Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert är en härlig bladvändare om att vara 20 år och upptäcka nöjeslivet i 40-talets New York.
I Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert får läsaren följa 20-åriga Viviane som skickas för att bo hos sin faster i New York. Året är 1940 och Viviane kommer från en mycket välbeställd familj som stakat ut vägen för henne, bland annat genom att betala för utbildning på prestigeskolan Vassar. Studierna går ”sådär” och efter det totala misslyckandet skickas hon istället till sin excentriske faster Peg i storstan. En helt ny värld öppnar sig. Peg äger en sjaskig, gammal teater där hon sätter upp billiga föreställningar med enkla intriger och sexiga balettflickor som dansar loss. Viviane blir hänförd och hittar snabbt sin roll i den kittlande underhållningsbranschen: hon blir den som från nästan inga medel alls tar fram kostymer till uppsättningarna.
Viviane blir snabbt hemma i gänget som arbetar på teatern och storögt följer hon med balettflickorna ut i New Yorks pulserande nöjesliv. Inte minst blir hon ständig följeslagare till den vackraste balettflickan av dem alla, Celia. Vivane och Celia blir en duo som männen vänder sig efter, flörtar med, förför. Med självklarhet och naivitet kastar sig Viviane ut i detta nya, utsvävande liv där spriten flödar och männen avverkas på löpande band. Långt in på småtimmarna ramlar de unga kvinnorna ned i sängen i deras lilla lägenhet bara för att nästa dag åter gå upp och arbeta på teatern.
I världen pågår Andra världskriget, men i New York är det fortfarande fest och flärd och Viviane lever helt i nuet. Plötsligt kommer dock den väletablerade och hyllade skådespelaren Edna Parker Watson och hennes man från det sönderbombade London och blir tagna under vingarna av faster Peg. Peg ger dem tak över huvudet, men vill också ge paret jobb på teatern. Med ett geni som Edna går det inte an med någon av teaterns vanliga, oförargliga bagateller till uppsättningar. Nu ska det bli något helt annat. De sätter upp Kvinnornas stad. Viviane blir helt tagen av Edna och hennes elegans. Arbetet med Kvinnornas stad är uppslukande. Allt snurrar på i ett enormt tempo tills allt får ett abrupt slut. Och kriget kommer allt närmare.
Det här är verkligen en härlig bok att vara i. Det är en sådan där bok som man bara bläddrar sig igenom och njuter av, tycker jag. Jag älskar miljön, tiden och karaktärerna och det var verkligen härligt att få följa Viviane med sin ungdomliga naivitet och nyfikna utforskande av vad New York och nöjeslivet kan erbjuda. Hon är en ung kvinna som tar för sig på ett sätt som knappast var riktigt socialt accepterat under det 40-tal som boken skildrar, men som känns uppfriskande och kul.
Författaren har valt att stoppa in berättelsen i en ram där en åldrig Viviane återberättar sitt liv. Mot slutet av boken kommer således en snabbspolad version av ”vad hände sedan?” och boken blir både spretig och mindre tight. Jag tycker inte att bokens sista delar tillför någonting egentligen, men det är ingen stor invändning mot en bok som i övrigt är en riktigt härlig feelgood.
Kvinnornas stad
Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert.
Amerikansk titel: City of Girls. Översättare: Andreas Vesterlund. Förlag: Norstedts (2019). ISBN: 9789113097275.
Elizabeth Gilbert
Elizabeth Gilbert (född 1969) är en amerikansk författare, bland annat känd för sina memoarer Eat, pray, love (Lyckan, kärleken och meningen med livet).
Jag brukar blicka bakåt varje år och utse årets bästa bok – för tre år sedan. Varför? Jo, dels för att jag tycker att det är kul såklart :), men också för att jag läser böcker från alla möjliga år. Det vore ganska meningslöst för mig att utse årets bästa böcker 2020 redan nu, för jag har verkligen inte hunnit läsa speciellt många.
