Brun flicka drömmer är en poetisk och vacker biografi och en berättelse om rasism och skrivardrömmar i 60- och 70-talets USA. Betyg: 5 fjärilar av 5.
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson är en självbiografisk berättelse om en uppväxt i ett USA där medborgarrättsrörelsens kamp börjar ge frukt. Här växer Jacqueline upp i den amerikanska södern och så småningom i New York. Det är en tid när mycket faktiskt blir till det bättre för svarta, men här blir det beskrivet ur ett barns ögon, vilket är intressant på sitt sätt.
Kanske är det tiden, kanske är det bara Jackie, men något som genomsyrar hela berättelsen är drömmarna, inte begränsningar eller något som håller emot, utan en bubblande längtan. Jackie drömmer om att skriva och hon spricker nästan av berättarlust, ibland räcker faktiskt inte verkligheten till. Det är en underbar uppväxtskildring att få ta del av – en berättelse med ett lyckligt slut, om man så säger, eftersom man som läsare förstås är medveten om att lilla Jackie kommer att bli författare en dag, en väldigt framgångsrik sådan till och med. I år tilldelades Jacqueline Woodson ALMA-priset (Astrid Lindgren memorial award) – världens kanske finaste pris till en barn- och ungdomsförfattare. Raskt påbörjades den svenska översättningen av just den här boken, som märkligt nog är det första (men knappast den sista) som getts ut på svenska. Det är den fenomenala poeten Athena Farrokhzad som står för översättningen och den har verkligen träffat helt rätt (vill jag tro, inte för att jag har läst boken på originalspråk, men för att språket flyter helt naturligt på vers).
Jag älskar språket i Woodsons självbiografiska berättelse. Det är lätt och poetiskt, rakt på sak utan att vara banalt. När jag läser kan jag verkligen se lilla Jackie framför mig och jag blir glad av den synen. Trots att hennes uppväxt inte saknar sorger och förluster så finns det ett skimmer och ett ljus och, framför allt, den där härliga berättarglädjen. Jag vill läsa mer av Woodson. Hoppas att det kommer mer på svenska snart!
Citerat ur Brun flicka drömmer
”Det duger som namn åt mig, sa min far
dagen då jag föddes. Jag förstår inte varför hon inte också kan få det.
Men kvinnorna sa nej.
Först min mor.
Sen en faster i taget, drog undan min rosa filt,
klappade de tjocka, stubbiga lockarna,
ryckte i mina nya tår,
rörde vid mina kinder.
Flickan kommer inte att heta Jack, sa min mor.
Och min fars systrar viskade, En pojke som fick heta Jack var redan det illa. Precis så att min mor kunde höra. Låt flickan heta Jack, sa min far, och hon kommer att växa upp och bli stark.
Uppfostra henne väl, sa min far,
och hon ska göra namnet till sitt.
Låt flickan heta Jack
och folk kommer att lägga märke till henne, sa min far.
Av det enda skälet att de undrar om hennes föräldrar
var galna, sa min mor.
Och så höll de på fram och tillbaks tills
det blev Jackie
och min far rasande lämnade sjukhuset.
Ge mig pennan,
sa min mor till mina fastrar, skrev Jacqueline där det skulle stå ett namn.
Jacqueline, utifall att
nån skulle få för sig att strunta i ie.
Jacqueline, utifall att
jag skulle växa upp och vilja ha nåt lite längre
och lite längre bort ifrån
Jack.”
Jacqueline Woodson (född 1963) är en amerikansk författare som bland annat har belönats med ALMA-priset. Hon har skrivit en lång rad barn- och ungdomsböcker, men den enda som har översatts till svenska (hittills) är Brun flicka drömmer från 2014 (på svenska 2018). Jacqueline Woodson har en hemsida, twittrar under @JackieWoodson, instagrammar under @jacqueline_woodson och har en Facebooksida.
Förlagets beskrivning
”Brun flicka drömmer är Jacqueline Woodsons memoarer skrivna på fri vers. Hon skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.”
Änkan av Fiona Barton är en annorlunda deckare som berättas utifrån en anhörig till en förövaren. Frun till en pedofil. Vad visste hon? Varför stannade hon vid hans sida? Betyg: 4+ igenspikade grindar av 5.
Änkan av Fiona Barton
Änkan av Fiona Barton är en deckare med en udda vinkel: den verkliga huvudpersonen är varken offret, förövaren eller utredaren, utan en anhörig till förövaren. Läsaren får följa Jean, vars man plötsligt är misstänkt för att ha rövat bort och dödat en liten flicka. Under polisutredningens gång hittas dessutom barnpornografi och komprometterande chattar i mannens dator och det blir uppenbart att han är en pedofil. Jeans make är plötsligt ett hatat monster och tillvaron förändras: vänner försvinner, både Jean och hennes make förlorar sina jobb och de tvingas att leva alltmer isolerat medan journalisterna är på dem som hökar. Jean står trofast vid sin mans sida och frågan som väcks är naturligtvis: varför?
Jag tycker att bokens idé är briljant. Deckargenren är full av förutsägbara och upprepande berättelser, fyllda med klichéer. Här tycker jag att författaren lyckas hitta något nytt och intressant. Boken är lite i samma anda som exempelvis Gone girl och Kvinnan på tåget – det finns en slags opålitlighet och ovisshet som svävar över berättelsen. Boken berättas omväxlande av Jean, en journalist som gräver i fallet, och en kriminalkommissarie som är involverad i polisutredningen. Det ger många vinklar och tillsammans spänner de olika berättelserna upp en intressant väv, där det visar sig att allt kanske inte är som man först tror eller som berättarna faktiskt säger. Det hinner sås många tvivel innan allting rullas upp.
