Bokblomma

Etikett: Feelgood

Klara, färdiga, dö!

Klara, färdiga, dö! av Lars Forsberg är en underhållande deckare om en polis som kanske inte är så kompetent som han själv tror. Betyg: 4 för små badbyxor av 5.

Klara, färdiga, dö! av Lars Forsberg

Klara, färdiga, dö! av Lars Forsberg är en deckare och feelgoodroman i ett. Det är också den andra (fristående) boken om kommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius och hans polisutredningar i den fiktiva småstaden Erikshamn. Det finns alltså en tidigare bok i serien, men det här är min första bekantskap med den medelålders, småtjocke polisen Torsten, som helt saknar självinsikt och som ständigt lyckas röra till det, trots ärliga försök att göra något bra.

Boken börjar dramatiskt med att Torsten hamnar mitt i ett rån av en guldbutik. Själv är han endast där för att köpa ett smycke till sin sambo och han märker ingenting av vad som händer runt omkring honom. Därför vill det sig inte bättre än att han måste leda den följande polisutredningen i någon annan riktning, bort från den ”tjocke man på cykel” (det vill säga han själv), som många vittnen berättat om att de sett på platsen och som därför är högintressant i utredningen. Plötsligt skakas dock staden av ett grovt brott som flyttar fokus från guldrånet: en polis har blivit mördad i sitt hem. För Torsten kunde det inte komma mer lägligt och han ser också framför sig hur han kommer att lösa brottet och få glänsa i mediernas rapporteringar. Det blir dock inte så enkelt som han kanske hade trott. De spår han får upp leder inte spikrakt till någon gärningsman. Dessutom blir han plötsligt varse att de stora omorganiseringarna inom polismyndigheten också kan komma att påverka honom själv. Plötsligt sitter han inte alls säkert på sin position längre och det blir än mer viktigt att nå ett genombrott i utredningen.

Det blir verkligen dråpligt när Torsten kämpar för att lösa de situationer som dyker upp. Det går nästan aldrig som han hade tänkt sig och han har också en förmåga att ständigt söka sig mot fikapauser snarare än att kavla upp ärmarna och göra vad som krävs för att få jobbet gjort. Märkligt nog är Torsten, trots hans enorma lathet, totala brist på självinsikt och makalösa förmåga att alltid skylla ifrån sig, en person som är lätt att tycka om. Han vill trots allt väl, även om det sällan går som han trott, och boken är skriven med mycket värme, humor och med finurliga formuleringar. Det är en riktigt rolig bok, som fick mig att dra på munnen många gånger. Dessutom blir det såklart spännande, inte minst eftersom boken är mer feelgood & humor än en typisk deckare. Boken följer helt enkelt inte de trista och uttjatade standardformulären som så många deckare följer och eftersom boken har lite mer humor och distans än vad deckare brukar ha, så finns det också utrymme för lite knäppa och oväntade vändningar.

Jag tyckte riktigt mycket om den här boken. En riktigt avkopplande och rolig bok!

Citerat ur Klara, färdiga, dö!

”Tillbaka på rummet lutade sig Torsten över bunten med förhörsprotokoll som Majsan skrivit ut. Här fanns vittnenas samlade intryck av hans person.

Reslig, läste han. Visst.

Välklädd. Utan tvekan.

Medelålders. Det kunde han inte heller förneka.

Galen blick. Herregud. Hade de aldrig sett en stressad människa tidigare?

Fetlagd? Han sköt ifrån sig pappersbunten med en fnysning. Idioter!”

Klara, färdiga, dö! av Lars Forsberg

Klara, färdiga, dö!

Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Forum), 2015 (den här pocketutgåvan, Månpocket).
Antal sidor: 361.
Läs även: Den första boken om ”T-Rex”: Rör inte mitt mord!.
ISBN: 978-91-37-14380-4, 978-91-7503-519-2.
Andras röster: Blandad konfekt, Johannas deckarhörna.

Lars Forsberg

Lars Forsberg (född 1968) är en svensk polis och författare. Han debuterade som romanförfattare år 2014 med deckaren Rör inte mitt mord!, som är den första boken om polisen Torsten ”T-Rex” Rexelius. Den andra delen, Klara, färdiga, dö!, kom året därpå. Forsberg har en hemsida.

Förlagets beskrivning

”De flesta måste kämpa för att lyckas här i livet – men för vissa kommer framgången naturligt. Kommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius har alltid sett sig som den självklara vinnaren. Men plötsligt har det börjat blåsa på toppen.

På jobbet är allting upp och ner. Polismyndigheten byggs om och inte ens Torsten sitter längre säkert. Saken blir inte bättre när han klampar rakt in i ett pågående brott och själv blir utpekad som gärningsman.

Lika illa är det på hemmaplan där Torsten ständigt måste bevisa sin duglighet för sambon Ulla och hennes fina vänner. Dessutom har hans växande midjemått av någon anledning blivit ett samtalsämne.

