Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin är en varm och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som hamnar på hospice och om hennes anhöriga. Betyg: 3 rockkonserter av 5.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin handlar om den ensamstående mamman Rabbit Hayes sista dagar i livet. Hon har drabbats av en långt gången cancer och skrivs nu in på hospice för vård i livets slutskede. Boken handlar om hur Rabbit och hennes anhöriga försöker att hantera situationen. Inte minst handlar den om dottern Juliet, som inte helt har förstått, eller vill förstå, hur läget är för hennes mamma. Rabbits egna föräldrar vill, precis som hennes bästa kompis, syster och bror, alla ta hand om Juliet och alla har argument för de att de andra inte kan komma på fråga: föräldrarna, som själva och gamla och kan gå bort innan Juliet blivit vuxen, den bästa kompisen som är nyseparerad och bor i en pytteliten lägenhet, brodern som lever musikerliv i USA och kuskar runt i en turnébuss, systern som har en stor, bullrig familj och redan är trångbodd.
Boken är såklart otroligt sorglig. Det står klart redan från sidan ett att Rabbit inom kort kommer att gå bort och lämna en stort tomrum efter sig hos sina anhöriga. Det går inte att skriva glatt och glättrigt om en sådan förlust. Ändå måste jag säga att boken känns väldigt varm och dessutom har passager som är riktigt roliga. Bokens huvudpersoner är alla excentriska och speciella på sitt sätt och det är kul att få följa dem, även om det är i en så svår stund i livet.
Det som känns mindre bra med den här boken är dock hur den är skriven. Den består nästan helt av dialoger och har väldigt tunt med annan text som kan fylla ut berättelsen. Dialogen är inte dum, Anna McPartlin får till ett bra flyt i dialogerna och många repliker är verkligen vassa och roliga, men det blir enformigt ändå. Jag läser också och känner att berättelsen borde vara en film eller en TV-serie.
Med det sagt så tycker jag att det här var en skön läsning. Den blandar ett jobbigt ämne med lättsammare delar utan att det blir för sentimentalt eller lättviktigt. Jag har också läst den här boken parallellt med annat under hela den här coronaperioden hittills och mitt i detta vansinne fann jag att den här boken passade rätt bra. Trots att den inte känns som någon stor litteratur så gav den verkligen perspektiv mitt i den här krisen. Livet alltså, var rädd om det!
”Verkar badkaret bra?” frågade Rabbit. Molly förstod att hennes dotter var medveten om hennes kamp, och det gav henne den spark hon behövde för att ta sig samman.
”Det gör det verkligen”, sa hon och kom ut från badrummet. ”Man skulle kunna drunkna i det.”
”Det ska jag komma ihåg ifall det blir alltför illa.” Rabbit skrattade.
Rabbit hade för länge sedan insett att hennes mamma var den sortens person som, om det fanns minsta möjlighet, alltid måste säga fel sak vid fel tillfälle. Exemplen var otaliga, men av Rabbits favoritincidenter hade inträffat när en äldre granne med handprotes frågat Molly hur hon hade tagit sin mammas död. Varpå Molly hade svarat: ”Om jag ska vara ärlig, Jean, så var det som att förlora sin högra hand.”
Ur Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin, översättning av Åsa Brolin.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin
”Det var en vacker aprildag och fyrtioåriga Mia ’Rabbit’ Hayes – älskad dotter till Molly och Jack, syster till Grace och Davey, mamma till tolvåriga Juliet, bästa vän till Marjorie Shaw och den enda stora kärleken i Johnny Fayes liv – var på väg till ett hospice för att dö.”
Under nio dagar får vi vara med Rabbit när hon försöker förlika sig med att hon måste lämna sin familj. Vi får följa Mollys kamp för att, mot alla odds, hitta ett botemedel mot dotterns cancer – en irländsk mor ger aldrig upp.
Och Juliet – vem ska ta hand om henne? Alla vill, men vem är mest lämpad? Och har Juliet ens förstått hur illa däran hennes mamma är? Rabbit Hayes sista dagar är en känslomässig berg-och-dalbana, som får läsaren att skratta, gråta och uppskatta livet på ett helt nytt sätt. En bok man aldrig glömmer.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: The Last Days of Rabbit Hayes (engelska). Översättare: Åsa Brolin. Utgivningsår: 2014 (första irländska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Printz). Antal sidor: 373. ISBN: 9789187343483, 9789187343650. Andra som läst: Annes bokhörna, Böcker, Dagensbok.com.
Anna McPartlin
Anna McPartlin (född 1972) är en irländsk författare som skrivit flera bästsäljare. Rabbit Hayes sista dagar är den hittills enda som har översatts till svenska. Anna McPartlin har en hemsida och finns på Twitter och Instagram.