I år föll min topplista bort i januari, men den passar lika bra i maj. 😉 Jag blev förresten påmind om det här inslaget när jag insåg att Årets bok 2021 är igång. Årets bok är ett pris som delas ut årligen av Bonniers bokklubb, som också vaskar fram de nominerade titlarna. Sedan är det upp till läsarna att rösta på sin favorit. Jag tycker att det här är ett sympatiskt pris, men inser också att just jag inte ”kan” rösta. I år har jag läst ovanligt många av de nominerade titlarna: hela två stycken! Jag vet inte om de som röstar är ungefär som jag eller om de tvärtom plöjer nyutkommet på löpande band. Det känns i alla fall som att risken är att den som vinner Årets bok i slutändan är den bok som har sålt bäst… Nåja.
Vilken bok var bäst 2018 egentligen? Ja, jag har läst 36 titlar utgivna 2018 och här finns faktiskt några heta kandidater. Många håller förmodligen Karin Smirnoffs Jag for ner till brorhögt – jag med! Såhär i efterhand måste jag säga att Maja Lundes cli-fi Blå har fastnat i minnet. Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är den bok från 2018 som jag verkligen sträckläste (inför den o-t-r-o-l-i-g-t sega presskonferensen där Palmeutredningen lades ned). Reportageboken Vargattacken av Lars Berge väckte känslor hos stora delar av min bokcirkel. Det finns faktiskt riktigt många bra böcker från 2018!
Topp fem är dock rätt tydlig för min del. Där återfinns helt klart Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri, Ædnan av Linnea Axelsson, Slutet av Mats Strandberg, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst och Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag.
Ska jag bara välja en så måste det bli:
Pappaklausulen!
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Ingen skriver så finurligt och precist som Jonas Hassen Khemiri och Pappaklausulen har verkligen allt: den är rolig och sorglig på samma gång, en underbar liten berättelse om en familj som försöker att hålla ihop. Helt klart en en favoritbok hos mig! Har du läst?
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk bok om att växa upp som stor och svart i ett samhälle präglat av rasism.
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk berättelse om att växa upp i samhälle präglat av rasism. Det är 80-tal i Mississippi och Kiese växer upp med sin ensamstående mamma, som är statsvetare och fast besluten att skydda sin son från rasismen på det sätt hon ser som det riktiga: hon ska ge Kiese orden, böckerna, bildningen. Även om han kommer att behöva kämpa dubbelt så hårt som vita så ska hon se till att han utbildar sig och att ingen någonsin kan kritisera honom för något. Hon pressar honom hårt. Slår honom. Hon kämpar också med sitt eget: akademikeryrket till trots har de ofta slut på pengar. Hon spelar. Träffar fel män.
Kiese växer upp och blir på många sätt den som mamman pushat honom att bli: den skrivande, akademikern, den som rör sig i ”vita” miljöer. Samtidigt är han svart och, bokstavligt talat, tung. Med sina 145 kilo smälter han inte in. Han stoppas av poliser, anklagas för att fuska, har alltid blickar på sig. Genom åren kommer han pendla i vikt: rasa till 70 kg och ha en kropp utsliten av alltför hårt träning, och åter äta sig stor.
Tung målar upp en väldigt tydlig bild av rasismens många ansikten. Den är verkligen brännande! Men det är en bok som har många fler lager än så. Kiese Laymon utforskar makt och missbruk och skriver väldigt utlämnande om skam.
Jag blev verkligen berörd av den här boken. Den är en vuxnare och elegantare komponerad version av andra viktiga böcker om rasism, t.ex. The Hate U Give, som jag läste här om året. Språket är fantastiskt, lekfullt och levande, enkelt och träffande. Lyssna gärna på boken som Radioföljetong, där uppläsaren David Lenneman verkligen höjer den svenska översättningen ett snäpp.
Kiese Laymon (född 1974) är en amerikansk författare och professor i engelska och kreativt skrivande. Tung är hans första bok som översatts till svenska.
Fiskarmännen av Chigozie Obioma blandar myter och verklighet och berättar från 9-årige Bens perspektiv en riktig tragedi om en familj som rasar samman.
