I år har jag läst en hel del och som vanligt är det överraskande att upptäcka hur många böcker som har hunnit glömmas bort under året. Även sådana som jag gav riktigt höga betyg när det begav sig kan såhär i slutet av året kännas lite medelbra såhär i backspegeln. Bland årets utlästa böcker blandas feelgood och klassiker, deckare och faktaböcker, romaner och noveller. Ur detta har jag gjort mitt bästa för att vaska fram årets favoriter. Här kommer alltså min topp tio för 2020. Som vanligt är det alltså favoriter från årets läsning och böckerna är inte nödvändigtvis utgivna under 2020.
10. Granen av H.C. Andersen
Granen är en underbar liten novell av H.C. Andersen. Huvudpersonen är en gran som alltid verkar längta till något annat. En sorglig och fin berättelse om att glädjas åt det man har.
Granen av H.C. Andersen
9. Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en tegelsten och en otroligt fängslande roman som sjukt nog blev utläst bara dagarna innan coronaviruset kom till Sverige. I boken lamslås världen av en ny influensa – en pandemi som bryter ut och skördar offer efter offer. Nu vet jag inte om jag skulle tycka att det var speciellt härligt att läsa Holsts roman, men då var den en riktig bladvändare, en bok med ett sällsynt driv och högt tempo som höll över alla de närmare 850 sidorna.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
8. Lyktsken av Michael Ondaatje
Lyktsken av Michael Ondaatje är en annan riktigt spännande bok – och ändå är det allt annat än en actionfylld historia. Här är huvudpersonen en man som tänker tillbaka på sin barndom, sina (förvanskade?) minnen och familjehemligheter. Författaren är verkligen en skicklig berättare. Lyktsken är en otroligt fin berättelse om att förstå sig själv genom att återvända till minnen från barndomen och se dem i ett nytt ljus.
Lyktsken av Michael Ondaatje
7. Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en underbar kortroman om en ultrarik familj som på grund av pengarna blivit helt dysfunktionell och byggt upp ett eget litet universum med skeva värderingar och tveksam moral. Jag läste den först som en dråplig komedi, men det är helt klart en roman som också rymmer en hel del skärpa. En otroligt annorlunda, och bra, bok om pengars makt: pengar som kan vara vägen till frihet, men som också kan bli ett fängelse.
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
6. Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla är en drygt 800 sidor lång diktsamling om den värmländska byn Osebol. En stor del av byns invånare medverkar i boken. Det är en underbar berättelse om några livsöden och om ett samhälle som monteras ned bit för bit. Jag har alltid varit svag för berättelser av och om ”vanliga” människor. Det är så många kändisar som tar och ges utrymme, men var och en av oss bär på spännande historier som många gånger kan vara långt mer intressanta än kändisskvaller. Osebol är så fin! En bok som rymmer så många berättelser.
Osebol av Marit Kapla
5. Gift av Tove Ditlevsen
Okej, jag kan inte säkert veta, eftersom jag har exakt 0 egen erfarenhet, men Gift av Tove Ditlevsenkänns i alla fall som den enda berättelsen som verkligen har fått mig att förstå vad ett narkotikaberoende kan innebära. I den här självbiografiska romanen berättar Ditlevsen om hur hennes liv tog en helt ny vändning sedan en tidigare flört, tillika läkare, hjälper henne att utföra en abort (något som var olagligt i Danmark på den tiden). Vid ingreppet får Ditlevsen opioiden petidin – och från det ögonblicket är det petidinet som styr Ditlevsens liv. En helt otrolig bok, utlämnande och berörande. Vilket liv! Vilken resa!
Gift av Tove Ditlevsen
4. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton då bokens huvudperson, María, oväntat blir lämnad av sin man och plötsligt står ensam med deras två tvillingar, 2,5 år gamla. Exmaken tänker inleda det nya året med att komma ut ur garderoben och flytta ihop med den man han av allt att döma har haft en affär med under lång tid. Minnen från äktenskapet rullas upp, blandas med oron över barnen – den försigkomna flickan och den oerhört försiktiga pojken – och livskrisen är ett faktum. Allt utspelar sig dock mellan raderna medan María lagar mat, renoverar hemmet och håller ett vansinnigt tempo i största allmänhet. Jag älskade sättet författaren byggt upp det hela. En speciell bok!
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
3. Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Patrik Lundberg höll ett fantastiskt sommarprat i år och i Fjärilsvägen får berättelsen en fördjupning. Här berättar Lundberg, sakligt och lugnt, om hans mammas (alldeles för korta) liv. Det är en brännande och berörande bok om klass och samhällsklyftor. Det var också en bok som fick mig själv att fundera mycket över mitt eget liv och resa. Fjärilsvägen hör till den där lilla samlingen av böcker som verkligen kan beröra på djupet.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
2. Kungariket av Jo Nesbø
Kungariket av Jo Nesbø är en spänningsroman som nästan inte går att lägga ifrån sig. Boken kretsar kring två bröder i en norsk avfolkningsbygd. Den ena brodern har aldrig lämnat barndomshemmet, den andre har precis återvänt efter många år utomland och har nu högt flygande planer kring hur byn ska få sig ett lyft och allas utägor öka i värde. Undan för undan visar det sig dock att det finns massor av familjehemligheter och att i stort sett ingen i boken är riktigt den man först tror. Det här är en ren underhållningsroman och bland alla stora läsupplevelser i år vet jag nästan inte själv varför jag placerat den på plats två. Men faktum är att jag verkligen gillade den här boken! Kungariket är skickligt skriven, har ett fantastiskt flyt och den råkade vara precis den spänningsroman jag behövde läsa i höstas.
