Etikett: Författarsamtal

  • Böcker i november

    Böcker i november

    Jag har bott i Umeå i närapå halva mitt liv, men för varje år känns vintrarna bara längre och hemskare?! Kylan, mörkret. Blä. Trots detta tycker jag att november har sina poänger. Framför allt tycker jag att det är mysigt att man (nästan utan att skämmas) kan börja preppa inför jul. Jag kan erkänna att jag drack glögg redan i oktober, men det lär nog bli ännu mer av varan nu i november. Ljus, glatt pynt, poppig och oförarglig julmusik samt glögg (helst alkoholfri, om någon undrar) – man får göra vad man kan för att göra november lite mer uthärdlig.

    Den här månaden ser jag också fram emot att gå på Ordcafé på Bokcafé Pilgatan och lyssna på Anna-Karin Palm, som kommer dit och berättar om sin nya Selma Lagerlöf-biografi Jag vill sätta världen i rörelse. Det är ungefär allt som finns i kalendern, men man måste försöka hålla det fluffigt och tomt i kalendern såhär års. Det gäller att ha energi över till julbakning, julpynt, julklappsinköp etc.

    Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten
    Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten

    Förra året lät jag november bli en novelläsningsmånad och jag tänkte faktiskt göra en favorit i repris. Jag har många novellsamlingar och enstaka noveller som ligger och väntar på att bli lästa, så jag ska absolut ha som mål att läsa noveller nu i november. Förra året plockade jag fram tio noveller från mina hyllor och det har jag även gjort i år. Jag kommer att läsa Sandhamn av Jens Liljestrand och därutöver har jag tittat ut ett antal noveller ur:

    • Irakisk Kristus av Hassan Blasim,
    • Noveller av Katherine Mansfield,
    • Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg och
    • Svartvita bilder och andra noveller av Bodil Malmsten.

    Uppdateringar kring detta lilla projekt kommer på Instagram. 🙂

    I november gissar jag annars att många kommer att läsa Matilda Gustavssons Klubben, som såklart handlar om avslöjandet kring våldtäktsmannen på kulturklubben Forum och hans kopplingar till Svenska Akademien. Ett otroligt avslöjande och säkerligen en extremt intressant bok!

    Vad läser du i november?

  • Böcker i oktober (2018)

    Böcker i oktober (2018)

    Oktober är här! Den här månaden ser jag fram emot flera kulturella evenemang: jag ska både se operan La Traviata och nycirkusföreställningen Fauna. Det är faktiskt ungefär allt jag har inplanerat för månaden, men det tycker jag känns ganska bra ändå. Det är så mörkt och grått och trist i oktober att det känns rätt vettigt att ta det lite lugnt.

    Förra månaden var lite mer intensiv. Den började deprimerande med att jag sprang Umemilen på min sämsta tid någonsin, men sedan blev det bättre. Samma dag som loppet såg vi föreställningen Metsä, som jag har nämnt tidigare på bloggen. Det är alltså en föreställning med och av två unga kvinnor om gör akrobatik. I skogen. Jag tycker absolut att du ska se föreställningen om du får chansen, för den var verkligen mäktig, speciell och feministisk på ett nytt och härligt sätt. Jag kände mig helt energifylld efteråt! En annan kulturell höjdpunkt var författaruppläsningen med Jonas Hassen Khemiri. Jag har följt hans författarskap sedan debuten 2003 och han är en av mina allra största favoritförfattare, så kändes det såklart väldigt kul att få lyssna till honom ”live”, så att säga. Jag satt absolut längst fram i salen och blev helt star strucked. Jag vet inte ens vad jag sa när jag fick boken signerad. 🙂

    Jonas Hassen Khemiri på Vävenscenen
    Här är han: Sveriges kanske bästa författare!