Fiskarmännen av Chigozie Obioma är både ett stycke modern nigeriansk historia och en klassisk tragedi i modern tappning. Boken berättas av 9-årige Ben som, trots föräldrarnas stränga förbud, har börjat hänga vid den förorenade och smutsiga floden efter skolan. Där roar sig han och de tre bröderna med att fiska. En dag springer de på byns byfåne – ”galningen” Abulu. Det startar en händelsekedja som kommer att slå sönder hela familjen. Abulu kastar ur sig en spådom, som bröderna inte kan skaka av sig – en av dem kommer att mörda den äldste brodern. Det är så det är sagt och det verkar inte som att någon kan göra någonting för att stoppa det.
Boken gör många blinkningar till bibliska berättelser såväl som myter och berättelser från andra kulturer och religioner. Det finns säkert många lager att upptäcka för den som är bevandrad i sådant. Själv läste jag boken rakt upp och ner och jag blev oväntat fängslad. Boken är spännande och annorlunda alldeles oavsett hur mycket möda man lägger på att försöka tolka och förstå. Medan jag läste upptäckte jag faktiskt hur mycket jag gillar den här typen av berättelser som rör sig i gränslandet mellan modern verklighet och myter. Det är oväntat intressant att läsa en bok som gör en tydlig resa mot ett ganska förutsägbart mål – det går inte att läsa och tänka sig något annat än att spådomen kommer att slå in och att allt kommer att falla samman. Samtidigt gör de mytiska inslagen att det paradoxalt nog finns en känsla av att exakt vad som helst kan hända. Jag gillar det!
Jag tycker också om hur Obioma låter hela berättelsen utgå från Ben som ser allting från ett barns synvinkel. Från hans ögon skildras ett samhälle under förvandling: ett demokratiskt Nigeria är på väg att uppstå ur det som blivit efter det inbördeskrig som varat så länge. Att korruptionen är utbredd och att landet skakas av kuppförsök visas lite mellan raderna, men det som betyder något för Ben är att få en kalender, och att bli sedd, av en presidentkandidat som kommer till byn. Föräldrarna gör vad de kan för att ge sina barn en framtid. När saker inte går vare sig demokratin eller familjen vägen är den stora förhoppningen att kunna skicka barnen utomlands, till ett land där de har bättre framtidsutsikter. Som allt annat smulas alla planer och förhoppningar sönder i denna tragedi, det behöver jag inte spoiler-varna för att skriva, det ligger liksom i formen att det är så det kommer att bli. Som läsare följer jag med i berättelsen, mot det oundvikliga. Det var en fantastiskt fin resa att få följa med på faktiskt.
Fiskarmännen
Fiskarmännen av Chigozie Obioma
Översättare: Ninni Holmqvist. Engelsk titel: The fishermen. Förlag: Ordfront förlag (2016). ISBN: 9789170378911, 9789174415926.
Chigozie Obioma
Chigozie Obioma (född 1986) är en nigeriansk författare. Fiskarmännen är hans debutroman.
Stöld av Ann-Helén Laestadius är en brännande och angelägen roman om att vara renskötande same i dagens Sverige.
Stöld av Ann-Helén Laestadius är en av årets mest omtalade svenska böcker, får man väl säga. Jag förstår varför! Det här är en brännande och angelägen bok om situationen för renskötande samer i dagens Sverige. Det är också Laestadius första, efterlängtade roman riktad till vuxna. Sedan tidigare har hon skrivit för unga, bland annat augustprisbelönade Tio över ett.
Boken börjar dramatiskt med att nioåriga Elsa hittar sin renkalv slaktad. Hon kommer även gärningsmannen, en av de många bybor som bär på hat mot samer, på bar gärning. Elsa skräms till tystnad, men händelsen kommer att följa henne genom livet. Det är inte första gången Elsas familj och andra renägande samer får se sina djur blir plågade till döds eller hittar slaktrester från sina djur. Rent juridiskt räknas det som stöld, ett relativt ringa brott som i praktiken kan ske om och om igen utan att samhället gör något. De poliser som någon gång åker på ett larm får i regel vända om när något annat brott dyker upp och bedöms som högre prioriterat.
