Den rätta knycken, av Johan Svedjedal, är en djupdykning i Saltkråkan: uppkomst, utveckling, mottagande, betydelse, ja, allt om den underbara idyllen på Saltkråkan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Den rätta knycken går Johan Svedjedal, professor emeritus i litteraturvetenskap, på djupet med Astrid Lindgrens älskade Saltkråkan. På ett intresseväckande sätt lyckas han ringa in det som kan sägas vara kärnan i berättelserna om Tjorven och de andra: den idylliska skärgårdsmiljön, kärleken och gemenskapen, den eviga sommarlovsstämningen.
Jag håller själv Vi på Saltkråkan, TV-serien, till Astrid Lindgrens bästa. Jag är uppvuxen i liknande miljöer, inte på en ö då, i och för sig, men tillräckligt nära för att kunna se min egen hemstad i serien – avsnittet där Tjorven, Pelle och farbror Melker förtvivlat försöker rädda Snickargården undan rivning är alltså delvis inspelat i just Öregrund. Det här bidrar såklart till mys och igenkänning för mig personligen, men serien är såklart mycket större än så. Jag älskar miljöerna, huvudpersonerna, humorn, ja, typ allt. Många citat ur boken, ”den rätta knycken”, ”far ända in i baljan”, ”på min gata hemma i stan…” har etsat sig fast och det har de nog gjort hos betydligt fler än hos mig själv. Det är odödlig populärkultur och en del av vår kulturkanon, eller hur?
Den rätta knycken är alltså en hel bok som behandlar i princip allt kring Saltkråkan. Till skillnad från Astrid Lindgrens andra verk skrevs Vi på Saltkråkan ursprungligen för TV och kom som bok först senare. I Den rätta knycken skriver Svedjedal om allt kring såväl TV-serien, boken som de många uppföljarna. Den som vill veta mer om inspelningen, skådespelarna och mottagandet av de filmade versioner har mycket att hämta i Den rätta knycken. Den som vill följa i Svedjedals analys av boken har ännu mer att hämta. Bokens uppbyggnad och Lindgrens stil diskuteras i detalj. För mig, som inte alls är litteraturvetare är det en otroligt spännande läsning – mycket faller på plats kring det skickliga hantverket bakom Lindgrens böcker.
Det är inte varje dag jag läser en bok om en bok, dessutom inte en bok om en bok jag inte har läst(!). Ändå har det här varit en mycket lyckad läsning. Jag har läst väldigt mycket annat från Astrid Lindgrens rika produktion och kastar mig gärna över varje text om henne och hennes författarskap. Dessutom är TV-serien något av det mysigaste och bästa jag minns från min barndoms TV. Det har varit mycket härligt att få återvända dit.
Den rätta knycken
Den rätta knycken gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 978-91-0080240-0.
Johan Svedjedal
Johan Svedjedal är en svensk författare och professor emeritus i litteraturvetenskap.
Jag är glad att mamma dog är Jennette McCurdys biografi om att pressas till att bli barnskådespelare, uppmuntras i att utveckla ätstörningar och att sedan försöka att komma ut på andra sidan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag är glad att mamma dog är den provocerande titeln på Jennette McCurdys självbiografiska roman. Här berättar hon öppet, och förvånansvärt roligt, om sin, minst sagt, annorlunda uppväxt. Som barn lever Jennette med sin familj i ett överbelamrat hem i Kalifornien. Mamman lider av hoarding och har samlat på sig så mycket grejer att Jennette och hennes bröder måste rulla ut liggunderlag att sova på när det är dags att gå till sängs – de riktiga sängarna är fulla med mammans saker och kan inte användas. Skolgången består av hemskolning, som mamman håller i, och tidigt blir det väldigt tydligt vilken framtid mamman ser framför sig för sin dotter. Dottern ska bli skådespelare, måste bli skådespelare. Jennette utsätts för enorm press med teaterklasser, dansklasser och auditions på auditions på auditions. Det är ett späckat schema och ett hårt arbete att göra mamman glad. I tid och otid spelar mamman ut sitt ”canceröverlevar”-kort och ägnar sig åt annan härskarteknik för att få Jennette och andra att göra som hon vill. Det är verkligen inte en okomplicerad mamma-dotter-relation som målas upp. Elva år gammal uppmuntrar mamman Jennette till att utveckla ätstörningar – svåra sjukdomar som kommer att följa henne och begränsa henne långt in i vuxenlivet. Jennette beskriver också sexuella övergrepp och ett fruktansvärt kontrollerande beteende: mamman styr allt i Jennettes liv. När dottern får en återkommande, stor roll i en populär TV-serie på barnkanalen Nickelodeon blir Jennette dessutom familjeförsörjare, ett tungt ok för ett barn.