Gift av Tove Ditlevsen är en helt otrolig självbiografisk roman om kärlek, skapande och att hamna i missbruk. Sällan har jag läst en så drabbande skildring av beroende. Betyg: 5 bröllop av 5.
Gift är Tove Ditlevsens självbiografiska roman om hennes liv som ung vuxen och hur hon kom att bli missbrukare. När boken tar sin början är hon gift med den betydligt äldre Viggo F, en redaktör, väletablerad i kulturvärlden. Själv skriver hon på sin första bok och är på väg att skaffa sig ett eget namn i samma kretsar. Viggo F framstår snart som en språngbräda mot något annat, något eget. Paret skiljer sig och Tove träffar en student, Ebbe, med vilken hon inleder en passionerad relation. Nu är det Tove som är den etablerade, den som stå för inkomsterna och tar ansvar. Trots detta är det Ebbe som har makten och håller Tove i ett känslomässigt grepp. Det är intressant att följa spelet. Det här är alltså en framgångsrik kvinna som borde kunna säga ifrån, men som trots allt är den som hukar när det börjar knaka i fogarna. Tänk att känslor kan vara så hämmande! När paret blir föräldrar börjar den bräckliga relationen gå sönder på riktigt. De är till slut otrogna på varsitt håll och snart är Tove gravid igen. Den här gången ser hon det som omöjlig att behålla fostret. Abort är dock olagligt vid den här tiden och det är långt ifrån okomplicerat att hitta en läkare som är villig att utföra ingreppet. Hon vänder sig till en läkare, Carl, som hon hamnat i säng med vid tillfällen. Han vill omedelbart hjälpa Tove.
Vid ingreppet får Tove petidin, en starkt beroendeframkallande och kraftigt smärtstillande opioid. Beroendet kommer omedelbart. Den känslan petidinet ger henne är så stark att den första sprutan kastar omkull hela Toves värld. Nu är det Carl som har hennes i sitt grepp. Det är han som är nyckeln till petidinet. Tove lämnar Ebbe och gifter sig med mannen med sprutorna. Injektionerna fortsätter – alltid kan hon hitta någon förevändning för att de behövs. Hon är manipulativ, Carl är själv psykiskt sjuk och sätter inte emot. Snart krävs det mycket för att uppnå rätt effekt och Tove sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Hon är beroende av drogerna, men också av Carl, som tillhandahåller dem. Äktenskap, barn, en öronoperation som kostar henne hörseln på ena örat – allt kan hon gå med på om det också kan ge henne tillgång till de preparat kroppen skriker efter.
När man själv lever milslångt från en värld med droger och missbruk är det svårt att förstå hur ett begär kan sätta sig så starkt. Tove Ditlevsen lyckas dock göra beroendet och missbruket brännande nära. Jag blev verkligen berörd. Hon skriver om ett begär som etsar in evighetslånga banor i hjärnan. Med tiden kommer Tove att få hjälp ur sitt missbruk, men hon kommer aldrig att bli fri: suget efter petidinet går aldrig att utplåna. Gift är en oerhört stark skildring av att vara narkoman.
Titeln på boken är förstås dubbeltydig: den handlar både om petidinet, som förgiftar författaren, och om hennes fyra äktenskap (efter Carl träffar Tove sin Victor, som också blir hennes räddning). Båda betydelserna är intressanta: Gift är verkligen en utlämnande och berörande bok om och av en kvinna som levt ett liv med höga toppar och djupa dalar. Det är en fascinerande färd att få följa med på resan. Vilket liv! Vilken tid! Jag läser med tusen tankar och känslor. Läs den här boken!
Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skörhet. Hennes böcker återutges nu som moderna klassiker, och kommer bland annat på engelska hos Penguin Classics.
Gift anses av många vara hennes allra främsta verk. Här finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka. Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Gift (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Kristina Törnqvist. Utgivningsår: 1971 (första danska utgåvan), 1973 (första svenska utgåvan, i översättning av Vanja Lantz, Rabén och Sjögren), 2019 (första utgåvan i den här översättningen av Ninni Holmqvist, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 171. ISBN: 9789127154971.
Tove Ditlevsen
Tove Ditlevsen (1917–1976) var en dansk författare. Hon gav ut sin första diktsamling, Pigesind, 1939 och skrev därefter ett flertal diktsamlingar och romaner. Hon är bland annat känd för sina självbiografiska romaner, där Gift är den avslutande delen.
