Om våren av Karl Ove Knausgård är en fin liten bok om livet och vardagen – en bok riktad till Knausgårds vid den tiden 3 månader gamla dotter.
Om våren är den tredje delen i Karl Ove Knausgårds ”årstidssvit” – fyra böcker skrivna till den yngsta dottern, som i den första boken ännu inte är född. Jag har kastat mig rakt in i serien tack vare Radioföljetongen och har inte läst de tidigare delarna, men jag tror inte att det har någon direkt betydelse, faktiskt; Det går alldeles utmärkt att börja läsa vilken som helst av Knausgårds böcker – så är de ju också skildringar av Knausgårds liv och vardag, rakt upp och ned.
I Om våren är det en vardag och ett livspussel som ska hanteras medan den dåvarande frun är inlagd på sjukhus. Större barn ska rastas på äventyrsbad, minstingen ska hållas nöjd. Det barn som vid romankvartettens inledning ännu inte var född är nu tre månader gammal. I boken har Knausgård packat in sig själv och det lilla barnet i bilen och reser över Skånes platta landskap för att ta sig till sjukhuset där frun/modern befinner sig. Det är vår. För det lilla barnet börjar världen veckla ut sig. Knausgård funderar över livet samtidigt som vardagens bestyr ska skötas.
Jag måste erkänna att jag har ett kluvet förhållande till Karl Ove Knausgård. Han är en ikonisk nutidsförfattare som brukar stå symbol för den åtråvärda kulturman som alla kulturtanter trånar efter. Minsta steg han tar gör kultursverige galna av fascination. Han har även själv gjort sig lustig över detta – han har bland annat påtalat att han skulle kunna skriva en bok om att skita och folk skulle kasta sig över den. Skit-scenen finns för övrigt i den här boken. Det här är alltså en författare som skriver om att tömma tarmen och som folk hyllar som den störste (och sexigaste?!) vi skådat i Norden. Det är något med det som andas hysteri och som gör mig väldigt, väldigt tveksam. När han var aktuell med sin romansvit Min kamp läste jag den första boken i serien och tyckte att den var ”helt okej”, men kände samtidigt: varför skriver någon flera tusen sidor om sig själv och varför vill ”alla” läsa dem? Min kamp är förvisso ett imponerande projekt, ett snyggt bygge, och det är ett stort verk som dessutom har fått personliga konsekvenser för den store Knausgård själv, så som det blir när man utlämnade skriver om sig själv och sitt liv ned till exkrementer; Man blir lite imponerad, naturligtvis. Men varför vill ”alla” läsa? Jag har inte orkat gå vidare med Min kamp del 2–6 och kommer inte göra det heller. Trots att kultursidor, kulturprogram och bokmässor tappade andan i flera år i sin beundran över Knausgård och hans magnus opus så orkar jag bara inte plöja flera tusen sidor självbiografi.
Nu har jag alltså, trots allt, läst Om våren: en del i nästa självbiografiska verk. Hur mycket Knausgård, med blöjbyten och tankning av den stora familjebilen, kan bokmarknaden bära? Förmodligen mycket mer! För jo, jag kan förstå. Det kanske är för att jag själv snart blir förälder. Livet: det stora och det lilla i det som utgör livet, det kanske inte är så många andra än Knausgård som kan skildra det på ett intressant sätt idag? Jag tyckte faktiskt om att lyssna på den här lilla boken, trots allt. I all sin enkelhet är det fint komponerat och jag tycker väldigt mycket om idén att skriva till sitt barn på det sätt som Knausgård har gjort, hur han ger en bild av hur den första tiden i hennes liv var. Fint!
Men Knausgård som fenomen kommer jag aldrig att förstå.
Om våren
Norsk titel: Om våren. Översättare: Staffan Söderblom. Uppläsare: Magnus Roosmann. Bilder: Anna Bjerger. Förlag: Norstedts (2017), Sverige radio (radioföljetong 2021). ISBN: 9789113072012.
Karl Ove Knausgård
Karl Ove Knausgård (född 1968) är en norsk författare. Han är bland annat känd för den rosade självbiografiska romansviten Min kamp.
Stora boken om barn är en rejäl och pålitlig bok om allt man vill veta (och allt man inte ens visste att man ville veta) om att vänta barn och att leva med barn.