Kungariket av Jo Nesbø
1. Samlade verk av Lydia Sandgren
Tänk att det går att debutera med en roman som Samlade verk av Lydia Sandgren! Det här är en underbar, mångbottnad och rolig berättelse om vänskap, skapande och familjehemligheter. Läsaren får följa den medelålders förläggaren Martin, hans (halv)vuxna barn, hans bohemiske barndomsvän (som slutat svara i telefonen) och hans sedan länge försvunna fru, som trots att hon inte har en egen röst i berättelsen är högst levande hos dem alla. Jag älskade den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den fina skildringen av det omöjliga, men samtidigt livsnödvändiga, skapandet. Bland mycket annat. Fantastisk!
I december har jag varje söndag njutit av Stunder i advent, fyra noveller och passande te i en tjusig ask. En mycket trevlig adventskalender! Här kommer några ord om novellerna som nu är utlästa. Snart är det jul, hör ni!
Granen av H.C. Andersen
Granen är en riktig julklassiker av H.C. Andersen och en novell jag faktiskt har läst som barn. Det var mycket fint att få återvända till den, särskilt eftersom jag minns den så väl! Här är det en gran som har huvudrollen, en liten gran som på något sätt alltid längtar bort. När det blir jultid och han har vuxit sig lite större blir det plötsligt hans tur att få testa något annat i sitt granliv. Han hamnar i en vacker sal, blir uppklädd på finaste vis och står i centrum. Sedan tar julen slut. Ja, ni förstår att det inte kan sluta helt lyckligt. Det är ingen komplicerad berättelse, men jag gillar det. Det här är en mycket fin liten berättelse om att glädjas åt det man har. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. En av mina favoritjullåtar är förresten Nat ”King” ColesHappiest Christmas Tree, men den är tyvärr aldrig lika festlig när man påminner sig om den här novellen. 😉
PS: Utan att på något sätt vara smaksatt av gran, så doftade det medföljande teet verkligen gran. Julmys!
Betyg: 5 förgyllda äpplen av 5.
Dansk titel: Grantræet. Översättare: Carl Johan Backman, August Strindberg. Förlag: Novellix (2020). ISBN: 978-91-7589-491-1.
Ett dystert julminne & Om vintern i de stora skogarna av Dan Anderson
I den här lilla volymen ryms två korta berättelser av Dan Andersson. Här är det dock ingen idyll och idel lycka. Ett dystert julminne är precis vad det låter som – en sorglig historia. I det här fallet handlar berättelsen om en ödesdiger färd till julottan. Om vintern i de stora skogarna är en sorglig berättelse om en mans död en kall vinterdag innan jul, ett ledsamt öde för en man som alltid varit oerhört generös och som ändå belönats med stora sorger. Samtidigt är det en novell om att alla liv tar slut någon gång och att somliga åtminstone får dö i frid. Det är dock lite extra hjärtskärande att läsa just Dan Anderssons text om döden. Han var endast 32 år gammal när han dog i en förgiftningsolycka.
Betyg: 4 kolare av 5.
Förlag: Novellix (2020). ISBN: 978-91-7589-489-8.
Tomten på Töreby av Selma Lagerlöf
Tomten på Töreby av Selma Lagerlöf är en typisk Selma Lagerlöf-novell och det är naturligtvis 100% positivt! Det är Värmland. Det är en berättelse ”som torde ha tilldragit sig för omkring tvåhundra år sedan”. Det är en stor gård (med tillhörande Gamle-far, hustomten). Det är en stormig natt. Och slarvern till husbonde är, till tjänstefolkets förtvivlan, på väg att spela bort precis hela gården på tärningsspel. Här finns många av de ingredienser man vill ha i en novell av Selma Lagerlöf. En riktigt bra novell!
Betyg: 4+ ridhästar av 5.
Förlag: Novellix (2020). ISBN: 978-91-7589-490-4.
Lille Viggs äventyr på julafton av Viktor Rydberg
Lille Viggs äventyr på julafton av Viktor Rydberg är en riktig julklassiker, som säkerligen många lite äldre har hört otaliga gånger eftersom den tydligen brukade sändas i radio på julaftnarna på 50-talet. Det är lätt att förstå varför den här berättelsen gått rakt in i hjärtat hos många. Novellen handlar om den fattige pojken Vigg som en julafton blir upplockad av julvätten, som tar honom med till andra fattiga stugor, liksom till prästgården och slott och herrgårdar. Det är dags att dela ut julklappar – det som var och en behöver och det var och en har gjort sig förtjänt av. Kommer någonting att gå till Vigg själv? En typiskt julig berättelse om godhet och tacksamhet.
Swede hollow är en verkligt berörande och tankeväckande bok om tillvaron för en del av de som lämnade Sverige för Amerika vid det förra sekelskiftet. Betyg: 4+ bromsare av 5.
Swede hollow av Ola Larsmo är en roman som utspelar sig i den istidsspricka som idag är en liten park i St Paul, Minnesota. Vid 1800-talets slut och 1900-talets början var området kvarter för fattiga invandrare som kommit till Amerika från Irland, Italien, men kanske framför allt Sverige, vilket fick området att kallas för ”Svenska dalen”, Swede hollow.
Boken följer några svenskar som utvandrar från Sverige – på grund av fattigdom, på grund av försök att undkomma fängelsestraff eller på grund av andra orsaker. Utan just någonting hamnar de i sitt nya land, där villkoren är tuffa och jobben få.