Anna Karenina av Lev Tolstoj är en berättelse om kärlek, passion och ryskt överklassliv. Den är alldeles för lång, men är ändå en kul klassiker att ha läst. Betyg: 3+ beckasiner av 5.
Anna Karenina av Lev Tolstoj är en klassisk berättelse från 1870-talet där läsaren får följa ett antal personer som tillhör den ryska överklassen. En av huvudpersonerna är Levin, en man som anses bygga på Lev Tolstoj själv. När boken tar sin början har Levin samlat mod för att äntligen våga fria till den kvinna han förälskat sig i, Kitty. Kitty står emellertid inför dilemmat att hon också är uppvaktad en den stilige greve Vronskij. Ska hon välja den trygge, tråkige Levin eller hoppas på passion med Vronskij? Det blir Levin som får nobben. Vronskij, å sin sida, är lite av en playboy har inga allvarliga känslor för Kitty. Han drabbas dessutom själv av den passionerade förälskelsen när han träffar Anna Karenina, en gift kvinna, och Kitty mister på så sätt båda de män hon uppvaktats av. Vronskij och Anna inleder däremot en affär, en affär som blir mer och mer allvarlig. Till slut står Anna inför ett svårt beslut – ska hon lämna sin man, och därmed sin älskade son, eller ska hon lämna Vronskij? Hon väljer Vronskij, något som visar sig bli komplicerat och ödesdigert.
Boken behandlar kärlek och familjeliv och skildrar samtidigt glassigt överklassliv i Ryssland. Att följa sitt hjärta, och skiljas från sin make, blir inte lättare när det också i praktiken innebär en brytning med många av de sociala sammanhang som tidigare erbjöds – som Vronskijs älskare är det inte alla som välkomnar Anna till sina fester och bjudningar. Det svåraste för Anna är dock relationen till sina barn: den förlorade sonen, alltid saknad, och den dotter hon har tillsammans med Vronskij och som hon har så svårt att knyta an till.
Tolstoj är skicklig på att berätta och det finns många intressanta livsöden att följa i den här boken. Emellanåt glittrar det också till och blir väldigt roligt. Framför allt tycker jag att Levin skildras med humor och som en man som lätt svävar iväg i det blå. Han blir helt vimsig av förälskelse och när han senare i berättelsen är på väg att bli pappa är han så drabbad och snurrig av förlossningen, och all dramatik kring den, att han gång på gång skickas iväg på onödiga uppdrag och sätts på meningslösa arbetsuppgifter, allt för att vara ur vägen en stund. Det finns många passager med just Levin som är riktigt roliga, tycker jag.
Anna Karenina publicerades ursprungligen som en följetong i tidskriften Ryske budbäraren, där nya delar publicerades under fyra års tid. Det är verkligen en berättelse i ett kolossalt format; Ofta ges den ut i flera volymer. Det är också en bok som hinner behandla många ämnen och skildra många olika personer, precis som en riktig långkörare till TV-serie. En del passager känns intressantare än andra. Levins (och Lev Tolstojs) stora intresse för jordbruk och hur arbete bör organiseras är något som bitvis tas upp i långa passager. Det finns säkert någon mening i det, men detta och en del annat hade gott kunnat strykas, kan jag känna. Det är verkligen en helt otroligt tjock bok. För den som känner sig sugen på att lite längre och större läsprojekt kan jag helt klart rekommendera Anna Karenina, men den kräver sin tid och tålamod, inte för att den på något sätt är svårläst, utan för att den helt enkelt är väldigt, väldigt lång.
Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.
Hemma hos Oblonskijs var allting upp och nervänt. Frun i huset hade fått reda på att hennes make haft ett förhållande med deras tidigare franska guvernant och hade nu meddelat maken att hon inte kunde leva i samma hus som han. Detta tillstånd hade nu rått i tre dagar och kändes plågsamt såväl för makarna själva som för övriga medlemmar i familjen och hushållet. Alla kände de att det var meningslöst att leva under samma tak och att människor som träffades slumpmässigt på vilken vägkrog som helst stod varandra närmare än familjen Oblonskij och deras hushåll. Frun i huset lämnade inte sina rum, herrn hade inte visat sig hemma på tre dagar. Barnen sprang vilset runt i hela huset; den engelska guvernanten hade råkat i gräl med hushållerskan och skrivit och bett en väninna att försöka hitta en ny anställning åt henne; kocken hade gett sig i väg redan i går, lagom till middagen; kökspigan och kusken hade sagt upp sig
Ur Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Översättare: Ulla Roseen. Utgivningsår: 1873–1877 (första ryska publiceringen, i Ryske budbäraren), 1885 (första svenska utgåvan i översättning av Sigurd Agrell, 2007 (första utgåvan i översättning av Ulla Roseen, Norstedts). Antal sidor: 879. ISBN: 9789113013688, 9789113076812.