Stora boken om barn är en riktig koloss till bok. Den täcker in allt möjligt man kan tänkas vilja veta om graviditet och förlossning, men ger också otroligt mycket tips och råd om livet med barn. Vi väntar just nu vårt första barn, så jag har läst det som har känts relevant och aktuellt för oss, men det finns även ett långt kapitel som går igenom barn 2–6 år.
Graviditetsbesvär, gravidyoga, förlossningens faser, det nyfödda barnet och utvecklingen under det första året, amning och flaskmatning, råd om vad man bör tänka på när man köper barnprylar, barnsjukdomar och skador, sömn… Det är bara några av de ämnen som tas upp på ett enkelt sätt. Trots sitt rika innehåll håller boken en lagom nivå – det skrapas inte bara på ytan, känns inte för översiktligt.
Idag finns den mesta informationen på nätet, men jag måste säga att jag tycker att det är skönt att ha en riktig bok att bläddra i. Ska man hitta information på nätet måste man dels veta vad man ska söka efter och dels försöka förstå om källan är pålitlig. Stora boken om barn har getts ut i sju upplagor sedan 1995 och i min upplaga finns det en hel, tätskriven sida om faktagranskningen, vilket helt klart talar för att den känns pålitlig (även om utvecklingen såklart går framåt och kunskapsläget kan förändras över tid). Här har jag dessutom fått massor av information av sådant jag inte ens förstått att undra över och aldrig hade hittat på nätet.
Man kan knappast förbereda sig inför livet med barn genom att läsa en bok, men nog kan jag känna att det är skönt att ha läst på lite och funderat en del. Ska man bara läsa en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap är Stora boken om barn en bra kandidat, just för att den är så omfattande och rejäl. Det här är en riktigt bra bok, tycker jag! Den enda nackdelen är väl att formatet inte direkt är det bästa om man vill ligga och läsa i sängen. 😉
Stora boken om barn
Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten, Mia Coull
Praktika för blivande föräldrar av Cecilia Chrapkowska och Agnes Wold är en klok och lugnande bok om graviditet och föräldraskap – en bok om vad som är viktigt på riktigt och vad man kan strunta i.
Praktika för blivande föräldrar är en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap, skriven av Cecilia Chrapkowska, som är specialistläkare och forskare inom barn- och ungdomsmedicin, och Agnes Wold. Agnes Wold har kommit att bli en av Sveriges kanske mest folkkära folkbildare under Coronapandemin, men framför allt är hon överläkare och professor och forskar bland annat om allergier. Det är alltså två mycket kunniga och kompetenta forskare, som här har skrivit en faktabok om att vänta och att ta hand om barn. Idén är att utgå från aktuellt forskningsläge och författarna duckar verkligen inte för att ifrågasätta gamla sanningar och slå hål på myter. Jag tror att en del som läser den här boken kan bli provocerade och arga. För mig, som själv är forskare (inom ett helt annat område, ska kanske tilläggas), slår boken dock in öppna dörrar, eller vad man ska säga. Jag tycker den är uppfriskande och känner mig närmast lättad av att läsa. Det finns många uppfattningar om vad man borde och inte borde göra som (blivande) förälder. Den här boken försöker att ringa in vad som är viktigt på riktigt enligt dagens forskningsläge (eller 2017:s forskningsläge om man ska vara noga – boken har några år på nacken) och hela boken är skriven med en generös ton. Alla ”måsten” är faktiskt inte ens måsten. För mig och många andra säger nog den här boken det vi vill höra, helt enkelt.
Här finns bra information om vaccinationer och allergier, vad som beror på arv och miljö, och vilka infektioner man (inte) behöver oroa sig över. Författarna skriver om sömn, matning, förlossning och mycket annat – bra och viktig fakta, helt enkelt! Boken känns pålitlig, men är samtidigt mestadels lättläst. När det gäller forskning finns det aldrig några tvärsäkra svar, så är det ju. Ändå lyckas författarna vara tydliga och försöker komma med enkla råd och tips. Om man vill ta till sig av dem eller ej är såklart upp till var och en.