Lyckligtvis inträffar ett brutalt mord när Torsten som bäst behöver det. Äntligen får han demonstrera sin skicklighet och bevisa att han fortfarande är rätt man på rätt plats. Och när kollegan Johannes drabbas av kärleksproblem lovar kvinnoexperten Torsten att lösa även det ”fallet”.

Dessvärre går ingenting som han tänkt sig, vare sig med mordutredningen eller med kärleken. Och magen fortsätter växa.

När Torsten inser att det är vinna eller försvinna som gäller gör han som han brukar: gasar istället för att bromsa – övertygad om att magkänslan, åtminstone den här gången, ska segra över förnuftet.

Klara, färdiga, dö! är den andra boken om den våldsamt självbelåtne kommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius. En hejdlös kriminalkomedi – men framför allt ett porträtt av en man som ständigt hittar nya sätt att tappa fotfästet.”

2018-07-24
Ytterligare 5 feelgood-favoriter

För några år sedan postade jag ett inlägg med feelgood-favoriter, men nu känner jag mig mogen att fylla på med några fler titlar. Observera att jag inte är helt säker på vad som platsar i den är genren. En hel del lättsammare böcker kan ha väldigt sorgliga stråk och på sätt och vis tycker jag att just de böckerna brukar vara bäst och mest intressanta. Här är i alla fall några tips på bladvändare som åtminstone delvis tar sig an lättsammare ämnen:

Redan i mitt förra inlägg lyfte jag fram böcker av Fredrik Backman. Han är lite av Sveriges feelgood-kung tycker jag. Ibland vinglar hans berättelser farligt nära kanten till att det sentimentala träsket, men för mig slår det aldrig över. Jag blir tvärtom riktigt glad att han lyckas skildra så många olika människor med en sådan värme. I hans böcker brukar det rymmas rika och fattiga, infödda svenskar och nyare svenskar, heteros och homos… Exemplariskt! En av mina nyare Backman-favoriter är Björnstad, om utspelar sig i en småstad där det mesta kretsar kring hockey (tack för att någon vågade skriva om en småstad utan att måla upp den som tråkig och obeboelig!). Björnstad är befolkad av precis de där olika och underbara människorna som Backman är så bra på att beskriva, och den gick rakt in i hjärtat. Och jag gillar inte ens hockey! Uppföljaren, som är minst lika bra som ettan, heter Vi mot er.

Vi mot er av Fredrik Backman

Jag har förstått att Lucy Dillon skriver böcker efter ett visst recept och har man läst några så har man läst alla – i varje bok finns det lite kärlek, lite olycka och väldigt mycket hundar. Det hindrade inte mig från att falla pladask för Hundra omistliga ting, där läsaren får följa nyseparerade Gina, som plötsligt får en greyhound på halsen. Hon har precis råkat åta sig jobbet att renovera det hus som hon och ex-maken drömde om att köpa – nu är den på väg att bli ett annat pars drömhus. Boken lyckas peta in hundliv, husrenoveringar, singelliv och tusen andra ämnen utan att det känns spretigt eller rörigt. Det enda jag kände var att jag ville vara kompis med bokens huvudperson. Och jag älskar böcker där man verkligen tycker om och bryr sig om personerna i boken!

Stora små lögner av Liane Moriarty är boken bakom den populära tv-serien Big little lies (som jag inte har sett). Det är en bok om tre kvinnor som lär känna varandra genom deras barn, som råkar gå på samma skola. En av kvinnorna lever i lyx och överflöd, en annan är ett energiknippe och glädjespridare, men under ytan döljer alla tre mörka hemligheter. Trots att det finns mycket lättsamt och kul i Stora små lögner så är det verkligt gripande att den på ett förvånansvärt seriöst sätt skildrar hur det kan vara att utsättas för våld i en nära relation. Det är verkligen en bok som lyckas vara både sorglig, rolig, varm och mysig på samma gång.

Stora små lögner av Liane Moriarty

I sanningens namn är inte Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin en bok som jag kommer att bära med mig genom livet, men jag tycker ändå att den förtjänar att lyftas fram i det här inlägget, bl.a. för att den är en av få böcker som vågar sig på att ta med stereotypa element i stil med en bokhandel och ett hittebarn – och som samtidigt lyckas ro hem det. Boken låter läsaren följa bokhandlaren Fikry genom livet och det är verkligen inte en bok som saknar sentimentala inslag. Ibland är det dock precis den typen av böcker man behöver. Till skillnad mot många andra i böcker så känns det här dessutom som en bok med värme och själ.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin

Jojo Moyes är en av de mest bästsäljande författarna i feelgood-genren. Själv är jag rätt tveksam till exempelvis Livet efter dig, som så många andra fallit för. Däremot tyckte jag riktigt mycket om Etthundra mil, som följer en ensamstående mamma på en tokig road trip på väg till en mattetävling med sin dotter. Boken är extremt förutsägbar, men det gör inte så mycket, för det är en kul resa att få följa med på och det är skönt att författarna låter huvudrollen innehas av en kvinna som har svårt att få pengarna att räcka till. Allas liv är inte så lyxiga och glammiga – och behöver inte nödvändigtvis vara det i feelgood-böcker heller.

