Etikett: Författarskap

  • Astrid och hennes böcker

    Astrid och hennes böcker

    Astrid Lindgren är en författare som både barn och vuxna kan läsa med stor behållning. Som barn läser man Lindgrens berättelser som spännande sagor och som vuxen kan man se hur ensam exempelvis Nils i Nils Karlsson Pyssling är, när han fantiserar sig bort medan han är ensam hemma. För den som är intresserad av Astrid Lindgren och hennes författarskap finns det en ny aktuell biografi: Alltid Astrid. Den är skriven av Ulla Lindqvist, som träffade Astrid Lindgren många gånger och som under 70-talet skrev en avhandling om Pippi Långstrump.

  • Inte precis småpengar

    Inte precis småpengar

    Jag läste någonstans att deckarförfattaren James Patterson med sina 535 000 000 kr är den författare som tjänade mest förra året. Det var inte småpengar! Mest fascinerande tycker jag dock att det är att jag aldrig har hört talas om författaren! Vem är han?

    I hasorna har han förresten Danielle Steel och Stephen King, som också tjänar mycket pengar på sina böcker. De är inte heller några författare som jag har läst, men jag känner åtminstone till dem. 😉

    Jag tänker faktiskt på det där med författare och pengar ibland. Hur tjänar man egentligen pengar på sina böcker? Jag förstår att det är tungt inom alla konstnärliga yrken, men som etablerad musiker kan man ju sälja och tjäna pengar på sin musik länge och dessutom dra in pengar på turnéer och merchandise. Som författare ger man ut en upplaga, som förhoppningsvis säljer bra, och sedan är det inget mer? Eller? Jag har svårt att förstå hur man tjänar så att man klarar sig som författare, men kanske är det så enkelt som att det gör man inte. Upplys mig gärna!

    Foto: Chris Greene/stock.xchng

  • Ett tips för den skrivsugne

    Barbara Voors tipsade mig om en skrivarkurs som kommer att hållas 2-3 april i Stockholm. Lite långt borta för mig kanske, men om några av mina läsare bor i närheten och är sugna på att öva sig i skrivande så är det ett tips till er! Läs mer på Barbara Voors hemsida.

  • Allt är upplyst

    Allt är upplyst

    Jag skulle gissa att den här populära boken även har lästs av Jonas Hassen Khemiri, som har skrivit Montecore. Det finns nämligen en del gemensamma nämnare mellan dessa böcker. Liksom Montecore utspelar sig den här boken på flera nivåer och liksom Montecore har författaren lånat ut sitt namn till en av bokens huvudpersoner, som för övrigt också råkar vara en författare. Boken består dels av en brevväxling mellan två personer, där man som läsare bara får ta del av breven från den ena parten och får läsa lite mellan raderna för att förstå vad som har skrivits från den andra personen. Dels består boken av utkastet till en bok, som kommenteras i brevväxlingen. Boken består också av ytterligare en berättelse, som handlar om när de två brevskrivarna reser runt i Ukraina, i jakten på en bortglömd by och ett bortglömd stycke historia.

    De ena huvudpersonen är Jonathan, en judisk amerikan med sitt ursprung i Ukraina, som skriver på en bok och som vill leta upp berättelsen om hans släkt. Den andra huvudpersonen är den som kommer att bli judens tolk, trots att hans engelska är bristfällig. Det blir endråplig historia om en roadtrip genom Ukraina och stundvis är det också en sorglig berättelse eftersom resan hela tiden närmar sig en historia om en by som blev utplånad av nazister under det andra världskriget.

    Boken blandar högt och lågt och berättandet blandas, som sagt var, ut av Jonathans egna utkast till en bok. Det är en berättelse som närmast liknar en underlig saga som hela tiden rör sig framåt mot slutet – nazisternas intåg.

    Det är en märklig bok, som både är underhållande och i nästa stund kan vara svårsmält rå i beskrivningarna om död och sorg. Det jag gillar mest med den är språket, som inte alltid följer regler och rekommendationer när det gäller språkbruk, men som alltid har en självklar del i berättandet och som alltid tillför något viktigt för att göra den här boken till den fascinerande bok det är. Mycket läsvärd!

  • Montecore: en unik tiger

    Montecore: en unik tiger

    Bokens huvudperson heter Jonas Hassen Khemiri och har precis gett ut sin debutroman, som han anser har blivit missförstådd, när han får ett mejl från en barndomskamrat till hans sedan länge försvunna far. Barndomskamraten heter Kadir och han har fått en idé om att tillsammans med Jonas ge ut en roman om den fantastiska fadern, Abbas kallad. I Kadirs ögon är Abbas en fantastisk man, men Jonas sanning är en annan och innehåller svek och känslor av att inte räcka till och att ha valt fel liv att leva.

    Boken består av Kadirs mejl med förslag på hur den kommande boken ska vara uppbyggd och vad den ska innehålla. Känslan är att boken är ett utkast: som om man som läsare får kika in i något nästan lite hemligt och icke fullbordat. Kadir lägger in texter med förmodat välkryddade sanningar om Abbas liv och leverne och ibland flikas det också in minnen från Jonas uppväxt.

    Det är en spännande uppbyggd bok med sanning som centralt tema. Det är ett smart grepp att författaren har lånat sin eget namn till bokens huvudperson och boken väcker också nyfikenhet kring vem Kadir egentligen är och varför han så gärna vill berätta allt detta. Vem är vem och vad är sant?

    Andra ämnen tas också upp i boken. Genom 80- och 90-talens Sverige belyses frågor om integration och invandring på ett bra sätt. Komplexa frågor om hur vi grupperar varandra blir skrivna från vinklar som det sällan skrivs från annars.

    Det är en mycket välskriven och bra bok som lockar till sträckläsning. Någonting som jag verkligen fascineras av är språket, som från Kadir låter extremt högtravande genom att han försvenskar engelska och franska ord istället för att använda svenska. Det är inte den så kallade ”Rinkebysvenskan” från Ett öga rött, men även den här gången använder Khemiri språket till mer än att bara föra berättelsen framåt. Det är en del av berättelsen. Mycket imponerande och bra!