Etikett: Författarskap

  • Sandra Beijer har startat en bokklubb

    Sandra Beijer har startat en bokklubb

    Har ni sett att Sandra Beijer har startat Sandra Beijers bokklubb, ett program där hon pratar om böcker med kompisar? Sandra Beijer driver sedan 2005 bloggen niotillfem, som är en av Sveriges största livsstilsbloggar. Bloggen är inte bara stor, Beijer har också lyckats skaffa sig en stor skara riktigt trogna läsare. Jag har svårt att se någon annan bloggare som är en sådan förebild som Sandra. Även när hon visar upp pressutskick eller presenterar samarbeten med företag så lyckas hon hålla kvar trovärdigheten och få det att kännas äkta. Ingenting i hennes blogg känns speciellt köpt eller billigt, som det ofta gör hos andra stora bloggare, som försöker balansera hopplösa maskerade reklaminlägg med lagom privata och lagom intetsägande personliga inlägg. Jag gillar verkligen Beijers blogg! Och jag är jätteglad över att hon skriver om böcker emellanåt och att hon nu gör den här boksatsningen. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om att jag tycker att läsning har för låg status. Sandra Beijer är en person som kraftigt kan ändra på det. Det finns så många intressanta och viktiga läsfrämjande insatser i skolan, på bibliotek, inom idrottsklubbar och säkert på andra ställen, men sådana här förebilder behövs också. Jag gillar massor! I första avsnittet pratar Beijer och Nina Åkestam om min favorit Den allvarsamma leken.

    Beijer är för övrigt själv författare, för er som kanske har missat detta. Hon var aktuell förra året med ungdomsromanen Det handlar om dig, som fick fin kritik. Nu skriver hon sedan en tid på en andra roman. Det är uppenbart att många dörrar har öppnat sig för Beijer tack vare bloggen och kändisskapet, men på riktigt så är hon inte bara en kändis som får ge ut en bok, utan hon känns verkligen som en person som är genuint intresserad av böcker och skrivande. Jag har, märkligt nog, inte läst Det handlar om dig ännu, men jag måste ändå säga att det ska bli spännande att få följa Beijers författarskap framöver. Jag väntar i alla fall nyfiket på bok nummer två.

    Det handlar om dig - Sandra Beijer

  • Missade Augustgalan, men glad är jag ändå

    Missade Augustgalan, men glad är jag ändå

    Jag missade livesändningen från Augustgalan igår. 🙁 Det kändes såklart supertråkigt att missa detta, särskilt eftersom min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri var en av årets nominerade i kategorin Årets skönlitteratur. Men! Det är inte mycket att göra något åt. När jag sent omsider kom hem igår hade min sambo pyntat vår julgran.

    Khemiris böcker

    Han trodde nog att jag inte visste vem som tilldelats årets pris och ville på detta sätt meddela det roliga. Jag hade dock kollat upp vinnarna i telefonen så fort jag kunde. Hehe. Så överraskningen uteblev lite, på ett sätt, men jag blev ändå glad över pyntet. För jag blev så GLAD, GLAD, GLAD, GLAD, GLAD över att Jonas Hassen Khemiri tilldelats pris i kategorin Årets skönlitteratur för hans roman Allt jag inte minns. Jag tänker inte skriva något smart om den här boken, men läs gärna mitt tidigare inlägg om Allt jag inte minns – årets helt klart bästa bok och en av de bästa böcker jag läst. Någonsin. Khemiri är SÅ värd Augustpriset.

    För ordningens skull kan jag ju säga att Karin Bojs med boken Min europeiska familj fick pris i fackbokklassen och Jessica Schiefauer belönades i kategorin barn- och ungdom för När hundarna kommer. Jag har tyvärr inte läst någon av dessa böcker, men jag kan säga att Schiefauer har funnits högt upp på min ”att läsa”-lista sedan hon belönades förra gången (Pojkarna, 2011). Jag har Pojkarna i min läsplatta faktiskt. När hundarna kommer har hyllats i ca alla bokbloggar jag följer. Det verkar vara en riktig bladvändare. Boijs läser jag i DN, där hon tidigare var redaktör i vetenskapsredaktionen och där hon fortfarande brukar ha en liten kolumn på söndagarna. Hon är insatt, engagerad och brinner för att upplysa. Jag tror verkligen att hennes bok om människans, och hennes egen, historia är mycket läsvärd.