Etthundra mil av Jojo Moyes

Har du några feelgood-favoriter?

2018-06-27
Vi mot er

Vi mot er av Fredrik Backman är den andra delen i serien Björnstad hockey, som utspelar sig i en småstad där det mesta kretsar kring hockeylaget. Det är en fantastiskt fin bok om hur sport kan ena och plocka fram det finaste i människor och en feelgoodbok att bli riktigt glad av! Betyg: 5 paintballgevär av 5.

Vi mot er av Fredrik Backman

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag gillar inte ens hockey, men jag kan ändå inte motstå Björnstad-böckerna. Det här är del två i Fredrik Backmans serie om småstaden Björnstad, ett litet samhälle där nästan allt kretsar kring ortens hockeylag. Vi mot er ska ses som en fristående uppföljare till första delen, Björnstad och den utspelar sig också månaderna efter de dramatiska händelserna som fick avsluta den föregående boken. Nu är det mesta i gungning. Lagets bästa spelare har slutat, Björnstads hockeylag är på väg mot nedläggning och osämjan med grannsamhället, Hed, tar nya proportioner. Det är inte bara i hockey som orterna konkurrerar. Som på så många andra mindre ställen armbågas det om jobb och kommunala satsningar.

Så kommer laget på fötter igen, men den här gången med en ny, kvinnlig, tränare och med en ny sponsor, som en populistisk politiker behändigt plockar fram för att använda i sitt eget fula spel för att spela ut personer mot varandra. För många i Björnstad sitter långt inne att acceptera den nya tränaren, och det kommer dessutom att bli fler fördomar att pröva. Snart kommer det nämligen ut att en av lagets skickligaste spelare, Benji, är homosexuell. De nya slagorden från Hed blir plötsligt ”bögar, horor, våldtäktsmän”.

Hat och fördomar flödar från alla möjliga håll, men det fina är att det mesta i Backmans värld går att ena och laga genom sporten. Själv har jag ingen bakgrund inom idrottsrörelsen och jag har aldrig haft något sportintresse, men jag tycker verkligen om tanken på att det genom sporten finns en arena där människor från olika bakgrunder, klasser och med olika erfarenheter i bagaget kan mötas och känna samhörighet. I den här boken sammanförs gaykillar med fullgubbar, förskolebarn med sportchefen och småkriminella med helylletjejer. Hockeytalanger hämtas från ungdomshem, från hem där folk far illa och från hem i stadens ”mindre fina” utkanter. Inget smuts behöver vara värre än att det kan putsas bort och ingen tröttsam gaphals eller gammal fiende är sämre än att hen kan ändra sig och visa sina goda sidor.

Mycket i den här boken är förutsägbart och det mesta snubblar längs den fina linjen till att bli outhärdligt sentimentalt. Och jag älskar det! Jag ser mig omkring och ser en värld där folk är självupptagna och intoleranta och där det blir mer och mer normaliserat att uttrycka rasistiska åsikter. Jag ser en värld där populism frodas, klimatfrågan håller på att gå åt helvete, folk dör på Medelhavet och där det i olika hörn av världen sitter olika dårar i närheten av sina små kärnvapenknappar. Vad är det här för jävla värld? Kanske skulle en del av lösningen finnas i att människor träffades oftare. Jag blev i alla fall genuint glad och upplyft av att läsa den här boken, där mångt och mycket faktiskt ordnar sig, tack vare hockeyn och tack vare att människorna i boken är öppna och generösa på ett sätt som människor i verkligheten sällan är. Och att de har någonstans att träffas. Jag vill gärna tro att människor kan förändras till det bättre och att hela samhällen kan veckla ut sig och bli lite mer inkluderande och trevliga ställen att vara på. I den här boken målar Backman upp precis en sådan liten drömvärld som man kan behöva föreställa sig för att bli glad och upprymd för en stund. Jag tycker fantastiskt mycket om varje liten karaktär i den här boken, även om många naturligtvis blir lite kliché, som ni kanske anar. Trots att jag själv har valt att flytta ifrån en småstad så känner jag också en stor värme inför Sveriges alla stackars små orter, där det kämpas så hårt med att få skattekronorna att räcka till både sjukhuset och förskolan och så det där himla hockeylaget.

Ja, jag kan inte annat än rekommendera den här boken, åtminstone för dig som är inställd på att läsa en härlig feelgood. Eftersom det här är en uppföljare finns det två obligatoriska frågor: 1) är den här boken bättre än den första delen? svar: den är minst lika bra i alla fall!, 2) kommer det någon mer bok i serien? ärligt talat känns det inte så, men jag hoppas!!