Lev Tolstoj
Lev Tolstoj 1828–1910 var en rysk författare, känd bland annat för klassikerna Anna Karenina och Krig och fred. Han är erkänd som en av tidernas största författare och många anser at han borde ha belönats med Nobelpriset, ett pris han i och för sig inte hade något intresse av att ta emot.
Blå av Maja Lunde är en tankeväckande och berörande bok som rör sig mellan nutid och en nära framtid när vatten har blivit en bristvara och människor i Europa lever på flykt. Betyg: 4+ plasthinkar av 5.
Blå av Maja Lunde är en roman som berättas i två tidsplan. I nutid får läsaren följa Signe, en miljöaktivist och ensamseglare som nu återvänder till sin hembygd för att göra en protestaktion. Hennes hembygd har förändrats, liksom klimatet. Glaciären Blåfonna är nu på väg att smälta bort samtidigt som den också huggs bort, bit för bit, och säljs som exklusiv is till restauranger. Mannen bakom affärsidén är Signes ungdomskärlek och snart förstår läsaren att det finns flera starkt personliga skäl för Signes protest. Signe lastar sin båt med is och ger sig iväg.
I en nära framtid kretsar handlingen kring David, som är på flykt tillsammans med sin dotter. Europa är lamslaget av torka och vattenbristen har drivit människor på flykt. Familjer rivs itu, David och dottern har kommit ifrån resten av deras lilla familj, och i flyktinglägren är det stundom frustrerat och kaotiskt. Lunde är inte den första att skriva om skandinaver som drabbas av kris och krig på hemmaplan, men det är verkligen ett effektivt grepp för att beröra. Det är skam att säga, men för många av oss som inte själva har varit på flykt blir den situationen också väldigt avlägsen och svår att ta till sig. Lunde gör det levande och verklig, inte minst genom alla mångbottnade skildringar av människor och miljöer. Allt känns levande och miljöerna blir skrämmande lätta att känna igen sig i.
Ytterst är Blå såklart en tankeväckande roman om klimatet och en dystopisk berättelse om vad som kan vara att vänta om utvecklingen går åt fel håll och klimatkatastrofen blir ett faktum. Berättelsen har dock fler sidor än så och det som kanske berörde mig mest var i slutändan människorna och den kärlek som trots omständigheterna runt omkring ändå tycks vara okuvlig. På något vänster är det också en hoppfull bok. Kanske finns svaret på problemen just där: i människornas förmåga att känna och bry sig. Det gäller ju dock att människor också förstår vattnets värde, vattnet som i den här boken är både livsviktigt, livsfarligt och livsavgörande på många olika sätt, nästan övertydligt många sätt, men låt gå. Jag tyckte om den här boken riktigt, riktigt mycket.
Blå gick som Radioföljetong i Sveriges radio i somras och nu är det såklart för sent att lyssna för den som inte laddat ned avsnitten, så det är inget bra tips kanske. Om den någon gång går i repris så kan jag dock rekommendera starkt att lyssna på just den här inläsningen, där Signes röst görs av Stina Ekblad (finns det någon bättre uppläsare?!) och Davids röst görs av Christopher Wagelin. Det är verkligen ett bra grepp att ha två berättarröster när det nu är en bok som är uppdelad på precis det viset. Fler ljudboksproducenter borde plocka upp detta tycker jag.
Blå av Maja Lunde
Maja Lundes roman Binas historia blev en världssensation när den kom häromåret, har hittills sålt i 150 000 exemplar i Norge och 400 000 exemplar i Tyskland! Det var en historia som rörde sig genom tid och rum och beskrev det sköra bandet mellan bi, människa och natur, och vad som skulle kunna hända om världens bin till slut försvann. Men det var också en roman som fascinerade läsarna med sambanden mellan berättelserna, som bara skenbart var skilda från varandra.
Arbetet med Binas historia och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu.
Årets roman Blå utspelar sig liksom Binas historia under flera tidsplan, det första är året som har gått:
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.
Maja Lunde har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom, bland annat serien Världens bästa gäng och Battle. Binas historia är hennes första roman för vuxna och har sålts till femton länder. Maja Lunde är bosatt i Oslo.
En dystopisk roman om en framtid som inte känns alltför avlägsen
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Blå (norska). Översättare: Lotta Eklund. Uppläsare: Stina Ekblad och Christopher Wagelin. Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 359. ISBN: 9789127157415.
