Etikett: Filmatiseringar

  • Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, filmen

    Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, filmen

    Här om veckan såg jag filmatiseringen av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Vi läste boken i min bokcirkel, så hade det inte varit för den så hade jag förmodligen aldrig kommit på att läsa den. Ibland är det tur att bokcirkeln får en att vidga vyerna lite! 🙂 Jag tyckte faktiskt riktigt mycket om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Kanske blev det ingen ny favoritbok, men ändå: det var en avkopplande och lagom spännande fantasybok och alla de foton som boken är illustrerad med är en kul krydda.

    Filmen då? Ja, den var faktiskt också riktigt lyckad! Det är Tim Burton som har regisserat och för den som har sett hans tidigare filmer så kommer estetiken definitivt att kännas igen. Fast på ett bra sätt. Faktum är att det känns svårt att hitta en lämpligare bok för Burton att sätta tänderna i än just Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Han har en förkärlek för berättelser om udda och rent av skrämmande karaktärer och tycker om att krydda i grunden väldigt varma berättelser med skräck. Allt passar perfekt in på Ransom Riggs bok. Och ja, det blir riktigt bra. I slutet har Burton dock låtit fantasin sväva iväg och det kan man tycka lite vad man vill om, antar jag…

    Här om veckan var jag förresten på ytterligare en aktivitet kopplat till bokcirkeln. Då var jag nämligen på en författarsamtal med Susanna Alakoski. Som ni kanske vet så bor jag i Umeå och här finns det ett väldigt mysigt bokcafé, Bokcafé Pilgatan, som brukar anordna författarsamtal och uppläsningar av olika slag. Under 4 års tid var jag och min sambo särbos och han bodde då precis mitt emot detta bokcafé. Det är egentligen helt sjukt att jag inte har kommit dit oftare! För jag har verkligen inte varit en frekvent gäst… Men nu blev det alltså av! Och Susanna Alakoski hör ju faktiskt till en av mina favoritförfattare, så jag blev ju nästan lite star strucked… 🙂 Temat för kvällen var våld mot kvinnor – mycket intressant och tankeväckande! Och ja, jag borde gå till Pilgatan oftare..!

    Bokcafé Pilgatan
    Bokcafé Pilgatan
  • Tony och Susan blir filmen Nocturnal animals

    För några år sedan läste vi boken Tony och Susan i bokcirkeln. Jag vill minnas att den började extremt bra; man kastades direkt in i en fruktansvärd biljakt, där Tony förlorar både fru och dotter. Men sedan började det liksom balla ur. I boken startas en polisutredning som är helt surrealistisk och saknar trovärdighet. Så ja, slutbetyget för boken blev kanske inte så jättehögt.

    Nu såg jag i alla fall att boken har blivit film! Nocturnal animals heter den i filmversionen. Och någonstans tror jag att berättelsen gör sig bättre som film. Håller ni med, ni som har läst? Jag är faktiskt peppad på att se! Amy Adams har en av rollerna och hon tycker jag är en oerhört duktig skådespelare, så bara den saken gör ju filmen lockande!

  • Den allvarsamma leken, filmen

    För några veckor sedan var jag på bio och såg Pernilla Augusts filmatisering av Hjalmar Söderberg-klassikern Den allvarsamma leken. Jag är med i Bioklubben och kan därför gå på förhandsvisningar emellanåt. Nu har dock filmen haft premiär på riktigt och går för fullt på biograferna, så nu kanske det passar att blogga om den också!

    För mina läsare är det kanske ingen hemlighet att jag älskar Hjalmar Söderbergs romaner, inte minst språket i dem, som är något alldeles extra. Det finns en exakthet i Söderbergs språk som få andra kan komma i närheten av. Kanske just därför bor det väldigt mycket känslor i hans texter. Den allvarsamma leken är en av mina favoritböcker; Söderberg lyckas mejsla fram något förvånansvärt nyskapande i sin berättelse om Arvid & Lydia och deras komplicerade kärlekshistoria.