Gustav och Anna slår sig ned i New York med sina tre barn. Gustav har jobbat på skofabrik, men får ingen lycka i sitt jobbsökande i New York. När vintern kommer tvingas de ge upp och lämnar storstaden för Swede hollow, där bekanta från båtöverfarten redan har slagit sig ned. Här finns tomma ruckel lediga för den som vill flytta in. Jobb är det dåligt med, men det går att få uselt betalda påhugg vid järnvägen, ett jobb som är både smutsigt, tungt och livsfarligt. Här börjar deras nya liv i Amerika.
Ola Larsmo har skrivit en verkligt berörande bok om det hårda liv och den enorma fattigdom som många utvandrade svenskar hamnade i sedan de utvandrat från Sverige vid det förra sekelskiftet. Det är inte så vansinnigt länge sedan, men levnadsstandarden var enormt dålig jämfört med idag. Det är svårt att helt ta till sig.
När den här boken kom ut första gången fick den mycket uppmärksamhet och kastade ljus över en bortglömd del av historien. Jag tyckte mycket om att genom Larsmos roman få veta mer om hur verkligheten kunde se ut vid den här tiden. Den väcker också mycket tankar kring hur det ser ut idag, när vi över lag har det enormt mycket bättre, men där det fortfarande finns stora klyftor. Det är i regel de som invandrar som hamnar på botten, i dagens ”Dalen”, som kan vara ett utanförskapsområde eller en ort med stort segregation.
Det märks att Ola Larsmo har gjort mycket research inför den här boken och är ivrig att berätta om det han rotat fram i arkiven i sitt letande efter information om livet i Swede hollow. Samtidigt är det helt klart en roman, med romanens kvalitéer. Jag tycker om att läsa om bokens huvudpersoner och följa dem i livets upp- och nergångar.
Inga pratade på, i samma lugna tonfall som alltid, frågade barnen hur resan varit. De svarade enstavigt, redan halvsovande. Själv sjönk hon ned på en stol och kände med ens hur blöta hennes skor och strumpor var. Hon ville luta sig fram med huvudet i armarna och somna där hon satt, lutad mot bordsskivan, men i stunden kunde hon inte ta blicken från Inga. Hon gick runt i sin vita särk utan att verka generad, med vad som såg ut som raggsockor stora nog för en karl på fötterna.
– Det blir snart varmt, sade Inga, nu när vi är så många, men vi kanske får tända i spisen i alla fall. För barnen.
Hon lutade sig fram och öppnade spisluckan, rotade runt i askan för att se om där var någon glöd kvar, tände ett spån mot ljusstumpen och stoppade in ett par pinnar. När hon lutade sig fram och blåste skimrade hennes mörka hår rött i återskenet från glödbranden därinne. Så rätade hon sig upp igen och log. Välkomna till Svenska Dalen, sade hon.
Ur Swede hollow av Ola Larsmo
Swede hollow av Ola Larsmo
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 416. ISBN: 9789100139681, 9789100168216.
”Swede Hollow” är en ravin mitt i St Paul, Minnesota. Idag är den öde. Men vid sekelskiftet 1800–1900 bodde mer än tusen svenskar i en slum som stadens myndigheter beskrevs som ett pesthål. Barnadödligheten var hög, döden i arbetsolyckor likaså. Här samlades några av den miljon svenska migranter som aldrig lyckats ta sig in i det nya samhället – illa sedda av såväl amerikaner som mer väl lottade svenska migranter. Vi känner dem till namnen, inte mer.
Människorna i ravinen är några av de svenskar vi sorterat bort ur vår gemensamma historia. Vi har valt att inte se dem, för deras erfarenheter gör något med vår självbild.
Men då världen åter präglas av migration och folkvandring stiger de fram på nytt och vill bli sedda.
I Swede Hollow samlas vintern 1897 en brokig skara av människor, som endast har det gemensamt att de fallit ur ett Sverige i stark förändring. Familjen Björn från Örebro flyr från en katastrof. David Lundgren jagar en förlorad och hopplös kärlek. Den föräldralösa Inga från Dalsland söker större frihet och kontroll över sitt eget liv. De möter en verklighet präglad av hårda arbetsvillkor, sjukdom och plötsliga utbrott av naket våld – men de kom att tillsammans bygga sig ett liv i utkanten av den framväxande industristaden St Paul, illa sedda och utsatta för omvärldens förakt, men med drömmar om att ”ta sig upp på gatan”. Deras drömmar tar sig olika uttryck, men lever och verkar ända in i vår tid.
Förlagets beskrivning
Ola Larsmo
Ola Larsmo (född 1957) är en svensk författare och journalist. Han har tilldelats ett flertal fina priser och utmärkelser, däribland medaljen Litteris et artibus, och är också hedersdoktor vid Uppsala universitet. Ola Larsmo finns på Twitter och har en hemsida.
Lyktsken av Michael Ondaatje är en fantastiskt fint berättad roman om familjehemligheter och om att förstå sin uppväxt. Betyg: 4+ hundkapplöpningar av 5.
Lyktsken av Michael Ondaatje är en bok som verkligen drar familjehemligheter och (förvanskade?) minnen från barndomen till sin spets. Boken handlar om Nathaniel, som växer upp i London med sin syster. Föräldrarna försvinner, det sägs att de ska resa bort, och de lämnas i en av mammans bekantas vård. De kallar den excentriske mannen för Nattfjärilen, men förstår aldrig riktigt vem han är. Med honom fylls huset plötsligt av liv och människor, vars gemensamma nämnare verkar vara upplevelser och minnen från Andra världskriget, det krig som världen just lagt bakom sig. Ledtrådar läggs till ledtrådar, samtidigt som det går upp för Nathaniel att hans föräldrar inte alls är på den resa de pratat om. Vet han över huvud taget vilka de är?
