Bokblomma

Etikett: Feminism

Einsteins fru

Liv Strömquist, alltså! Finns det någon vassare och mer träffande? Jag håller inte alltid med henne, men hennes satir är verkligen fantastisk ändå. Einstens fru är delvis på samma tema som Prins Charles känsla, som jag läste tidigare i år, men den är kanske lite spretigare. Centralt tema är feminism. I klockrena serier förkastar hon ”Flicka-projektet”, som uppstod på 00-talet för att bota problemet med ”Unga tjejer” (ni vet: ätstörningar, självskadebeteende, stringtrosor…) och synliggör historiska kvinnor som Einstens fru, Priscilla Presley och Yoko Ono.

Det jag gillar med Liv Strömquist är bland annat att hon så totalt saknar spärrar för vem hon trycker till. Folkkära snubbar som Cornelis Vreeswijk går absolut inte säkra bara för att de är folkkära. Samtidigt försvarar hon mer än gärna de har för låg status för att försvaras i andra forum och de som inte själva snackar för sig (t.ex. tycker hon mer synd om prostituerade än de som kallas ”hora” utan anledning..). Hon tar liksom inte de lätta bollarna. Vem applåderar inte ett projekt för att göra ”unga tjejer” mer självsäkra? Liv Strömquist ger hela projektet en fet spark och menar att pojkar kanske borde lära sig att ta mindre plats istället. Vem tycker inte att homosexuella djur är lite av ett gulligt bevis för att homosexualitet är naturligt? Strömquist problematiserar genom att fråga sig varför just homosexualitet, och inte alla mänskliga beteenden, måste jämföras mot djur för att anses vara normalt. Vad jag också gillar med Strömquist är att hon tecknar prydligt och snyggt och att varje formulering är pricksäker. Allt stämmer. Det är roligt, tänkvärt, snyggt och ibland provocerande. Som det ska vara. Strömquist behöver ingen flicka-kurs. Det är ett som är säkert.

Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om Einsteins fru är ielinashylla, Sydsvenskan och ordochingavisor.

2013-05-18
Pojkar läser inte skönlitteratur

På DNs kultursida debatterades här om dagen faktumet att pojkar inte har samma läsförståelse som flickor. Jag tyckte det var en väldigt intressant artikel. Jag har själv märkt att det är väldigt få av mina killkompisar som läser böcker och att det är nära 0 av alla hundratals bokbloggar som drivs av män. I de två bokcirklar som jag är medlem i så är 0-1 av deltagarna män. Det kan vara en slump… 😉 Men nej, det är nog som det står i artikeln. Att läsa betraktas inte som en maskulin aktivitet, lika lite som att dansa balett (jag blev ytterst förvånad vid terminsstarten när det visade sig att min nya balettgrupp till hälften består av män; det har aldrig hänt tidigare!) eller gå i kjol. Det går inte helt att lasta skolan för att pojkar halkar efter. Problemet måste lösas med ändrade attityder. Det är dags att uppdatera skönlitteraturens status, så att den börjar betraktas som viktig!

2013-04-09
Hjälp!

Hjälp! är det första jag läser av Sara Olausson, men inte det första jag läser av Nina Hemmingsson. Hemmingsson har en speciell stil, som säkert många känner igen. Hennes ögonlösa karaktärer, som gärna är tjejer som säger oväntat snuskiga, rättframma eller oväntade repliker, brukar synas i enrutare i Aftonbladet. Sara Olausson har en annan tecknarstil och flera av hennes serier framstår som självbiografiska. Olausson delar med sig av ångest över döden, skräck för skelett, ilska över sin pappa, 30-årskris och serier som är ganska rakt på sak i sin samhällskritik. Jag gillar de verkligen! De går rakt in och är inte tillkrånglade.

Hemmingsson är bra som vanligt och hon bjuder bl.a. på bokens bästa serie: ”Jag var en riktig häst-tjej”. Den som tror att det går att vara liten och mesig om man är en hästtjej borde läsa den serien!

Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som läst Hjälp! och skrivit om den är Jenneis boklista, Viktoria Jäderling och Feministbiblioteket.

2013-04-03
Nytt från Nanna Johansson

Igår skrev jag om det kommande seriealbumet Det bästa barnet, men det finns fler serier att se fram emot. Vad sägs om nytt av Nanna Johansson? Jag älskar framsidan… Och jag har stora förhoppningar om själva boken också. Det finns ett helt gäng skickliga, feministiska serietecknare och Nanna Johansson är i mitt tycke en av de vassaste.