Jag tycker som sagt att den här boken är kanonbra, men som jag också har sagt går den delvis på tvärs med vad folk i allmänhet brukar tycka & tänka och till och med vad man kanske får höra hos mödravården. Det retar säkert en del. Det gäller kanske framför allt amning, där författarna ifrågasätter en hel del påståenden kring bröstmjölkens fördelar framför modersmjölksersättning. Författarna för fram att den information som vården är skyldiga att ge är vinklad och grundar sig i en gammal WHO-deklaration som utgår från förhållanden och omständigheter som inte är särskilt aktuella för Sverige. Även tiden för när det är dags att börja ge annan mat än mjölk är något som nyanseras i boken, där det faktiskt ges en hel del vettiga argument för att inte vänta 6 månader innan man börjar ge smakportioner (att börja tidigare kan nämligen minska risken för att utveckla vissa typer av allergier).
Det jag tror kan uppröra mest är dock kapitlet om vad man bör undvika att äta & dricka under graviditeten. Det känns som något som väcker mycket känslor och som ett område där det är lätt att känna skam – eller i värsta fall skamma andra. Några av de få saker som författarna menar är oomtvistligt skadligt och riskfyllt är att röka & snusa eller att ha ett aktivt missbruk. I övrigt har författarna en väldigt förlåtande ton och trycker på den gravidas personliga integritet och rätt att få bestämma själv. Efter att ha radat upp resultat från ett antal större studier framstår det inte ens som särskilt självklart att små mängder alkohol är speciellt skadligt för ett foster, åtminstone inte senare i graviditeten när risken för missfall är låg. Många blir nog upprörda av att läsa detta. Det sitter hårt att det är strikt 0-tolerans mot alkohol som gäller under en graviditet.
För egen del har jag ingen som helst plan att dricka alkohol de närmaste månaderna (och författarna förespråkar såklart inte detta heller), men jag måste säga att boken många gånger har gett mig en tankeställare. När man inte själv är så kunnig eller känner sig som en expert så är det lätt att lita på den information man får från myndigheter och vården, men det kan såklart finnas anledning att vara källkritisk. Myndigheter sitter sällan på någon ytterligare information än alla andra och inom många områden, inte minst graviditeter och förlossningskomplikationer, är forskningen helt klart eftersatt och kunskapsläget därmed ganska dåligt underbyggt. Då blir råden vad de är. Jag tror att det är bra att påminna sig om att många ”måsten” bygger på osäker kunskap, som kan se helt annorlunda ut imorgon. Gör man ”fel” spelar det i många fall ingen större roll i det långa loppet.
Trots att boken är inriktad på att bygga på vetenskapliga studier och att gå igenom forskningsläget så måste jag säga att det finns åtminstone en grej som faktiskt känns mer som författarnas åsikt än fakta. Det handlar om hur man väljer att dela på föräldraledigheten. Författarna visar och förklarar på många sätt hur ekonomiskt och karriärmässigt dåligt det är att ta ut en lång föräldraledighet och det är ingenting jag ifrågasätter en sekund. Själv kan jag heller inte tänka mig att dela på något annat sätt än 50/50. Min ambition är att vara föräldraledig maj–december. Men det måste ju ändå vara upp till var och en! Allt är inte pengar. Man kan värdesätta annat i livet. Så länge man är medveten om vad en lång föräldraledighet kan innebära för ekonomin och pensionen så måste man ju ändå som vuxen person få göra det som känns bäst för en själv. Jag gillar författarnas feministiska idé om att dela lika, men hur mycket jag än instämmer i deras resonemang så känns det ändå mest som en åsikt.
Med det sagt: jag tycker fortfarande att det här är en kanonbra bok för de som väntar barn. Jag kan verkligen rekommendera Praktika för blivande föräldrar som ett intressant komplement till all annan information man översköljs av när man väntar barn.
Praktika för blivande föräldrar
Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold
Vänta barn är en lättläst bok om graviditet och förlossning. Trots att den inte är så lång rymmer den det mesta. En klassiker som brukar delas ut på MVC. Betyg: 4 av 5.