Jag är glad att mamma dog är en roman som är så fylld av elände och tragik att det egentligen är ofattbart. Att början på vuxenlivet för Jennettes del blir kantat av dysfunktionella relationer och missbruksproblem är inte precis förvånande. Märkligt nog är Jag är glad att mamma dog, trots detta, en bok med humor och distans. Boken hade kunnat vara en snyftare, men är på något märkligt sätt lättsam, samtidigt som man naturligtvis inte kan undgå att bli berörd och upprörd. Jennette McCurdy beskriver ett liv där hon blivit bestulen på sin egen barndom och utnyttjad som barnskådespelare. Att hon kom att lämna skådespelaryrket i samband med moderns bortgång 2014 känns uppfriskande och att hon skrivit den här boken talar för att hon idag gör vad hon vill med sitt liv – hoppingivande!
Som alltid läser jag sådana här böcker med en viss misstänksamhet. Jennettes mamma är död och kan inte försvara sig och det är heller ingen annans röst är Jennettes som hörs i boken. Med det sagt: jag tyckte att det här var en riktigt bra bok: inte ett litterärt mästerverk, men en väldigt fängslande uppväxtskildring.
Jag är glad att mamma dog
I’m glad my mom died översattes av Julia Gillberg och gavs ut av Bookmark förlag 2023. ISBN: 9789189750425, 9789189750470.
Jennette McCurdy
Jennette McCurdy (född 1992) är en amerikansk skådespelare och författare. Hon slog igenom som skådespelare redan i tonåren, men la skådespelarkarriären på hyllan 2014 i samband med att hennes mamma dog.
Vi som blommar sent, av Louise Miller, är en mysig feelgood som prickar in det mesta man kan önska av en bok i genren: bekymmer (som förmodligen fixar sig), kärlek, söta bakverk och hundar.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Vi som blommar sent är en feelgoodroman av Louise Miller. Huvudpersonen är Nora, en 40+-kvinna bosatt i en amerikansk småstad. Hon driver byns diner, som slukar det mesta av hennes tid och inte genererar speciellt mycket pengar. När en äldre dam, känd för att baka traktens alla kalas-tårtor, oväntat går bort i en olycka står Nora och hennes bohemiska syster, Kit, till deras förvåning som arvtagare. De ärver mark, hus, skatteskulder, oväntade räkningar och en väldig massa tårtbeställningar. Kit vill sälja så fort som möjligt. Hennes senaste projekt är en independentfilm, tänkt att bli hennes stora genombrott. Storasyster Nora är mer avvaktande. Vad innebär en försäljning? Den som omedelbart visar intresse är en representant för en stor butikskedja med planer på att etablera sig på orten. En försäljning skulle betyda mycket för systrarnas ekonomi, men skulle också förändra byn och dess karaktär på ett dramatiskt sätt.
Vi som blommar sent innehåller ett flertal av de inslag man kan vänta sig i en feelgood: bekymmer (som med stor sannolikhet kommer att lösa sig på slutet), idylliskt småstadsliv, smarriga bakverk, en bortsprungen hund och – givetvis – kärlek och romantik. Kärlekshistorien är paradoxalt nog det jag uppskattade minst med romanen. Romantik är ett givet inslag i genren, men i det här fallet kändes romansen inte speciellt begriplig eller intressant. Däremot uppskattade jag allt annat! Vi som blommar sent är en avkopplande, okomplicerad och varm berättelse som jag tyckte mycket om. Det är lätt att tycka om Nora, hennes syster och den lilla byn och jag har ingenting emot att den befolkas av en del stereotyper. Jag blev glad av den här boken, som visade sig vara den perfekta snart-slut-på-semester-läsningen för min del. En mysig bok!
Vi som blommar sent
The Late Bloomer’s Club översattes till svenska av Maria Store och gavs ut av Printz publishing 2018. ISBN: 9789177710875.
Louise Miller
Louise Miller (född 1971) är en amerikansk författare och konditor.
Babetta av Nina Wähä är en roman om en djup vänskap som inte tar slut ens när vännerna både sviker varandra och ljuger för varandra. Det är också en roman om filmbranschen – en bransch där en kvinna kan nå toppen av sin karriär som 19-åring och sedan se den dala i takt med att…
Babetta av Nina Wähä handlar om vännerna Katja och Lou, som känt varandra sedan tonårens teaterskola. Nu är de 30+ och Katja, som en gång i tiden var den som betraktades som talangfull, har ströjobb och börjar närma sig den punkt då hon inser att det är dags att ge upp idén om att komma in på någon av scenskolorna. För Lou behövdes aldrig någon scenskola eller utbildning. Hon slog igenom stort som nittonåring i storfilmen Babetta och har sedan dess spelat i otaliga filmer, om än aldrig i någon film som kommit i närheten av Babetta. Pengar och lyx finns oavsett, inte minst tack vare den stenrike och 30 år äldre pojkvännen som har en enorm lyxvilla på franska Rivieran.