Vi mot er av Fredrik Backman

Vi mot er

Uppläsare: Marie Richardson.
Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Forum), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 524 (ca 15 h lyssning).
Läs även: Björnstad.
ISBN: 9789137150925, 9789176515990.
Andras röster: Feministbiblioteket, Lottens bokblogg.

Fredrik Backman

Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och filmatiseringen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.

Förlagets beskrivning

”Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Fredrik Backmans Vi mot er, den fristående uppföljaren till Björnstad, är en intensiv skildring av drabbande mänskliga relationer i en liten stad. En berättelse om lojalitet, vänskap och kärleken som utmanar allt.”

2018-02-08
5 oväntat bra böcker (del III)

Jag är en skeptisk läsare. När böcker hyllas överallt, hela tiden, så brukar jag tveka och tänka att de inte kommer att leva upp till de höga förväntningarna, men ibland har jag faktiskt ingen anledning att vara så misstänksam. Ibland är faktiskt böcker precis så bra som alla säger och ibland är böcker oväntat bra. Jag har redan bloggat om en del sådana titlar (inlägg 1 och 2), men det var något år sedan senast, så jag tänkte följa upp med 5 nya: 5 oväntat bra böcker.

När Min fantastiska väninna av Elena Ferrante kom ut i Sverige så diskuterades boken och författaren precis överallt, precis hela tiden. Jag undrade ofta om det var boken eller hemlighetsmakeriet kring pseudonymen Elena Ferrante som gjorde att alla ville diskutera och hylla den. När jag sedan läste Min fantastiska väninna så tyckte jag att den var ”helt okej”, men ärligt talat så var den inte så mycket mer än så. Boken är första delen i en kvartett där läsaren får följa vännerna Elena och Lila genom livet i Neapel (och en del andra platser i Italien) och visst var det fint skrivet och en intressant bok, men Min fantastiska väninna kändes också lite väl lång. Sedan fortsatte jag ändå att läsa de senare delarna i serien och oj vad berättelsen växte. Det kändes faktiskt riktigt sorgligt att lägga den avslutande delen, Det förlorade barnet, åt sidan. Det blev rent av tomt att inte ha Lila och Elena i närheten något mer.

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Hemmet av Mats Strandberg blev en snackis när den kom ut och det kändes som att precis alla läste denna den här skräckromanen, som utspelar sig på en så oväntad plats som ett äldreboende. Jag var lite orolig för att det skulle kännas töntigt med en skräckberättelse förlagd till en sådan miljö, men jag hade fel! Författaren har verkligen fått ihop det och vid sidan om själva spänningsromanen så är det också en väldigt fin bok om demens och om att vara anhörig.

Hemmet av Mats Strandberg

Fördomarna brukar flöda friskt när jag är på väg att sätta tänderna i en nobelprisbelönad bok. Det finns mer än en nobelpristagare som gjort sig skyldig till böcker som flyger flera meter över huvudet på mig. När jag hörde flummiga beskrivningar om Svetlana Aleksijevitjs dokumentärromaner med ”mångstämmiga röster” så kände jag mig rätt matt. Det lät verkligen komplicerat och svårt. Jag hade dock helt fel! Bön för Tjernobyl gick rakt in i hjärtat och är ett av de mest drabbande verk jag har läst. Jag fullkomligt älskar den här boken och vill läsa mer!

Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

Feelgoodböcker brukar inte imponera på mig. I den genren finns det allt för många fällor att falla i och många böcker känns väldigt ”mallade” och töntiga. En positiv överraskning från förra året var Hundra omistliga ting av Lucy Dillon. Det är den första och hittills enda boken som jag har läst av henne och jag har förstått att hon hör till de författare som har ”knäckt koden” och hittat ett fungerande recept som hon upprepar i roman efter roman. Dillon skriver alltså feelgoodböcker om kärlek och trassel – och hundar. Jag kanske inte skulle ha älskat den här boken om den var den tredje Dillon-romanen jag läste på rad, men när jag läste Hundra omistliga ting så blev jag i alla fall genuint glad. Den innehöll så himla mycket fint, inte minst karaktärer att vilja vara kompis med. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken!

Uppföljare är svårt. Jag läste och bokcirklade Projekt Rosie av Graeme Simsion och vi var många som tyckte väldigt mycket om den här annorlunda kärleksberättelsen där huvudrollsinnehavaren är en person som, helt okommenterat, har en del typiska autistiska drag och som med sin speciella syn på livet börjar att söka efter en livskamrat. Jag behöver kanske inte göra en spoilervarning när jag säger att han hittade en partner till slut. Så kom uppföljaren: Rosieeffekten. Skulle det bli upprepande? Ointressant? Skulle det bli en bok om oproblematisk förälskelse och olidligt mycket ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Nä, författaren lyckades faktiskt följa upp med en bok där allting faktiskt inte fungerar helt smärtfritt. Humorn och värmen kändes igen i bok nummer 2, men här fanns också nya vinklar och en ny berättelse. Så bra!