    Jonas Hassen Khemiris senaste roman, Pappaklausulen, blev för övrigt septembers bästa läsning för min del. Jag brukar inte köpa böcker så ofta, särskilt inte helt nya sådana, men den här boken ville ja ha så fort som möjligt (helst igår!) och jag började läsa den direkt när den landade i brevlådan. Sådant här ska man kanske inte skämma ut sig genom att berätta, men jag var så ivrig att läsa Pappaklausulen att jag faktiskt kontaktade förlaget och frågade om jag kunde få ett recensionsexemplar. Jag blir kontaktad flera gånger i veckan av andra förlag som frågar om jag vill läsa deras böcker, så jag trodde att Albert Bonniers förlag kanske skulle skicka mig en bok om jag frågade snällt. Jag har ändå en hel del följare i mina kanaler och även om min blogg är pytteliten jämfört med ”riktiga” influencers så är den faktiskt en av Sveriges största privata bokbloggar. Men nej, de skickade ingen bok. Så där fick jag komma ner på jorden igen… 😉 Albert Bonniers förlag var förvisso generösa nog att erbjuda mig en e-bok, som i så fall skulle skickas några veckor senare (på utgivningsdagen) och den tackade jag såklart tacksamt ja till. Men den kom aldrig. Haha. Dissad! 😉 Jag vet egentligen inte varför jag bad om boken. Jag fick väl något slags storhetsvansinne och tänkte att en gratis bok är en billig kostnad för den marknadsföring den skulle kunna få i mina kanaler. Men det funkar väl inte riktigt så och det accepterar jag naturligtvis. Jag tyckte bara att det var så snopet och komiskt att bli dissad när jag för en gångs skull bad om en bok. I 99 fall av 100 tackar jag faktiskt nej till böcker som förlag och författare vill skicka till mig. Men slutet gott, allting gott, för jag köpte ju alltså boken och fick en riktigt bra läsupplevelse. Och signerad har den ju blivit, vilket känns kul. Nog för att jag gillar e-böcker, men de är svårsignerade, får man väl säga. 😉

    I oktober blir det nog inga litteraturevenemang för min del. För andra umebor kan jag tipsa om att Håkan Nesser kommer till Bokcafé Pilgatan den 17/10. Jag hade gärna gått dit, för han är ju en suverän författare och han är dessutom väldigt härlig att lyssna på (många av hans böcker är författaruppläsningar – och de är riktigt bra!), men tyvärr är jag dubbelbokad den dagen.

    Vad planerar jag att läsa i oktober då? Det blir säkert en blandad kompott, men en given bok är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse, som alltså är boken bakom den omåttligt populära och omtalade tv-serien The Handmaid’s tale. Det är min tur att välja bokcirkelbok nu i oktober, och det lutar starkt åt att jag väljer Tjänarinnans berättelse, som jag faktiskt är väldigt sugen på att läsa. Hoppas att den är bra! Tjänarinnas berättelse är ju inte en speciellt ny bok (den kom ut första gången 1985), men i min bokhylla är den faktiskt ett relativt nytt tillskott, så det känns kul att ge sig i kast med den redan nu.

    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

    Den som vill läsa något rykande färskt har för den delen en hel del att se fram emot i oktober. I oktober kommer t.ex. Mats Strandbergs senaste roman: Slutet, en preapokalyptisk unga vuxna-roman. Den tror jag kan vara riktigt läsvärd! Jag har fortfarande hans skräckromaner Färjan och Hemmet färskt i minnet… Jag vill heller inte missa Helena von Zweigbergks senaste, Totalskada. Hon skriver så bra om relationer, tycker jag!

    Totalskada av Helena von Zweigbergk
    Totalskada av Helena von Zweigbergk

    Vad läser du i oktober?

  • Böcker i september (2018)

    Böcker i september (2018)

    Hösten kom snabbt i år… Från det ena till det andra blev det liksom läge att ha på sig kofta & jacka igen. Att jag för bara någon månad sedan knappt stod ut på grund av hettan känns plötsligt bortglömt. När jag ser tillbaka så inser jag att fick en lång och innehållsrik (och varm!) semester, men nu känns den verkligen avlägsen. 🙂 I augusti krämade vi i alla fall ur det sista ur sommaren genom att bada, de sista gånger det fortfarande var varmt både på land och i vattnet, och genom att ha kräftskiva. Dessutom bjöd månaden på 30-årsfest, bokcirkel, en massa brädspelskvällar och en hel del löpning. Och jobb.

    Kräftskiva i augusti
    Redo för kräftskiva i augusti.

    Löpningen ska förhoppningsvis få utdelning, så att säga, redan imorgon, för då springer jag Umemilen. Det ska bli kul! Men det känns också rätt tungt… Jag har inte alls rätt känsla i kroppen för något personbästa. Mina tider har inte varit i närheten av tidigare års miltider och den gassande hettan i somras gjorde det verkligen svårt att hålla igång med träningen. Men, men. Sådant är livet.