Vänta barn är en klassisk vänta barn-bok som utkommit i olika utgåvor sedan 80-talet. Vi fick vårt exemplar från barnmorskan på vårt inskrivningssamtal, men jag har också sett att den finns i nätbokhandeln. Eftersom jag har ett litet projekt att plöja böcker om barn och graviditet så kan det väl passa att också skriva några rader om Vänta barn!
Vänta barn är en riktigt bra bok: lättläst och komprimerad, men ändå förvånansvärt omfattande. Största delen handlar om graviditeten: vad om händer i kroppen, vad som händer hos mödravården, graviditetsbesvär och livsstil. Det finns också kapitel om förlossningen, amning och eftervård. Allt är varvat med berättelser från föräldrar, något som känns väldigt välkommet eftersom graviditet, förlossning och föräldraskap faktiskt kan se väldigt olika ut, vilket är bra att påminna sig om.
Kort och gott är det en riktigt bra bok för den/de som väntar sitt första barn och kanske känner sig lite lost, så som man lätt gör, ärligt talat. Att vänta barn kan vara helt omtumlande och även om man har många runt omkring som gärna pratar om sin vänta barn-tid, så finns det ändå aspekter som folk inte gärna pratar om. Det kändes skönt att tidigt ha en bok att läsa i, faktiskt. Man kan ju alltid kolla på 1177, men ibland är det skönt att ha en bok. Det här känns som en seriös och saklig bok som går att lita på.
Författare till nuvarande upplaga: Hanne Fjellvang, Linn Richter samt Eva Berggren Broström, föreningen SHEDO, Sara Hultman. Faktagranskning: Lotta Herling. Redaktör: Linnéa Isheden. Illustratör: Maria Källström. Foto: Karin Alfredsson. Utgivningsår: 2019 (trettonde upplagan, Gothia fortbildning). ISBN: 978-91-7741-114-7.
Hölje av Pooneh Rohi är en kort, tät och klaustrofobisk roman om en kvinna som förlorar sig själv efter förlossningen.
Pooneh Rohi har skrivit Araben, som jag håller för en av de mest drabbade romaner jag läst. Jag har väntat länge på att författaren ska bli aktuell med något nytt – och nu har det hänt: i januari kom kortromanen Hölje.
Boken börjar väldigt direkt och omedelbart. En kvinna befinner sig i ett smärtfyllt och förvirrat tillstånd. Rohi låter läsaren och kvinnan, Mona, upptäcka samtidigt att Mona precis har blivit förälder, mörbultad och med ett litet barn vid sitt bröst. Allting är dock fortsatt vagt och förvirrat under de 17 klaustrofobiska dagar läsaren får följa Mona, som fortfarande inte riktigt förstår var hon har hamnat eller vem hon är och har varit. Allt är henne främmande: mannen, situationen, hemmet, hon själv. Hon smyger runt i sitt eget hem och försöker förstå vem hon var. Kvinnan på bröllopsfotot? På semesterbilderna? Vad har hon med Mona att göra?
De får besök av svärföräldrarna och Mona kan se gratulationer i sin mobiltelefon, men hennes egen familj låter inte höra av sig. Har hon ingen egen familj? Världen blir allt mer skrämmande och mannen och svärföräldrarna är obehagliga främlingar som vill henne något. Själv vill hon nå tillbaka och förstå vem hon var. På gården hittar hon den enda som är en möjlig nyckel till det förflutna: en flicka som är ovillig att berätta. Mona blir allt mer desperat.
Hölje är verkligen en skrämmande bok. Den är skrämmande för att Monas rädsla är beskriven så att det känns närvarande och levande hela tiden. Den är också skrämmande för att situationen stegvis blir alltmer otäck. På många sätt är det alltså en mycket berörande och smärtsam bok, skickligt komponerad. Samtidigt är det en bok som främst handlar om att förmedla en känsla. Allt är filtrerat genom huvudpersonens egna förvridna verklighet. Som läsare lämnas man inte med många svar om vad som egentligen händer och sker. Spelar det någon roll? Kanske. Det är ingen självklar och lättläst bok precis. Däremot är den oerhört stark och framkallar mycket känslor och ibland behöver en roman inte ha en tydlig berättelse med början och slut. Det här är 165 sidor om skräcken i att ha förlorat sig själv, något som är fruktansvärt i varje andetag för den som drabbas, även om världen inte är speciellt mycket större än det vardagsrum där huvudpersonen sömnlöst går runt med sitt spädbarn om nätterna.