Maja Lunde
Maja Lunde (född 1975) är en norsk författare, främst känd för romanerna Binas historia och Blå, som är de första delarna i en tänkt kvartett om klimatfrågan.
Kom så drar vi! av Josefiné Josefsson kretsar kring en ung kvinna som lever sitt liv i ett högt tempo. Livet snurrar snabbt mellan fester, killar och ett hem där en mamma är påtagligt frånvarande. Plötsligt får hon beskedet: hon har blivit utvald att vara Stadens Stjärna. Som Stadens Stjärna kommer hon att få gå längst fram i paraden på studentdagen och att få hålla ett nyårstal, men framför allt är det nu som alla dörrar kommer att öppnas och livet ta en ny riktning. Det här är en novell med lika högt tempo som huvudpersonens liv och språket är lekfullt och fullt av liv, precis som hos en gymnasiestudent på väg ut i vuxenlivet. Jag älskar när författare tar ut svängarna med språket och det här är därtill en både mörk och rolig berättelse. Riktigt bra!
Betyg: 4+ hamburgertallrikar av 5.
Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 23. ISBN: 978-91-7589-337-2.
En familjemiddag
Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro har skrivit ett par av mina favoritromaner och med novellen En familjemiddag blir jag återigen tagen över hur mycket författaren lyckas skildra mellan raderna. Berättelsen kretsar kring en sargad familj som återses efter en tid när var och en har haft sina bekymmer på sitt håll: en son och en dotter återvänder till sitt föräldrahem, där pappan är ensam kvar, änkling, och med ett konkursat bolag bakom sig. Sonen har gjort föräldrarna besvikna och vet inte hur länge han ska stanna, vilket också är en besvikelse. Hos dem alla finns den störande tanken på den fru och mor som dött, förgiftad av fugufisk. Nu samlas de runt bordet på nytt. För att äta fisk. Det finns många bottnar i den här vemodiga berättelsen. Ett fantastiskt exempel på riktigt bra novellkonst.
Betyg: 5 modellbåtar av 5.
En familjemiddag av Kazuo Ishiguro
Originalets titel: A Family Supper (engelska). Översättare: Rose-Marie Nielsen. Utgivningsår: 1983 (första brittiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-283-2.
Den blå karbunkeln: Ur Sherlock Holmes äventyr
Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är en mysig liten deckargåta med Sherlock Holmes och dr Watson i huvudrollerna. En oerhört värdefull ädelsten, stulen från en grevinna, har upphittats inuti en gås som en man har slängt ifrån sig i ett tumult på gatan. Efter sig lämnade han även sin illa medfarna hatt. Finns där alla ledtrådar som behövs för att gå till botten med vem som stulit grevinnans ädelsten? En pusslig och trevlig liten deckare i juletid.
Betyg: 4 tidningsnotiser av 5.
Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle
Originalets titel: The Adventure of the Blue Carbuncle (engelska). Översättare: Tom Wilson. Utgivningsår: 1907 (första svenska utgåvan i samlingen Sherlock Holmes Äfventyr, Björck & Börjesson), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 36. ISBN: 978-91-7589-102-6.
Kräftfångst
För några år sedan läste jag Pooneh Rohis debutroman Araben och blev djupt berörd. Jag har än idag inte läst någon som på ett skarpare sätt har lyckats förmedla den förlust det innebär att lämna sitt hemland och omfamna en ny kultur (eller att inte göra det). Kräftfångst är en novell på samma tema. Den här gången är det en ung man som har huvudrollen. Han befinner sig på sommarstället tillsammans med sin livskamrat, infödd svenska, och deras barn. Det är dags att plocka upp kräftor ur sjön och de ror ut med båten i mörkret. ”Jag ger dig minnen nu”, tänker han. Men vad har det för pris? Jag blev väldigt berörd även av Rohis novell om att försöka hantera och leva i två kulturer. En fantastisk berättelse som trots sitt ringa sidantal rymmer väldigt mycket.
Betyg: 5 studentrum av 5.
Kräftfångst av Pooneh Rohi.
Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-302-0.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson är en otroligt gripande bok om författarens tid som gatubarn och om att göra en återresa. Betyg: 4 isglassar av 5.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, eller Christiana, som är hennes brasilianska namn, är en självbiografisk bok där Rickardsson berättar om sin uppväxt i São Paulo och i Vindeln. Hennes första åtta år lever hon på gatan i Brasilien tillsammans med sin mamma och lillebror. Mamman är kärleksfull och gör vad hon kan för att lära sina barn att bli bra människor, men omständigheterna är svåra och nöden är stor. I perioder förefaller mamman heller inte vara närvarande och lilla Christianas trygga punkt blir då vännen Camile. De leker och busar som vilka barn som helst, men tvingas också leta mat i soporna, vittja folks fickor och göra vad de kan för att överleva från en dag till en annan. Vänskapen är stark och utgör en av få trygga punkter i en hård värld. Plötsligt rasar allt dock samman: Camile blir ett av alla de barn som brutalt avrättas med en kula i pannan, som om hon och de andra gatubarnen vore ohyra. Det är 90-tal, men enligt författaren förekommer det fortfarande att gatubarn i Brasilien blir avrättade, ofta av civila poliser.