Frågorna följer Nathaniel genom livet. Som vuxen gräver han djupt för att försöka förstå vem hans mamma var och vilken roll hon spelade. Parallellt utspelar sig glimtar ur moderns liv. Det är någonting kittlande med mysterium och Ondaatje är duktig på att berätta. Han fångar barnets och den unges upplevelse, där livet är här och nu och många händelser kan vara svåra att tolka och förstå. Han fångar också den vuxnes återvändande till de formande uppväxtåren, ett sätt att försöka förstå sig själv och den han blivit. Vid sidan av det är det en fascinerande berättelse om människor som gjort modiga insatser i krig och vilket pris en del av de tvingats betala för att hålla något hemligt.
Jag drogs verkligen in i den här berättelsen, som trots att den är lågmäld och inte särskilt actionfylld, är spännande. Spännande, intelligent och tänkvärd. En riktigt bra bok!
I London efter krigsslutet blir tonåringarna Nathaniel och Rachel övergivna av sina föräldrar, som i all hast måste lämna staden. Ansvaret för att ta hand om syskonen faller på en man de aldrig tidigare träffat. Han kallas Nattfjärilen och framstår omedelbart som en synnerligen olämplig beskyddare av två ungdomar.
Nathaniel och Rachel misstänker att han är kriminell, och blir än mer övertygade när de lär känna hans excentriska vänner, som samtidigt skapar en viss trygghet. En samling män och kvinnor med en gemensam historia av kriget som alla, på sitt sätt, verkar ha bestämt sig för att skydda dem. Men är de vuxna verkligen vilka de påstår sig vara – och från vad behöver ungdomarna skyddas?
När Nathaniel i vuxen ålder försöker förstå åren efter kriget och hans mors roll i det, är hans minnen bedrägliga och familjens hemligheter djupt fördolda. Lyktsken är en mästerlig roman av en av vår tids stora berättare.
Lyktsken av Michael Ondaatje
Originalets titel: Warlight (engelska). Översättning: Andreas Vesterlund. Uppläsare: Martin Wallström. Utgivningsår: 2018 (första kanadensiska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Natur & kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 260 (ca 11 h lyssning). ISBN: 9789127159303.
Michael Ondaatje
Michael Ondaatje (född 1943) är en kanadenisk författare, född på Sri Lanka, som bland annat gjort sig känd för den Bookerprisbelönade romanen Den engelske patienten.
Kungariket av Jo Nesbø är en överraskande och spännande bok om den hemvändande lillebrodern, som ska få den sömniga fjällbyn att lyfta sig, och om hans beskyddande storebror. Betyg: 5 hårfrisörskor av 5.
Kungariket är en fristående thriller av den norske författaren Jo Nesbø, som annars gjort sig känd för de omåttligt populära Harry Hole-böckerna (bland mycket annat). I Kungariket är det ingen polis likt Harry Hole i huvudrollen utan den ensamlevande Roy, som bor i en liten norsk fjällby. Han basar över samhällets bensinstation och lever i övrigt ett liv i något som framstår som ett självvalt utanförskap. Hans hem är den högt belägna gården Opgard. Nu kommer plötsligt Roys lillebror, Carl, och hans nyblivna fru, Shannon, tillbaka till bygden efter åratal i Kanada. Carl kommer med storslagna planer om att få samhället att lyfta sig och allas utägor att öka i värde och bli attraktiva stugtomter. Han ska se till att ett lyxigt hotell byggs i trakten. Med sin stora karisma får han med sig hela bygden, som går in och investerar i hotellsatsningen.
Under tiden framkommer det undan för undan att allt inte är vad det borde vara. Läsaren får veta att Carl har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn och länge är det lite ovisst vem som är förövaren. Snart får läsaren även veta att att Roys och Carls föräldrar, som förolyckades i den skarpa, farliga kurvan upp till Opgard när Roy och Carl var i tonåren, kanske inte dog en helt naturlig död. Och vad hände egentligen med den polis som blev satt att utreda olyckan? Och vad handlar hotellsatsningen om? På Nesbøs alldeles egna sätt överraskas läsaren gång på gång. Här finns mördare och våldsamma män som också är genuint omtänksamma i andra situationer. Här finns ängsliga och oroliga människor som bortom detta är grovt kalla och beräknande. Ingenting är svart eller vitt och som så ofta i Nesbøs romaner går det aldrig riktigt att veta hur det ska sluta, vem om är ”god” eller ”ond” eller vilka baktankar folk har.
Jag blev helt fast i den här boken! Det finns delar som är skruvade att jag kan förstå om andra blir irriterade, men för min del kändes det bara uppfriskande och härligt. Jag älskar böcker där man inte riktigt kan lita på någon och där ens sympatier omärkligt kan flytta omkring mellan olika personer – och i slutändan kanske hamna hos någon som är en fullständig idiot, men som trots det… Jo Nesbø har verkligen läsaren i sitt grepp! Dessutom skriver han fantastiskt bra. Jag ska inte påstå att det är poetiskt eller någonting sådant, men det finns ett flyt i språket som nästan inga andra böcker har. Berättelsen bara flyter fram utan motstånd.
Det här är en bok som kanske är underhållande snarare än omvälvande eller gripande, men med det sagt är den fantastiskt bra och precis den sortens bok jag behövde läsa i höst.