Hölje
Förlag: Ordfront (2021). ISBN: 9789177751380.
Pooneh Rohi
Pooneh Rohi (född 1982) är en svensk författare och forskare.
Den tunna isen av Lena Einhorn är en självbiografisk och kanske lite för lång bok om livet och den nödvändiga/omöjliga kärleken. Betyg: 3 sojakorvar av 5.
Den tunna isen är en självbiografisk roman av läkaren, författaren och regissören Lena Einhorn. Jag tror att jag läste om den i Vi läser, eller om det var någon som tipsade om den, helt enkelt. Såhär i efterhand känns det lite märkligt att jag påbörjade den. Jag visste nästan ingenting om Lena Einhorn innan och nu har jag lyssnat på något av en tegelsten där hon berättar oerhört ingående om sitt liv och kärlek.
Jag kan säga direkt att jag tycker att boken är för lång, så som det kanske lätt blir när man skriver en självbiografi. Jag hade förmodligen inte orkat läsa pappersboken, inte med tanke på att jag liksom aldrig har följt Lena Einhorn och hennes karriär; jag tror inte att jag har sett någon av hennes filmer och inte heller läst någon bok. Kanske får man ut mer av boken om man är mer insatt. Däremot fungerade den som ljudbok. Det finns också många passager som verkligen är fina och allmänmänskliga på något sätt.
Det som tar störst plats i boken är det röriga av-och-på-förhållandet som Lena har med bokens Nicki, en yngre kvinna som har en svårt sjuk son. Det finns alltid anledningar, bra eller dåliga, till att förhållandet aldrig blir riktigt på allvar. Det är sonen, det är exmaken, det är det ena med det andra. Under en lång tid försöker Lena och Nicki förgäves att få barn, men det slutar med att de går isär. Sedan träffas de igen. Och går isär. Så kan livet och kärleken också vara: komplicerad och svårgripbar. Einhorn skriver ofiltrerat och sminkat om deras relation, analyserar den in i minsta detalj, men inte ens psykoanalys kan riktigt reda ut någonting för henne.
Samtidigt berättar Lena om det andra i livet: filmandet & det eviga sökandet efter finansiering för hennes projekt, sin uppväxt & sina rötter. Det finns mycket intressant och fint i den här boken, men visst hade jag önskat att den hade varit kortare än 508 sidor ändå.
Den tunna isen av Lena Einhorn
I sin nya roman Den tunna isen ger sig Lena Einhorn i kast med sin egen historia och kärlekens livsfarliga och livsnödvändiga kraft. Det är sommar när en kvinna oväntat kommer simmande mot henne på bryggan. Vad som först liknar ett oskyldigt möte gör ett outplånligt intryck på henne. Och så inleds en förälskelse, och så småningom en kärleksrelation som ska ta henne ut på tunnare is än hon någonsin tidigare vågat beträda.
Men vad är hon rädd för, och varför? Parallellt med kärlekshistorien försöker hon utforska sin egen historia, sin egen barndom. Hon trodde hon kunde den. Det gjorde hon inte. Under arbetet med modersporträttet Ninas resa finner hon efterlämnade brev mellan föräldrarna och klotter i gamla böcker som lämnats på vinden. Med hjälp av detta material börjar hon långsamt bena upp inte endast sin mors liv, utan också sitt eget livs mysterium.
I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Anette Sallmander. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 508. ISBN: 978-91-1-309936-1, 9789113099453.
Lena Einhorn
Lena Einhorn (född 1954) är en svensk läkare, författare och regissör. Hon är bland annat känd för Ninas resa, som handlar om hennes mor och tiden när hon lämnade Warszawas ghetto. Berättelsen blev både bok och film som belönades med Augustpriset respektive två Guldbaggar. Lena Einhorn har en hemsida.
Ursäkta på förhand att det råkade bli världens längsta rubrik idag, men jag har alltså läst fyra noveller med lite varierande längd på titlarna. 😉 Här kommer fyra mini-recensioner.