Christianas värld är verkligen rå. För mig, som vuxit upp under extremt trygga förhållanden i lugna, lilla Sverige går det inte ens att ta in. Hjärtat går sönder när jag ser 7-, 8-åringar omkring mig och påminns om hur liten man är i den åldern. I den åldern tvingades Christiana se och uppleva sådant som ingen borde få uppleva.
Åtta år gammal kommer livet dock att ta en ny vändning för henne. Christiana hamnar på barnhem, skiljs från sin mamma och blir snabbt adopterad av ett par från Vindeln i Sverige. Christiana blir Christina och får tillsammans med sin bror ett nytt hem i en norrländsk småstad. Kontrasterna är enorma och omställningen är inte lätt.
I den här boken berättar Christina om sin livsresa och också om den återresa som hon gjorde 2015 i förhoppningen om att få återse sin mamma och få svar på frågor hon burit inom sig.
Det här är en på många sätt gripande och tänkvärd berättelse och det är omöjligt att inte bli berörd av Christinas otroliga resa. Vilka prövningar somliga människor råkar ut för! Jag läser och påminns också om vilken styrka som vi trots allt kan bära på. Det här är verkligen en bok som får tankarna att snurra och som tydliggör vilka enorma klyftor och ojämlikheter det finns i världen.
Jag vaknade av att en polis pratade med mamma. Jag hörde honom säga något i stil med: Antingen du eller din dotter, du bestämmer.
Mamma svarade inte utan la bara min överkropp, som vilat mot hennes knä, på betonggolvet och bad mig hålla i Patrique. ”Jag är snart tillbaka”, sa hon. Jag frågade vart hon skulle, men hon hyssjade mig och sa att jag inte skulle oroa mig. ”Har jag inte alltid kommit tillbaka till dig?” frågade hon och log. Hennes leende nådde inte ögonen. Jag vet att hon såg hur orolig jag var. Jag tittade från henne till polisen och tillbaka på henne. Jag hörde hur han otåligt bad henne följa med. Mamma ställde sig upp och innan hon vände sig om, såg jag hur hennes blick förändrades. Hon såg stark ut.
Ur sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum). Antal sidor: 240. ISBN: 9789137146256.
”Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min mamma och jag in till en av São Paulos många kåkstäder – en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort till en familj i Vindeln i Västerbotten.”
Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!
Det här är en berättelse om kärlek, sorg, vänskap och förlust. Christina berättar om att överleva, om hur vitt skilda världar har format henne och hur hon har kämpat för att få ihop sina två jag.
Förlagets beskrivning
Christina Rickardsson
Christina Rickardsson (född 1983 som Christiana Mara Coelho) är en svensk författare, föreläsare och äventyrare. Hon har en hemsida, en Facebooksida och instagrammar under @christina_rickardsson.
Här kommer några rader om några av de noveller som ingick i Novellix julkalender 2019. 🙂
Förlorade sonens återkomst
Förlorade sonens återkomst av Agnes von Krusenstjerna handlar om ett äldre och förmöget par som får besök av sitt barnbarn. Det lider mot jul och förberedelserna pågår för fullt: det bakas och lagas mat så att alla skafferier och källare ska bli fyllda. von Krusenstjerna lyckas verkligen levandegöra herrgårdslivet och julkänslan. Det finns dock något som kastar en skugga över tillvaron: sonen, barnbarnets pappa, har inte varit välkommen i huset på många år och kan därför inte komma på besök. Barnbarnet påminner dock starkt om den förlorade sonen och även det mest frusna hjärta börjar tina. En riktigt hjärtvärmande och fin berättelse!
Betyg: 4 julgranar av 5.
Utgivningsår: 1933 (första utgivningen, i Delat rum på Kammakaregatan, Bonniers), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-7589-331-0.