    Jag kan förresten tipsa om att man kan kolla på Augustgalan i efterhand. Det finns också en och annan intervju med Khemiri och de andra pristagarna att hitta på nätet och här och där. Till exempel blev han och Schiefauer intervjuade i P1 morgon i morse och där avslöjar Khemiri att han ser priset som en chans att låta Allt jag inte minns få leva sitt eget liv ett tag, så att han kan få ro att skriva något nytt. Jag hoppas på en ny roman! Och att den kommer ut SNART. 🙂

  • Nu går det att besöka Astrid Lindgrens hem på Dalagatan

    Nu går det att besöka Astrid Lindgrens hem på Dalagatan

    Förra helgen dominerades nyheterna naturligtvis av terror och mörker, men jag läste också en artikel om att Astrid Lindgrens hem nu är öppnat för allmänheten. Fyran på Dalagatan 46 i Stockholm var Lindgrens hem under 60 års tid. Jag fascineras över att lägenheten ligger på bottenvåningen. För mig känns det otryggt och jobbigt att behöva bo så nära marken och jag föreställer mig att det är extra oskönt när man är så känd som Astrid Lindgren var (och är). Hur många har inte genom åren tittat in, snokat, knackat på..? Ja, jag vet inte. Det var säkert inget större problem eftersom hon trots allt bodde kvar i så många år. Själv skulle jag extremt ogärna bo på markplan i alla fall och då är jag allt annat än en kändis. Hehe.

    Efter Astrid Lindgrens död har lägenheten använts lite sporadiskt av hennes släktingar och det är alltså först nu, när Astrid Lindgren skulle ha fyllt 108 år (förra fredagen), som man har bestämt sig för att öppna upp hemmet för besökare. Det ska bara gå att besöka författarhemmet om man har förbokat biljetter och de har till att börja med endast 3 visningar den första lördagen varje månad och en visning den första måndagen varje månad. Det ska vara 15 års-gräns, så det är inte tänkt att barn ska hoppa omkring i sängen där Astrid Lindgrens dotter låg sjuk när Lindgren uppfann på Pippi Långstrump… Tack för det! Eller ja, man kan ju som förälder vilja besöka ett sådant här ställe och råka ha en bebis med sig, t.ex., men det känns bra att det är inte tänkt att författarhemmet ska vara en lekplats.

    Jag gissar att det kommer att vara mycket svårt att få en plats på en rundtur, åtminstone de kommande månaderna, innan nyheten har lagt sig. På www.astridlindgrenshem.se finns i alla fall information om hemmet och hur man bokar ett besök. Svårbokat eller inte – vi som hur som helst bor långt från huvudstaden får kanske hålla till godo med bilder så länge. Det fanns rätt många bilder i förra fredagens DN och det finns ännu fler på nätet.

    Jag undrar hur det känns att vara där inne, att få se hennes hem precis som det var, att få se hennes skrivbord, där hon arbetade. Det känns intimt på ett sätt. Det finns tillfällen när det känns som att man får kontakt med historien och de som levt förut. Jag fick lite en sådan känsla i somras när jag besökte Sjöhistoriska och museibåten Finngrundet, som alltså är ett fyrskepp som man får gå ombord på och där man kan gå in i hytterna och se precis hur det var. Det är väl ingen märkvärdig grej, egentligen. De flesta tycker nog att Finngrundet är kul i 5 minuter, men för mig, som har haft släktingar som har jobbat på fyrskepp så var det som att få en liten fläkt från det förflutna. Som om mina släktingar, varav de flesta jag aldrig har träffat, fanns där någonstans, trots allt. Jag älskar sådana upplever. Jag hoppas att jag får möjlighet att besöka författarhemmet en dag och att få en liten känsla av att vara i närheten av Astrid Lindgren och platsen där hennes böcker kom till.

    Min närmsta Astrid Lindgren-upplevelse lär annars bli läsningen av hennes Krigsdagböcker, som ligger och väntar här hemma.

    Krigsdagböcker

  • Nytt av Abulhawa: Det blå mellan himmel och hav

    Nytt av Abulhawa: Det blå mellan himmel och hav

    Ni har kanske sett att Susan Abulhawa, som gjort sig känd genom sin bestseller Morgon i Jenin, nu är aktuell med en ny bok på svenska: Det blå mellan himmel och hav. Abulhawa har pratat om sin bok i både Lundströms bokradio och Babel och säkert har hon även intervjuats i en uppsjö av tidningar också, men det har jag inte så stor koll på. Kul i alla fall att hon får så mycket uppmärksamhet! Morgon i Jenin var verkligen en tankeväckande och fin bok om hur tillvaron kan se ut i Palestina. Det blå mellan himmel och hav spinner vidare på samma tema. Den lär ta sin början 1948, när den israeliska staten utropades och många palestinier tvingades iväg. Jag vill gärna läsa Abulhawas senaste.