Det är verkligen en spännande deckare, men jag måste säga att jag särskilt fastnade för något annat: frågan varför Jean stannar hos sin man. Vad är det som driver människor att stanna i våldsamma relationer eller relationer som är destruktiva på andra sätt? Här är det en kvinna som plötsligt får tillvaron ställd på ända genom att hon blir varse att hennes man i hemlighet (?) har suttit och porrsurfat och fantiserat om barn. Mycket talar för att han dessutom har förgripit sig på och dödat ett litet barn. Ändå fortsätter hon att stå vid sin mans sida. Jag tycker att Barton på ett skickligt sätt målar upp situationen. Hon låter läsaren få följa med genom åren i parets relation och visar hur Jean under lång tid har brutits ned och kommit att tro att hennes man är den som vet bäst. Boken är mycket mer en psykologisk roman än en typisk deckare och det gör den också väldigt intressant.
Boken berättar också, som ett sidospår, om journalisternas hetsjakt som följer på den här händelsen. Journalisterna är som gamar kring Jean och hennes man och kring den försvunna flickans mamma. Deras agerande är cyniskt och osmakligt på många sätt och jag tycker att Barton är skicklig på att lyfta upp det.
Jag tyckte att Änkan var fantastiskt bra, tankeväckande och spännande. Jag läste den i min bokcirkel och såg framför mig hur vi skulle ha massor att diskutera, men till min förvåning tyckte de flesta att den här berättelsen var riktigt usel, knappt värd att läsa ut. För mig är det knappt begripligt. Jag tycker att det här är den bästa deckare jag har läst på år och dag och den är en väldigt insiktsfull skildring av hur destruktiva relationer kan få någon att till slut tvivla på sig själv. Visst finns det några onödiga passager i den här boken och visst har den några röriga och onödiga sidohistorier, men det är verkligen inte mycket att hänga upp sig på, i mitt tycke. Däremot inser jag att det är en bok som vinner stort på att faktiskt läsas, istället för att lyssnas på som ljudbok. Det är en bok med flera berättarröster och en hel del hopp fram och tillbaka i tiden, samtidigt som det också finns den här opålitliga berättaren, som gör att man måste vara lite på sin vakt. De andra i bokcirkeln valde att lyssna på ljudboken och själv är jag glad att jag lånade pocketboken på biblioteket istället. Det här var i alla fall en riktigt bra läsupplevelse för mig.
Citerat ur Änkan
”Andra kvinnor trädde fram och berättade att de hade haft cybersex med honom på nätet och stod nu på kö för att få sälja sina berättelser. Jag kunde inte tro att något av det var sant. Han kallade sig tydligen för BigBear och andra idiotiska namn i chattrummen. Ibland tittade jag på honom vid mina besök i fängelset och föreställde mig hur det skulle vara att kalla honom för BigBear. Det gjorde mig illamående.
[…]
När jag frågade Glen om det vid nästa besök förnekade han alltihop. ”De bara hittar på, älskling. Journalisterna hittar på alltsammans. Det vet du att de gör”, sa han och tog min hand. ”Jag älskar dig”, sa han. Jag sa ingenting.
Jag sa ingenting till pressen heller. Jag gick till olika affärer när jag skulle handla för att de inte skulle hitta mig och jag började bära hattar som skymde ansiktet en aning för att andra inte skulle känna igen mig. Som Madonna, skulle Lisa ha sagt om hon fortfarande hade varit min vän. Men det var hon inte. Ingen ville veta av oss längre. De ville bara veta allt om oss.”
Änkan av Fiona Barton
Änkan
Originalets titel: The Widow (engelska).
Översättare: Katarina Falk.
Utgivningsår: 2016 (första brittiska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Massolit), 2017 (den här pocketutgåvan, Massolit).
Antal sidor: 368.
ISBN: 9789176790359, 9789176910931.
Andras röster: Johannas deckarhörna, Litteraturkvalster och småtankar, Maddes bokblogg.
Fiona Barton
Fiona Barton (född 1957) är en brittisk författare och skribent. Hon debuterade 2016 med The Widow (Änkan) och har efter det utkommit med uppföljaren The Child. Fiona Barton har en hemsida, en Facebook-sida och twittrar under @figbarton.
Förlagets beskrivning
”En kärleksfull make eller en iskall mördare visst borde hon veta?
Vi har sett honom stirra på oss från löpsedlarna monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott.
Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?
Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hennes man Glen var den enda hon någonsin älskat, mannen med stort M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas förstasidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska. Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?
Nu är Glen död, och Jean Taylor är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, och hon tänker berätta allt hon vet.”
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors är en roman om en kvinna som har hamnat på lite avvägar här i livet och som förgäves försöker att lära sig att köra bil. Betyg: 4+ svenska deckare av 5.
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors är en liten roman om en kvinna som försöker att ta körkort. Det är bara två problem: dels kan hon inte lära sig att växla och dels gäller det att ingen får reda på att hon lider av lägesyrsel, för det skulle kunna äventyra hennes körkortstillstånd. Huvudpersonen, Sonja, är äldre än de andra eleverna på bilskolan och det verkar som att hennes ålder är enormt distraherande för hennes körlärare. Lektion efter lektion åker Sonja omkring med en körlärare som inte kan sluta småprata med körskolans enda jämnåriga elev. Det är så mycket prat och skvaller att körläraren inte har tid att låta Sonja växla på egen hand. Ingenting får stoppa körlärarens aldrig sinande flöde av prat. Det är dråpligt och kul att läsa om Sonja och hennes hopplösa körlektioner och den konflikträdsla som hela tiden skaver.
Det är inte bara relationen med körlärare som är lite kantig. Det ges lite mellan raderna att Sonja faktiskt är rätt ensam: hon lever utan en partner, har bosatt sig en bra bit från sin egen familj och hon verkar ha märkligt svårt att kommunicera med folk runt omkring, inte minst sin syster. Jag anar att ensamheten kanske inte är fullt ut självvald, men samtidigt måste jag säga att det känns skönt och uppfriskande att läsa om en 40-årig kvinna som lever själv: det är en förvånansvärt udda huvudperson.