Nu är det sommar och Lou hör plötsligt av sig till Katja. Sedan de blivit vuxna har de hörts sporadiskt och träffats på Lous villkor, när det har passat i hennes hektiska schema. Katja har alltid varit redo, alltid beredd att finnas där för Lou, men kanske framför allt har hon alltid behövt Lou och hennes sällsamma dragningskraft och karisma som öppnat så många dörrar som aldrig varit tillgängliga för Katja själv. Nu vill Lou att Katja kommer och hälsar på i Frankrike och Katja flyger ner.
Det blir en sommar där Katja dras in i den speciella värld som Lou skapat för sig, en värld med ett tufft schema, fyllt med träning, skönhetsbehandlingar och möten, men också ett liv där hon aldrig riktigt behöver ta något ansvar. Hushållerskan Ermelinda och trädgårdsmästaren Romeo håller sig alltid i bakgrunden, servar med smoothies och håller huset perfekt och smyckat med ständigt förnyade blomsterarrangemang. Det finns en spännande klyfta mellan Lou och de runt omkring, mellan den med pengar och de som passar upp. Klyftan gäller även Katja, Katja som aldrig blivit en skådespelare som Lou. Och ändå: elefanten i rummet är att Lous karriär sedan Babetta främst utgjorts av B-rullar som inte gått upp på bio i Sverige. Kanske är det främst utseendet och utstrålningen som varit Lous största framgångsfaktor, skönheten som obarmhärtigt falnar och förpassar Lou till ”mammaroller”.
Jag såg i någon recension att Babetta beskrivs som en kärleksförklaring till filmen, men för mig är det tvärtom. Wähä skriver intressant om en ytlig värld där kvinnors viktigaste valuta är utseendet och där många blir (sexuellt) utnyttjade. Det flimrar förbi en del metoo-händelser. Det är ingen smickrande beskrivning av filmbranschen. Faktiskt är det ingen smickrande beskrivning av vänskap heller. Lou och Katja utnyttjar varandra och sviker varandra båda två och båda framstår som såväl falska som egotrippade. Ändå har de en djup vänskap och ett djupt beroende av varandra. Det är intressant att följa.
Babetta är en annorlunda roman med många lager. Det är ingen thriller, men det finns en skickligt uppbyggd spänning – som läsare vet man aldrig riktigt vem som går att lita på och vad huvudpersonerna egentligen är ute efter. Någonting med den slutna världen på lyxegendomen ger också känslan av att vad som helst kan hända. Ett kul grepp är att läsaren inte bara servera ett filmiskt slut utan också får nöjet att läsa ”director’s cut”. Det blir med andra ord ovisst även när boken är slut.
Nina Wähä är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare med S som i syster (2007). Sitt stora genombrott fick hon med Testamente, som nominerades till Augustpriset 2019.
Jag ser allt du gör av Annika Norlin är en både sorglig och rolig novellsamling, skriven med Norlins finurliga och härliga språk som känns igen från hennes musik. Betyg: 4 aliens av 5.
Jag ser allt du gör är Annika Norlins skönlitterära debut och en riktigt vass novellsamling. Att Norlin kan skriva vet alla som någon gång har lyssnat på hennes musik (som hon gör under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!), där texterna allt som oftast är poetiska små betraktelser eller berättelser som man vill lyssna på om och om igen. Att Norlin är väldigt intresserad av litteratur vet alla som någon gång har varit på Littfest, där hon brukar vara en återkommande moderator på författarsamtal. Det är närmast märkligt att hon inte har debuterat som författare förrän nu.
I Jag ser allt du gör känns Norlins finurliga texter igen; Hon skriver med finess och underfundig humor. Det finns i stort sett alltid humor och värme i novellerna i den här samlingen, trots att de samtidigt kan handla om den stora sorgen att förlora ett barn, eller det hemska i att bli utnyttjad, hotad och förföljd av en vidrig man. Det är en ren njutning att läsa hennes texter, samtidigt som det också finns mörker och svärta. Jag gillar den balansen! Jag gillar balansen, språket, humorn, allt. Jag tycker även om att många av berättelserna rör sig i Norrland, från Östersund till Piteå, Umeå och Nordmaling. Som umebo blir jag alltid lite extra glad när en berättelse utspelar sig i min stad; Det händer ju inte ofta.
Är du sugen på att läsa noveller i höst så är Norlins fina novellsamling mitt tips. Jag valde att läsa e-boken, men noterade att den också finns inläst som ljudbok av den tidigare umebon Olof Wretling. Det känns som en perfekt matchning mellan röst och bok och jag kan inte tänka mig något annat än att ljudboken är kanonbra, så välja gärna att lyssna!