Hägring
Hägring av Oline Stig får mig att tänka på uttrycket ”OK boomer”, som förmodligen peakade nu under hösten. Novellen kretsar nämligen kring ett gäng, ur baby boomer-generationen, som fumligt rör sig på sociala medier. De har alla en gemensam Facebookvän, en ung kvinna som de alla lyckas ha väldigt mycket gemensamt med, men vem är hon egentligen? Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt, trots att den också är förutsägbar. Det är sällan lätt att hålla ihop ett kompisgäng, särskilt om det rör sig om rätt ytligt bekanta som försöker att träffas regelbundet och hålla sams. Oavsett ålder och livssituation verkar det alltid uppstå slitningar, svartsjuka och skrattretande tjafs. Den här boken skildrar detta med humor och värme.
Betyg: 4 pizzerior av 5.
Hägring av Oline Stig
Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 26. ISBN: 978-91-7589-025-8.
Lappin och Lapinova
I Lappin och Lapinova av Virginia Woolf har en ung kvinna precis gift in sig i en tjusig familj. Det finns bara ett problem: hon vet inte hur hon ska känna sig hemma i sitt nya sammanhang och hur hon ska vänja sig vid att vara makens fru. Det verkar över huvud taget inte finnas någon kärlek och passion. Räddningen blir en barnslig lek, där den unga frun och hennes make är de två kaninerna kung Lappin och drottning Lapinova. Jag tycker att det här är en riktigt berörande berättelse om att försöka hitta sin plats i en ny klass, i ett nytt sammanhang. Det kan inte ha varit lätt att vara kvinna under den tid då en kvinna var sin makes fru snarare än en egen person.
Betyg: 4 svärmödrar av 5.
Lappin och Lapinova av Virginia Woolf
Originalets titel: Lappin and Lapinova (engelska). Översättare: Alva Dahl. Utgivningsår: 1938 (första brittiska utgivningen, i tidskriften Harper’s Bazaar), 2019 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 17. ISBN: 978-91-7589-128-6.
Till havet
Till havet av Stefan Lindberg kretsar kring Stina och hennes tre systrar. Stina lider av kronisk smärta och längtar till ett vilohem vid havet, men det är något hon bara kan drömma om. Hennes man är som en karikatyr från Lyxfällan och pengarna finns helt enkelt inte. Så är det någon i staden som vinner en stor Lottovinst och spekulationerna börjar, inte minst bland systrarna. Jag tycker att den här novellen bygger på en intressant och kul idé, men kände samtidigt att den var rätt krångligt berättad och förvånansvärt svår att hänga med i.
Betyg: 3 routrar av 5.
Till havet av Stefan Lindberg
Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-041-8.
Sandhamn av Jens Liljestrand är en intressant novell om en tidigare tennisstjärna, numera b-kändis på nedgång. Betyg: 4 nätkasinon av 5.
Sandhamn må vara en liten skärgårdspärla, men i Jens Liljestrands novell är det precis den nyrika och smaklösa plats som mina fördomar leder tankarna till. Vi är många som har sett Hannes HolmsHimlen är oskyldigt blå och på andra sätt fått en känsla för vilka brats och fifflare som dras till Sandhamn, Sandhamn med sin kungliga glans tack vare KSSS. Man kan tänka sig att det är en plats med många nyrika och kanske ännu fler som vill hänga i närheten av pengarna.
I novellen Sandhamn befinner sig en före detta tennisstjärna på Sandhamn tillsammans med sin lilla dotter. Han är mitt uppe i en skilsmässa och vårdnadstvist (exfrun är naturligtvis en fotomodell), men nu är han här med en (kanske inte så nära) vän och hans barn. De planerar någon slags business ihop, en totalt själlös nätkasinosatsning, fast mest verkar det handla om att festa och med de små blå tabletternas hjälp ligga med unga tjejer.
Plötsligt händer det: en liten flicka är på väg mot en drunkningsolycka. Den forne tennisstjärnan, nu med trivselkilon, har reflexer kvar. För en stund blir han kvällstidningarnas hjälte.
Sandhamn är ingen lång novell, men Liljestrand lyckas med små medel måla upp precis vilket ställe huvudpersonen rör sig på, precis vilken obildad och smaklös person han är och hur falska och tomma allt och alla är omkring honom. Jag läser med lika delar fascination och äckel, samtidigt som det också finns en värme och ömhet mitt i alltihop. Den forne tennisstjärnans lilla flicka, inte tillräckligt stor ens för att kunna sova hela natten utan att kissa i sängen, vallas omkring av en estnisk barnflicka som verkar mer upptagen av att tillfredsställa huvudpersonens kompis än att ta hand om barnen. Vad ska det bli av denna flicka? Och andra flickor i den här berättelsen, för den delen.
Det här är verkligen en novell som väcker känslor och tankar och ett perfekt exempel på hur mycket som kan rymmas i en riktigt bra novell.