Juan-les-Pins
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Juan-les-Pins är det första skönlitterära jag läser av bloggaren Sandra Beijer. Hennes blogg har jag däremot följt under flera år (i perioder); jag tycker faktiskt att hon är en av de bästa livsstilsbloggarna i Sverige. Beijer lyckas hålla kvalitén uppe i både text och bild, har en röd tråd i sitt innehåll och lyckas hålla en lagom balans vad gäller det personliga. Dessutom anar man att hon är lite av en nostalgiker, precis som jag! Hon har liksom inte glömt bort sitt tonårsjag eller vad som kändes viktigt när man var sexton. Det här är något som också är lite av ett tema för den här novellen, som kretsar kring ett tjejgäng och deras drömmar om sommarens resa till Frankrike. I Frankrike ska allt bli helt annorlunda mot vad det är idag, där störiga killar hela tiden är i vägen och där skolmiljöerna är allt annat än inspirerande.
Juan-les-Pins av Sandra Beijer
Utgiven av Novellix 2017. ISBN: 978-91-7589-199-6.
Man kan vinka till varandra från balkongerna
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Jag har läst en till favoritbloggare: Elsa Billgren. Även Billgren är skicklig med pennan och även hon blickar bakåt emellanåt. Har man följt henne ett tag känner man förmodligen till något om hennes uppväxt i konstnärshemmet på Östermalm och hur svårt det var för henne när hennes föräldrar gick skilda vägar (när Elsa var i vuxen ålder). Det är några av de saker som går igen i den här novellen, där Elsa till och med har lånat ut sitt eget förnamn till en av huvudpersonerna. Novellens Elsa är tretton år och semestrar i Italien med sina konstnärsföräldrar och en vän till familjen med en dotter ungefär i Elsas ålder. Dottern heter Sabrina och är precis så mogen och världsvan och erfaren som bara en trettonåring, likt Elsa, kan luras att tro. Sabrina, dom tvingats växa upp snabbt, och som också längtar efter sin pappa. Jag tycker att Billgren har lyckats fånga hur liten och stor man kan vara på samma gång i tonåren. Fint!
Man kan vinka till varandra från balkongerna av Elsa Billgren
Utgiven av Novellix 2013. ISBN: 978-91-7589-008-1.
Början
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Början av Gun-Britt Sundström är en väldigt fin berättelse om att få ett barn som ”inte är som andra”. Redan som spädbarn gör huvudpersonens son på sitt eget sett, betraktar världen på sitt sätt. När han börjar förskolan och skolan sticker han ut direkt och har svårt att få vänner. Den vän han plötsligt får, i grannpojken, försvinner snart när grannpojken lärt sig från skolan vad som gäller, vem man ska leka med. Att vara annorlunda kan vara svårt, men kan på vissa plan också vara en gåva, som att pojken redan på huvudfotingstadiet kan rita bilder med rörelse och kroppsspråk. Jag tyckte verkligen att Början var en berörande bok om att vara annorlunda, men kanske framför allt om en förälders vånda när dess barn har svårt att smälta in i klassrummet.
Början av Gun-Britt Sundström
Publicerades första gången 2004 i tidningen Amelia och gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-7589-010-4.
Johnny Panic och drömbibeln
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Sylvia Plath har skrivit Glaskupan, en av mina största läsupplevelser genom tiderna, så kanske var förväntningarna för höga när jag började läsa Johnny Panic och drömbibeln. Jag kände i vart fall att mycket flög över huvudet i den här skrämmande berättelsen om en kvinna som arbetar med att renskriva journaler på ett sjukhus. I hemlighet ägnar hon sig också åt ett privata samlande: hon skriver ned vad patienterna drömmer om nätterna. Hon går mer och mer in i projektet och snart blir allt diffust. För egen del zonar jag ut omedelbart om folk börjar berätta om sina drömmar. Jag vet ingenting mer meningslöst att prata om, ärligt talat. Det kanske bidrog till att jag inte blev helt frälst av den här novellen, även om den i och för sig handlar mer om psykisk sjukdom än drömmar. Vill man läsa om psykisk sjukdom rekommenderar jag dock alla gånger att läsa Glaskupan istället!
Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath
Johnny Panic and the Bible of Dreams översattes till svenska av Erik MacQueen och gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 9789187451119. Den första amerikanska utgåvan är från 1977 som del i novellsamlingen Johnny Panic and the Bible of Dreams.
Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper är en rolig och rapp feelgoodroman om en livskrisande man som drabbas av en stroke och bestämmer sig för att inte genomgå den operation som krävs för att rädda hans liv. Betyg: 4 bröllop av 5.
Fördelarna med en kollaps är en feelgoodberättelse av Jonathan Tropper. För några år sedan var Tropper en av de stora bästsäljande författarna i genren och jag läste ett par av hans böcker: Sju jävligt långa dagar och Konsten att tala med en änkling. Mycket i Troppers berättande känns igen i alla hans böcker, inte minst språket. Tropper är vass på att formulera sig; Det är roligt, rappt och drastiskt. Läser man flera av hans böcker tätt inpå varandra kan man nog finna det lite tjatigt, men efter såhär lång paus från Troppers romaner så kändes det väldigt kul att läsa honom på nytt.
I den här romanen får läsaren följa Silver, en man som hamnat i något av en livskris. Hans exfru är på väg att gifta sig, den 18-åriga dottern, som han har dålig kontakt med, söker plötsligt upp honom och avslöjar att hon har blivit oplanerat gravid och inte vet hur hon ska gå vidare med det. Hans karriär har gått från att vara trummis i ett band med en vass hitlåt till att spela trummor i coverband. Sedan en tid bor han på ett lägenhetshotell med ett klientel som främst består av andra lönnfeta ungkarlar och frånskilda män som hänger runt hotellets pool och spanar in tjejer som kunde vara deras döttrar.
Plötsligt drabbas Silver av en mindre stroke och han får reda på att det är akut att göra en operation som kan rädda hans liv. Till omgivningens bestörtning säger Silver ifrån. Han vill inte genomgå operationen och nu är det bara en tidsfråga innan han kommer att bli livshotande sjuk.
De följande dagarna blir omvälvande för Silver och hans närmsta och trots att det såklart finns en hel del mörker i den här boken så är den till övervägande delen rolig och varm. Det finns passager som känns lite flåsiga, men det är okej; Det här är trots allt en bok om en man som hamnat i en livssituation där han inte visar sig från sin charmigaste sida. Jag tyckte att den här boken var riktigt underhållande och bra, perfekt lat läsning på semestern.
Idag är det tisdag, knappt tre veckor innan Silvers före detta fru ska gifta sig, och några dagar innan han trevande konstaterar att det inte är säkert att livet är värt att leva om man har levt det så uselt som han. Det har gått cirka sju år och fyra månader sedan Denise tog ut skilsmässa på en rad goda grunder, och ungefär åtta år sedan hans band, Bent Daisies, släppte sin enda skiva och blev rockstjärnor över en natt tack vare monsterhiten ”Rest in Pieces”. Under en magisk sommar kändes det som om alla i hela världen sjöng på den låten. Men så tystnade de, och plötsligt var det som om han vore osynlig – även om polisen faktiskt fick syn på honom både när han körde rattfull och när han försökte köpa sex, och han skulle gärna dra hela berättelsen om han kunde, men detaljerna från den tiden är minst sagt suddiga, så numera är allt en muntlig och sedan länge bortglömd berättartradition.
Ur Fördelarna med en kollaps (översättning av Erik MacQueen)
Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper
Originalets titel: One last thing before I go (amerikanska). Översättare: Erik MacQueen. Utgivningsår: 2012 (första amerikanska utgåvan), 2013 (första svenska utgåvan, Gilla böcker). Antal sidor: 318. ISBN: 9789186634438, 978-91-86634-49-0. Andra som läst: Bokstunder, Boktanken, Malins bokblogg.
Silvers liv har kollapsat. Inte nog med att han är en lönnfet överårig rockstjärna med en exfru som ska gifta sig med den perfekte mannen, och en tonårsdotter som råkat bli gravid, nu har han dessutom fått en mindre stroke. Alla i Silvers omgivning förutsätter att han ska genomgå operationen som kan rädda honom, men Silver är inte säker på om hans liv är värt att rädda. Samtidigt som han förbereder sig på att kanske dö förändrar stroken Silvers hjärna och ur hans mun kommer allt som han aldrig tänkt säga högt.