Boken, som är baserad på verkliga händelser, ger verkligen en klar bild av rasismen mot samer och det motstånd som finns mot deras liv och kultur. Att brottet att slakta renar inte räknas som något större än en stöld är egentligen helt ofattbart. Det är ett angrepp mot ett folk, en kultur. Det stannar dock inte där. I Stöld visar Ann-Helén Laestadius på många sidor av de konflikter som finns mellan samer och andra svenskar. Hon skildrar också de tuffa villkoren för renägare. Det är allt annat än lukrativt att leva på renskötsel, särskilt i klimatförändringarnas tidevarv. I slutändan är det många som betalar ett högt pris på flera sätt. Den psykiska ohälsan är enormt utbredd bland det samiska folket i förhållande till vad den är hos svenskar i stort. Närmsta klinik med kompetens inom fältet finns i Norge.
Laestadius låter det dock inte stanna där. Hon riktar också en hel del kritik inåt. Hon skildrar en värld där utomstående har svårt att ta sig in och bli accepterade och en värld där könsrollerna är fast cementerade – livet med renarna är förbehållet männen, makten i samebyn är förbehållet männen. Pojkar behöver knappt gå i skolan – det de lär sig där kommer de ändå inte ha någon nytta av bland renarna. Kvinnorna är i stor utsträckning hemma, ensamma under långa perioder, och sköter hem och tar hand om barn.
Elsa vill välja en annan väg. Hon är den som, till skillnad från sin bror, har ett genuint intresse och ork att ägna sig åt renskötsel. Hon vågar modigt stå upp mot poliser som inte lyssnar, mot journalister som ställer aningslösa frågor och mot gubbar, i alla åldrar, i samebyn. Hon är en frisk fläkt och det är härligt att få följa henne genom den här berättelsen, som i övrigt är så fylld av mörker. Ann-Helén Laestadius ger genom Elsa hopp om att det kan bli bättre.
Jag tycker att Stöld är en riktigt bra bok. Det är en bok som på ett rakt sätt skildrar tillvaron för renskötande samer, något som jag tror att de flesta andra svenskar vet väldigt lite om. Det är också en oerhört fin roman om att vara en ung kvinna och gå sin egen väg.
Stöld
Stöld av Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2021). ISBN: 978-91-89051-34-8.
Ann-Helén Laestadius
Ann-Helén Laestadius (född 1971) är en svensk författare. Hon är bland annat känd för den prisbelönta ungdomsromanen Tio över ett, som handlar om en ung tjej och hur hon påverkas av rivningen av Kiruna.
Bakvatten av Maria Broberg är en rik roman om några människor på den västerbottniska landsbygden och deras ensamhet & kärlek, hemligheter & skvaller och om att aldrig vara riktigt fri.
Förra året läste jag Maria Brobergs omtalade debutroman Bakvatten och nu har jag vågat mig på en omläsning. Jag läser sällan om böcker, men den här gången kändes det relevant att fräscha upp minnet lite extra eftersom jag i mitten av mars bokcirklade den i en livesänd bokcirkel.
Bakvatten utspelar sig framför allt under 60-talet på den västerbottniska landsbygden. En av de viktigaste huvudpersonerna, trots att hon inte har någon egen röst i boken, är Margareta, som flyttar till byn Olsele med sin betydligt äldre man, Hebbe, vid slutet av 40-talet. Hon blir snabbt bekant med grannpojken, Assar, som inte är mer än en tonåring, men som ändå faller omedelbart för Margareta. Åldersskillnaden är stor och Margareta har sin Hebbe, men Assar och Margareta hittar ändå till varandra. Genom åren kommer de till och från att inte kunna slita sig från varandra, men de kommer heller aldrig riktigt få varandra. Så småningom får Margareta sonen Håkan och Assar känner sig övertygad om att det egentligen är han som är pappan. Håkan växer dock upp med Hebbe som sin stora idol och fadersfigur. När Margareta så småningom blir änka tar hon fortfarande inte till sig Assar fullt ut. Istället börjar hon sällskapa med Lars och de får sonen Nilas.