    Hur var filmen då? Jo, klart sevärd, tycker jag! Det är fint filmat och komponerat och såväl Sverrir Gudnason (Arvid) som Karin Franz-Körlof (Lydia) spelar himla bra. Jag tycker särskilt att Gudnason gör en övertygande och intressant tolkning av Arvid och hur han slits mellan sitt trygga, stabila förhållande och passionen, som är på väg att rasera allt. Jag tror minsann att Gudnason är på väg att bli en ny favoritskådespelare för mig. Så ja, jag tycker att Den allvarsamma leken är en riktigt bra film. Den lyckades beröra mig. För den som tycker om (långsamma) dramafilmer är Den allvarsamma leken höstens film, tycker jag.

    Men en grej… Hur fritt är boken tolkad i filmen egentligen? Eller hur dåligt minne har jag? Jag minns då inte mycket från boken! Hela filmen satt jag dessutom och funderade så smått på hur slutscenen skulle göra sig på bioduken – och så slutar filmen helt annorlunda mot vad jag mindes att boken gjorde! Dags att läsa om, tror jag… Det var trots allt typ 15 år sedan jag läste den där boken, som jag har så positiva minnen kring.

    Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
    Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
  • Den lille prinsen, filmen

    Jag påstod att jag inte skulle gå och se filmversionen av Den lille prinsen, men här om veckan blev jag så himla sugen på att gå på bio och det fanns verkligen inget annat vettigt att se som jag inte redan hade sett. Jag är glad att jag såg filmen ändå. Det är verkligen en fint animerad film, där sagan om Den lilla prinsen och hans kärlek till sin ros mixas med en berättelse om en hårt pressad flicka som inleder en vänskap med sin excentriske granne. Största delen av filmen berättar inte sagan om Den lille prinsen, utan handlar alltså om den här tjejen, vars mamma har gjort upp ett ambitiöst schema för att förbereda sitt barn för vuxenlivet och få henne att lyckas i skolan. Istället för att sitta med näsan i böckerna så börjar dock flickan att spendera allt mer tid med den sagoberättande gamle mannen i huset bredvid. Allt vävs ihop ett fint sätt och man har varsamt reviderat och byggt ut slutet. Största delen av filmen är ”modernt” ritad, men när sagan om Den lille prinsen berättas känns illustrationerna igen från boken.

    Jag vet inte hur barn tar emot den här filmen, men jag hoppas att den går hem. Det är en fin och filosofisk berättelse.

  • Djungelboken, filmen

    Nu är det nog verkligen sista chansen för den som eventuellt vill se den senaste filmatiseringen av Djungelboken på bio, men jag tänkte ändå skriva några rader om den. Djungelboken hörde ju till en av de filmer som jag bloggade om redan i början av året när jag skrev om filmatiseringar att se fram emot 2016. Och nu har jag sett den (för några veckor sedan… 😉 )!

    Vad tyckte jag då? Jo, jag gillar den jättemycket! Jag måste dock erkänna att jag varken kommer ihåg berättelsen så som den berättas i Rudyard Kiplings novellsamling eller minns berättelsen från någon tidigare filmversion. Ärligt talat har jag nog inte sett mer ur den tecknade Disneyfilmen än det som brukar visas på julaftonen?! Själva berättelsen blev därför inte speciellt tjatig, eller vad man ska säga, för storyn var rätt ny för mig. Att en tiger dör i filmen är svårsmält, men bortsett från detta så tycker jag att det är en spännande och bra film. Ungefär allt och alla i filmen är specialeffekter och datoranimerade, men det stör inte på något sätt eftersom det är bra gjort. Att Neel Sethi, som spelar Mowgli, lyckas spela så bra trots att han inte har haft några riktiga motspelare, eller vad man ska säga, är imponerande bara det.

    Har ni inte sett Djungelboken så tycker jag att ni borde gå och se! Det är en välgjord familjefilm.

  • Den lille prisen som film

    Jag skrev ett helt inlägg om filmatiseringar som kommer 2016, men jag har missat många, inser jag. En av dem är filmatiseringen av Antoine de Saint-Exupérys barnboksklassiker Den lille prinsen/Le petit prince, som säkert många med mig har läst på franskan i skolan. Jag tycker att det är en jättefin liten berättelse – mycket läsvärd, faktiskt! 🙂 Boken kretsar kring en liten utomjording och hans resa genom världen. Den handlar mycket om hur han genom möten och nya upptäcker kommer till insikter om livet och kärleken.