Vi gick runt huset till norrsidan där huvudingången ligger. Varför pappa inte hade satt in dörren rakt ut mot gårdsplanen och vägen vet jag ärligt talat inte. För att han tyckte om att se alla våra utägor varje dag när han klev ut, kanske. Eller för att det var viktigare att värma upp köket än hallen. Vi klev över tröskeln och jag öppnade en av de tre dörrarna i hallen.
”Köket”, sa jag och la märke till lukten av härsket fett. Hade den funnits där hela tiden?
”Så fint”, ljög hon. Okej, jag hade städat och till och med diskat, men fint var det definitivt inte. Storögt – och kanske lite oroligt – följde hennes blick spisröret som gick från vedspisen genom ett hål som sågats ut i taket upp till andra våningen. Tillräckligt stort för att inte träet skulle antändas och så cirkelrunt att pappa hade kallat det finsnickeri. Det var i så fall – tillsammans med de två lika cirkelrunda hålen på utedasset – det enda av det slaget på gården.
Ur Kungariket av Jo Nesbø i översättning av Per Olaisen
Kungariket av Jo Nesbø
Originalets titel: Kongeriket (norska). Översättare: Per Olaisen. Utgivningsår: 2020 (första norska utgåvan), 2020 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 605. ISBN: 9789100185596.
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?
Jo Nesbøs nya fristående thriller är precis som älskade Sonen ett ödesmättat familjedrama med arketypiska drag, med en mångbottnad och gastkramande intrig som kan mäta sig med de bästa böckerna om Harry Hole.
Förlagets beskrivning
Jo Nesbø
Jo Nesbø (född 1960) är en norsk författare och en av världens mest framgångsrika deckarförfattare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till fler än 50 språk. Han är också författare till de populära barnböckerna i Doktor Proktor-serien och har tidigare arbetat som aktiemäklare, journalist samt varit medlem i popgruppen Di derre. Jo Nesbø har en hemsida och en Facebooksida.
Förra året hade jag lyxen att ha två adventskalendrar med boktema. Den ena var Novellix julkalender 2019, fylld med gamla och nya noveller från förlagets utgivning. Jag läste novellerna och har bloggat om dem i ett antal inlägg. Den andra kalendern, Bonniers stora adventskalender, har jag också läst, men när julen var över kändes det lite märkligt att posta ett blogginlägg om den. Här kommer alltså ett inlägg som jag skrev i början av året och tidsinställde till nu. 🙂 Även om det är en gammal kalender så känns det ändå som att det är en bättre tid att blogga om kalendrar nu, när det faktiskt börjar bli säsong för adventskalendrar. Jag gissar att samma kalender, eller en ny version, finns att köpa även till den här säsongen, om någon blir sugen. Edit: Den här kalendern går fortfarande att köpa i år.
Bonniers stora adventskalender är en mysig kalender med godbitar från Bonnierförlagets utgivning. En del är ”Pixiböcker för vuxna”, en del är utdrag från andra böcker och en del tror jag rent av är producerade enkom för kalendern – allt förpackat i en väldigt gullig kalender, komplett med små luckor att bända upp. Kalendern som sådan är faktiskt riktigt tjusig. Antingen kan den förvaras liggande och blir då ungefär som en coffee table-bok, eller så vecklar man ut den och låter den agera julprydnad. Den drog faktiskt blickarna till sig hemma hos mig och många vänner undrade nyfiket vad det var för något. Jag tolkar det som att de tyckte att den var fin. 🙂 Jag tycker åtminstone att den är fin, med juliga bilder av Lotta Kühlhorn.
Några av böckerna i Bonniers stora adventskalender.
Innehållet då? Jo, jag gillade verkligen merparten av de små miniböckerna (faktiskt alla utom en!). Jag gillade dem till och med väldigt, väldigt mycket. Det började starkt med en samlingsvolym med två noveller av Jonas Karlsson: Skummisar, Vecka 42. Skummisar är en särskilt knäpp novell, sådär som bara Jonas Karlsson brukar lyckas få till det: ett par spionerar på sina mystiska grannar tills det spårar ur. Vem är skummast i den här berättelsen? Det ska man inte vara allt för säker på innan man har vänt sista sidan. Några andra guldkorn är novellen Bortbytingen av Selma Lagerlöf, den lilla diktsamlingen med Karin Boyes poesi, den tragikomiska Jussi Adler-Olsen-deckaren Små pikanta dråp (som jag tyckte var jätterolig och som min mamma tyckte var rent skräp, hehehe), den mysiga/läskiga/tänkvärda novellen Flints berättelse av Elly Griffiths (med en katt i huvudrollen <3), den intressant faktaboken Sömn, sömn, sömn om, kors i taket, sömn (ett utdrag ur faktaboken med samma namn, av Christian Benedict och Minna Tunberger). Andra klockrena favoriter blev serien Sömn (ett tema bland mina favvisar? 😉 ) av Louise Winberg (hej hej vardag), som bjöd på så mycket igenkänning att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta, den brännande klasskildringen i Eija Hetekivi Olssons novell Nationalsången och den lilla Rocky-pixiboken av Martin Kellerman, som man ju saknar mycket sedan han slutade rita sina strippar för något år sedan. Lottas jul, av samma Lotta Kühlhorn som illustrerat själva kalendern, är ett smakprov från den julbok som hon har skrivit, och som man ju genast blev sugen på att skaffa sig för att riktigt frossa i julpyssel och mys. En annan stor favorit blev Missförståndets magiska möjligheter, som innehåller ett tidigare vinterprat av Emil Jensen. Jag har lyssnat på Vinter i P1 i åratal och har såklart lyssnat på Jensens avsnitt, men mindes det faktiskt inte så briljant som det faktiskt är (även i bokform). Wow! Tydligen finns vinterpratet och andra av Jensens texter samlade i en bok, Vad var det jag sa?. Den blev man ju sugen på att läsa.
