Min novelläsning tuffar på. Här kommer tre ur den senaste skörden:

Tiden av Maria Küchen

Tiden, av Maria Küchen, utspelar sig en höstdag när novellens berättare, Håkan, är i sommarstugan för att stänga den för säsongen. Han grubblar. Man förstår att det finns en uppslitande separation, att han går i terapi och att han ”gjort något”. Håkan hävdar att det är tiden som betyder något, rörelsen, medan nuet är ett ingenting. Ändå kan han inte sluta återvända till det han gjort. Det är en koncentrerad berättelse om att vara förövare. Det är berörande och starkt, men också lite spretigt där jag ärligt talat inte vet riktigt om jag greppade hur allt hänger ihop. Kanske gör det inte det. Kanske är det precis så som livet är: en radda händelser som hänger löst ihop och som ändå associeras ihop i hjärnan.

Innan allt har blommat ut av Inger Frimansson

Innan allt har blommat ut, av Inger Frimansson, utspelar sig på en turistort. Claire har åkt dit med sin syster. Där hemma finns en exman och en älskare. Tankarna svävar dit, medan hon och systern obekymrat rör sig runt hotellets trygga område och med turistens blick, blind för människorna och landet. De delar som handlar om turismen tycker jag är starkast och intressantast. Jag säger som jag gjorde angående Tiden: det blir spretigt med allt annat som pågår och avhandlas.

De blå skorna av Linda Olsson

De blå skorna, av Linda Olsson, kretsar kring ett par blå skor. Ett par damskor. Huvudpersonens pappa hade prydligt ställt fram dem och när hon nu är i hans lägenhet för att städa ur efter pappans bortgång, dyker de upp. Varför hade han dessa skor? En man som levde ensam i en lägenhet i Paris? Flytten till Paris kom oväntat och sedan dess har kontakten mellan far och dotter inte varit speciellt bra. Den här novellen är en fin och berörande berättelse om livet, hemligheter, besvikelse och sorg. Jag tyckte väldigt mycket om den.