Nä, men det var ju med Mikael det började. Han dök upp på kvällen, utan att ringa innan som vanligt, och jag hade som vanligt inte låst dörren heller, så jag satt i köket och åt uppvärmda vårrullar från frysen.
”Nu har jag hittat den!” gastade han. ”Kan du fatta! Hon den där i basker som var på filmklubben förra veckan hade den och skickade över den!”
”Vad har du hittat”, sa jag. Jag var klädd i strumpor med kul figurer på, tvättdagstrosor och ett linne som var så urtvättat att trycket på det inte längre gick att urskilja. Jag satt i skräddarställning, och satt kvar så när han kom in.
”Filmen”, sa han.
Ur novellen Aliens vid Piteälven i Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron. Det handlar om vänskap och sorg, om framgångar och grämelse och om aliens vid Piteälven.
Förlagets beskrivning
Annika Norlin
Annika Norlin (född 1977) är en svensk artist, journalist, författare och psykologstudent, som gör musik under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!. Jag ser allt du gör är hennes debutbok. Annika Norlin har ett instagramkonto.
Bra böcker blir ofta tolkade som film (eller som serie), med blandat resultat. I år har vi i vanlig ordning en hel del att se fram emot av den varan. Här är några filmatiseringar att hålla koll på.
Pelle Svanslös-böckerna har fått ett nytt liv på senare år tack vare att det har gjorts nya, moderniserade berättelser. Redan nu i januari (17/1) är det premiär för en ny filmversion, något för de minsta. Jag kommer knappast att gå och se, men om jag hade haft barn i lämplig ålder hade jag absolut släpat med dem till bion. Pelle Svanslös är supermycket nostalgi för mig och jag älskar att berättelserna om honom utspelar sig i Uppsala, som ligger i mina hemtrakter, kan man väl säga.
Doktor Dolittle är en karaktär i 100 år gamla barnböcker, skrivna av Hugh Lofting. I år kommer en film som kretsar kring läkaren och veterinären dr Dolittle. Jag kommer förmodligen inte att gå och kolla, mest för att den här filmen beskrivs som en familjefilm och det brukar inte båda gott (sorry!). I teorin låter det ju dock supermysigt med en excentrisk man som omger sig av en väldig massa djur. Premiären är redan nu i januari (24/1) och filmen heter kort och gott Dolittle i Sverige.
Det blir många barn- och familjefilmer i den här listan, inser jag, men det verkar vara ett sådant år. I år kommer ytterligare en film baserad på Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå. Den 7:e februari kommer LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet. Återigen: ingenting jag kommer att gå och se, men säkert en mysig film för familjen.
På Alla hjärtans dag, 14:e februari, är det, lämpligt nog, premiär för den senaste filmatiseringen av Jane Austens klassiska kärlekskomedi Emma.
Jag tror att jag skrev om den här filmen redan förra året, men ibland tar filmproduktioner oväntat lång tid. Under 2020 lär det i alla fall bli premiär för den senaste filmversionen av Jack Londons klassiker Skriet från vildmarken (Call of the wild). Det här är alltså en spelfilmsversion med Harrison Ford i rollen som John Thornton. Sverigepremiären planeras till den 21:a februari.
H.G. Wells klassiska skräckis The Invisible Man har filmatiserats förut, men i februari är det premiär för en ny version. Jag har faktiskt inte läst boken och jag kommer nog inte se filmen heller. Skräck är inte min genre (eftersom jag är mörkrädd). Premiär den 28/2.
I år väntas en ny Bondfilm. Nu kanske man inte direkt tänker på böcker när man tänker på James Bond, men någonstans i begynnelsen så kommer ju faktiskt huvudpersonen från Ian Flemings romaner. Den 3:e april är det premiär för No Time to Die.
Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett är en klassiker som många har läst. Nu kommer den i en ny filmversion. Svenskt premiärdatum är lite oklart, men förmodligen bli det i april någon gång, för då går den upp på bio i många andra länder. Med kändisar som Colin Firth m.fl. tror jag absolut att den kommer att gå på bio även i Sverige.
Har du läst bestsellern Kvinnan i fönstret (The Woman in the Window) av A. J. Finn? Jag är förmodligen den enda personen i världen som inte har läst Finns hyllade deckare. I år kommer den i alla fall i filmversion med Amy Adams (en av mina favoriter!) i huvudrollen. Det verkar inte vara helt klart med svenskt premiärdatum, men världspremiären är i alla fall i maj.
Filmatiseringarna av Agatha Christies klassiska deckare fortsätter! Kanske har du sett Mordet på Orientexpressen, som kom för några år sedan? Jag tyckte att den var riktigt snyggt gjord och därför är jag såklart sugen på att se årets Christie-deckare: Döden på Nilen. Premiärdatumet är den 9/10.