Jag tyckte verkligen att det var uppfriskande att läsa Blicken, pilen, filen. Den är rolig och vass, skriven med finess och känsla. Det går att läsa boken rakt upp och ner och njuta av den, roas av den, men om man vill är det inte svårt att läsa den och samtidigt hitta symboliken i hennes hopplösa rattande och de avvägar som livet på sätt och vis verkar ha hamnat på. Om man vill kan man läsa boken och verkligen skala av lager efter lager, bli rent av överraskad över Sonja, vem hon är, vad hon har i bagaget och vart hon är på väg. En riktigt bra bok! Jag älskar noveller och det här är en berättelse som lånar många välbekanta element från just novellformatet, även om den har fått svälla ut över närmare 200 sidor. Det är någonting avskalat och rakt på sak som verkligen tilltalar mig och som sällan går att få till utanför novellformatet. Dorhte Nors har lyckats. Det här är en koncentrerad berättelse, en riktig pärla.
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors
Blicken, pilen, filen
Originalets titel: Spejl, skulder, blink (danska).
Översättare: Ninni Holmqvist.
Uppläsare: Pia Johansson.
Utgivningsår: 2015 (första danska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag), 2018 (den här Radioföljetongen, producerad av Ludvig Josephson för Sveriges radio).
Antal sidor: 187.
ISBN: 9789170379147.
Dorthe Nors
Dorthe Nors (född 1970) är en dansk författare som debuterade 2001 med romanen Soul. På svenska fick hon stort genomslag sju år senare med den hyllade novellsamlingen Kantslag. Blicken, pilen, filen är hennes senaste roman. Dorthe Nors har en hemsida och twittrar under @DortheNors.
Förlagets beskrivning
”Sonja kan inte växla. Hon är äldre än alla andra på bilskolan och det är högst oklart om hon överhuvudtaget kan lära sig köra bil. Körläraren Jytte har så mycket på hjärtat att hon helt enkelt inte har tid att lära Sonja att växla det blir enklare om hon bara sköter det åt henne.
Sonja bor ensam i Köpenhamn och översätter svenska kriminalromaner, men hennes eget liv är tämligen ospännande. Dessutom lider hon av yrsel om hon rör för mycket på huvudet börjar världen att gunga. Sonjas syster tycks aldrig ha tid att svara i telefon och nu är det som om tillvaron kantrar alltmer. Men Sonja är en fighter, det har hon i alla fall alltid blivit itutad. Till slut tar hon mod till sig och ber att få byta bilskollärare.
Ska det vara så förbannat svårt att lära sig köra bil!
Blicken, pilen, filen är en tragikomisk och öm skildring av en kvinna som försöker hitta dragläget i sitt eget liv. Dorthe Nors skriver med humor, svärta och en skarp blick för det absurda i tillvaron.”
De som följer mig på Instagram har kanske sett att jag har postat en hel del inlägg under hashtaggen #novellber, ett initiativ av @bokladan med syftet att peppa till mer novelläsning i november. Jag var inte sen att haka på, för jag älskar novellformatet och jag har en hel del olästa novellsamlingar och enstaka noveller här hemma. Under månaden har jag unnat mig läsning ur samlingar som Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg, Elva sorters ensamhet av Richard Yates, Kyrkogårdsdamen och andra noveller av Guy de Maupassant, Bli som folk av Stina Stoor och Nordisk fauna av Andrea Lundgren. Jag tänkte återvända till samlingarna när jag har läst ut alla noveller i dem (när nu det blir 🙂 ), men månaden har också bjudit på läsning av några enstaka noveller, som jag tänkte blogga om idag. Det är alltså fyra noveller från förlaget Novellix, som ger ut härliga små volymer med nyskrivna och klassiska noveller på olika teman.
Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell, Skördebrev av Helena Granström, Författarnas himmel av P C Jersild, Luise Justine Mejer av Astrid Lindgren
Författarnas himmel av P C Jersild
Författarnas himmel är en humoristisk berättelse om en författare som dör och hamnar i den del av himlen där historiens alla författare samlas. Det visar sig att författarnas himmel är ett hotell med både restaurang och ölstuga. De nya hamnar längst ned i hierarkin och får slita i grovdisken, men så småningom kan man avancera och få bättre och bättre arbetsuppgifter, för att så småningom få bli gäst i ölstugan, eller kanske till och med i matsalen, där den absoluta författareliten samlas. Mycket är oklart kring hur det egentligen ska gå till att bli uppflyttad. Kanske finns det till och med osaklighet och jäv inblandat?! Hur kan det annars komma sig att den enda svensk författare som hamnat i matsalen är Carl von Linné? Författarnas himmel är en härligt självironisk och knäpp berättelse fylld med historiska författargiganter, som fortfarande tycks vara precis lika excentriska som i jordelivet och som verkligen sliter för att bli respekterade. Jag tyckte att den här berättelsen var riktigt kul och härligt nördig!
Per Christian Jersild (född 1935) är en svensk författare och läkare, bland annat känd för romanen Barnens ö.
Förlagets beskrivning
”Precis som i skänken arbetade flera rökare där. De brukade smita ut med jämna mellanrum för ett bloss på bakgården. En eftermiddag råkade jag, på väg till kylen, springa på några från konditoriet på väg ut. ”Sonja?!” Visst var det Sonja Åkesson. Vi hade inte setts sedan början på sjuttiotalet – Sonja dog 1977 – så vi hade förstås en hel del att prata om. Jag följde med henne ut och stod där och huttrade bland de andra rökarna.”
Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell
Han tänkte på dem som färger är en novell med ett högt tempo och driv, vilket verkligen speglar den livssituation som den unge huvudpersonen befinner sig i. Huvudpersonen är en ung man som befinner sig mitt i en virvelstorm av känslor: förtvivlad sorg och sprittande nyförälskelse. Jag vill inte skriva mer än så för att inte spoila för mycket av handlingen, som läsaren gör bäst i att upptäcka själv, men det är verkligen en fin novell som är lätt att ryckas med i. Jag älskar språket, som så tjusigt speglar huvudpersonens röriga liv.