    Imorgon ska jag också på föreställningen Metsä, som ska vara något så udda som en nycirkus- och dansföreställning i skogen. Direkt när jag hörde talas om den här skogsupplevelsen så sa jag att jag ville uppleva den; Även om det skulle visa sig pretentiöst och knäppt så kändes det tillräckligt udda för att ändå vara totat värt det. Jag blev såklart mycket glad när jag fick biljetter till Metsä i födelsedagspresent. 😀

    I september ser jag också fram emot att mina danslektioner drar igång igen (nästa vecka!), att jag får besök av mamma & pappa (som egentligen skulle ha kommit redan i augusti, men de fick skjuta upp det eftersom de behövde ta hand om sin katt, som tyvärr blev lite krasslig just då) och att jag ska gå och lyssna på ett författarsamtal med Jonas Hassen Khemiri. Han är min kanske främsta favoritförfattare och jag kommer förmodligen att bli helt star strucked, men gud så kul det ska bli!

    Inför Jonas Hassen Khemiri-kvällen har jag säkert hunnit läsa hans senaste bok, som kom ut nu i dagarna. Det är inte ofta jag köper böcker, särskilt inte inbundna sådana, men jag förhandsbeställde faktiskt Pappaklausulen. Jag känner liksom på mig att jag vill ha den i min ägo. 🙂 Dessutom kanske det går att få den signerad… (jag kommer troligast bli för blyg, men ändå!). Pappaklausulen är med andra ord min givna septemberläsning och Jonas Hassen Khemiri det bokevent som jag ser fram emot mest.

    Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
    Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

    Om jag hade möjlighet att läsa hela dagarna så skulle jag kunna spendera hela september med nyutkomna böcker. Jag hade tänkt skriva 1 – 2 inlägg om höstens böcker, men nu är jag uppe i del 3 och jag är inte ens klar än (här är del I, II, III; del IV kommer till veckan). 😉 Jag har alltså många spännande böcker att se fram emot i september (och oktober). Trots min långa sammanställning över höstböcker så lyckades jag dock missa en del: när jag sammanställde höstens böcker lyckades jag faktiskt missa hela Weyler förlags utgivning . Här kommer därför ytterligare tips på en intressant septemberbok: Lugnet av Tomas Bannerhed. Bannerhed slog igenom 2011 med debutromanen Korparna, för vilket han också belönades med Augustpriset. Vilket debut! Jag älskade Korparna, en sorglig och berörande bok om en ensam pojke med en psykiskt sjuk pappa. Vi är många som har väntat i åratal efter en ny roman av Bannerhed och nu, äntligen, nu kommer Lugnet, ”en roman om begär och hämnd i ett Stockholm på tröskeln till det nya millenniet”.

    Lugnet av Tomas Bannerhed
    Lugnet av Tomas Bannerhed

    Vad läser du i september?

  • Littfest: så många bra samtal!

    Littfest: så många bra samtal!

    Igår var jag på Littfest hela dagen lång. Det är alltså Umeås litteraturfestival, som går av stapeln i slutet av mars varje år. Det är ett omåttligt populärt evenemang och biljetterna är alltid slut långt i förväg: de brukar rassla iväg redan innan programmet är släppt. Själv tjurar jag varje år över att merparten av programpunkterna är på tider då jag jobbar (det vill säga kontorstider) – och att lördagsbiljetterna brukar ha hunnit sälja slut när jag väl kommer på att det är dags att köpa dem. Jag tror dock att det var något lättare att få tag på biljetter i år eftersom de hade utökat programmet så att det också fanns biljetter att köpa till lördagskvällen.

    Jag köpte hur som helst mina biljetter långt i förväg (långt innan programmet var släppt 🙂 ). Det var ärligt talat inget särskilt namn som lockade mig till festivalen i år och nu när det närmade sig med Littfest så kände jag mig dessutom rätt stressad (jag jobbar heltid, pluggar halvtid och har dessutom ett och annat som upptar min tid här hemma…). Särskilt med tanke på att jag har tenta på torsdag. Det var alltså inte med en superstor entusiasm som jag kollade igenom programmet. Kanske just därför så blev jag fast på festivalen hela dagen lång och var inte hemma förrän på kvällen. 😉 Det är skönt att låta sig överraskas och att bara smita in och lyssna på seminarier som man egentligen inte har några särskilda förväntningar på. Jag fick verkligen lyssna till många intressanta samtal: om allt från dickpics till landsbygden vs. stan, och allt från feminism i hästböcker till skrivandets villkor för ickevita. Och mycket mer.