Ja, den här adventskalendern gav verkligen läslust och mersmak, utan att för den sakens skull kännas som en meningslös samling smakprov. Jag blev faktiskt positivt överraskad över vilka bra texter de har lyckats proppa in (med det där undantaget då). Det är dessutom en riktigt bra blandning mellan fakta, recept, noveller, serier.
För att återknyta till lyxkalendern från Novellix så får man väl säga att böckerna i Bonniers stora adventskalender inte känns riktigt lika dyra som konkurrentens. Det är helt enkelt pixiböcker i lite olika format, men det är inte mig emot, med tanke på att Bonniers variant också är billigare.
I princip har jag någonting emot att årets konsumtionsfest numero uno, julen, också har blivit en tid då folk sprätter iväg hundra- eller tusentals kronor på adventskalendrar med allt från te, lyxchoklad, lakrits, hudkrämer, lego, plastleksaker, tuggummin, trisslotter etc. etc. etc. etc. etc. Men när det gäller Novellix-kalendern och Bonniers stora adventskalender kan jag ärligt talat inte stå emot. Jag lägger mig platt. Om jag känner mig själv rätt har jag köpt mig en Bonniers stora adventskalender version 2 (i en mån den finns?) till årets jul (Novellix-kalendern kanske jag hoppas på att få i tidig julklapp, precis som de senaste två åren – och annars har jag eventuellt köpt den också 😉 ). Edit: Det blev tyvärr ingen julkalender för mig i år eftersom det helt enkelt inte finns någon ny att få tag på, (bortsett från att man kan sätta ihop en egen hos Novellix om man vill – men då blir man ju inte överraskad 😉 ).
Bonniers stora adventskalender
En adventskalender för litteraturälskande vuxna. En boköverraskning om dagen från första advent till julafton. Den här kalendern är ett smörgåsbord av litteratur från Bonnierförlagens alla förlag. Den innehåller noveller, kåserier, serier, faktaböcker, kokböcker och facktexter i en härlig blandning. Författarna skriver i alla genrer. Medverkande är bland annat Viveca Sten och Jonas Karlsson, Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Zeina Mourtada, Emil Jensen m fl. Alla som tidigare köpt Pixiadventskalendern till sina barn för att de egentligen själva velat ha en bokkalender som vuxna kan nu få sitt lystmäte tillgodosett. Med härlig julig omslagsformgivning av Lotta Kühlhorn.
Förlagets beskrivning
Med texter av Maja Karlsson, Lotta Kühlhorn, Linda Ahlgren, Linda Vagnelind, Axel Brechensbauer, Martin Kellerman, Sven Bertil Bärnarp, Louise Winblad, Nina Hemmingsson, Jan Stenmark, Richard Man, Jenny Warsén, Zeina Mourtada, Christian Benedict, Minna Tunberger, Emil Jensen, Richard Tellström, Viveca Sten, Jonas Karlsson, Eija Hetekivi Olsson, Anna-Karin Palm, Selma Lagerlöf, Karin Boye, Matilda Gustavsson, Oskar Jonsson, Jussi Adler-Olsen, Elly Griffiths. Utgivningsår: 2019 (Bonnier fakta). ISBN: 9789178490141.
Idag dyker jag ner i arkivet! Läste jag något bra för fem år sedan, det vill säga 2015? Ja, det gjorde jag. Det var faktiskt ett riktigt pang-år när det kommer till läsupplevelser. Flera av 2015 års favoriter är böcker jag fortfarande tänker på ibland. Här kommer mina favoriter (inte nödvändigtvis böcker som kom ut 2015).
Böckerna om Maj
Kristina Sandbergs böcker om hemmafrun Maj är oförglömliga. I böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris får läsaren följa Maj genom livet. Det är oro över barnen, oro över den alkoholiserade maken, ett fasligt slit för att sköta hemmets alla sysslor… Det är svårt att säga vad som är så fängslande med de här böckerna, men att läsa om Maj är verkligen att vara med henne och känna med henne. Det är också ett stycke kvinnohistoria berättat på bästa sätt.
Allt jag inte minns
Jonas Hassen Khemiri är min kanske allra största favoritförfattare och frågan är om Allt jag inte minns är hans allra bästa roman? Det märks att boken bottnar i personlig sorg hos Khemiri själv, för det här är verkligen berörande och nära. Boken kretsar kring Samuels närmsta, de som blir lämnade med frågor om vad som egentligen hände när Samuel dog i det som var en olycka eller kanske inte alls var en olycka. Trots att det är en bok med mycket sorg och smärta minns jag verkligen att den också är väldigt rolig och varm. En bok som har allt! Skriven med Khemiris alldeles speciella stil.
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Det här är hjärtat
Bodil Malmsten är en annan stor favoritförfattare och Det här är hjärtat är en av hennes kanske finaste dikter. Det kommer verkligen rakt från hjärtat: en berättelse om sorg, att förlora någon man älskar. Det är också den sista dikt Malmsten själv hann skriva innan hon ledsamt nog gick bort 2016. Jag vet ingen som skriver så precist och fint som Malmsten. Det är bedrövligt att hon inte hann skriva ännu mer.