Jonathan Troppers romaner har toppat försäljningslistorna, översatts till ett tjugotal språk och även filmatiserats. Fördelarna med en kollaps är Jonathan Troppers fjärde roman på svenska.
Förlagets beskrivning
Jonathan Tropper
Jonathan Tropper (född 1970) är en amerikansk författare och manusförfattare, känd för bästsäljare som Sju jävligt långa dagar, en bok som också har filmatiserats.
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir är en skickligt berättad och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som blir lämnad. Betyg: 4+ korpar av 5.
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton i Reykjavik. Marías man sedan elva år har precis meddelat att han har träffat en man och att han tänker lämna henne. Plötsligt är María lämnad ensam med parets två tvillingar, 2,5 år gamla, och tusen frågor. Hon kastas mellan hopp och förtvivlan, föreställer sig att maken ska återvända. Minnen från äktenskapet börjar rullas upp. Plötsligt hamnar alla makens sena kvällar på jobbet i ett annat ljus och hon börjar försiktigt närma sig tanken att vänner och bekanta kan ha varit något mer för hennes man. Samtidigt måste hon hålla sig samman och ta hand om barnen, oroa sig över barnen: den försigkomna flickan och den blyga och försiktiga pojken. Hur ska det egentligen gå för pojken, som ligger så långt efter i utvecklingen jämfört med sin syster och som nu kommer att sakna sin pappa?
Boken utspelar sig inte under speciellt många dagar, men María håller sig verkligen sysselsatt. Hon drar iväg på en vansinnig tur till deras avlägsna stuga. Hon målar om i hemmet. Hon städar undan julen. Livet pågår i ett stadigt tempo samtidigt som hon rasar ihop invändigt. Jag är verkligen imponerad över hur författaren skildrar detta mellan raderna. Det finns inte många passager där det ges utrymme för Marías tankar och känslor på ett direkt sätt. Oron och de sömnlösa nätterna framgår ändå genom allt hennes ivriga görande, allt hon gör för att hålla sig sysselsatt. Ständigt tittar också grannen Perla in, en excentrisk kvinna som påstår sig spökskriva deckare samtidigt som hon arbetar som terapeut. Är hon en omtänksam vän och granne, eller är det lika mycket hon som behöver sällskap och lite stöttning? Mitt i allt detta dyker Marías biologisk pappa upp, en man hon inte har någon relation till; Det är fler som har familjehemligheter.
Jag fastnade verkligen för den här boken. Den är speciell. Berättelsen om kvinnan som blir lämnad av sin man hade kunnat bli en dussinberättelse bland tusen liknande, men Audur Ava Ólafsdóttir gör något mer tack vare det finurliga berättandet, de excentriska karaktärerna och alla sidospår. Det borde inte ens hålla ihop, det är för många ingredienser, men det blir verkligen bra! Jag älskar också humorn och att berättelsen allvarligt talat är lite skruvad och overklig. Det ger en skön balans till det sorgliga ämnet, att bli lämnad.
– Pappa kommer snart, säger jag och ser snabbt på mobiltelefonen för att kolla efter viktiga meddelanden som helst ska handla om ånger och längtan.
Min dotter har lätt för att uppfatta mönster och sätter ihop ett tjugo bitars dalmatiner på nolltid och med stor entusiasm. Kanske har hon ärvt sin fars matematiska sinne. Hennes bror ser villrådigt på och funderar fortfarande på var svansen ska sitta när hon river den sista pusselbiten ur handen på honom och fullbordar verket.
Ur Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir (översättning av Arvid Nordh)
Nyårsafton i Reykjavik. Flóki (maken) till Maria (makan): ”Du är kvinnan i mitt liv.” Sedan lämnar han henne och flyttar ihop med en man. Maria, som fallen från alla skyar, söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.
Audur Ava Òlafsdóttir och hennes romaner har erövrat en världspublik med sin blandning av ironi och djup känsla för familjer och deras hemligheter. Hon är konsthistoriker och författare, har länge levt i Frankrike men bor nu åter på Island.
Förlagets beskrivning
Audur Ava Ólafsdottir
Audur Ava Ólafsdóttir (född 1958) är en isländsk författare och konsthistoriker.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