    Nu har boken alltså blivit film och den har premiär i Sverige den 10/6. Jag kommer nog inte att se den, faktiskt. Jag tror att den riktar sig till riktigt små barn. Hehe. Dessutom räcker det gott för mig att läsa och njuta av illustrationerna i boken. Men ändå! Kul att den har blivit film!

  • Det mest förbjudna (TV-versionen)

    Nu börjar det bli bråttom för den som vill se miniserien Det mest förbjudna på SVT Play. En dryg vecka är det kvar innan de 3 avsnitten försvinner. Jag har bara hunnit med det första avsnittet än. 😮 Är det någon mer än jag som har haft svårt att hinna med så kommer alltså en påminnelse här!

    Serien är en fri tolkning av romanen med samma namn och det var faktiskt inte allt för länge sedan jag själv läste Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna, som kom ut 1976 och som rätt tydligt handlar om Thorvall själv: hur hon brottas med relationen med modern, hennes skuldkänslor över att inte vara en god mor och med sitt begär hon inte kan tygla och som inte passar ihop med det att vara en ordentlig kvinna. Jag är svårt förtjust i Thorvalls böcker om Signe, särskilt den första delen, När man skjuter arbetare…. Även Signe-böckerna är att betrakta som självbiografiska och jag kan tycka att de ger en bättre bild och större förståelse för hur allt hänger ihop, medan mycket i Det mest förbjudna hänger lite mer i luften.

    Hur som helst är Thorvall en mycket fascinerande författare. Serien har fått ett blandat mottagande, men jag kommer verkligen försöka att se klart. Och för alla er som eventuellt har missat böckerna: läs! När man skjuter abetare… är lätt på min topp 5 över bästa böcker jag läst i hela mitt liv (på riktigt).

  • Roald Dahl fyller 100 år

    Roald Dahl fyller 100 år

    I år är det årsdagen för flera bokrelaterade grejer. Förlaget En bok för allas 40-årsdag har jag redan uppmärksammat. Att det i år är 400 år sedan William Shakespeare dog har säkert många noterat för länge sedan. Ett annat jubileum är att barnboksförfattaren Roald Dahl skulle ha fyllt 100 år i år. Jag tror att det är många med mig som har läst Roald Dahl som små. Själv tycker jag alldeles särskilt mycket om Kalle och chokladfabriken (älskar även den fantasifulla filmatiseringen!). Det är en så mysig och trösterik berättelse på något sätt: berättelsen om pojken som älskar choklad och som får ärva en hel chokladfabrik medan de andra, mer giriga chokladfabrikbesökarna försvinner den ena efter den andra.

    Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl
    Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl
    SVJ av Roald Dahl
    SVJ av Roald Dahl
    Flera av Dahls böcker kommer i nyutgåva nu i år. I år kommer dessutom en filmatisering av SVJ (The BFG, som den heter på originalspråk). Steven Spielberg har regisserat. Hoppas den blir bra!

  • Yarden på bio (och Miss Peregrines hem för besynnerliga barn)

    Är det någon som har sett filmatiseringen av Yarden? Den har fått väldigt fin kritik, har jag sett, men jag har inte hunnit med att gå på bio och se den ännu. Jag funderar på att läsa ut boken först. Det är en tunn liten bok och jag har haft den hemma länge, länge. Snart är det väl dags att läsa den, hoppas jag. Kristian Lundbergs moderna arbetarroman lär vara väldigt läsvärd.

    Yarden av Kristian Lundberg
    Yarden av Kristian Lundberg

    Jag bloggade tidigare i år om några filmatiseringar att se fram emot. Jag tog inte med Yarden i det inlägget, men det var väl mest för att jag faktiskt inte hunnit läsa boken ännu. En av de böcker som jag faktiskt räknade upp i inlägget är i alla fall Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Nu har det kommit en trailer!