    Po Tidholm, Ann Ighe och Håkan Forsell samtalar om Läget i landet och urbanitetens tillstånd.
    Po Tidholm, Ann Ighe och Håkan Forsell samtalar om Läget i landet och urbanitetens tillstånd.

    Jag tänker inte återberätta eller säga så mycket om seminarierna (om man vill så kan man förresten se dem i efterhand på Littfests YouTube-kanal). Jag vill bara säga att jag tycker att alla programpunkter hade väldigt hög kvalitet. Det är inte givet att det är inspirerande eller kul att lyssna till folk som bara sitter och pratar (det är heller inte givet att alla författare är stora talare, om man säger så), men på Littfest är det verkligen det. Jag hör till de som har 0 ro att kolla på TV, som inte förstår ett dugg av YouTube och som blir tokig när jag surfar in på en morgon- eller kvällstidning och möts av VIDEOS när det enda jag ville var att få en nyhetsuppdatering. Jag är inte så bra på att sitta still och lyssna & kolla, helt enkelt. Men på Littfest kan jag göra det, trots att jag kanske inte har läst boken som samtalet tar avstamp från eller känner till speciellt mycket om bakgrunden till samtalet.

    Pekka Heino, Aase Berg och Niklas Wahllöf samtalar om Glädjehuset Sverige.
    Pekka Heino, Aase Berg och Niklas Wahllöf samtalar om Glädjehuset Sverige.

    Allt är inte perfekt med Littfest, men jag tycker verkligen att det överlag är ett supertrevligt event och jag är verkligen glad över att det finns eldsjälar som engagerar sig och ser till att det här blir av varje år. Det är skönt med en hel festival som kretsar kring samtal och litteratur och där det är minimalt med ”jippon” och kommers. Och priset på en seminariebiljett? 100 kr! Ett seminariekort till Bokmässan (i Göteborg) går loss på 1100 – 1775 kr… Jag förstår självklart är det dyrare att producera en Bokmässa och att hålla hus i Göteborg, men ändå. Det är fint att det går att sätta ihop ett så starkt program, med så hög kvalitet och till ett så pressat pris, på andra håll.

    Adrian Perera, Athena Farrokhzad och Maja Lee Langvad samtalar om skrivandets (vita) villkor.
    Adrian Perera, Athena Farrokhzad och Maja Lee Langvad samtalar om skrivandets (vita) villkor.

    Jag hoppas bara att jag lyckas knipa en biljett till Littfest även nästa år… 🙂

  • Böcker i februari

    Böcker i februari

    Oj, det är redan februari! Januari har gått så fort att jag har svårt att komma ihåg vad jag har gjort. Haha. Men jag har fyllt år, såklart, och det har firats i sedvanlig ordning med tårtkalas. 🙂 I övrigt utmärker sig månaden med att jag inte har gjort många av de saker som jag annars brukar ägna mig åt. På grund av kylan har jag t.ex. inte sprungit speciellt mycket. På grund av oklar anledning har jag just inte sett några föreställningar, några utställningar eller någon biofilm. Jag har förvisso sett Three Billboards Outside Ebbot, Missouri, som var väldigt fin, men det är nog den enda film jag har lyckats pricka in på hela månaden. Jag har heller inte dansat mer än någon enstaka gång, för av oklar anledning är dansterminen förvånansvärt sen i år, så det har helt enkelt inte funnits så många lektioner att gå på. Jag tror och hoppas att februari blir en mer vanlig månad. Det där lät lite trist kanske, men jag menar det. Haha.

    Ute i snön i januari
    En kall januaridag då jag inte direkt kände för att springa, men då jag i alla fall tog en promenad.