    Det blå mellan himmel och hav - Susan Abulhawa

    Morgon i Jenin läste vi förresten i bokcirkeln som jag är med i. Det var en bra bok att bokcirkla, för i den finns det mycket att diskutera och prata om. Det som fascinerar mig mest med boken som sådan är dock för tillfället att Abulhawa, som jag har förstått det, tog en massa lån och sa upp sig och allt möjligt för att kunna skriva den och att hon ändå inte tvekade. Modigt. Det är inte alla som blir publicerade liksom. Nu kanske jag blandar ihop eller minns helt fel, men jag tycker mig ha hört att det var så det gick till. Det måste vara ett ovanligt sätt att inleda en författarkarriär.

  • 4 poddtips

    4 poddtips

    Jag älskar podcasts! Jag lyssnar så mycket på podcasts att det går ut över mitt ljudbokslyssnande. Men det är det värt. Det finns situationer när jag vill lyssna på något men inte orkar koncentrera mig på ljudböcker och då passar det perfekt med poddar istället. Här är 4 poddtips.

    Författarscenen är podversionen av Kulturhuset Stadsteaterns författarscen. Avsnitten är inspelade samtal som ofta har ganska många år på nacken, men åldern gör ingenting tycker jag. Särskilt vill jag tipsa om avsnittet Kristina Lugn i samtal med Lars Ring. Hon är en sådan inspirerande och rolig och träffsäker kvinna, Kristina Lugn! Avsnittet är ett härligt samtal som råkar dra ut en halvtimme över tiden. Bara en sådan sak. 🙂

    Lundströms bokradio är Sveriges radios litteraturmagasin. Hit brukar de creddigaste författarna och aktuellaste böckerna diskuteras. I det senaste avsnittet är t.ex. Jonas Hassen Khemiri (<3) i studion och pratar om minnen och sin nya roman, Allt jag inte minns. Väldigt fin intervju, tycker jag. Det märks att Khemiri har lagt mycket känslor och egna upplevelser i boken.

    Läs för livet. Smart podcast med läsambassadören Johanna Lindbäck. Lindbäck och gäster diskuterar läsning och läsningens betydelse. Alltid tänkvärt! I det senaste avsnittet diskuterar Martin Widmark (författare till LasseMaja-böckerna och initiativtagare till projektet En läsande klass, bland annat) och Johanna Lindbäck om att läsa för barn – och vaccinera dem mot utanförskap.

    Ett eget rum är en av mina favoritpoddar. Det är alltid lika kul att få höra Marcus Stenberg, Tuva Holmlander och Helena Dahlgren diskutera böcker. En intressant, underhållande och väldigt personlig podd! På något sätt kommer de ofta in på feminism och andra viktiga frågor. I det senaste avsnittet diskuteras Linna Johanssons debutroman Lollo, som jag inte har läst själv, men det spelar ingen roll, för det är roligt att lyssna på avsnittet i alla fall. 🙂

    Podcasts

  • Sommar, sommar!

    Sommar, sommar!

    Alltså, nu är det snart sommar hör ni!

    Och ett tecken på detta är att Sveriges radio har gått ut med vilka som är årets värdar för Sommar i P1. Jag är mycket förtjust i detta program och lyssnar på varje avsnitt. Jag tycker även att det är skojigt att lyssna på programmen från presskonferenserna där de avslöjar årets värdar.

    Lyssnade jag på denna presskonferens i år? Svar: nej. I onsdags skulle jag ta ett flyg ner till Uppsala för att hinna fixa med lite grejer inför min disputation, som var igår. Jag var incheckad, min väska var inlämnad i bagageinlämningen och jag hade satt mig till rätta vid utgången och så – pling – ett jävla sms där det stod att mitt flyg var inställt. Usch vad jag hatar flyg. Jag är ju miljöpartist dårå och som klimatmedveten person väljer jag såklart tåget när det är tidsmässigt möjligt. Jag tycker om tåg och jag kan oftast ta tågförseningar på långresor. Är man t.ex. 10 min sen på en tågresa på 5 h så känns det inte som någon big deal. Och om tåget mot förmodan inte går över huvud taget så kommer det i allmänhet en ersättningsbuss. Någon som har hört talas om ersättingsbuss för flyg? 😉 Nix. Efter en massa strul med att försöka boka om mig genom Norwegians kundtjänst så fick jag till slut ringa jobbets resebyrå (med gråten i halsen) och bli ombokad till ett SAS-flyg.. Och fram kom jag. Fast ca 5 h sent då och då hade presskonferensen varit. Tur att jag inte missade disputationen i alla fall. 😉

