragsgivaren vet något om Teddy som ingen annan känner till.
Och kidnapparnas tålamod rinner undan som sand i ett timglas. ”
Jag ser fram emot den här! Fast som ni kanske anar kommer det nog dröja innan jag påbörjar läsningen av den här nya serien.. Jag har ju inte läst klart Stockholm noir ännu…
Framsidan tycker jag, ärligt talat, är bland de fulare jag sett… Faktiskt. Men det finns ju en och annan god bok som gömmer sig bakom riktigt dåliga framsidor…
Jag såg att Per Olov Enquists Liknelseboken, som ju var en sådan snackis förra året, har kommit ut i pocket. Jag fascineras över hur ofta pocketframsidorna är mycket, mycket, mycket, mycket snyggare än framsidorna till de inbundna utgåvorna. Jag har knappt varit med om att det motsatta har inträffat, det vill säga att den inbundna boken har snyggare formgivning… I och för sig brukar Penguin återutge diverse klassiker i vrålsnygga, inbundna utgåvor, men om man ska jämföra förstautgåvor och pocket så är pocket, generellt, en vinnare, om ni frågar mig.
Det gäller särskilt Gargoylen, som är riktigt urtrist i den svenska, inbundna utgåvan, men som i pocket är en riktig lyxvariant med ”brända” sidor. Det gäller också den urtråkiga Paradisträdgården, som är mycket piggare och fräschare i pocket. Det finns många fler exempel… Och det senaste tycker jag är just Liknelseboken, som ju är så allmänt ofräsch i den inbundna varianten att jag inte skulle vilja läsa den utan omslag. Pocketen är däremot rolig och snygg och lockar till läsning.
Pocketutgåvan av Gargoylen saknar jag bild på.. Men den finns förevigad hos Nobelprisprojektet.
Novellix har gett ut fyra nya noveller. Bl.a. en av Håkan Nesser, som ju är så bra! Inte för att jag har läst novellen alltså, men han skriver ju så bra annars. Framsidorna är riktiga fullträffar, alla fyra, om ni frågar mig. Kanske särskilt gillar jag framsidan till Daniel Sjölins novell… Så stiliserad, snygg och rolig! Den ser ut att passa titeln riktigt bra…
Jag har lyssnat på några novellixer på Spotify (det finns fyra uppe) och har några i pappersformat i bokhyllan. Gillar konceptet! Måste bara ta mig tid att läsa fler..! Någon som läser många Novellixer är annars SaraOtto, som bland annat tipsat mig om Maria Svelands Doggy Monday. Den får nog bli här härnäst.. Kanske som e-bok?
Hos Hyllan såg jag en framsida som är så motbjudande ful, särskilt med tanke på vilken bok det handlar om, att jag först trodde att det var ett aprilskämt. Jag hoppas verkligen att det är ett skämt, men jag har googlat lite och bilden förekommer på många sidor, publicerade innan första april, där folk på allvar hävdar att det är… Ja, vad tror ni?
Vad tycker ni om det här ABC:t?Det är alltså framsidor i Penguins nya klassikerserie ”Drop Caps”. De ser rejält lyxiga och snygga ut när man ser dem tillsammans och ser dem från alla håll. De har till och med färgade pappersidor (sådant är så snyggt). Penguin är verkligen fantastiskt duktiga på att formge sina böcker.
Jag har, liksom ungefär alla andra, kokboksklassikern Vår kokbok i min hylla. Den har ju getts ut i massor av upplagor. Men visst är det först nu den har kommit i en grön utgåva? Jag är superpeppad på att skaffa mig den och laga rätter ur den. Jag lagar bara vegetarisk mat hemma och tycker verkligen att alla som inte redan äter vegetarisk mat regelbundet borde överväga att testa att äta mer grönt – för hälsans och miljöns skull. Vegetarisk mat är verkligen gott och fräscht.
Nu har jag ju inte tittat i Vår gröna kokbok ännu, men framsidan ser åtminstone tjusig ut. Hoppas att den är inspirerande och har mycket foto.
I veckans Tematrio uppmanas vi att tipsa om tre snygga böcker.
Jag tycker att framsidor är oerhört viktigt. Faktum är att jag faktiskt kan sakna framsidan när jag väljer att läsa e-böcker eller pocket som jag har i pocketfodral..
Snyggast av alla snygga framsidor tycker jag är Coralie Bickford-Smiths framsida till Alice’s Adventures in Wonderland. Det är en bok jag varit nära att köpa enkom för framsidan… (har dock ej slagit till). Inte heller äger jag nedanstående samlingsvolym med Jane Austen-klassiker. Egentligen skulle jag ha kunnat ta vilken framsida som helst från detta inlägg, men Austenboken är något alldeles extra.
En bok jag faktiskt äger är Den franske löjtnantens kvinna, som är så fin, så fin, så fin. Och man vill gärna klapppa på den också, för den har en himla fin textur.
Det var ett tag sedan jag postade någon bild på en snygg framsida, men nu har jag sprungit över en riktig höjdare. Vad sägs om denna guldiga?
Den är mycket snyggare ”i verkligheten” eftersom den är guldig på riktigt, vilket inte riktigt fångas i bilden ovan.. Finns en snyggare bild på Brombergs förlags facebooksida:
Lovisa Burfitt är en illustratör som jag egentligen främst förknippar med mode och modeillustrationer, men jag såg att hon nu också illustrerar böcker. I början av nästa år kommer Boken om Mademoiselle Oiseau med text av Andrea de La Barre de Nanteuil, som för övrigt är PR-ansvarig för Chanel i Norden. Kanske kan vi förvänta oss en viss modegrad med andra ord.
Mademoiselle Oiseau känns kanske igen som karaktären som syns på det porslin som Lovisa Burfitt designat för Rörstrand. Nu ska denna excentriska kvinna även få liv i en bok!
Gillar verkligen framsidan!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Framsidan tycker jag, ärligt talat, är bland de fulare jag sett… Faktiskt. Men det finns ju en och annan god bok som gömmer sig bakom riktigt dåliga framsidor…