Lars älskar hela den lilla familjen han har i byn: Margareta, Nilas och bonussonen Håkan, men han kan omöjligen lämna sitt liv som renskötare. Margareta kan å sin sida inte lämna sitt liv på den lilla gården där hon sköter sina kor. Det blir ett liv där alla slits mellan viktiga pusselbitar i livet och ingen blir riktigt fri. För Margareta blir det långa perioder då hon får leva utan Lars, som sköter sina renar. Då kan dörren fortsatt stå öppen för Assar.
Bokens första delar, de som i huvudsak utspelar sig på 60-talet, berättas av Assar och av Håkan. Läsaren får följa dem i livet, vara med dem i livets med- och motgångar. Båda lever ständigt med en önskan att få höra till och höra hemma någonstans. Båda lever i Margaretas närhet, men utan att fullt ut förstå alla hemligheter som ligger under ytan.
Boken är skickligt uppbyggd och faktiskt väldigt svår att återberätta. Här finns många lager, många huvudpersoner, mycket som berättas mellan raderna. En central händelse, som fram till bokens slut paradoxalt nog tar minimalt med plats, är att Nilas plötsligt försvinner. När Maria Broberg till slut knyter ihop säcken är det för att berätta vad som verkligen hände den pojke som försvann och som i alla år befarades ha drunknat och försvunnit i Vindelälven. Även där döljer sig en hemlighet som tärt hos några av huvudpersonerna. Länge vet man som läsare inte var man ska ha sina sympatier. Det här är verkligen ingen bok där saker är svart eller vitt – alla personer har sina mindre smickrande sidor samtidigt som man känner med dem när man får gå vid deras sida genom ensamhet och känslan av att sakna frihet att leva livet fullt ut.
Det är en otroligt bra bok: mångbottnad och rik och alldeles sin egen. Berättelsen är verkligen snyggt komponerad och språket fantastiskt. När jag läste boken första gången valde jag ljudboken, som är mycket bra inläst av Elias Dahlgren, en uppläsare som kan konsten att krydda berättelsen med den rätta dialekten. För den här andra läsningen har jag hållit mig till pocketutgåvan och har fått gå in i språket och dialekten själv, vilket inte är så dumt det heller. Framför allt kan det vara spännande att läsa om en bra bok. Jag upptäckte att en del scener satt glasklart i minnet medan annat inte hade fastnat alls på samma sätt. Jag vet inte om det berodde på att en del föll bort för mig när jag lyssnade på ljudboken eller om det berodde på något annat. Det fina är att jag fortfarande tycker att boken är himla bra.
Diktsamling av Lina Ekdahl är en underbar och underhållande poesisamling som uppmanar ”lek inte med språket” samtidigt som den leker med språket på bästa sätt.
Diktsamling av Lina Ekdahl har en form som anspelar på Konsums tidigare lågprismärke ”blåvitt”. Det är kul, tycker jag! Det säger något om tonen och det folkliga i Ekdahls diktsamling, som innehåller dikter främst hämtade från olika morgontidningar och tidskrifter.
För mig var Lina Ekdahl ett förvånansvärt okänt namn innan jag läste Diktsamling, men hon är alltså en väletablerad poet och dramatiker. Jag fastnade för hennes poesi direkt. Den är lekfull och rolig, men självklart med en viss satirisk udd emellanåt. En del av dikterna har verkligen tillkommit som direkta kommentarer till aktuella händelser, som exempelvis en dikt som handlar om Sveriges försäljning av JAS-plan. Så väldigt politiskt är det dock inte, måste jag säga. Mest av allt är det helt enkelt underhållande, en ljuvlig diktsamling för den som älskar när författare leker med orden!
Himlabrand av Moa Backe Åstot är en fin och tankeväckande roman om att vara ung renskötande same idag. Måste man lämna för att få vara sig själv fullt ut?
I Himlabrand av Moa Backe Åstot får läsaren följa Ànte, som är i den ålder då många drabbas av sin första stora förälskelse samtidigt som erfarenheterna av kärlek och sex kan vara högst varierande. I Àntes kompisgäng är det mycket snack om tjejer och man har en jargong som får det att låta som att alla har mycket större erfarenhet än vad de egentligen har. För Ànte är föremålet för kärlek lite mer av en hemlighet: han har fallit handlöst för barndomskompisen Erik, som umgås i samma kretsar som han själv.