    Lång utläggning, men nu har jag fått gnälla av mig lite om flyg också. 😉

    Åter till sommarvärdarna. Jag hade gissat Jon Henrik Fjällgren som sommarpratare, men där hade jag fel. Det finns dock många spännande namn på listan, bland annat en ”kollega” till mig faktiskt: Maria Strømme, professor på Uppsala universitet. Vi känner alltså inte varandra och har aldrig träffas vad jag vet, men jag har precis disputerat på samma institution där hon är verksam, så liiite koppling har vi. Lite. 😉

    På författarfronten ser jag mest fram emot Arkan Asaad. Jag läste Stjärnlösa nätter, som är baserad på Asaads upplevelser när han blev bortgift mot sin vilja, för flera år sedan och tänker fortfarande på den emellanåt. Väldigt tankeväckande bok, måste jag säga! Han har nog mycket klokt att säga i sitt sommarprat. Kul också att Nina Hemmingsson, serietecknare, sommarpratar i år. Och Kristina Sandberg, som skrivit de fantastiska böckerna om hemmafrun Maj. <3

    Sommarvärdar

  • Det här med att signera…

    Mitt arbete med avhandlingen rullar på… Och en del i det är tydligen att signera exemplar att ge bort till folk. Det är svårare än vad man kan tro! 😉 Men jag gläds åt tanken på att det är ett blygsamt antal personer som vill ha ett signerat ex av min avhandling. Andra, som t.ex. deckarförfattaren Jo Nesbø, möts tydligen av en signeringskö på 2500 pers när de är ute och signerar. Puh! Det är det sjukaste jag har hört i signeringsväg! Annars hör man ju en och annan småsorglig historia om författare som sitter ensamma vid signeringsbord dit ingen vågar sig fram… 😮

     

  • Astrid!

    Sent omsider har jag börjat se Kristina Lindströms fantastiskt fina dokumentärserie om Astrid Lindgren. Den gick på SVT i julas, men finns fortfarande tillgänglig på SVT Play. Det är på samma gång ett reportage om Sveriges utveckling under 1900-talet, inte minst ur kvinnans perspektiv, och ett fint porträtt av författaren Astrid Lindgren. Jag har inte vetat speciellt mycket om Astrid Lindgren innan, så jag har lärt mig väldigt mycket nytt. I dokumentären beskrivs Lindgrens inspirationskällor väldigt tydligt och det är intressant att se alla kopplingar mellan böckerna och hennes eget liv, kriget och andra stora händelser.

    Mycket fin dokumentär! Se den, om du inte redan har gjort det!

    Några av de Astrid Lindgren-böcker jag har bloggat om:
    Alla mina barn
    Sagobok
    Ronja rövardotter
    Mio, min Mio
    Bröderna Lejonhjärta

    Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren

    Sagobok - Astrid Lindgren

    Pippi har julgransplundring - Astrid Lindgren, Ingrid Vang Nyman

    Mio, min Mio - Astrid Lindgren

    Alla mina barn - Astrid Lindgren

    Ronja rövardotter - Astrid Lindgren

    Tomten är vaken - Astrid Lindgren, Kitty Crowther

    Pippi Longstocking - Astrid Lindgren

  • Capote, filmen

    I lördags såg jag filmen Capote, som kretsar kring tiden när den amerikanske författaren Truman Capote skriver på sin sista bok, Med kallt blod. Med kallt blod är baserad på en verklig händelse: ett fruktansvärt fyrdubbelt mord, utfört av två mördare utan något direkt motiv. De kom sedan att dömas till döden. Boken är verkligen detaljrik och intressant, men när jag läste den först visste jag faktiskt inte att den har dokumentära drag. Jag trodde det var en deckare!

    I filmen görs det väldigt tydligt vilken möda Capote la ned när han skrev boken. Dokumentära romaner var då något helt nytt. Författaren följde fallet väldigt nära och lärde också känna en av mördarna.

    Jag gillade filmen! Den kanske var lite långsam, men den var ändå bra och intressant. Philip Seymour Hoffman gör en väldigt fin skådespelarprestation som den excentriske Capote. Capote slits mellan det oetiska i att tjäna pengar på andras olycka, det känslomässigt svåra i att lära känna en dödsdömd människa och skuldkänslor över att egentligen inte orka med.

    Nästan så att man vill läsa om boken!
    Med kallt blod - Truman Capote