”Han gick in i trädgården från baksidan, det fanns en stig där som han hade trampat upp, först med små fötter, sedan med stora. Den skulle växa igen nu. Det hände mitt framför ögonen på honom. Grönt, blankt gräs som sköts upp som stavar ur jorden och plötsligt hade hans fotspår aldrig funnits.”
Luise Justine Mejer: en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland av Astrid Lindgren
Luise Justine Mejer av Astrid Lindgren är en liten essä om just Luise Justine Mejer, en kvinna som levde i 1700-talets Tyskland och som under många år brevväxlade med vännen Christian Boie. Lindgren utgår från brevväxlingen mellan de två vännerna och skriver fram deras kärlek, som de först efter lång tid erkänner och tar hand om. Det är både roligt, vackert och sorgligt. För mig blev det också en överraskande läsning. Luise känns så modern och fri, vågar gå sin egen väg och väljer bort ett giftermål i unga år. Jag hade inte väntat mig detta. Jag hade kanske inte heller väntat mig den här berättelsen från barnboksdrottningen Astrid Lindgren, för det här är ju en berättelse riktad till vuxna, även om Lindgrens ton och humor är precis sig lik.
Betyg: 4 högläsningsstunder av 5.
Luise Justine Mejer av Astrid Lindgren
Utgivningsår: 2015 (den här utgåvan, Novellix). Berättelsen finns också i antologierna Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult (Rabén & Sjögren, 1975) och Liv kan vara så olika (Rabén & SJögren, 1985).
Antal sidor: 25.
ISBN: 978-91-7589-068-5
Andras röster: Lyrans noblesser, Skrivande.
Astrid Lindgren
Astrid Lindgren 1907 – 2002 är en av Sveriges mest älskade författare.Mer om Astrid Lindgren finns att läsa på www.astridlindgren.se eller Astrid Lindgren-sällskapets hemsida.
Förlagets beskrivning
”Jag kan aldrig sluta gräma mig över hennes sorgliga öde den där hemska fredagsmorgonen i juni 1786. Varför måste hon dö, när hon nu äntligen … men vi ska inte gå händelserna i förväg!
Det är bäst att börja från början, förslagsvis tio år tidigare, den 2 september 1776.”
Skördebrev av Helena Granström
Skördebrev är den av novellerna jag hade svårast för. Det är en bok om sorg och förlust och saknaden efter en pojke, som växer upp. Det är också en berättelse om en ko, som skriver till pojken. Och här någonstans är jag förlorad som läsare för länge sedan. Det här säger mer om mig än om den här novellen, men jag fixar inte symboltyngda, formmässigt invecklade berättelser där läsaren förväntas stanna upp efter varje mening och tolka texten. Jag blir irriterad när budskapet och berättelsen ligger gömt bakom tunga sjok av liknelser och symbolik som ska förstås och tolkas. Jag orkar inte. Den här boken fungerade inte alls för mig.
Helena Granström (född 1983) är en svensk författare och skribent som debuterade 2008 med essän Alltings mått.
Förlagets beskrivning
”Jag skriver till dig med mina fingrar, med mina koögon och mina flugor. Med min boskapshunger och juverblick, med min bokstavsspilta och min klöver. Med mina klövar och min bakdel. Med min bakfot, med min mening.
Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är en mysig och rolig feelgood-deckare om en polis som kanske inte är fullt så kompetent som han själv tror. Betyg: 4 kotknackare av 5.
Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg
Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är den första boken om polisen Torsten ”T-Rex” Rexelius. Att han kallas för T-Rex kan ha någonting att göra med att han ibland framstår som en gammal dinosaurie, men det ingenting som Torsten själv skulle kunna koppla. I hans egen värld är han den mest kompetenta och vassaste på polishuset i småstaden Erikshamn. När en ung man hittas mördad på stadens nakenbad så blir det upp till bevis för ”T-Rex”. Torsten leder mordutredningen, som chockerande nog snabbt följs upp av ytterligare en dödsskjutning i staden. Nästa dödsoffer är den mördade mannens flickvän. Spåren leder Torsten till det gym, som brukade besökas frekvent av den mördade mannen, och den klart mest misstänkta är också en av gymmets anställda: en fåordig karl, som är misstänkt ovillig att tala med polisen. I Torstens värld är fallet i princip redan löst, men hans kollegor och chef, och inte minst åklagaren, är lite mer avvaktande. Tillsammans med den aspirant, som Torsten har fått som följeslagare, försöker Torsten att lösa fallet, även om han väldigt lätt dras mot kaffeautomaten eller andra sidospår.
Det är heller inte helt lätt för Torsten att hålla tankarna och känslorna i styr. Han precis har gått igenom en skilsmässa och har långt ifrån kommit över sin ex-fru. När han börjar inse att hans ex-fru dessutom verkar ha gått vidare i livet så får han ytterligare en person att hålla span på.
Rör inte mitt mord! är en lättsam och spännande deckare med mycket humor. Det är den första boken om ”T-Rex”, men jag började faktiskt i fel ände och har redan läst uppföljaren, Klara, färdiga, dö!. Den var en av de böcker jag plöjde under semestern och jag tyckte att den var riktigt avkopplande och kul. Rör inte mitt mord! går i samma stil och här får man också lite mer introduktion till vissa av karaktärerna i boken – boken är fylld av roliga karaktärer, alla med sina egna små egenheter. Torsten är i en klass för sig: lat, självgod och envis. Det finns någonting befriande med en person som är så nöjd över sig själv, trots att han egentligen inte uträttar speciellt mycket på egen hand. Trots att han säkert skulle kunna uppfattas som omåttligt irriterande så är Torsten dessutom märkligt lätt att sympatisera med, kanske för att han faktiskt stöter på motgångar mest hela tiden och att man anar att han innerst inne har en liten kamp med sig själv, även om han håller uppe en självsäker fasad. Det är också kul att läsa om hur hans omgivning försöker hantera Torsten lite speciella sätt, vilket skildras lite mellan raderna.