Roald DahlsHäxorna blir film (igen). Kul! Hans böcker är så fantasifulla, roliga och samtidigt tänkvärda. Kalle och Chokladfabriken är ju helt otrolig, både som bok och film, så det känns helt klart spännande med nyfilmatisering av Häxorna. Det är inget premiärdatum satt i Sverige än, men den kommer att gå upp på bio i oktober på många andra håll, så den kommer säkert även till Sverige i höst.
Normala människor av Sally Rooney blev en av förra årets mesta snackisar. Jag har inte läst (ännu), men det är hur som helst en väldigt hyllad relationsroman. Under 2020 blir den till TV-serie. Var och när den kan ses i Sverige vet jag inte, men tids nog kommer den säkert att nå hit.
Jag tyckte inte att Celeste NgsSmå eldar överallt var riktigt så bra som jag kanske hade hoppats (med tanke på alla hyllningar!). Den kändes lite övertydlig och sökt, men visst hade den också mycket tänkvärt. Det är en bok som vrider och vänder på moderskap från alla möjliga håll. Nu blir den till miniserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter. Även här vet jag inte när den kan tänkas komma till Sverige.
Liane MoriartysBig little lies (Stora små lögner) blev ju minst sagt en succé när den filmatiserades och gick som tv-serie. Nu gör man, föga förvånande, ett försök med en annan av Moriartys romaner: Nio främlingar. Även denna gång är t.ex. Nicole Kidman inblandad. Svenskt premiärdatum har jag ingen koll på just nu.
Snabba cash har redan filmatiserats men det räckte tydligen inte. Nu blir den även till TV-serie på Netflix, en spinoff, om jag förstår det rätt. Och varför inte? Jag förstår absolut att man vill mjölka lite mer ur Jens Lapidus kittlande berättelse som bland annat rör sig bland knarkhandlare i Stockholm. Efter succén med Störst av allt finns det förmodligen mer sug efter berättelser om folk om rör sig bland den absoluta gräddan i samhället, precis som JW i Snabba cash. Serien kommer att spelas in under 2020, så jag vet inte om den också hinner lanseras hos Netflix under året, eller om den börjar läggas ut först 2021.
Apropå Netflix. Efter succén med filmatiseringen av Störst av allt har Netflix fortsatt att satsa på ännu mer svenskt. Nästa svenska bok att förvandlas till serie är Fredrik Backmans sorgliga feelgood-berättelse Folk med ångest (ja, det är en mörk bok fylld av humor, så jag vet inget bättre sätt att beskriva den). Det kan bli hur pajigt sm helst, eller hur bra som helst, känner jag. Backman har fyllt boken med en brokig blandning människor och det kan nog lätt bli lite överspelat och konstigt på film, men vi får väl se! Felix Herngren regisserar och även den här gången sker alltså inspelningen nu under 2020, så jag vet inte när den börjar visas.
Laterna magica av Ingmar Bergman är Bergmans självbiografi, en bok där de flesta kring Bergman känns underligt platta, men där det å andra sidan ges en verkligt fin bakgrund till Bergman och hans skapande. Betyg: 4 magsår av 5.
Laterna magica av Ingmar Bergman
Laterna magica av Ingmar Bergman är Bergmans självbiografi från 1987. Det här jubileumsåret, 100 år sedan Bergmans födelse, har Bergman och hans filmer uppmärksammats på många håll och Sveriges radio har bland annat låtit den här boken gå som radioföljetong, samtidigt som den har bokcirklats i Lundströms bokradio. Bokcirkeln har jag inte hunnit lyssna klart på, men nu har jag i alla fall lyssnat på uppläsningen av boken.
Till att börja med kan jag erkänna att jag inte är någon kännare av Bergman och trots att jag är intresserad av film så har jag faktiskt inte sett någon av Bergmans verk(!), inte ens Fanny och Alexander. Jag tror självklart att den här boken lyfter om man också har sett något av det Bergman skapat på film eller för teatern, kanske kan boken då också ge en del nycklar till hans skapande och visa nya sidor av det han har velat berätta i sina verk.
Även utan att kunna sin Bergman så tycker jag att boken håller, inte minst för att han är en sådan oerhört känd och respekterad person och eftersom det har blivit så mycket diskussioner kring hans ”demoner” och hårda ledarstil. Det gör såklart att det blir spännande att få titta in i hans värld och höra Bergmans egna ord. Bergman lyckas också berätta på ett engagerande sätt. Jag blir kanske mest berörd när han berättar om den laterna magica, filmapparaten, som tidigt skänkte honom den magi som lockade honom till filmen. Som mest underhållen blir jag när Bergman berättar om alla hopplösa teatrar han kuskar runt på – han berättar målande och äckelframkallande om ohyra, trasiga avlopp och allmänt nedgångna lokaler. Jag anar att han vässar lite, men det gör inte så mycket.