    Kanske kan man ana att jag har haft tid att läsa ut extra många böcker under januari, när jag nu inte har gjort så mycket annat? 😉 Ja, på sätt och vis har jag rivstartat läsningen i år, men jag hade också väldigt många påbörjade böcker, så det har nog blivit lite ”ketchup”-effekten. Jag tänkte fortsätta med det här lästempot i februari. Jag ska först och främst läsa ut nästa bokcirkelbok: Hemsökelsen av Shirley Jackson. Det är en skräckroman, så det är en ovan genre för mig, men det är det som är charmen med bokcirklar: att man får vidga vyerna lite. Sedan får vi se vilka böcker det blir efter den! 🙂

    Hemsökelsen av Shirley Jackson
    Hemsökelsen av Shirley Jackson

    Jag brukar varje månad tipsa om kommande böcker och litteraturhändelser, men i februari verkar det som att ni lugnt kan göra som jag och läsa gamla biblioteksböcker istället för det nyaste nya. I februari kommer det nämligen inte ut någonting spännande över huvud taget. 😉 Inte vad jag känner till i alla fall! 🙂 Den som bor i Umeå har däremot minst tre anledningar att gå till Bokcafé Pilgatan. Både Elsie Johansson (7/2), Mikael Niemi (14/2) och Martina Haag (28/2) gästar under månaden. Jag kommer helt klart att försöka komma iväg den 28:e i alla fall. 🙂

    Vad läser du i februari?

  • Böcker i september

    Böcker i september

    September är här! Hösten är här! 🙂 Min semester avrundades i slutet av juli med en tripp till Vasa, vilket var väldigt trevligt, bland annat för att jag aldrig har varit där förut, trots att det är Umeås närmsta stad, eller vad man ska säga (jag bor i Umeå alltså). I början av augusti blev det sedan dags att återvända till jobbet och därefter har veckorna bara flugit iväg! 😮 Semestern känns så avlägsen att det inte känns som att den har hänt?! Eller nej, nu överdriver jag såklart, men tiden rinner verkligen iväg när man plötsligt är upplåst på jobbet 40 h i veckan och sedan måste hem och ta tag i någon slags vardag med matlagning och städning och grejs. Nåja. Jag har i alla fall dansat en hel del, för i augusti har det hållits en kortkurs sådär inför den riktiga dansterminen, som börjar i september, och så har jag sprungit massor och hunnit med att träffa en massa vänner som har varit på annat håll en stor del av semestern. Jag har fångat en hel del legendariska pokémons också. Jepp, det är många vuxna spelare som roar sig med Pokémon go. Det märker man inte minst när man jagar de där legendarerna och faktiskt måste gå ut och samarbeta med andra spelare för att få tag i dem!

    Vad händer i september då? Ja, det är lite av en födelsedagsmånad kan man väl säga. Min sambo, min pappa och min sambos pappa fyller år. Den sistnämnda fyller jämnt och vi ska fira med att åka på Ålandskryssning. Det blir någonting nytt! Jag har aldrig varit på kryssning förr. 🙂 Jag ska också hälsa på mina föräldrar en sväng och åka till Stockholm med jobbet, så det blir en del resor de kommande veckorna. Men allra närmast på tur står det som jag håller för det roligaste loppet på året – första söndagen i september är det Umemilen! Då har man goda chanser att ta nytt personbästa eftersom banan är helt flack (den går runt Nydalasjön). Jag har dock i två års tid försökt springa under 48 minuter (= nytt personbästa) utan att lyckas. Blir det min tur i år?! Kanske, kanske inte. 🙂

    På väg till Vasa
    På väg till Vasa!

    Böckerna då?! Händer det något kul med bokanknytning i september?

    Ja! Årets stora litteraturhändelse börjar ju faktiskt i slutet av september. Den 28/9 startar nämligen Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Jag har sällan vägarna förbi Göteborg 😉 och jag kommer inte att besöka denna mässa i år (heller). Jag är ändå fullt trygg med att bli uppdaterad om precis allt. 😉 Det är ju ett event som brukar vara välbesökt och väldokumenterat på sociala medier, åtminstone om man, liksom jag, följer en massa bokbloggare i olika kanaler… 🙂

    Det finns såklart många andra evenemang som går av stapeln i september – när hösten närmar sig brukar det också poppa upp författaruppläsningar och författarsamtal här och där. I Umeå kan du t.ex. lyssna på Kjell Westö i samtal med Annika Norlin den 13/9 på Väven.

    Kommer det ut några spännande böcker då? Ja, säkert massor! En av de som jag suktar efter mest är Dagar av ensamhet av Elena Ferrante. Efter att ha lyssnat klart på Neapelkvartetten finns ett visst tomrum och nu kan det behövas något nytt av Ferrante. 🙂 Jag ser också fram emot ett nytt seriealbum av briljanta Nanna Johansson: Naturlig skönhet. Jag känner på mig att den kommer att bjuda på både igenkänning och skratt och säkert lite ilska… 🙂

    Naturlig skönhet av Nanna Johansson
    Naturlig skönhet av Nanna Johansson

    Vad läser jag i september?