Rosieeffekten av Graeme Simsion

2017-11-12
Saker som bara händer i böcker… Det här med boklådor, caféer & feelgood

Det finns en del teman som tenderar att återkomma i feelgoodböcker. Kanske har du någon gång läst en feelgoodbok som utspelar sig i en bokhandel eller på ett café..? Jag började nästan skratta för några veckor sedan när jag lyssnade på Förlagspoddens avsnitt där Kristoffer Lind och Lasse Winkler intervjuar förläggaren Pia Printz, som driver förlaget Printz Publishing med inriktning på underhållningslitteratur. Där berättar hon bland annat att de gett ut boken Strandcaféet, som har en framsida som Printz beskriver som ”härligt, nästan inställsamt […] ett väldigt lockande, karamelligt omslag”. Tydligen hade förlaget råkat skicka dubbel leverans med böcker till en bokklubb och när Printz ringer och frågar om bokklubben vill att de ska ta tillbaka böcker så får hon till svar: ”Nej, nej, det behöver du inte. Alltså, jag har ju inte läst den eller så, men med den här titeln och det här omslaget kommer den ju sälja hur mycket som helst.”.

Strandcaféet av Lucy Diamond

Behöver böcker ens innehålla något om de levereras med ett karamelligt omslag och har en titel som avslöjar att de utspelar sig på ett café eller en bokhandel? Jag har inget svar på detta, men det är något speciellt med en här gruppen av böcker, kan man väl säga. Folk älskar att läsa dem!

När det gäller just caféböcker har jag inte plöjt så många, så jag lämnar dem åt sidan. Bokhandelsböckerna har jag lite större erfarenhet av. Och ja, jag förstår att böcker och boklådor kan tänkas vara mysiga grejer att skriva om i en feelgoodbok. Finns det någon minsta gemensam nämnare hos alla läsare av feelgoodböcker så är det väl att de tycker om att läsa böcker. Kanske är det dessutom många som också drömmer om att ha en egen liten bokhandel (eller ett café). Jag förstår att just detta är tacksamma miljöer att lyfta till framsidan och bokens titel.

Jag har ingenting emot det här, egentligen, men visst känns det väl lite sökt?! Och varför är de här bokhandlarna (och caféerna, antar jag) så oproblematiskt mysiga och härliga att hålla igång? Det finns inga bokhandelsfeelgoodböcker där ägaren sliter sitt hår över redovisningar, försöker att förstå hur hen ska göra sig av med alla böcker som hamnat på lagret eller oroar sig över att Amazon snart kommer till Sverige och börjar leverera böcker till alla och envar med hjälp av drönare. Dålig lönsamhet, mördande konkurrens från näthandelsjättar och långa arbetsdagar är ingenting som avhandlas i bokhandelsfeelgoodböcker. Och det ska vi såklart vara glada över, för de vore ju inte feelgoodböcker annars..!

Det känns bara så verklighetsfrånvänt allting. I feelgoodböcker kan kvinnor smälla upp ett blomstrande antikvariat i amerikansk glesbygd utan problem (Läsarna i Broken Wheel rekommenderar) eller kasta loss med sin flytande bokhandel och använda böcker som betalmedel på resan (Den lilla bokhandeln i Paris). Känns det trovärdigt? Den lilla bokhandeln i Paris råkar dessutom bara vagt ha något med bokhandel att göra och är främst en bok om en resa till Provence. Där har man valt att lyfta in buzz-ordet ”bokhandel” i titeln till den svenska översättningen. För att sälja. Det är det som känns så tråkigt för mig. Jag vill inte känna mig som ett lurat byte när jag läser och känna mig som någon som går på enkla tricks med karamellframsidor och mysiga titlar.

För mig har det slagit över. Även om jag i princip tycker att det är mysigt med böcker som utspelar sig i bokhandlar så har jag nu noll lust att läsa t.ex. Jenny Colgans böcker. Hon har gått varvet runt och har, efter 3 romaner om ”det lilla bageriet på strandpromenaden” skrivit en fjärde bok om ”den lilla bokhandeln runt hörnet”. De säljer garanterat som smör allihop. Framsidorna säger allt… 🙂 Och det är tydligen framsidan man köper. 😉

2017-11-08
Livet enligt Fikry

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en feelgoodberättelse där läsaren får följa bokhandelsägaren Fikry, en vresig man som tinar upp när han plötsligt får en dotter. Betyg: 4 formklippta buskar av 5.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en feelgoodroman, som på sina dryga 260 sidor lyckas pricka in en hel del typiska och ofta förekommande inslag den här typen av böcker: mysig bokhandel, vresig gubbe som tinar upp av ett hittebarn, vänskap, kärlek – och lite sorg, sjukdom och elände som balanserar upp.

