Himmel vad många intressanta böcker det kommer ut i år! Gardell, Khemiri… Och nu har nyheten också nått mig att Susanna Alakoski kommer med nytt: Oktober i fattigsverige. Jag läste en intervju med Alakoski i Feminia, där hon också berättade om sin bok och om hur hon började skriva. Jag har förstått att hon skriver från egna erfarenheter, men har inte vetat så mycket om henne och hennes bakgrund, så det var intressant att läsa intervjun, där hon berättade om hur det var att växa upp i fattigsverige. Hennes nya bok är en biografi och jag tror och hoppas att den kommer att vara minst lika brännande som Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fengelset. Alakoski skriver engagerat och intressant om klassfrågan, ingen tvekan om saken.
Susanna Alakoski imponerade stort på mig med Svinalängorna, där hon berättade om Leenas uppväxt i en fattig familj och med alkoholiserade föräldrar. Hon lyckades beröra och störa och det kändes som ett äkta och viktigt porträtt från en samhällsklass som sällan ges något större utrymme i den svenska litteraturen. Med Håpas du trifs bra i fengelset gör hon det igen. Det är vasst, bittert och insiktsfullt.
Genom Anni, socialarbetare och dessutom syster till narkomanen och den kriminellt belastade Sami, ger Alakoski ett bitande inlägg i klassfrågan. Hon berättar både om svårigheten och ensamheten i att vara anhörig och på ett större plan ger hon en känga till den politik som leder till ett ovärdigt och ett respektlöst bemötande av interner, invandrare och fattiga. Det är så djupt tragiskt, stundvis enormt hopplöst och ångestfyllt och, framför allt, omöjligt att värja sig från.
Anni har gjort en slags klassresa, men kan omöjligt fly från sin bakgrund och blir ständigt påmind om det som varit genom brodern, som hon knappt vet om han är en bror längre. På sitt jobb ställs hon inför totalt verklighetsfrånkopplade chefer som på riktigt vill att hon hittar någon HIV-positiv i HIV-projektet snart, för annars får de nog inga mer projektpengar, och också inför maktlöshet i att inte kunna hjälpa de som behöver hjälp (”– Vill bara kolla, har inte haft någon flykting i behov av akut tandvård förut, visst är det okej att Ognjen Jevric går till tandläkaren akut, han har tandvärk. […] – Njae, det är inte så enkelt. […] Måste Ognjen Jevric ha just den tanden han har ont i för att kunna äta?”).
Och ständigt denna sorg, rädsla och skam. Sorg över hur finnarna har behandlats, över uppväxten, över brodern. Rädslan för att brodern snart inte får en till chans. Skamkänslor för att det är så svårt att veta hur man ska uppträda när ens bror inte passar in i samhället.
Alla som tror att fattigdom inte finns i Sverige, alla som tror att alla har samma chans och att alla kan få en ny chans, måste läsa den här boken och reflektera över frågan. Det här är det mest angelägna jag har läst på länge! En riktigt bra och tankeväckande bok!
Jag känner mig lite modig som vågar läsa något mer av Torgny Lindgren, efter att ha blivit så grymt äcklad och besviken över Hummelhonung. Dock kan man ju inte annat än konstatera att Lindgren kan skriva, för det kan han verkligen. Helt lättlist blir det dock inte, eftersom boken är skriven väldigt dialektalt och gammaldags. Det är en stil som passar berättelsen, men som tog en stund för mig att komma in i.
I boken får vi följa Tea och henns fattiga familj i ett litet samhälle i Västerbotten. De har det väldigt besvärligt ekonomiskt och lever tack vare krediten hos handlaren, som också är han som arrenderar ut det hem de lever i. När de inte kan betala för arrendet, eller betala tillbaka skulderna, tar han ut sin betalning genom att våldföra sig på först Tea och senare hennes dotter.
Det är en otäck liten bok om skuld och stolthet. Det är ett hemskt levnadsöde som målas upp och ständigt frågas det vad ”Vårherre” egentligen vill. Människorna i boken är så små och har inte mycket annat att göra än att vända sig till en makt som beter sig helt oberäkneligt.
Jag gillar boken! Samtidigt passerar den förbi utan att precis gripa tag i mig på riktigt. Det är nog språket som bjuder motstånd, och att det finns så mycket bibliska referenser och en symbolik som jag inte ens orkar fundera över. Jag kan förstå att det här är Lindgrens genombrottsbok och att den har rosats så mycket som den har. Tyvärr är den nog inte riktigt min kopp te ändå, men ändå en läsvärd bok.
Det är norra Frankrike och arbetslösheten är ett problem. Bokens berättare arbetar med film och TV-produktioner och jobbar precis med en dokumentär om arbetslösheten. En av de människor som han har mött under arbetet med dokumentären är Jean-Luc Flamant. När polisen dyker upp blir han därför indragen i att försöka leta upp Jean-Luc som misstänks för mordet av en företagsledare.