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Det är något som inte stämmer
Med Det är något som inte stämmer var det som att Martina Haag tog ett kliv till en ny nivå. Från att ha skrivit feelgood och humoristiska texter började hon plötsligt skriva om ångest och att försöka ta sig igenom en sårande skilsmässa. En helt otrolig bok. Så äkta, precist och hudlöst. En riktigt bra bok!
Det är något som inte stämmer av Martina Haag
Kalmars jägarinnor
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson är befriande och härlig. Här är huvudpersonerna alldeles för mycket: störiga, stökiga. Och Kalmar är alldeles för litet för tjejgänget som boken handlar om: Eva, Jenna, Linden, Jossan och Sudden. De som kanske snarare har ett utanförskap än en gemenskap – alla bär på något jobbigt som döljer sig bakom fasaden. Jag tyckte att den här boken var helt överrumplande. Huvudpersonerna är udda och språket är fantastiskt, som poesi.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en mycket berörande bok om Patriks egen mamma och en mycket bra bok om klass. Betyg: 5 oplar av 5.
Fjärilsvägen är Patrik Lundbergs berättelse om sin mamma, Birgitta Lundberg. Birgitta hade allt det där som många drömmer om: man, två barn, villa och jobb. Sedan kom skilsmässan och med det en ekonomi som inte gick ihop. Så småningom drabbades hon av de krämpor och sjukdomar som kom att bli ett allt större hinder i vardagen och livet och leda till ett liv på sjukpenning. Till slut hamnade Birgitta i fullständig misär och 67 år gammal gick hon bort. Det är en resa nedåt, utan att Patrik för den sakens skull målar ut henne som ett offer. Här ryms både goda stunder och sorgliga stunder, misslyckanden och besvikelser liksom små framgångar. Ibland gör mamman rent förfärligt sårande saker mot Patrik och andra, men mestadels lyser det igenom att det finns en enorm kärlek mellan Patrik och hans mor, om än med perioder då deras relation skaver och är svår att upprätthålla. Fjärilsvägen är ett porträtt som ger en levande bild av en kvinna som mestadels levde ett väldigt slitsamt liv och om en son som präglats starkt av det.
Under Patriks uppväxt unnar sig mamman ingenting, allt går till barnen. Det trixas och fixas så att Patrik och hans syster ska få fotbollsskor och kunna följa med på skolresor, men själv unnar hon sig inte ens att äta lunch. Det är lätt att förstå att det slitsamma livet med ett tungt och lågbetalt jobb och en stressig tillvaro som ensamstående mamma kostar på. Birgitta blev bara 67 år och Patrik sätter fingret på något som är väldigt viktigt här: i vårt samhälle har de flesta fått det bättre, men det finns en kategori där utvecklingen går åt andra hållet. Lågutbildade kvinnors förväntade livslängd sjunker. Patrik Lundberg skriver sakligt och precist om klass och den sits som hans mamma delar med så många andra. Samtidigt skriver han om sig själv, som den som växer upp med en ständig insikt om att sakna skyddsnät och att aldrig ha ett nätverk att luta sig mot. Det präglar honom hårt, liksom det att växa upp i ett samhälle som är en vit fläck på kartan, en småstad som aldrig ges utrymme i några medier (nu är läget förvisso annorlunda för hemstaden Sölvesborg – och jo, Jimmy Åkesson finns med i den här boken, paradoxalt nog som en av Patrik Lundbergs förebilder i tonåren). Trots att Patrik sedan mot alla odds lyckas etablera sig som journalist och trots att han skriver uppmärksammade och kritikerrosade böcker så kan han aldrig riktigt känna sig helt hemma och trygg i den värld dit klassresan tar honom.
Jag är i Patrik Lundbergs ålder och växte precis som honom upp under 90-talets finanskris. Min tillvaro var inte alls densamma som Patrik Lundbergs, men jag känner ändå igen mig väldigt mycket. Jag kan inte påstå att jag har saknat något i livet och jag har inte heller vuxit upp med en ensamstående mamma. Ändå delar jag verkligen Patrik Lundbergs känsla av att ingenting kan tas för givet, särskilt inte pengar. Jag fattade det inte då, men 90-talskrisen satte sina spår. Jag tänker ofta på det som vuxen, inte minst för att de flesta runt omkring mig nu för tiden har det väldigt gott ställt. Det blir sådana kontraster när folk i allmänhet reser med familjen på semester till Bali och på skidresor i Alperna (när jag var barn gick vår mest exotiska semester till Dalarna med lånad husvagn), köper nya iPhones till sina barn (jag hade inga statusprylar som barn – mycket av det jag hade i klädväg, cykel med mera var sådant jag ärvt av äldre kusiner och som de vuxit ur) och så vidare, och så vidare. Jag kommer aldrig glömma när jag flyttade från kollektiv till min första hyresrätt. Jag var student och kände mig så stolt och glad över att ha fått ihop ködagar så att jag kunde flytta till min egna lilla etta i ett miljonprogramshus. Jag tyckte den var SÅ fin och mysig och allt sådant. En av mina äldsta vänner blev uppriktigt förvånad och kunde inte förstå att jag inte flyttade till bostadsrätt. För mig fanns det inte på kartan att köpa en bostadsrätt. Jag levde på studiemedel och hade kanske 10 000 kr i en buffert som jag sparat ihop genom sommarjobb. Jag förstod inte ens vad han menade. Han förstod inte vad jag menade. Nu förstår faktiskt ingen vad jag menar när jag aningslöst frågar om blivande bostäder som andras vuxna barn är på väg att flytta till. Jag lever fortfarande i tron att man hyr när man flyttar hemifrån, men här köper man naturligtvis en bostadsrätt till ungarna. ”Alla” gör det i den lilla akademikerbubbla jag mestadels befinner mig. Detta och tusen andra saker kommer aldrig riktigt att gå in, misstänker jag. Precis som att jag aldrig riktigt kommer att kunna slappna av och känna att det löser sig när det gäller jobb (trots att jag aldrig någonsin har varit arbetslös längre än en sommar). Jag har aldrig haft några släktingar i min bransch, ingen som har kunnat fixa in mig på något jobb eller kratta för mig. Jag sökte 80 jobb i hela Sverige när jag pluggade min sista termin och fick nobben. Jag tror aldrig att något sådant där ska lösa sig. Jag hör inte till alla de studiekamrater som pluggade till ingenjör för att deras pappa hade gjort precis det och för att det fanns ett familjeföretag att ta över. Ingenting sådant. Ingen har kunnat dela med sig av erfarenheter kring att plugga, ingen har kunnat ge tips kring hur jag ska tänka kring studier och karriär. Jag har uppfunnit allt själv och då blir man också ganska ensam. Jag misstänker att Patrik Lundberg har känt något liknande. Han som först inte ens sökte till journalistutbildningen på Skurups folkhögskola, för den ansågs omöjlig att komma in på, och som han sedan kom in på med högst poäng av alla. Varför trodde han att han inte skulle komma in? Det är sådant man lätt tror när absolut ingen i ens omgivning har gjort något liknande.