2013-03-10
Prins Charles känsla

Jag kan säga direkt att jag inte alltid håller med Liv Strömquist i alla hennes slutsatser eller delar alla hennes åsikter, men det hindrar mig inte från att verkligen tycka fantastiskt mycket om hennes seriealbum Prins Charles känsla. I Prins Charles känsla gör Strömquist ett försök att förklara kärleken (den heteronormativa parrelationen, om någon trodde något annat) som samhällsfenomen och att gå till botten med varför otrohet är en sådan dramatisk återvändsgränd som innebär att ”Nyss älskade jag dig, men nu hatar jag dig!! Jag vill aldrig mer träffa dig. Förutom eventuellt på en stel fika en gång om året”. Underbyggt med argument från olika källor, inom t.ex. sociologi och historia, och i snygga tuschteckningar, liknar hon kärlek vid religion och förklarar sin syn på kopplingen mellan makt och relationer. Det är både skrattframkallande och gör en lite illa till mods samtidigt. Många av karaktärerna som flimrar förbi har man ju liksom träffat på i det verkliga livet. Som de där tjejerna som är lite som en morsa för sina pojkvänner och som gör allt för att ställa upp, ta hand om och visa sin kärlek, men som inte får så mycket tillbaka… I kändisvärlden kan de heta Whitney Houston, Victoria Benedictsson eller Diana…

Det här är nog det tightaste och bästa jag läst i serieform hittills. Det är lätt att se serier som roliga enrutare eller strippar, men Strömquist visar också att serier kan vara ett forum för mer djupa gransningar. Det är ju ingen fackbok, men jag blev positivt överraskad över att boken trots allt är så informativ, samtidigt som den är sjukt rolig. Vad som också är befriande med serietecknare som Liv Strömquist är att trots att seriena är så feministiska och vänster, så fastnar de inte i att vara politiskt korrekta och mossiga. Tvärtom så skojar Strömquist om allt och går gärna över gränsen för vad de flesta skulle anse bekvämt (tror jag). Exempelvis har hon inga betänkligheter att hänga ut Arne Weise, som är så folkkär, som topp 1 på topplistan ”våra allra mest älskade torskar”. Hon har ett skönt, o-tjejigt (hehe) sätt att skoja om saker. Det är ju så lätt för alla att kritisera kvinnliga kändisar för än det ena, än det andra (gärna kommentarer om det yttre!). Strömquist trampar utan betänkligheter rakt in i det träsket, men som motvikt drämmer hon till män som Hugh Grant och Jerry Seinfeld. Det kanske inte är det finaste sättet att skapa någon slags debatt som jämlikhet, men hon fegar verkligen inte. På många sätt är hennes serier väldigt tankeväckande och intressanta, även om jag personligen inte köper allt.

Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.

2013-02-04
Med vänlig hälsning

Det här är det första jag läser av serietecknaren Sara Granér, men när jag läser hennes album Med vänlig hälsning känns det som att hon hör till lite samma skola som Liv Strömquist och Nanna Johansson och de gillar jag ju väldigt mycket.

I detaljrika bilder, med förmänskligade hundar i huvudrollerna, serverar Granér träffsäker samhällssatir och tillför något nytt till debatten om jämställdhet och frågan om hållbar utveckling. Texten i serierutorna är exakt och roligt formulerat. T.ex. en arg slipsnisse på ett dagis:

”Vem fan är det som har lagt en massa nersnorade infantila småglin med behov av en trygg och kreativ miljö för att kunna utvecklas i enlighet med sina individuella förutsättningar MITT I MIN VINSTDRIVANDE VERKSAMHET?”

Ja, det kan man ju undra. Och om man ska tro Sara Granér verkar folk tyvärr fika hellre än lösa problem…

Det här gillade jag! Jag kommer att läsa mer av Granér. Som tur är så har jag faktiskt hennes debutbok Det är bara lite AIDS ståendes i hyllan. Den ser jag fram emot.

Några andra som har läst Med vänlig hälsning är GP, Marias böcker och Bokmania. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.

