Det här är Annika Thors första vuxenroman, men vi som har uppskattat hennes enkla och uttrycksfulla språk i ungdomsböckerna kommer att känna igen oss i berättandet. Handlingen rusar inte direkt framåt och det finns inga onödiga beskrivningar, ändå ger varenda mening en bild av vilka känslor som utspelar sig hos huvudpersonen, Marie.
Marie har ett tryggt liv tillsammans med sin man i en mindre stad. Barnen är utflugna och arbetet som lärare rullar på. När hon en morgon läser tidningen och ser att en gammal vän, Ronny, som hon inte har träffat på trettio år, är död, ställs hela tillvaron på ända. Plötsligt minns hon somrarna, som hon och hennes man brukade tillbringa i ett kollektiv med Ronny och två andra par, och plötsligt känns det kanske inte längre självklart att hennes liv ser ut som det gör. Vad har Ronny egentligen för del i hennes liv och vad var det han såg i henne?
Jag tycker jättemycket om den här boken. I all sin enkelhet och stillhet förmedlar den en lång inre resa och berättar något om de minnen som vi faktiskt minns och de minnen som vi har korrigerat i efterhand. Läs det här!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en lågmäld och välskriven roman om en inre resa.
Betyg: 4 morgontidningar av 5.
Om Annika Thor och Motljus
Annika Thor (född 1950) är en svensk författare som slog igenom stort med ungdomsboken Sanning eller konsekvens, som handlar om mobbing. För denna belönades hon också med Augustpriset 1997. Debuterade som författare gjorde hon 1996 med ungdomsboken En ö i havet. Annika Thor har en hemsida.
Utgivningsår: 2008 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand).
Antal sidor: 261.
ISBN: 9789143502015.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”En vanlig höstmorgon, strax före frukosten, sätts Maries tillvaro i gungning. Hennes lugna vardag i småstadsvillan, arbetet som lärare, det långa äktenskapet med Staffan – allt som varit tryggt och självklart känns plötsligt osäkert och främmande. Ändå har egentligen ingenting hänt: bara ett fotografi och en dödsruna i morgontidningen. Ronny Berglund, den framgångsrike filmregissören, är död. Ronny, som hon inte träffat på trettio år.
Sommaren 1976 var de alla unga: Marie och Staffan, Ronny och de andra vännerna i sommarkollektivet. De drog in i Huset som en fläkt av den nya tiden: frigörelsens och öppenhetens tid. Men under ytan jäste konflikterna, rivaliteten och de hemliga förälskelserna. Ronny och Marie rörde sig mot och från varandra i ett intrikat mönster av närmande och undvikande, förväntan och besvikelse. Han fick henne att känna sig sedd. Men såg han henne verkligen, eller var hon bara ett motiv framför hans videokamera, som dokumenterade allt som skedde i Huset?
Annika Thor är känd för en stor publik genom sina hyllade böcker och tv-manus för barn och ungdom. Motljus är hennes första vuxenroman. Det är en klarsynt och drabbande berättelse om tillvarons bräcklighet och om de – slumpartade? – val vi gör och vad som kanske skulle ha blivit om vi valt annorlunda.”
Det här är ingen ny bok direkt. Sedan den kom ut har den hunnit läsas av fantastiskt många människor och förvandlats till en film. Den har också fått uppföljare och det är på grund av uppfölarna som jag över huvud taget satte tänderna i den här boken. Jag hittade nämligen en av dem i en rea-låda och slog till och därför blev jag lite tvungen att leta upp den här romanen i bibliotekets arkiv.
Det har varit en trevlig läsning. Huvudpersonen är Sidda, som plötsligt börja tveka på om hon verkligen ska gifta sig. Hon och hennes mamma, Vivi, som är en del av Ya-Ya flickorna, har brutit helt med varandra sedan en tid tillbaka. Det är alltså ganska rörigt kring Sidda när hon bestämmer sig för att dra sig undan en stund för att fundera. Under den tiden hinner hon börja nosa en del på Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter (i form av en klippbok) och hitta en massa sanningar om sig själv, hennes mor och deras förhållande till varandra.
En mysig bok om relationer! Den är inte alltigenom lättsmält, men är i det stora hela rolig och underhållande. En bok som passar bra att slöläsa i sommarvärmen! Jag hoppas att uppföljaren är lika bra.
I Mig äger ingen berättar Åsa Linderborg om sin egen pappa. Det är en hårt arbetande man, som glatt skryter om att han är Sveriges bästa härdare på metallverken, men som andra gånger avskyr sitt jobb. Han pratar gärna om klassfrågor, men vågar inte skriva med rött bläck i rädsla för att han ska bli stämplad som kommunist. Det finns med andra ord många motsägelser eller kanske finns det snarare många åsikter, tankar och känslor och en stor svårighet att nå fram med dem.