Laterna magica är helt klart en spännande biografi där Ingmar Bergman bjuder på sig själv och sitt liv. Det som är till bokens nackdel är paradoxalt just det: det blir väldigt mycket Bergman. Ingmar Bergman var gift fem gånger och blev pappa till nio (?) barn. En del av dessa människor finns skildrade i boken, men det mesta känns platt. Faktiskt känns de flesta människor runt Ingmar Bergman förvånansvärt vagt beskrivna. Kanske ska man unna sig att vara väldigt självupptagen i en biografi, inte minst för att ens närstående kanske inte ens vill vara i rampljuset, men jag kände ändå att det saknas något i personporträtten, alltså porträtten av alla vid sidan av Bergman själv. Allt som allt är det dock fortfarande en intressant och välkomponerad självbiografi som är lagom utlämnande. Jag måste börja se hans filmer! Det känns verkligen som en lucka att inte ha sett något av Bergman!
Laterna magica
Uppläsare: Sten Ljunggren.
Utgivningsår: 1987 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2018 (den här radioföljetongen, producerad av Emma Janke för Sveriges radio).
Antal sidor: 336.
ISBN: 91-1-876002-3.
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman (1918 – 2007) var en svensk regissör, manusförfattare, teaterchef och författare. Han är en världsberömd kulturperson, som gjort en lång rad hyllade och prisade filmer, däribland de Oscarsbelönade filmerna Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Viskningar och rop och Fanny och Alexander. Den som vill lära sig mer om Bergman och/eller hans verk kan t.ex. besöka Stiftelsen Ingmar Bergmans hemsida.
”Få självbiografier har skapat ett sådant förhandsintresse som Laterna magica innan den gavs ut 1987, även i ett internationellt perspektiv. Det var första gången Ingmar Bergman skrev ett verk helt frånkopplat filmmediet. Genom branta klipp och djärva associationer skildras vägen från olyckligt prästbarn till folkkär film- och teatermagiker vilket också gav många nycklar till de ämnen han ofta återkom till i sina filmer.
Mer än något annat visade Ingmar Bergman med Laterna magica att han var en stor författare i egen rätt. Nu ges möjligheten att läsa självbiografin tillsammans med Arbetsboken, ur vilken han hämtade en stor del av det material som kom att bli de publicerade memoarerna. En sådan samtidig läsning ger nu läsaren en oanad möjlighet att se hur författaren i den konstnärliga processen förhåller sig till det egna minnet, fakta och fiktion.”
Hollywood av Lasse Bergström är en vacker bok om ”guldåldern” i Hollywood (åren ca 1929 – 1949). Här presenteras filmmakare & deras filmer av en författare vars genuina intresse verkligen lyser igenom och smittar. Betyg: 4 drömmar av 5.
Hollywood av Lasse Bergström
Hollywood av Lasse Bergström är en bok som jag har haft som ”hyllvärmare” sedan 2011. Att jag vet detta är för att 2011 också var året då stumfilmen The Artist gjorde succé (den fick Oscar för bästa film till och med) och jag hade turen att vinna biobiljetter till den. I vinsten ingick även den här boken, som passande nog till stor del handlar om Hollywoods stumfilmer.
Som titeln skvallrar om så handlar boken om amerikansk film under de decennier som brukar betraktas som Hollywoods guldålder: cirka 1929 till 1949, vilket också är tiden kring ljudfilmens intåg. Guldåldern syftar på att det vid den här tiden fanns 8 Hollywoodbaserade filmstudios som nästan totalt dominerade filmmarknaden. Jag läser på Wikipedia att de här bolagen tillsammans hade 96 % av marknadsandelarna år 1939. I boken finns det däremot ytterst blygsamt med den här typen av fakta och grundläggande information. För mig, som innan läsning inte var det minsta insatt i Hollywoods guldålder eller speciellt kunnig om vare sig stumfilm eller tidiga ljudfilmer, så hade det egentligen känts välkommet med mer fakta och en lite mer generös introduktion. Nu är emellertid upplägget ett helt annat och det är nog också högst medvetet.