I centrum står Fikry, en bokhandelsägare som har förlorat sin (gravida) fru och som dessutom har blivit bestulen på en extremt dyrbar utgåva av en Poe-diktsamling. Bokhandeln, belägen på en gullig ö på den amerikanska östkusten, lockar inte tillräckligt med kunder. Livet är inte på topp, helt enkelt, och när Fikry får besök av en säljare, från ett av de förlag som han säljer åt, så är han inte direkt ett charmtroll. Med tiden kommer dock Fikry och Amelia, som försäljaren heter, ändå att bli vänner. Vad som är lite av en utlösande faktor till att Fikry blir mindre vresig, och därmed lite lättare att lära känna, är att han plötsligt får ett barn att ta hand om. En kvinna lämnar sin lilla dotter, Maya, i Fikrys bokhandel och försvinner sedan för gott. Fikry kommer att adoptera barnet. Som läsare får man följa Fikry genom livet och se hur han blommar ut genom Maya och Amelia. Mycket, eller det mesta faktiskt, är helt förutsägbart. Efter att ha läst en hel del förskräcklig litteratur inom genren bokhandelsfeelgood så har jag dessutom utvecklat en misstänksamhet mot böcker som utspelar sig i boklådor. Det känns både sökt och fånigt att förlägga en feelgoodberättelse i en miljö som så uppenbart flirtar med just läsare och jag gillar inte när feelgoodböcker blir mallade och insmickrande.

Med det sagt så kan jag säga att det här är en av få böcker som ror hem det. Jag vet inte vad det är som gör att Livet enligt Fikry upplevs som så fräsch och härlig jämfört med usla böcker som exempelvis Den lilla bokhandeln i Paris eller Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, men det är någonting som gör att den här boken, trots all sentimentalitet, faktiskt känns äkta på ett sätt som många andra böcker i genren inte gör. Livet enligt Fikry är en bok med en genuin värme och trots att boken i mångt och mycket följer ett lyckat recept för lättsam underhållningslitteratur, så känns den inte sådär själlöst komponerad som en hel del andra böcker. Det märks att författaren verkligen tycker om sina karaktärer och älskar att berätta om dem. Som läsare rycks man med och engagerar sig och vill att det ska gå bra för karaktärerna, som verkar så himla fina och goda. Ibland är det precis den här typen av värmande och mysiga böcker man behöver! Måhända är jag extra positivt inställd efter att nyligt ha läst bottennappet Den lilla bokhandeln i Paris, men strunt i det! Jag vill tro att många verkligen kan hitta lite läsnjutning i den här boken.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin

Om Gabrielle Zevin och om Livet enligt Fikry

Gabrielle Zevin (född 1977) är en amerikansk författare och manusförfattare. Hon debuterade 2005 med romanen Elsewhere (Någon annanstans) och är kanske mest känd för sin internationella bestseller The collected works of A.J. Fikry (Livet enligt Fikry), som kom på svenska 2015. Gabrielle Zevin twittrar under @gabriellezevin, instagrammar under @gabriellezevin, finns på Goodreads, har en officiell hemsida och en Facebooksida.

Originalets titel: The collected works of A.J. Fikry.
Översättare: Marianne Mattsson.
Uppläsare: Louise Raeder.
Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Forum), 2016 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 268 (ca 7 h lyssning).
ISBN: 978-91-37-14138-1, 9789176512517.
Andras röster: Beas bokhylla, Carolina läser, Johannas deckarhörna.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Livet har inte blivit som Fikry hade tänkt sig. Hans gravida fru har dött, hans bokhandel går sämre än någonsin och dessutom har någon stulit hans mest sällsynta och värdefulla bok, originalutgåvan av Edgar Allan Poes diktsamling ”Tamerlane”. I skotskrutig badrock och löparskor ger han sig iväg till polisstationen för att anmäla stölden. Men egentligen bryr han sig inte om förlusten, inte ens böckerna ger honom någon glädje längre och han isolerar sig på ön där han bor. Tills han en dag får en udda leverans som vänder upp och ner på hans tillvaro.

Inte bara Amelia som regelbundet kommer på besök för att sälja in böcker noterar förändringen hos den annars så vresige bokhandlaren. Det är uppenbart för alla att hans liv har fått ny mening.

En rolig, bitsk och tänkvärd berättelse om att få en andra chans, om kärleken till böcker och kärlek mellan människor.”

2017-10-16
Den lilla bokhandeln i Paris

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George är en löjlig och pretentiös feelgoodroman om en man som kastar loss med sin flytande bokhandel för att åka till Provence och gråta över en älskarinna som han hade för flera decennier sedan. Betyg: 1 svag hittekatt av 5.

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Jean Perdu har inrett en husbåt till en flytande bokhandel och där säljer han böcker som om de vore mediciner. Han är mån om att varje besökare ska få precis rätt bok för deras tillstånd, om det nu är något trösterikt eller uppiggande eller något helt annat som de behöver. Resten av livet fördriver han i sin ensamhet i sin lägenhet. För flera decennier sedan hade han en affär med en gift kvinna, som sedan lämnade honom till förmån för sin make i Provence. Han sörjer fortfarande denna älskarinna och har till och med låtit permanent stänga för ett av rummen i lägenheten eftersom han tycker att det påminner för mycket om henne.