Jag gillade verkligen Rör inte mitt mord! Vad som är kul med den här typen av deckare, som är skrivna med humor och glimten i ögat, är också att handlingen kan utveckla sig lite hur som helst, vilket faktiskt adderar en hel del spänning. Jag är en av de mest lätt-fintade personerna i världen och brukar alltid bli grundlurad när författare försöker att dribbla bort läsaren. Jag kan dock erkänna att jag förvånansvärt tidigt (för att vara mig) fick en god aning om vem som låg bakom dåden. Det gjorde dock absolut ingenting. Det här är en mysig och lagom spännande deckare. Synd bara att det tydligen inte finns fler böcker om T-Rex och hans fumliga brottsutredningar. Jag hade gärna läst mer!
Citerat ur Rör inte mitt mord!
”Snart halv fem. En vanlig dag skulle han redan ha suttit på cykeln. Men det här var ingen vanlig dag. Det här var första dagen på ett färskt spaningsmord och då jobbade man så länge man hade lust. Så fick facket och lönekontoret säga vad de ville om den saken.
Han tittade ut genom fönstret. Förut hade han alltid haft bråttom hem. Inte för att kvällarna i villan hade varit fyllda av aktiviteter. Men det hade i alla fall funnits ett liv som skulle levas i det där gula huset.
Han flyttade några papper från en hög på skrivbordet till en annan. Han undrade vad Ulla gjorde nu.”
Lars Forsberg (född 1968) är en svensk polis och författare. Han debuterade som romanförfattare år 2014 med deckaren Rör inte mitt mord!, som är den första boken om polisen Torsten ”T-Rex” Rexelius. Den andra delen, Klara, färdiga, dö!, kom året därpå. Forsberg har en hemsida.
Förlagets beskrivning
”Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst – så varför ens försöka? Kriminalkommissarie Torsten Rexelius är övertygad om att han är landets främsta mordutredare. Och en stilig karl, dessutom!
Men just nu har Torsten en dålig sommar. Nyss dumpad efter tjugofem års äktenskap är han i desperat behov av något som kan skingra hans mörka tankar. Därför blir han mer än nöjd när han snubblar över ett rykande färskt lik, rakt utanför lägenhetsdörren. ”Äntligen – ett sommarmord”, nynnar han när han gör sig redo att posera inför pressfotograferna. Hög tid att Torsten Rexelius återigen blir namnet på allas läppar.
Dessvärre är Torstens självförtroende långt större än hans skicklighet och snart står mordutredningen och stampar. Saken blir inte bättre när han får se sin exfru tillsammans med en ny man, och genast kastar sig in i ett parallellt spaningsfall mot denne hustrutjuv med getskägg.
Ju längre mördarjakten drar ut på tiden, desto mer vänds stadens blickar mot Torsten själv. Är han den store mordutredare som han alltid utgett sig för att vara? Eller är det nu som verkligheten till slut ska hinna ikapp Torsten ”T-Rex” Rexelius?
Rör inte mitt mord! är något så ovanligt som en svensk kriminalkomedi. Det är berättelsen om en poliskommissarie med skenande inkompetens, stegrande livskris och obefintlig självinsikt. Om en man mitt i livet som undrar varför ingenting blev som han tänkt sig.”
Idag blir det en tillbakablick! Jag tänkta gräva djupt i arkivet och lyfta fram några böcker som jag läste och gillade för fem år sedan, det vill säga 2013. En kul sak med att blicka tillbaka är att upptäcka vilka böcker som jag har glömt och vilka som jag kommer ihåg. En del böcker, som jag gav höga betyg när det begav sig, har faktiskt bleknat en del med tiden, medan andra böcker har växt. Här kommer alltså fem favoriter som fortfarande finns tydligt i minnet.
Utrensning av Sofi Oksanenär en mästerligt berättad roman om det sovjetockuperade Estland, speglad i en berättelse om ett (nutida) offer för trafficking. Jag läste den i min bokcirkel och det var inte alla som uppskattade boken, men jag älskade den. Mycket i boken är skrivet mellan raderna, men den är så effektivt berättad och så starkt skriven att det är omöjligt att inte bli berörd. Det finns scener som är så starka att jag än idag minns dem glasklart, inte för att Oksanen valde att skriva ut exakt vad som hände, utan för att stämningen hon formulerade mellan raderna blev så stark att jag aldrig upplevt något liknande. En fantastisk bok! Oksanen borde belönas med Nobelpriset, tids nog, om hon fortsätter såhär.
Utrensning av Sofi Oksanen
Prins Charles känsla av Liv Strömquist är ett av Strömquists vassaste och roligaste seriealbum. Det är inte alltid jag håller med henne eller köper hennes resonemang, men det fina med Strömquist är att hon alltid väcker nya tankar. Strömquist samlar aldrig billiga poänger eller tar ställning i uttjatade frågor, utan hittar alltid sina egna vinklar. I Prins Charles känsla går hon till botten med kärlek och frågar sig hur sunt det är med parrelationen så som den ser ut i vår kultur.
Prins Charles känsla av Liv Strömquist
Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu är en briljant skildring av att vara 18 – 19 år och på väg ut i vuxenlivet, men också en upplysande bok om hur speciell den tiden kan vara för den som lever i Israel och därför måste göra obligatorisk militärtjänstgöring vid just den omvälvande tiden i livet. Berättelsen följer tre barndomskompisar som får olika uppdrag under sin militärtjänstgöring – och som alla på ett eller annat sätt skakas av (eller blir helt traumatiserade av) det de får uppleva.
Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri är, med sina drygt 100 sidor, ingen lång roman, men innehållet är desto större. Khemiri är en av alla de som upprördes av ”reva”-projektet, projektet som syftade till att verkställa fler utvisningar och som bland annat ledde till att polisen under en period aktivt försökte leta upp papperslösa genom att t.ex. kräva ID-kontroller i tunnelbanan. Många kände sig misstänkliggjorda genom sin hudfärg. Khemiri kokade ner hela den känslan och den rasism han observerade i den här fantastiska och berörande boken. En brännande bok!