Boken är alltså skriven av Lasse Bergström, filmkritiker och förläggare. Utöver att arbeta med filmkritik under flera decennier har han också varit förläggare för bland annat ett flertal filmböcker. Exempelvis arbetade han tillsammans med Ingmar Bergman med boken Bilder, som handlar om Bergmans filmer. Det här är alltså en författare som sitter inne med en enorm kunskap om film och en person som är passionerat intresserad av just film. Boken Hollywood: guldåldern är framför allt Bergströms högst personliga bok om sitt stora intresse. Som läsare är det härligt att få svepas med av och insupa all kunskap som Bergström delar med sig av. Jag hänger inte alltid med och jag kan för lite om ämnet för att veta om urvalet är bra eller inte, men det är helt klart en imponerande bok där skådespelare, filmmakare och deras filmer presenteras med Bergströms finurliga och fina formuleringar. Jag läser i bokens efterord att 90 % av all amerikansk stumfilm anses har brunnit upp eller på annat sätt försvunnit för evigt. Det framkommer också tidigare i boken att många verk är borta (och att några överraskande har hittats åter!). I en del fall finns stillbilder och annat material kvar som vittnar om filmer som inte längre finns att hitta. Det är lite svindlande att tänka på vilka kulturhistoriska skatter som har försvunnit. Därför blir det också extra glädjande att den här boken finns och kan fortsätta att berätta om ”guldåren”. Kanske hade upplägget kunnat vara lite tydligare och kanske kunde fakta serveras på ett tydligare sätt. Förmodligen spelar det ingen roll. Det här är en tjusig och intressant bok och författarens genuina intresse lyser igenom och smittar.
Hollywoord av Lasse Bergström
Hollywood
Utgivningsår: 2010 (första utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 470.
ISBN: 978-91-1-302052-5.
Lasse Bergström
Lasse Bergström (född 1929) är en svensk tidigare förläggare och filmkritiker. Under 30 års tid var han filmskribent på Expressen och under många år arbetade han som förläggare på Norstedts, där han också kom att bli förlagschef. Han har bland annat arbetat tillsammans med regissören Ingmar Bergman med boken Bilder, som handlar om Bergmans filmer. Bergström har också själv skrivit flera böcker, däribland memoarerna Bokmärken (1998).
Förlagets beskrivning
”Det handlar om den amerikanska filmens huvudstad och dess gyllene år decennierna kring 1929, året då börsen kraschade på Wall Street, talfilmen tog över från stumfilmen och författaren till denna bok föddes till ett liv som filmälskare.
Arbetet med Hollywood påbörjades 2005. Från början tänkt som en självbiografisk återblick på ungdomens filmer och dess hjältar och hjältinnor växte projektet först till en undersökning om den tidiga amerikanska filmens andra akt efter stumfilmens död och passagen genom ljudvallen. Sedan till en berättande historia – utan akademiska förtecken – om en lysande epok som bländade den tidens biobesökare och som nu, för nya generationer, kan upplevas på elektroniska skärmar i våra hem, genom tv, video och dvd.
En lysande epok med ett lysande följe – från Chaplin till Marilyn Monroe, från Erich von Stroheim till Billy Wilder, från Victor Sjöström till Garbo och Ingrid Bergman, från Buster Keaton till Bröderna Marx och Helan och Halvan och så vidare.
Omgiven av alla de filmer han berättar om ser Lasse Bergström i denna för svenska förhållanden unika och rikt illustrerade bok den amerikanska filmens guldålder i ett nutida och förklarat ljus.”
Stanislas Cordova är en ljusskygg skräckfilmsregissör med en lång rad extremt hängivna fans. Journalisten Scott McGrath har vid ett tillfälle försökt avslöja vad som verkade vara årets scoop – att Cordova för bort och ”gör något” med barn. Han kom inte långt innan Cordova och hans medhjälpare såg till att sänka McGraths karriär och få honom att lägga ner projektet. Plötsligt nås McGrath av att Cordovas dotter, Ashley, har begått självmord. Eller var det ett självmord? Han dras återigen ner i Cordovas värld av rädslor, mystik och hemligheter.
I sina nya sökanden får han oväntat hjälp från två nya bekantskaper: knarkhandlaren Hopper, som kände Ashley i tonåren, och Nora, en hemlös tjej som sökt sig till New York i förhoppningen om att lyckas som skådespelare. Nora hör till en av de sista som såg Ashley i livet och hon har också omhändertagit den röda kappa som Ashley lämnade in i garderoben till det det hotell där Nora jobbade natten då Ashley tog sitt liv.
Det omaka gänget leds in i en värld av svart magi, hemliga fansidor på nätet, privata psykmottagningar, obehagliga svartklubbar – och till slut rakt in i Cordovas egna ägor där hans mytomspunna filmer har spelats in.
Det är en spännande bok och författaren använder sig av ett grepp där hon varvar text med foton och nyhetsartiklar, vilket känns kul. Jag tycker också om Pessls snärtiga formuleringar och flytet i språket. McGrath uttrycker sig verkligen drastiskt och roligt och det blir en kul dynamik tillsammans med Nora och Hopper.
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte tyckte att Nattfilm var riktigt så bra som jag hade förväntat mig och hoppats på. Dels känns den som en film, vilket i och för sig kanske kan kännas passande, och dels blev den rätt seg och enformig efter ett tag. Vad menar jag med att den känns som en film? Ja, den har väldigt tydliga karaktärer i huvudrollerna, lite sådär så att det snubblar på klyschornas brant. Den buttre journalisten som är kass på att ta ansvar för sin dotter och att kommunicera med sin exfru. Den tilltufsade tjejen med skådespelardrömmar som tvingas vara stark och få tillvaron att fungera trots ett tungt bagage, dåligt med pengar och inget riktigt tak över huvudet. Den lätt opålitlige smånarkomanen med den ständigt ringande telefonen. Jag kan inte exakt identifiera dem i andra filmer, men de känns som varianter på sådant som man har sett förut.