En dag slår han sig dock lös från sin inrutade tillvaro. På ett impulsivt sätt reser han iväg med sin bokhandel och med på resan råkar han få med sig en bästsäljande författare med skrivkramp. Tillsammans ger de sig iväg på en resa mot Provence, platsen som fortfarande påminner Perdu väldigt starkt om sin före detta för 20 år sedan.

Jag har extremt svårt för den här typen av berättelser. Det finns en kollektiv överenskommelse om att man ska tycka att den här typen av beteenden är extremt fina och romantiska. Själv tycker jag endast att det är sorgligt att kasta bort sitt liv genom att älta och sörja något så meningslöst som ett gammalt ligg. Om någon i min omgivning fastnade i en sådan här hopplös situation skulle jag göra vad jag kunde för att förmå personen att söka professionell hjälp. Det har gått alldeles för långt om det hinner gå decennier utan att en person kan gå vidare från en sprucken relation. För mig blir inte sådana här böcker berättelser om kärlek utan berättelser om psykisk ohälsa och då blir det också direkt löjligt när ämnet viftas bort.

Det här är ju dock mest mitt tycke och smak. Jag är fullt medveten om att de flesta faktiskt tycker att det är superhärligt och vackert att vänta hela livet på någon gammal ungdomskärlek etc. etc. Det finns dock annat som skaver med den här romanen. Det jag har allra svårast för är språket. Författaren har vecklat in berättelsen något alldeles otroligt i omständliga beskrivningar. Det märks att hon har funderat väldigt mycket på bokens teman och att hon verkligen älskar huvudpersonerna i sin bok. Boken är totalt överlastad med ”fina ord” och ”poetiska uttryck” som tyvärr gör att allting blir ofrivilligt komiskt. Pekoral och pretentiös är några ord som kommer över mig när jag tänker på den här boken. Det är så mycket floskler och tomma, ”fina”, ord i den här boken att det är helt otroligt. Sexscenerna är helt olidliga, men boken är över lag otroligt svår att komma in i eftersom den är så komisk, helt bortom författarens intentioner.

Inte ens att boken till stor del utspelar sig i en bokhandel kan lyfta den här oerhört tjatiga och ointressanta berättelsen. Det här är faktiskt det tommaste jag läst på länge, trots att författaren verkligen slår knut på sig själv för att försöka vrida på tårkanalerna genom att skriva fram ”starka” scener. Det enda jag gillar med den här boken är faktiskt framsidan, resten är svagt, väldigt svagt.

Citerat ur Den lilla bokhandeln i Paris

”Perdu saknade Manons kropp. Han saknade handen som hon i sömnen brukade stoppa in under honom. Han saknade hennes andetag, hennes barnsliga gnällande varje morgon när han väckte henne alldeles för tidigt, alltid för tidigt, hur sent det än var.

Hennes ögon som såg så kärleksfullt på honom, de mjuka, kortklippta lockarna som kittlade hans hals – allt detta saknade han så mycket att hans kropp vred sig i kramper när han lagt sig i den tomma sängen. Han saknade henne varenda dag, så fort han vaknade.

Han avskydde att vakna till ett liv utan henne.

Det första han slog sönder var sängen, sedan bokhyllan och fotpallen; han skar sönder mattorna, brände upp tavlorna, förstörde hela rummet. Han gav bort kläderna, alla skivorna.

Han behöll bara böcker som han läst högt ur för henne. Varje kväll läste han högt – dikter, scener, kapitel, spalter, korta fragment ur biografier och faktaböcker, Bönbok för barn, allt för att hon skulle kunna somna i en värld som var så karg och skrämmande, i den kyliga Norden med alla dess frusna nordbor.”

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Om Nina George och Den lilla bokhandeln i Paris

Nina George (född 1973) är en tysk journalist och författare. Hon har skrivit en lång rad romaner och noveller under sitt eget namn eller under något av hennes alias, bl.a. Jean Bagnol, som är den pseudonym hon använder för sina kriminalromaner som utspelar sig i Provence. Den enda av hennes böcker som finns översatt till svenska är Den lilla bokhandeln i Paris (Das lavendelzimmer) som kom på svenska 2016. Nina George har en hemsida och en Facebooksida.

Originalets titel: Das lavendelzimmer (tyska).
Översättare: Ulrika Junker Miranda.
Utgivningsår: 2013 (första tyska utgåvan, 2013), 2016 (första svenska utgåvan, Bazar).
Antal sidor: 317.
ISBN: 9789170283901.
Andras röster: Beas bokhylla, Bokföring enligt Monika, Bokmalen, Bokstugan, Västmanländskans bokblogg.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”En magisk roman för alla dem som tror att ordets kraft kan läka ett brustet hjärta!

Monsieur Perdu kan ordinera den perfekta boken för ett brustet hjärta. Men kan han kurera sitt eget?