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri
Att läsa Änkans bok av Joyce Carol Oates kändes som att ha ett förtroligt samtal med en vän. I den autofiktiva romanen skildrar Oates tiden när hon blev änka efter att plötsligt ha förlorat sin make sedan 47 år tillbaka. Sorgen efter den oerhörda förlusten är så närvarande och tydlig att det nästan känns för intimt att läsa berättelsen. En fantastisk bok!
Änkans bok av Joyce Carol Oates
2013 alltså, ett år med många riktigt starka läsupplevelser!
Tjänarinnans berättelse är en tänkvärd och skrämmande berättelse om en framtid där kvinnor har fråntagits sina rättigheter och utnyttjas sexuellt i en värld där fertiliteten har sjunkit. En plågsam och fantastisk bok. Betyg: 5 själarullar av 5.
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är en dystopisk roman som utspelar sig i ett USA som tagits över av kristna fundamentalister. Kvinnor har förlorat sina rättigheter, fråntagits sina pengar och tvingats från sina arbetsplatser. De är, bland mycket annat, förbjudna att läsa och en överträdelse straffas med att de får en hand avhuggen. Landets invånare hålls under förtryck genom fundamentalisternas idéer om vad som är den rätta tron och de hålls också under strikt kontroll av militär och genom angiveri. Samtidigt har fertiliteten dalat på grund av miljökatastrofer som lett till utsläpp av farliga ämnen. Det har gjort fertila kvinnor till något dyrbart och de kvinnor som visat något tecken på att vara fertila kan därför komma att bli tjänarinnor, vilket innebär att de utsätts för rituella våldtäkter av de av maktens män som är barnlösa. Huvudpersonen i Tjänarinnans berättelse är just en sådan tjänarinna. Hon har fråntagits sitt egentliga namn och kallas numera för Offred, ett namn bildat från Fred, namnet på den mäktiga man, så kallade anförare, i vars hushåll hon lever och av vilken hon blir våldtagen varje månad.
Offreds tillvaro är enormt avskärmad och hon har ytterst få möjligheter att göra sig en bild av vad som händer i samhället. Livet är fyllt av begränsningar och de enda gångerna hon kan lämna sitt spartanska rum, tömt på allt, särskilt allt som skulle kunna användas som redskap vid ett självmordsförsök, är när hon emellanåt kan lämna huset för att göra inköp. Promenaden ned till stan sker i den speciella dräkt som rent fysiskt är avskärmande genom den skygglappsliknande hätta som alla tjänarinnor ska bära och promenaden får dessutom bara ske i sällskap av någon annan tjänarinna, med vilken det inte är säkert eller tillåtet att prata på något fritt sätt. Offreds promenader till stan styrs förr eller senare alltid mot den plats där alla offentligt avrättade människor hänger för beskådan och hennes sällskap på promenaden verkar vilja göra samma omväg. Alla fruktar att de ska ha gjort ytterligare en förlust. För Offreds del handlar det om hennes pojkvän, som hon fruktar kan vara näst på tur att hängas.
Boken består av en klaustrofobisk skildring av Offreds instängda och begränsade tillvaro och av Offreds egna återblickar och skildringar av sin situation. Berättelsen drivs hela tiden av en sällsynt kraft, av Offreds förtvivlan och hennes frustration över att inte kunna berätta, inte ha tillåtelse att skriva, inte ha någon som lyssnar. Bit för bit klarnar bilden över vilka förluster Offred har lidit, det kanske mest smärtsamma: en dotter som tagits ifrån henne, och hur samhället ser ut. Det är skrämmande och förtvivlat och oerhört starkt berättat. Det var länge sedan en bok väckte så mycket känslor och tankar. Här är en bok som bland mycket annat tar upp frågor om religiös fundamentalism och hur snabbt ett samhälle kan raseras, om feminism och mänskliga rättigheter och om förtryck.
Jag blev helt tagen av den här berättelsen. Jag brukar inte vara så flitig på att läsa dystopier, fantasy eller science fiction och en stor del av anledningen till detta är att jag ofta föreställer mig att sådana böcker lätt blir överlastade med långa beskrivningar av hur samhällena ser ut i dem. Det här är dock något helt annat. Boken är skriven helt ur Offreds perspektiv och både revolutionen som har lett fram till diktaturens bildande, samhället som det ser ut och den motståndsrörelse som anas, är något som får mer och mer konturer genom Offreds berättelse. Trots att Offreds tillvaro främst kännetecknas av att den är avgränsad och tömd på allt som kan betraktas som livets glädjeämnen – till stor del sitter hon bara på sitt rum och har inte en aning om vad som händer och sker i världen – så ger den verkligen en knivskarp bild av hur den diktatoriskt styrda staten ser ut och hur människorna i den lider. Alla lider, alla är offer, även den anförare som Offred lever hos. Det framstår inte som att man genom staten har lyckats med något, inte ens männen på toppen verkar tillfreds med vad de har skapat.
Den här boken var verkligen svår att lägga ifrån sig och jag kommer inte att kunna lämna den på länge. Offreds berättelse är svår att släppa och förtvivlat inser jag just det: att rasera en demokrati kan gå fort och på många platser har det redan hänt. Delar av boken skulle kunna avfärdas som osannolikt, men det räcker att dröja kvar vid tanken en liten stund så inser man snart att ungefär såhär ser det redan ut på somliga håll i världen. Hjärtat går sönder.
Citerat ur Tjänarinnans berättelse
”En stol, ett bord, en lampa. Ovanför, i det vita taket, ett reliefornament i form av en blomsterkrans, och i dess mitt ett tomrum, igenfyllt med puts, liksom det ställe i et ansikte där ögat har blivit borttaget. Där måste ha suttit en takkrona, förr. De har tagit bort allt som man skulle kunna fästa ett rep i.