Ser ut genom fönstergluggen, klarblå himmel. Klättrar upp, solen bländar, glittret av vågor, småbåtshamnen, folk på bryggan, fladdrande segel, vågskvalp, fiskmåsar dyker efter skräp. Barnens lunch kvar på bordet i sittbrunnen, makaroner och köttbullar, torrt av solen, dränker det i ketchup och slevar i mig med plastgaffel, går ner i båten igen och hämtar en kall folköl i pentryt och går upp och sköljer ner geggan i solgasset. Blir snabbt varmt, går tillbaka och lägger mig i bingen igen.
Ur Sandhamn av Jens Liljestrand
Sandhamn av Jens Liljestrand
Utgivningsår: 2011 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 31. ISBN: 9789186847029.
Känner marken under fötterna, gungar lätt, hör vågorna slå mot stranden, segelbåtarna en bit bort, ljudet av vanten som slår mot masterna, festerna, musik, röster. Doften. Blommig och söt. Flickparfym. ”Jag undrade just vart du tagit vägen”, säger hon. ”Pappa gick tillbaka till båten men han sa att jag skulle hälsa.”
Förlagets beskrivning
Jens Liljestrand
Jens Liljestrand (född 1974) är en svensk författare, litteraturvetare och skribent. Han har disputerat med en avhandling om Vilhelm Moberg och har också skrivit en hyllad biografi om honom (Mannen i skogen från 2018). Jens Liljestrand twittrar under @jensliljestrand.
Marie av Dorrit Willumsen är en intressant roman om Marie Tussaud och om att vara karriärkvinna på 1700-talet. Betyg: 4 dödsmasker av 5.
Marie av Dorrit Willumsen är en roman baserad på Marie Tussauds liv. Det är inte helt gott att veta vad som är sant och vad som är uppdiktat, men det är verkligen en fascinerande historia. Boken följer Marie genom livet. Som ung flicka lär hon sig att göra vaxporträtt. Det är hennes morbror, som har ett vaxkabinett i Paris, som blir hennes läromästare. Marie blir snabbt skicklig och får stor uppskattning. Det leder henne också till Versailles, där hon bor och arbetar under många år. Så småningom blir hennes koppling till hovet en belastning. Det är 1700-tal och den franska revolutionen förändrar samhället i grunden. En kort period sitter Marie till och med i fängelse för sin koppling till kungahuset, men hon släpps snart ut och har mycket jobb framför sig. Huvudena rullar och det finns många dödsmasker att gjuta.
Förhållandevis sent i livet (för att vara 1700-tal) träffar Marie sin blivande make. Vid det laget har Marie sedan länge drivit morbroderns vaxkabinett på egen hand samtidigt som hon har skapat nya verk att ställa ut. Hon arbetar hårt och har näsa för affärer. När hon träder in i äktenskapet förväntas hennes roll bli en annan. Hon blir mor och barnen kommer tätt. Utbudet av preventivmedel är inte direkt stort och hennes make har ingen större förståelse för Maries känsla av att förlora sin frihet. Maken är dessutom usel på att hantera pengar, vilket lägger på en ytterligare stress i livet. Marie känner sig kvävd samtidigt som att ekonomin går allt sämre. Hon lockas då till London för att ställa ut vaxporträtt. Det vaxkabinett som Marie Tussaud faktiskt grundade i London är igång än idag och världskänt. Själv har jag dock inte haft någon aning om vem den där madame Tussaud egentligen var. Förrän nu då!
Med Marie har Dorrit Willumsen skildrat madame Tussauds livshistoria. Oavsett hur mycket som är tillrättalagt för romanens skull så måste jag säga att det skiner igenom vilken speciell person Marie måste ha varit. Hade hon levt idag hade hon på många sätt varit normbrytande och provocerande, inte minst i hur hon försöker balansera mellan sin mamma-roll och jobb-roll och ofta låter sig absorberas av just jobbet och skapandet. På 1700-talet måste det ha varit något oerhört. Det har verkligen varit spännande att läsa den här boken, en verkligt intressant bok om en udda kvinna.
Marie av Dorrit Willumsen
Originalets titel: Marie : en roman om Madame Tussauds liv (danska). Översättare: Sven Christer Swahn. Uppläsare: Anna Persson. Utgivningsår: 1984 (första danska utgåvan), 1984 (första svenska utgåvan, Alba), 2019 (den här radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 273 (ca 13 h lyssning). ISBN: 9174586521.
Dorrit Willumsen
Dorrit Willumsen (1940) är en dansk författare, bland annat känd för sin genombrottsroman, Marie.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.