Monsieur Perdu kallar sig för litterär apotekare. Från sin flytande bokhandel belägen på en pråm på floden Seine ordinerar han romaner för alla livets motgångar. Genom att använda sin intuition finner han exakt den bok läsaren behöver, och reparerar på detta sätt både brustna själar och hjärtan. Den enda han inte verkar kunna kurera genom litteraturen är sig själv; han lider fortfarande i kval efter att hans livs stora kärlek försvann. Bakom sig lämnade hon endast ett brev, som han aldrig öppnade.

Efter att Perdu slutligen förmått sig att läsa brevet lättar han ankar och ger sig av på en resa till södra Frankrike i hopp om att komma över sin förlust och få ett avslut på historien. Med sig har han en storsäljande författare med skrivkramp samt en (kärlekskrank italiensk kock, och längs Frankrikes floder reser Perdu, delar ut sin visdom och sina böcker, och visar hur den litterära världen kan ta den mänskliga själen på en resa för att hela sig själv.

Den lilla bokhandeln i Paris är en internationell bästsäljare, fylld med värme och äventyr, och tillägnad alla dem som tror att sagornas kraft kan förändra människors liv.”

2017-08-23
Lagerrensning

Samarbete med Rabble.

Jag har just nu ett samarbete med Rabble! Om ni inte känner till Rabble så är det alltså en webbsida och en app som samlar kampanjer och rabatter. Det tycker jag är en smart grej! För att hitta bra kampanjer och erbjudanden behöver man ofta prenumerera på en massa nyhetsbrev och de tenderar att spränga inkorgen till slut. Då är det lättare att använda Rabble, faktiskt. Just nu finns det t.ex. flera kampanjer hos Bokus och Adlibris.

Till exempel har Bokus lagerrensning med bra pris på bl.a. en av förra årets finaste feelgoodböcker: Stora små lögner av Liane Moriarty. Jag hade inte så höga förväntningar när jag började läsa den, för jag hade tidigare läst Öppnas i händelse av min död, av samma författare, och fastande inte riktigt för den. Vilken tur att jag gav Moriarty en till chans! Stora små lögner är faktiskt otroligt fin, kanske för att den inte bara handlar om kärlek & vänskap, som så många andra feelgoodböcker, utan för att den även är mörk och sorglig och tar upp tuffa ämnen som mobbing och våld i nära relationer. Har du HBO kanske du förresten har sett tv-serien Big little lies? Den är baserad på den här boken! Jag är överraskad över att Bokus redan rensar ut den här romanen från lagret, men det är ju bra för den som gärna vill skaffa sig en inbunden utgåva av den. 🙂

Stora små lögner av Liane Moriarty

När jag scrollade omkring bland lagerrensningsböckerna så måste jag också nämna Rock art in Sápmi! Jag blev verkligen överraskad när jag såg den. Det är alltså en bok som tillkom i ett projekt i min hemstad, Umeå, när Umeå var kulturhuvudstad 2014. Utställningen med samma namn, som öppnade på Västerbottens museum samma år, är fortfarande öppen för den som är intresserad av att lära sig mer om hällbilder i Sápmi. Nu säljs alltså boken till ett kraftigt rabatterat pris. Är du en av alla som har varit på bio och sett Sameblod den senaste tiden så kanske du också har blivit påmind om den rika kultur som finns i Sápmi. Kanske kan då fornhistoria från Sápmi också känns lite spännande. Jag känner så i alla fal! Jag är också svag för stora, bildrika böcker som gärna får ligga framme – vi har till och med en egen bokhylla för just den här typen av böcker – och jag är därför riktigt sugen på att köpa Rock art in Sápmi själv.

Rock art in Sápmi

Det här inlägget är ett samarbete med Rabble.

2017-04-25
Böcker jag dömer efter framsidan: Chicklit

I min lilla serie om böcker jag dömer efter framsidan så har turen kommit til böcker som riktar sig till en 30-någontingtjej: chicklit, feelgood, kärleksromaner…

Alltså, jag är 30 år och jag är lite av en allätare när det kommer till böcker, men jag avskyr att bli skriven på näsan. Jag gillar pigga och glada färger (helst rosa, ärligt talat) så man kan ju tänka sig att de här typiska chick lit-romanerna och feel good-böckerna, som så ofta pryds med omslag i just dessa färger, borde älskas av mig. Men nej. Bara för att jag är en tjej som älskar att cykla omkring, klä mig i gulliga klänningar (ibland i alla fall), dansa, gulla med en hund, dricka ett glas bubbel etc. etc. så vill jag inte framstå som så enkel att jag läser böcker som marknadsförs med just sådana här grejer på framsidan. Nä. Det känns för enkelt, för billigt, för ytligt. Sorry.

Ja, det är ju i och för sig troligt att jag läser en del av de här böckerna ändå. Men visst har de ganska tråkiga och förutsägbara framsidor ändå?!

2017-04-10