Ett fönster, två vita gardiner. Under fönstret en fönsterbänk med en liten dyna. När fönstret står på glänt – det går inte att öppna mer än på glänt – kan luften komma in och få gardinerna att röra sig. Jag kan sitta i stolen, eller på fönsterbänken, med knäppta händer, och betrakta detta. Fönstret släpper in solljus också, och det faller över golvet, som är av trä, i smala tiljor, blankbonat. Jag känner lukten av bonvaxet. Det ligger en liten matta på golvet, oval, av flätade trasor. Det är sådana detaljer de gillar: folkkonst, arkaisk, utförd av kvinnor, på lediga stunder, av saker som inte längre går att använda. En återgång till traditionella värderingar. Den som intet förslösar skall intet sakna. Jag blir inte förslösad. Varför saknar jag?”
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Tjänarinnans berättelse
Originalets titel: The handmaid’s tale (engelska).
Översättare: Maria Ekman.
Utgivningsår: 1985 (första kanadensiska utgåvan), 1986 (första svenska utgåvan, Prisma), 2018 (den här pocketutgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 364.
ISBN: 978-91-1-308290-5, 978-91-1-308123-6.
Margaret Atwood
Margaret Atwood (född 1939) är en kanadensisk författare. Sedan debuten 1961 har hon utkommit med över 40 romaner, diktsamlingar och noveller. Flera av hennes verk har filmatiserats eller dramatiserats som teater eller opera. Några av hennes mest kända verk är Tjänarinnans berättelse, som också har gått som en omåttligt populär TV-serie på HBO, och deckaren Den blinda mördaren, för vilken hon bland annat har belönats med Bookerpriset. Margaret Atwood har en hemsida, twittrar under @MargaretAtwood och har en Facebook-sida.
Förlagets beskrivning
”I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna. Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen.”
Rosa: prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren är en underbar liten berättelse om (hund)liv och döden. Betyg: 4+ pinnar av 5.
Rosa prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren
Rosa: prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren är en samlingsvolym med Lindgrens tre böcker om bullterriern Kungsholmens ros, Rosa på bal och Prinsessan Rosa. Barbro Lindgren har ett alldeles eget sätt att berätta och det är en ren fröjd att lyssna på den här boken i hennes egen uppläsning. Boken finns nämligen inläst som Radioföljetong. Här berättar Lindgren om sitt liv tillsammans med hennes egen ”ros” och på sätt och vis är det en biografi, men utifrån hundägarperspektivet. Det blir på så sätt en bok om både livet och döden och alla vänner (med deras hundar) som kommer in och vandrar ut ur deras liv. Det är också en bok om livet på Kungsholmen och på Öland, med de kontraster som finns mellan landet och stan.
Det är lätt att tycka om Barbro Lindgren. Hon är frispråkig och rakt på sak och hon bjuder gärna på sig själv, både i med- och motgång och både i livets ljusa och sorgligare stunder. Hennes fantasi är dessutom något utöver det vanliga. Hur kommer hon på allt? Var får hon allt ifrån?
Barbro Lindgren har också ett härligt och kärleksfullt sätt att beskriva sin ”bulle”, den lata Rosa, som aldrig vill gå på promenad, och som har en tendens att kärleksfullt kasta sig över de som kommer i hennes väg. Den som har haft ett djur i sitt liv kommer att känna igen glädjen, kärleken (och sorgen) det innebär att få dela sitt liv med en fyrfota vän.
Rosa: prinsessa av Fäholmarna är en underbar liten bok. Lindgren är mest känd för sina böcker riktade till en yngre publik. Rosa är däremot en bok för den vuxne läsaren, men det är egentligen synd att sätta en etikett på en god berättelse. Lindgren kan roa och sätta ord på livets små och stora ämnen. Jag tror inte att barn uppskattar Rosa-böckerna speciellt mycket, men det slår mig att man som vuxen säkert kan läsa en hel del av Lindgrens barnböcker och hitta väldigt mycket fint i dem.
Livet, döden och en liten ros i form av en bulle. Det här var verkligen en fin berättelse i alla fall!
Rosa: prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren
Rosa: prinsessa av Fäholmarna
Innehåller: Kungsholmens ros (1995), Rosa på bal (1997), Prinsessan Rosa (1999).
Uppläsare: Barbro Lindgren.
Utgivningsår: 2007 (första utgåvan, Alfabeta), 2018 (den här Radioföljetongen, producerad av Kerstin Wixe för Sveriges radio).
Antal sidor: 339.
ISBN: 9789150108828.
Barbro Lindgren
Barbro Lindgren (född 1937) är en svensk författare, som lästs och älskats av generationer barn. Hon har exempelvis skrivit Mamman och den bilda bebin, böckerna om Max och böckerna om Loranga. Hon är även känd för sin självbiografiska trilogi (som inleds med Jättehemligt) och har skrivit många andra böcker riktade till vuxna och till alla åldrar. Lindgren har belönats med många priser och utmärkelser för sitt författarskap, bland annat ALMA-priset, vilket hon tilldelades 2014.
Förlagets beskrivning
”Å, vad man känner sig rik med en liten Ros! Livet blir fyllt av mening när man då och då känner en kall nos pressa sig in i knävecket…
Nu kommer äntligen Barbro Lindgrens tre mycket personliga böcker om bullterriern Rosa ut i en samlingsvolym. Kungsholmens ros, Rosa på bal och Prinsessan Rosa blir tillsammans Rosa – prinsessa av Fäholmarna. Det tillkommer även nyskrivet material.”
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en fantastisk bok om en familj som försöker att hålla ihop, sorg över en förlorad dotter och rädslan över att inte alltid fixa att vara den närvarande förälder man vill vara. Betyg: 5 wet wipes av 5.