2013-01-12
Välkommen till din psykos

Den senaste tiden har jag läst flera av Nanna Johanssons seriealbum och nu har turen kommit till hennes nyaste, Välkommen till din psykos, som kom ut tidigare i år. Både bilderna och seriernas teman känns igen från de tidigare albumen Fulheten och Mig blir du snart kär i och det är ju inte så dumt, för jag har tyckt att båda är riktigt kanonbra. Vid det här laget börjar jag dock bli lite mätt, så Välkommen till din psykos levde i någon mening inte upp till mina förväntningar, tyvärr.

Jag rekommenderar ändå alla att läsa Nanna Johansson, antingen den här boken eller någon annan av hennes seriealbum. Johansson är rolig, vass och har något att säga om kvinnorollen. Hennes grej är att förfula tjejiga grejer, till exempel ”My little djuphavsfisk” istället för ”My little pony” eller bilder med bokmärkeshundar och typiska och godtyckliga kommentarer som tjejer gärna får på sina bilder på nätet (”Snygg.”. ”Snygg!”, ”O.K.”, ”Snygg!!”, ”Snygg?” och ”Äckligt jävla LUDER!!!!”). Både hennes enrutare och serier är tänkvärdiga, roliga och snyggt ritade. Det jag särskilt gillar med Nanna Johansson är att hon aldrig är rädd för att skoja om saker. Vad som helst kan dyka upp i hennes serier. Befriande!

Några andra som har läst Välkommen till din psykos är DN och Ge oss boken!. Du hittar den hos bl.a. Adlibris och Bokus.

2012-11-18
Mig blir du snart kär i

Nanna Johanssons uppföljare till seriealbumet Fulheten fortsätter att vrida och vända på kvinno- och mansrollen och den här gången tycker jag att hon träffar ännu mer rätt än i sin tidigare bok. Okej, jag uppskattar inte allt, Johansson saknar på gott och ont hämningar, men det finns material i boken som väger upp och gör det här till en självklar favorit.Man skrattar och blir arg om vartannat. Den innehåller så mycket dumhet, egoism och absurditeter att man börjar undra vad det är för värld vi lever i. Jag tycker verkligen att Johansson med den här boken lyckas sätta fingret på något viktigt i debatten om feminism.

Boken har en bra blandning av serier och enrutare och faktiskt även lite foto. En av de absolut mest träffande är serien ”Alla gubbar har inte kuk”, där Johansson pekar ut fyra obehagliga kvinnor: ”Hon som buntar ihop alla kvinnor”, ”Hon som hatar yngre kvinnor”, ”Hon som hatar män” och, mest tragikomiskt, ”Hon som hatar kvinnor”. ”Hon som hatar kvinnor” har ingen bild, utan är illustrerad med texten ”Tacka upphovsrätten för att det inte sitter ett foto på Nyamko Sabuni här.”. Nanna Johansson är orädd, vass och helt briljant. Måste läsas!

Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Några andra som har skrivit om boken är Bokhora, Boktipsaren och Serierecensioner.

2012-10-22
Fulheten

För något år sedan läste jag en sådan tankeväckande artikel i det franska livsstilsmagasinet Marie-Claire. Artikeln innehåll riktiga siffror och statistik på hur kvinnor står utanför i samhället och på många sätt befinner sig i utsatta situationer. Det som gjorde artikeln speciell var att man hade valt att byta ut ”kvinna” mot ”man” i texten och att man hade arrangerat och manipulerat alla foton till att föreställa män i fattigdom och utsatthet. Det förstärkte verkligen det absurda.

I Fulheten utforskar Nanna Johansson samma sak, men i serieform. Det är skruvat (ibland lite väl skruvat/äckligt/fult för min smak) och tillspetsat, men också intressant och roligt. Hur vore det om alla smurfar, utom en, vore smurfor? Hur vore det om My little Ponys kräktes, pissade och var allmänt äckliga (eller hade en jättekuk?)? Hur vore det om män sa saker i stil med ”Man vill inte visa för mycket hud… Man vill ju att kvinnorna ska ha nåt att fantasiera om.”? Bland de roligaste är hennes bilder av stereotyper som uttalar sig om feminism: t.ex. en en gorilla som säger: ”Amen säg nån sport då som tjejer är bättre på!” och en flinande tjej som säger ”Jag är inte feminist, jag tycker ju om killar!”.

Fulheten är på många sätt både briljant och för mycket. För mycket, som ju dessutom är något som tjejer sällan tillåts vara, vilket är intressant i sig.. Jag kommer att läsa mer av Nanna Johansson.

Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som har skrivit om Fulheten: Bokhora, Tidningen Kulturen och Tekoppens tankar.

2012-10-19