Det är ganska spännande och en hel del nya ord att lära sig om man pluggar franska på lagom lätt eftergymnasial nivå. Annars har jag inte så mycket att kommentera.
Alakoski behöver inte många ord för att exakt få fram en känsla. Utifrån ett barns ögon ser hon till att beskriva livet för en familj i 70-talets Fridhem, ”Svinalängorna”, i Ystad, på ett sätt som inte lämnar en oberörd. Barnet heter Leena och hennes föräldrar är finnar med alldeles för lite pengar och som alldeles för ofta söker tröst i alkoholen.
Det hade kunnat vara en riktigt deprimerande berättelse om en dysfunktionell familj, men den skildrar främst styrkan hos Leena och hur hon tar sig igenom tillvaron med hjälp av bästa vännerna, Åse och Riitta, som har det illa ställt på sina sätt. Det kan vara rolig läsning i all tragik, men hur tillvaron än kan se ut från ett par barnögon skiner den verkliga ensamheten, fattigdomen och skräcken igenom.
Mariana och Janne är två mycket olika personer. De träffas vid havsbadet under komiska omständigheter och sedan fortsätter de att träffas trots att ingen av de förmodligen vet varför.
Janne är så rik att han inte vet hur han ska göra av med sina pengar medan Mariana är en ensamstående tvåbarnsmamma med deltidsvikariat som bildlärare. Med andra ord har hon inte alls speciellt gott ställt. Det är inte lätt för Janne att förstå varför han inte bara kan ta något ur Marianas kylskåp när han känner sig hungrig och det är inte heller så lätt för Mariana att veta vad hon ska ge Janne i gengäld när han ger henne dyra presenter.
Deras förhållande är dessutom komplicerat eftersom Janne inte riktigt vet vad han vill och Mariana väntar på att hennes försvunna och psykiskt sjuke man ska dyka upp igen.
Boken känns lite som en blandning mellan författarinnans tidigare roman Grabben i graven bredvid och Nick Hornbys Om en pojke. Här finns en liknande intrig som i Grabben i graven bredvid och Janne visar stora likheter med den rika ungkarlen Will i Om en pojke. På många sätt känns boken alltså som en upprepning av någonting som jag redan har läst förut, men boken innehåller också en del ”nya ingredienser”. Även om jag tycker att Marianas eländigt fattiga tillvaro känns lite överdriven är det intressant att läsa om hur hon tvingas arbeta hårt för att få allt att gå ihop och diskussionen om psykiskt sjuka känns också väldigt aktuell och bra.
Det här är en underhållande och ändå högst allvarlig bok om livet i dagens Sverige. Den sa mig inte så mycket nytt, men det var riktigt bra i alla fall.
Sextonåriga Ralph bor i en liten stad i 40-talets England. Hans familj är fattig och de har det särskilt svårt nu under de kalla vintrarna.
Ralph drömmer om att få spela teater, men det är svårt när man är fattig och särskilt svårt blir det eftersom pappan inte har någon förståelse alls för teater. Enligt honom är det bara bögar som sysslar med sådant och han kan verkligen inte acceptera att hans son vill ägna sig åt skådespeleri. Ralph ger dock inte upp. Han kämpar hårt och oavlönat som dekorrivare på teatern och hoppas, hoppas, hoppas på att en dag få stå på scenen.
Det här är en vacker och underbart bra bok om en ung pojkes längtan efter att få jobba med teater, men också en bok om en svår relation mellan en son och hans pappa och en bok om det hårda och fattiga livet efter andra världskriget. En bok som jag kort sagt tycker är väldigt läsvärd!
Den här boken har lånat sin titel från en dikt, ”Of Mice and Men”, som handlar om en mus som genom en slump får sitt vinterbo förstört av en bonde. Liksom dikten kan man säga att den här boken handlar om förhoppningar och drömmar som krasas sönder.
Boken utspelar sig i 1930-talets USA, där de båda kamraterna George och Lennie vandrar runt på olika bondgårdar och jobbar. Den stora drömmen är att skaffa ett eget ställe och slippa jobba åt någon annan eftersom frihet är något de båda längtar efter.
Lennie är stor och otroligt stark, men är begåvningshandikappad och klarar sig inte utan George. Lennie älskar att känna på mjuka saker, men är omedveten om sin egen styrka. Många gånger när har han tagit upp möss för att klappa på dem har det slutat med att han klämt ihjäl dem i sin hand.
Drömmen om ett eget ställe är stark hos dem båda och kanske är inte det där stället alltför långt borta. George vet en stuga, som är till salu, och snart har de skrapat ihop de pengar som behövs.
Det här är en vacker och sorglig berättelse om en ganska udda vänskap och arbetet mot att uppfylla den stora drömmen. Boken är tunn och berättelsen är ganska kort, men det gör ingenting. Det här är en fantastisk bok.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