    Bra fråga! Jag tror det börjar bli dags att fråga er om råd. Vilken av dessa hyllvärmare skulle du rekommendera? 🙂

    [poll id=”18″]

    Okänt offer, Män förklarar saker för mig och Matrosen & stjärnan
    Okänt offer, Män förklarar saker för mig och Matrosen & stjärnan

  • Varför liknar alltid författarsamtal en träff med PRO?

    Jag såg den här tweeten här om dagen:

    och jag kunde inte låta bli att liksom känna igen mig. Inte för att jag brukar åka med på Vi:s litteraturbåt, men allt som oftast när jag själv har gått på författarsamtal och liknande (Littfest, Umeås ”bokmässa”, t.ex.) så syns den en enorm enfald i publiken: publiken utgörs till största delen av äldre kvinnor… Det verkar inte spela så stor roll vilken författaren är. När jag var på författarsamtal med Ann-Helén Laestadius, som pratade om sin ungdombok Tio över ett (rekommenderad för läsålder 12-15 år), så var jag garanterat yngst i publiken (och då är jag 30 år, så jag är ingen tonåring direkt). De flesta i publiken var helt klart pensionärer. Sedan länge.

    Missförstå mig inte, det är klart att det är kul att pensionärer tar sig iväg på kulturevenemang av olika slag. Det känns bara så tråkigt att det är så många andra som faktiskt inte tar sig iväg. Nu vet jag att t.ex. Laestadius turnerar runt flitigt och pratar i skolor, så jag tror att många ungdomar i Umeå faktiskt har lyssnat till just henne, men knappast på sin fritid. Hur lockade är yngre människor av kultur idag?

    Ja, jag pratar egentligen inte om barn och tonåringar nu, utan om alla som är yngre än t.ex. 65 år, för de är inte vanliga på författarsamtal, och enligt min erfarenhet inte på operan, vernissagen, teatern eller konserten med symfoniorkestern heller… Det märkliga är att många av de här kulturinstitutionerna, som erbjuder det jag räknade upp, verkligen jobbar hårt för att marknadsföra sig till en yngre och en bredare publik. Norrlandsoperan är t.ex. väldigt aktiva på sociala medier och kör hårt med olika spännande PR-grejer för att locka nya till operan. Förra året hade de t.ex. ett erbjudande om att få pengarna tillbaka om man blev missnöjd och gick i pausen… Men hur mycket operan och andra verkligen kämpar för att få en större bredd i publiken så ser liksom inte jag att det händer så mycket.

    Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen. Mest vill jag kanske höra andras tankar om hur det har blivit såhär: varför unga tydligen inte roas av kultur. Jag tycker själv att kultur är väldigt berikande och roligt och jag vet inte riktigt vad jag skulle göra med min tid om jag inte ägnade den åt just kultur?! Från mitt perspektiv känns det som att de som aldrig ser föreställningar, läser böcker eller diskuterar böcker missar någonting, för jag tycker i alla fall att man växer som människa av kultur. Kultur kan beröra och väcka nya tankar på ett sätt som just ingenting annat kan. För mig är det därför både lite förvånande och störande att jag nästan varje gång när jag går på ett kulturevenemang, t.ex. en författaruppläsning, sitter i en publik som nästan uteslutande består av vita kvinnor 60+ (och deras mer eller mindre frivilligt ditsläpade gubbar).

    Att vara kulturtant borde inte ha med vare sig ålder eller kön (eller hudfärg) att göra. Eller?!

    MVH Ung kulturtant

  • Vad Torgny Lindgren betyder för mig

    Så har Torgny Lindgren somnat in och jag känner att det nästan vore lite konstigt att bara låta det passera här på bloggen. Det är ju så att när man bor i Västerbotten så är det Torgny Lindgren, Per Olov Enquist och Sara Lidman som omedelbart kommer på tal när lokala författare diskuteras och med det sagt så förstår var och en att det är en stor röst härifrån som har tystnat. Betydelsen av Torgny Lindgrens författarskap har såklart många, många journalister och andra uttryckt på fina sätt i tidningar och texter, särskilt nu i dagarna.