Boken kastar mig tillbaka till den där hormonstinna perioden i livet där känslorna knappt rymdes i kroppen. Författaren skriver pricksäkert om hur det att över huvud taget sitta bredvid den andra kan leda till sådant pirr och nervositet att koncentrationen far all världens väg. I en scen smugglar Ànte med sig en servett som Erik har hållit i, behåller den och tar fram den för att senare fantisera om Erik. Meddelanden och telefonsamtal tolkas och övertolkas. Ànte är verkligen kär. Samtidigt är allt så komplicerat.
Ànte söker på forum på nätet. Finns det homosexuella renskötare? Han söker och får svar lika nedslående som rasistiska: ”Böglappen du påstår att du känner är ju knappast renskötare utan bara trottoarlapp. Jag har då aldrig hört talas om att det skulle finnas renskötare som är homofiler.” Han börjar tänka på Ruben, som lämnade byn och som det fortfarande pratas om med förakt bland Àntes pappa och pappans vänner: ”Bögjäveln”. Det finns helt enkelt inte många förebilder att ta hjälp av för att komma ut.
Jag tycker verkligen om Himlabrand. Författaren har lyckats skildra den första, pirriga förälskelsen så att det känns autentiskt. Hon har också skrivit en mycket intressant bok om att vara ung same idag. Hon nosar på den mörka historia där samer kränkts och utsatts för förtryck, men hon tar framför allt och riktar ljuset mot framtiden. För Ànte och hans samiska vänner är renskötseln och den samiska kulturen en självklarhet. I Moa Backe Åstots roman har alla märkt kalvar, alla har en vackert kolt att bära vid fest, alla lever mitt i den kultur och den tradition som det samiska folket förvaltar. Behöver det innebära att somliga inte passar in? För Ànte och Erik är livet i byn och livet med renskötseln något självklart, något de inte vill lämna. Moa Backe Åstots roman är en väldigt fin bok som skänker hopp om att ingen ska behöva slitas från det liv och den kultur där de känner sig hemma för att få vara sig själv fullt ut.
Stora boken om barn är en rejäl och pålitlig bok om allt man vill veta (och allt man inte ens visste att man ville veta) om att vänta barn och att leva med barn.
Stora boken om barn är en riktig koloss till bok. Den täcker in allt möjligt man kan tänkas vilja veta om graviditet och förlossning, men ger också otroligt mycket tips och råd om livet med barn. Vi väntar just nu vårt första barn, så jag har läst det som har känts relevant och aktuellt för oss, men det finns även ett långt kapitel som går igenom barn 2–6 år.
Graviditetsbesvär, gravidyoga, förlossningens faser, det nyfödda barnet och utvecklingen under det första året, amning och flaskmatning, råd om vad man bör tänka på när man köper barnprylar, barnsjukdomar och skador, sömn… Det är bara några av de ämnen som tas upp på ett enkelt sätt. Trots sitt rika innehåll håller boken en lagom nivå – det skrapas inte bara på ytan, känns inte för översiktligt.
Idag finns den mesta informationen på nätet, men jag måste säga att jag tycker att det är skönt att ha en riktig bok att bläddra i. Ska man hitta information på nätet måste man dels veta vad man ska söka efter och dels försöka förstå om källan är pålitlig. Stora boken om barn har getts ut i sju upplagor sedan 1995 och i min upplaga finns det en hel, tätskriven sida om faktagranskningen, vilket helt klart talar för att den känns pålitlig (även om utvecklingen såklart går framåt och kunskapsläget kan förändras över tid). Här har jag dessutom fått massor av information av sådant jag inte ens förstått att undra över och aldrig hade hittat på nätet.
Man kan knappast förbereda sig inför livet med barn genom att läsa en bok, men nog kan jag känna att det är skönt att ha läst på lite och funderat en del. Ska man bara läsa en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap är Stora boken om barn en bra kandidat, just för att den är så omfattande och rejäl. Det här är en riktigt bra bok, tycker jag! Den enda nackdelen är väl att formatet inte direkt är det bästa om man vill ligga och läsa i sängen. 😉
Stora boken om barn
Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten, Mia Coull
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