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en roman om familjeliv och relationer. I centrum står en föräldraledig pappa som ägnar dagarna åt det kaos som gärna uppstår när en ettåring och en fyraåring är inblandade. Omtöcknad av sömnbrist sköter pappan hämtningar, lämningar, källsortering, byten av bajsblöjor, förfrukostar, frukostar, middagar, storhandling, tvätt, lek, tröst och tusen andra saker samtidigt som barnen gärna drar åt helt olika håll. Så kommer den tid på året då pappans egen pappa, barnens farfar, kommer till stan. Pappan, som är en farfar, bor utomlands och har lämpat över all hantering av posten och det ekonomiska till sin son, som också förväntas upplåta sitt kontor åt honom när farfadern kommer till Sverige för sin regelbundna visit, som han måste företa sig för att fortfarande kunna ta del av svenska välfärdssystem. För pappan, som är en farfar, är det naturligt att hans son tar hand om allt detta och han anser sig också förtjäna det eftersom han en gång i tiden överlät en hyresrätt till sin son och därför på något sätt har en livslång hållhake på honom. För pappan börjar det dock bli allt kämpigare att rodda allt kring farfaderns Sverige-liv, inte minst sedan han själv blev förälder. Nu börjar han känna sig redo att omförhandla pappaklausulen, det är dags att sätta ner foten och få sin pappa att sluta utnyttja honom.
Boken berättas omväxlande från pappan, farfadern och från andra familjemedlemmar (levande som döda, ettåringar som farmödrar), vilket är ett genialiskt drag. Alla vinklar tas med och trots att var och en av bokens karaktärer bär på osympatiska drag så är det lätt att börja känna sympatier med dem när perspektivet ändras.
Det är lätt att förstå att bokens pappa är så besviken på sin egen pappa, som visar så litet intresse för sin son och sina barnbarn, men som kräver så mycket i form av en massa praktiskt fixande, och som alltid tar för sig utan att säga tack, men som aldrig bjuder igen. Samtidigt är pappan, som är en farfar, naturligtvis en person med ett bagage och egna sorger, krämpor och ensamhet.
Det är lätt att känna sympatier med bokens pappa, som sover så lite och sliter så hårt. Han är ständigt upptagen med att vara den perfekta och närvarande pappan, men han är också en person som, oskönt nog, helst vill ha applåder för att han gör det han gör. Sett ur hans frus och föräldrars ögon är det också lätt att förstå att bokens pappa kan upplevas som oerhört irriterande. Han sliter som ett djur med vardagens sysslor, men han är också den som låter minsta småsak blir enorma projekt att läsa in sig på tills ingen energi längre finns att slutföra något. Hans liv är en lång rad påbörjade projekt som slutat i ett ingenting.
Khemiri låter läsaren följa de två fäderna och deras närstående under ett antal dagar, där det utåt sett inte händer just någonting, men där det trots allt sker väldigt mycket, inte minst inuti dem. Det är en fin resa att få följa med på. Vi är alla människor med ett bagage som innehåller sorg, frustration och ilska, men också ömhet och kärlek. Khemiri påminner om att alla innehåller lite av varje: att vi alla har både bra och dåliga sidor, men att ingen faktiskt är sämre än att den kan bryta mönstret, åtminstone lite grann, och släppa fram nya sidor. Det är en fantastisk och trösterik liten bok om vad som håller ihop och drar isär en familj och om sorger som kan svälla ut och spränga fram stora avstånd mellan människor. Jag älskade verkligen att få följa den här familjen och att lära känna dem bortom de sidor de oftast väljer att visa utåt. Inte minst är det härligt att få vara i Khemiris språkvärldar ett tag. Han har ett alldeles eget sätt att skriva där rytm och flöde driver berättelsen på ett sätt som kan få vilken scen som helst att lyfta. Han har ett lekfullt språk och en fenomenal förmåga att hitta oväntade, roliga och exakta liknelser och uttryck. Trots att boken innehåller många sorgliga stråk är det en bok som på många sätt är ren underhållning. Det går inte att göra annat än att skratta med pappan i hans vardagsstök och att dra på munnen när precis allt tycks gå honom emot.
Jag vet ingen som skriver som Khemiri och har samma lätthet och ton i sitt berättande. Det är verkligen fantastiskt att kliva in i hans världar. Hans tidigare böcker har ofta varit politiska och spetsiga på ett sätt som Pappaklausulen inte är på samma sätt, men Khemiris unika berättande och hans humor känns igen. Jag har älskat i princip alla romaner Khemiri har skrivit och det här är ännu en fullträff, en mångbottnad, underhållande och berörande berättelse som bjuder på igenkänning och som på ett oväntat sätt skänker både tröst och hopp för den som ibland ifrågasätter om livet verkligen går i rätt riktning.
Citerat ur Pappaklausulen
”Hon går mot tunnelbanan, hon har sin nya väska, sin nya frisyr, sin rock, sina handskar, hon ser så professionell ut när hon ska ut i välden. Han står kvar hemma i kökskaoset. Han har en morgonrock med ettåringens snor på axeln, avtryck från fyraåringens gröthänder på fickan. Ettåringen springer runt med en gåvagn och vrålar av frustration varje gång som han fastnar i en matta eller i ett hörn.”
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 364.
ISBN: 9789100176303.
Jonas Hassen Khemiri
Jonas Hassen Khemiri (född 1978) är en svensk författare och dramatiker som romandebuterade 2003 medEtt öga rött, en bok som väckte stor uppmärksamhet, inte minst för den skrivits med en inte speciellt grammatiskt korrekt svenska. För sin debutroman belönades Khemiri med Borås tidnings debutantpris och han har därefter belönats med ett flertal andra prestigefulla priser, t.ex. Augustpriset, som han belönades med för romanen Allt jag inte minns. Khemiri är även en stark röst i samhällsdebatten, t.ex. fick han stor uppmärksamhet 2013 för sitt öppna brev till Sveriges dåvarande justitieminister Beatrice Ask. Brevet, som inleds med ”Bästa Beatrice Ask…”, är en reaktion på det så kallade Reva-projektet, vilket syftade till att verkställa fler avvisningar av papperslösa. Rasism och främlingsfientlighet är teman som ofta återkommer i Khemiris texter. Jonas Hassen Khemiri twittrar på @jhkhemiri, instagrammar under @jonashassenkhemiri och har en Facebooksida och en hemsida.
Förlagets beskrivning
”En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det? Inte utan krig.
Jonas Hassen Khemiris nya roman handlar om familjehemligheter och blodsband, om gatstenar och dinosaurier, om kärlek och svek. Och om utmaningen i att fortsätta vara familj, trots allt.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.