Åsa är det finaste han har, men som pappa räcker han inte alltid till. Maten äts hos farmor och farfar och pengarna räcker aldrig en hel månad. Ibland säljer han Åsas saker för att ha råd med sitt alkoholmissbruk.
Det är ett fint och inte alls svart-vitt porträtt som Åsa Linderborg målar upp. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Det är så lätt att sortera människor efter klass och arbete och att döma ut människor som har ett missbruk. Att alla människor är människor snarare än en klass glöms lätt bort, men här finns en berättelse om en av alla dessa människor. Kärleksfullt och insiktsfullt.
Jag har läst det franska originalet parallellt med den svenska översättningen. Har inte mycket att tillägga. Tyckte mycket om boken, men funderar lite kring valet av framsida. Varför detta kitchiga vykort? Den svenska har en betydligt mörkare bild på en pojke med något outgrundligt i blicken. Det känns lite mer representativt för boken än denna arrangerade snölek. Nåja. Bra bok!
När klassen ska på skidläger anländer Nicolas lite senare än de andra barnen. Till skillnad från de andra har han inte åkt buss dit utan han har istället blivit ditskjutsad av sin överbeskyddande far, som ansåg bussresan vara för farlig. Under ankomsten lyckas Nicolas glömma bagaget i faderns bil, så lägervistelsen startar med att han redan från början är lite utanför i sällskapet och att han dessutom tvingas utstå förnedringen när ingen vill låna ut en extra pyjamas till honom.
Förhoppningen är att pappan snabbt ska upptäcka misstaget och återvända med Nicolas packning, men dagarna går och pappan går inte ens att få tag på eftersom han är på resande fot i jobb och ingen vet riktigt var han håller hus.
Nicolas är en mycket ensam pojke med många rädslor. Han är rädd för att pinka i sängen och han förföljs av mardrömmar. Ofta låter han fantasin skena iväg och verkligheten blandas ihop med skräckhistorier från böcker och otäcka berättelser som hans pappa har berättat för honom. När pappan inte dyker upp börjar Nicolas att fundera på om han kanske har varit med om en olycka och dött. I fantasin ser han hur personalen på lägret berättar det för honom och tar hand om honom i hans sorg. Inne i honom finns en stor längtan efter att bli sedd, ompysslad och att inte behöva vara rädd.
Boken har inget högt tempo, men spänningen växer ändå och berättelsen får till sist ett ganska otäckt, förbluffande och sorgligt slut. Under vägen dit satt jag som läsare och undrade hela tiden vad för hemskt som skulle hända som baksidestexten varslar om. Det är inte så mycket som händer Nicolas, men saker händer och verkligheten omkring känns alldeles rå.
Jag gillar verkligen den här boken. Den är väldigt läsvärd och en bok helt i min smak. Den lämnar mycket över till läsaren och det uppskattar jag.
Så var det äntligen dags att läsa slutet på denna berättelse, om kampen mellan det onda och goda i trollkarlsvärlden. De sex föregående böckerna har sakta men säkert byggt upp en spänning. I de första böckerna kan man inte riktigt förstå vad som händer och vad allt syftar till. Huvudpersonen är en liten kille, som upptäcker att han kan utöva magi. Han dras in i trollkarlsvärlden, som existerar lite parallellt med den värld vi känner till, och börjar i bok efter bok att inse att det finns en stor ondska som han kanske är utsedd till att förgöra. Jag ska erkänna att jag inte blev frälst till en början, men ju äldre den lilla killen blev, desto råare blev världen omkring honom och när jag vände det sista bladen i den sjätte boken kunde jag inte göra annat än att känna mig rejält fast i denna berättelse. Jag vet inte om någon annan bok har väckt en sådan nyfikenhet hos mig och fått mig att vilja sträckläsa så mycket.
Spänningen var alltså rejält uppskruvad från sida ett och hela den närmare 800 sidor tjocka boken, den sista boken om Harry Potter, har jag nu läst ut i en rasande fart. Det känns närmast tomt nu. Frågetecken från tidigare böcker har rätats ut. Kanske är den här sista boken om Harry Potter lite väl pretentiös på sina ställen, men jag ser gärna förbi det. Det här var en underbar läsuppelvelse! Och till min lycka är inte den här sista boken en snabb redogörelse för hur Harry Potter steg för steg går till väga för att slutföra det uppdrag han getts. Tack och lov hinner den nämligen ta en del svängar så att det är nervkittlande ända till slutet.