    Men vad har då Torgny Lindgren betytt för mig? Ja, det började bra genom att jag läste Pölsan, som inte liknande någonting annat jag hade läst. Jag var inte så gammal när jag läste den, så vad den egentligen handlade om var nog lite svårgripbart, men berättelsen gjorde ändå avtryck och jag tyckte om boken. På den följde bland annat Ormens väg på hälleberget, som delvis skrämde iväg mig med sitt omständliga språk och alla bibliska referenser (som såklart flög över huvudet på mig som icke-kristen). Jag bloggade ändå väldigt positivt om Ormens väg på hälleberget, så det måste ändå ha funnits någonting fängslande i den, trots allt. Klingsor, Lindgrens sista verk, har jag också läst. Jag tyckte om Klingsor, men inte heller handlingen i Klingsor känns enkel för mig att redogöra för såhär i efterhand. Det verkar vara så Torgny Lindgrens böcker fungerar för mig: de väcker känslor, upplevs på många sätt som lite obegripliga, men när jag lägger dem ifrån mig så är det ändå med en känsla av att ha läst någonting riktigt fint. Det är ovanligt. Jag brukar bli irriterad och tappa intresset när böcker känns krångliga och gåtfulla.

    Klingsor av Torgny Lindgren

    Varje Torgny Lindgren-bok är lite som en gåta med flera lager. Det märks att litteraturvetare och kulturskribenter verkligen hittar de där lagren och berörs av dem. Jag kan inte läsa så. Men jag läser ändå och det finns någonting i rösten som värmer och håller mig kvar. Om Torgny Lindgren har skildrat det Västerbotten jag känner igen? Nej, nej. Om Torgny Lindgren berättar om människor och händelser som jag kan relatera till? Nej, inte det heller egentligen. Det måste verkligen finnas någonting magiskt i Lindgrens sätt att berätta. Om man, som jag, har haft förmånen att lyssna på honom i författarsamtal så vet man också hur fängslande hans berättelser även var när han talade. Otroligt. Det är verkligen en speciell röst som har lämnat oss.

    (Ja, sedan har vi Hummelhonung förresten… Den vill jag inte blogga om idag…)

  • Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, filmen

    Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, filmen

    Här om veckan såg jag filmatiseringen av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Vi läste boken i min bokcirkel, så hade det inte varit för den så hade jag förmodligen aldrig kommit på att läsa den. Ibland är det tur att bokcirkeln får en att vidga vyerna lite! 🙂 Jag tyckte faktiskt riktigt mycket om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Kanske blev det ingen ny favoritbok, men ändå: det var en avkopplande och lagom spännande fantasybok och alla de foton som boken är illustrerad med är en kul krydda.

    Filmen då? Ja, den var faktiskt också riktigt lyckad! Det är Tim Burton som har regisserat och för den som har sett hans tidigare filmer så kommer estetiken definitivt att kännas igen. Fast på ett bra sätt. Faktum är att det känns svårt att hitta en lämpligare bok för Burton att sätta tänderna i än just Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Han har en förkärlek för berättelser om udda och rent av skrämmande karaktärer och tycker om att krydda i grunden väldigt varma berättelser med skräck. Allt passar perfekt in på Ransom Riggs bok. Och ja, det blir riktigt bra. I slutet har Burton dock låtit fantasin sväva iväg och det kan man tycka lite vad man vill om, antar jag…

    Här om veckan var jag förresten på ytterligare en aktivitet kopplat till bokcirkeln. Då var jag nämligen på en författarsamtal med Susanna Alakoski. Som ni kanske vet så bor jag i Umeå och här finns det ett väldigt mysigt bokcafé, Bokcafé Pilgatan, som brukar anordna författarsamtal och uppläsningar av olika slag. Under 4 års tid var jag och min sambo särbos och han bodde då precis mitt emot detta bokcafé. Det är egentligen helt sjukt att jag inte har kommit dit oftare! För jag har verkligen inte varit en frekvent gäst… Men nu blev det alltså av! Och Susanna Alakoski hör ju faktiskt till en av mina favoritförfattare, så jag blev ju nästan lite star strucked… 🙂 Temat för kvällen var våld mot kvinnor – mycket intressant och tankeväckande! Och ja, jag borde gå till Pilgatan oftare..!

    Bokcafé Pilgatan
    Bokcafé Pilgatan