Och segheten? Ja, särskilt när de åker iväg till Cordovas gods så blev det sömnigt för mig, trots att det smattrar på med nya upptäcker och scener hela tiden. I det här kapitel kommer McGrath snabbt ifrån de andra och ger sig iväg på upptäckt på egen hand – i typ 100 sidor eller vad det är (vet inte exakt, för jag läste en e-boksversion med lite oklar sidnumrering). Den välbehövliga dialogen och flytet som finns när trion opererar ihop försvinner då till förmån för långa, omständliga miljöbeskrivningar som hade gjort sig bättre på en filmduk. Överlag borde berättelsen ha kortats något, om ni frågar mig.
Jag tycker ändå att det här är välskriven underhållning. Den är perfekt avkoppling och lagom spänning för den som kanske inte är så inne i den klassiska deckaren med poliser och utredningsarbete, men som ändå vill läsa en bok med lite mer action.
En liten varning förresten: Undvik att läsa den här boken som e-bok! Jag har läst boken i både Mofibo- och Bookbeat-appen och ingen av de gav möjligheten att zooma i bilderna. En del artiklar och bilder blev därför helt oläsliga!
I korthet
Rekommenderas för: Den som kanske inte är så inne i den klassiska deckaren med poliser och utredningsarbete, men som ändå vill läsa en underhållande och spännande bok.
Betyg: 3 förbannelser av 5.
Nattfilm av Marisha Pessl
Citerat ur Nattfilm
”Medan jag lyssnade tickade minuterna förbi, och plötsligt la jag märke till mjuka fotsteg över trägolvet utanför arbetsrummet.
Det var Sam. På sistone hade hon lagt sig till med vanan at vakna mitt i natten. Dörrhandtaget vreds om, och min dotter uppenbarade sig i dörren, halvsovande i ett rosa nattlinne.
”Hej gumman.”
Hon bara gned sig i ögonen och tassade fram till mig. Hon hade ärvt Cynthias skönhet, inklusive de förtrollande blonda lockarna som såg ut att tillhöra en ängel i Sixtinska kapellet.
”Vad gör du härinne?” frågade hon med dämpad, allvarlig röst.
”Research.”
Hon stödde armbågarna på skrivbordet och gjorde några märkliga bakåtsparkar med foten. Hon var i en ålder då hon ständigt böjde sig, slog knut på armarna, tog sats som om hon hela tiden lekte Twister. Hon sneglade på Amherstartikeln.
”Vem är det?” frågade hon.
”Ashley.”
”Vem är Ashley?”
”Någon som har hamnat i knipa.”
Hon tittade bekymrat på mig. ”Har hon gjort något dumt?”
”Inte den sortens knipa, gumman. Den sorten som är ett mysterium.”
”Vadå för mysterium?”
”Jag vet inte än.””
Om Nattfilm och om Marisha Pessl
Marisha Pessl (född 1977) är en amerikansk författare. Hon debuterade med den uppmärksammade Fördjupade studier i katastroffysik (Special topics in calamity physics) 2006. Hennes senaste bok är Nattfilm. Pessl har en hemsida, en fansida på Facebook och twittrar under @marishapessl.
Originalets titel: Night film (amerikanska).
Översättare: Erik MacQueen.
Utgivningsår: 2013 (första amerikanska utgåvan, Random house), 2014 (första svenska utgåvan, Natur & kultur).
Antal sidor: 647.
ISBN: 9789127137684.
Andras röster: Bokdamen, Bokhora, dagensbok.com, Deckarhuset, Hyllan.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.
Förlagets beskrivning
”Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mörkrets överstepräst, onåbar och gåtfull. När hans dotter Ashley Cordova hittas död framställs händelsen som ett självmord, men journalisten Scott McGrath anar oråd och börjar gräva i vad som har hänt. Förra gången han försökte närma sig familjen slutade det i en privat katastrof. Nu sugs han återigen in i en jakt som för honom allt längre in mot det kraftcentrum
som är Stanislas Cordova. Bilder, illusioner, speglar: varje gång han fått upp en dörr tycks den smälla igen bakom honom … Scott har redan förlorat allt och det enda som kan ge honom upprättelse är att få reda på sanningen. Även om det kräver att han möter sitt eget mörker.
Marisha Pessl är tillbaka med en explosiv thriller, en visuellt sprakande och labyrintisk berättelse med en oförglömlig final.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