Det är inte synd om mig, långt ifrån. Ursäkta att jag började skriva om mig när det här inlägget egentligen handlar om Fjärilsvägen. Det är hur som helst en bok som väckte många tankar, minnen och känslor – och det är väl ett gott betyg.
En sak till förresten. I boken citerar Patrik Lundberg Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch: ”Låg pensionen efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få annat resultat.”. Det är ett gammalt citat, men det är verkligen svårt att släppa. Ebba Busch får mig att vilja spy.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Uppläsare: Martin Wallström. Utgivningsår: 2020 (Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio). Antal sidor: 175 (ca 4,5 h lyssning). ISBN: 9789100181987, 9789100185961.
När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den. Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.
Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.
Förlagets beskrivning
Patrik Lundberg
Patrik Lundberg (född 1983) är en svensk journalist och författare. Han debuterade 2013 med den självbiografiska ungdomsboken Gul utanpå, som bland annat handlar om att vara adopterad och göra en återresa. Sommaren 2020 var Patrik Lundberg värd i Sommar i P1 och hade ett hyllat program som precis som Fjärilsvägen handlar om hans mamma. Patrik Lundberg är krönikör på Expressen. Han har en hemsida och finns på Twitter och Facebook.
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser är en mysig och spännande bok om ett mord som aldrig riktigt klarades upp och som nu plötsligt blir aktuellt igen, allt berättat med Nesser alldeles speciella stil och språk. Betyg: 4 Gotlandsfärjor av 5.
Den sorgsne busschauffören från Alster är Håkan Nessers sjätte roman om Barbarotti. Kommissarie Gunnar Barbarotti och hans sambo, tillika kollega, Eva Backman har tagit tjänstledigt från sina polisjobb och rest till Gotland, där de förvandlas till privatspanare. De får nämligen snabbt syn på ett bekant ansikte: Albin Runge, en man vars försvinnande de utredde för ett antal år sedan. Han är sedan länge dödförklarad, men kanske var det något de missade den där gången?
Barbarottis och Backmans funderingar och spaningar blandas med Albin Runges egna berättelse i form av anteckningsboken ”Stänk och flikar”. Där berättas om ett liv som rasade samman den dagen busschauffören (och den före detta idéhistorikern) Albin Runge genom en olycka orsakade arton människors liv. Sjutton av dem var barn på väg på skolresa. För barnen och deras anhöriga blev livet aldrig sig likt, naturligtvis, men även Albin Runges liv slogs i spillror. Nu har åren gått och plötsligt har det börjat dyka upp hotfulla brev. Någon vill honom illa.
Nesser närmar sig upplösningen från flera håll och får ihop berättelsen sådär elegant som nästan bara han kan. Nesser har ett särskilt sätt att berätta och ett alldeles särskilt språk med finurliga referenser, lekfulla namn och en kärv humor. Jag gillar det verkligen! Den sorgsne busschauffören från Alster är inte den typen av deckare som gör att man sitter som på nålar. Det är i själva verket en berättelse med en viss portion vemod och med det låga tempo som ett Gotland på lågsäsong kan bjuda på. För mig är det den bästa sortens deckare. Jag tycker bättre om den här typen av kluriga, överraskande och humoristiska deckarna än om actionspäckade varianter.
Jag kan varmt rekommendera den här boken. Lyssna gärna på ljudboksutgåvan, som dessvärre inte är inläst av författaren själv (Nesser är ju så bra som uppläsare!), men som däremot är riktigt bra inläst av Reine Brynolfsson, som verkligen passar som uppläsare till den här boken.
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Jag borde verkligen inte leva.
Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012–13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in.
Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?
Berättelsen om den egendomlige busschauffören från Alster är den sjätte (eller möjligen sjunde) boken om kriminalpolisen Gunnar Barbarotti, inte mindre egendomlig han.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Reine Brynolfsson. Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Bonnier Audio). Antal sidor: 397 (ca 10 h lyssning). ISBN: 9789100183127, 9789100184216.
Håkan Nesser
Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Håkan Nesser har en hemsida.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