Jag har inte så mycket mer att skriva. De flesta bokintresserade har nog provat Harry Potter och gillar man de här böckerna så gör man. Gillar man de inte kan man kanske tycka att de är töntiga, att en del personer blir lite väl glorifierade och att en del saker är förutsägbart eller avhandlas för snabbt. Själv har jag verkligen fastnat för Potter. Det är den enda fantasy hittills som jag faktiskt tycker har varit läsvärd. Som vanligt är jag mycket glad åt att den handlar om människor med känslor och med både dåliga och bra egenskaper istället för om abstrakta sagofigurer. Man kan leva sig in i böckerna och känna igen sig, trots att den utspelar sig på en skola som lär ut trollkonst, samtidigt kan man också drömma sig bort till den magiska värld boken utspelar sig i. De flesta kan nog hitta något i de här böckerna.
Nu hoppas jag bara att Rowling sätter punkt på historien på riktigt och inte får för sig att skriva en till serie om häxor och trollkarlar på Hogwarts. Det skulle förta ganska mycket av grejen för mig. De här böckerna var bra och liknar inte riktigt några andra och för mig ska det vara så.
Bokens huvudperson heter Jonas Hassen Khemiri och har precis gett ut sin debutroman, som han anser har blivit missförstådd, när han får ett mejl från en barndomskamrat till hans sedan länge försvunna far. Barndomskamraten heter Kadir och han har fått en idé om att tillsammans med Jonas ge ut en roman om den fantastiska fadern, Abbas kallad. I Kadirs ögon är Abbas en fantastisk man, men Jonas sanning är en annan och innehåller svek och känslor av att inte räcka till och att ha valt fel liv att leva.
Boken består av Kadirs mejl med förslag på hur den kommande boken ska vara uppbyggd och vad den ska innehålla. Känslan är att boken är ett utkast: som om man som läsare får kika in i något nästan lite hemligt och icke fullbordat. Kadir lägger in texter med förmodat välkryddade sanningar om Abbas liv och leverne och ibland flikas det också in minnen från Jonas uppväxt.
Det är en spännande uppbyggd bok med sanning som centralt tema. Det är ett smart grepp att författaren har lånat sin eget namn till bokens huvudperson och boken väcker också nyfikenhet kring vem Kadir egentligen är och varför han så gärna vill berätta allt detta. Vem är vem och vad är sant?
Andra ämnen tas också upp i boken. Genom 80- och 90-talens Sverige belyses frågor om integration och invandring på ett bra sätt. Komplexa frågor om hur vi grupperar varandra blir skrivna från vinklar som det sällan skrivs från annars.
Det är en mycket välskriven och bra bok som lockar till sträckläsning. Någonting som jag verkligen fascineras av är språket, som från Kadir låter extremt högtravande genom att han försvenskar engelska och franska ord istället för att använda svenska. Det är inte den så kallade ”Rinkebysvenskan” från Ett öga rött, men även den här gången använder Khemiri språket till mer än att bara föra berättelsen framåt. Det är en del av berättelsen. Mycket imponerande och bra!
Tätt intill dagarna kretsar runt den oerhörda sorgen kring en mors döende. Mustafa Can berättar själutlämnande och öppet om de sista månaderna tillsammans med sin mor och om tiden efter. Det är svårt att inte beröras av något som verkligen är skrivet från hjärtat. Det här är innerlig kärlek och innerlig sorg.
Beskedet att modern inte har många månader kvar att leva väcker också tankar hos författaren. Vem var hans mor? Han vet vad hon var: en kärleksfull och nästan till självutplåning uppoffrande moder, men inte vem hon var. Sökandet går via skuldkänslor från uppväxten och via andras berättelser om mamman.
Faktumet att modern vårdas i Sverige istället för kring hennes väninnor väcker också andra tankar, tankar kring utvandring och om att återvända till hemlandet.
Det är en djupt berörande bok om styrka och moderskap. Jag har normalt sett svårt för dokumentära romaner, som gärna tenderar att bli sentimentala och göra avkall på den språkliga nivån. Det här är ett undantag. Det är ärligt, välberättat och vackert.
Alakoski behöver inte många ord för att exakt få fram en känsla. Utifrån ett barns ögon ser hon till att beskriva livet för en familj i 70-talets Fridhem, ”Svinalängorna”, i Ystad, på ett sätt som inte lämnar en oberörd. Barnet heter Leena och hennes föräldrar är finnar med alldeles för lite pengar och som alldeles för ofta söker tröst i alkoholen.
Det hade kunnat vara en riktigt deprimerande berättelse om en dysfunktionell familj, men den skildrar främst styrkan hos Leena och hur hon tar sig igenom tillvaron med hjälp av bästa vännerna, Åse och Riitta, som har det illa ställt på sina sätt. Det kan vara rolig läsning i all tragik, men hur tillvaron än kan se ut från ett par barnögon skiner den verkliga ensamheten, fattigdomen och skräcken igenom.
Mycket välberättat och mycket läsvärt!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
