En av förra årets julklappar var ett presentkort på Adlibris. Jag klickade hem ett gäng pocket, helt olika genres, och brydde mig inte ett dugg som sidantal… När jag kom till kassan så blev jag dock till en början helt paff, för koden på presentkorten var ogiltig, enligt Adlibris, och således gick böckerna inte att köpa! Jag försökte om och om igen och skickade sedan ett mejl till kundservice med noll förhoppning om att det skulle lösa sig. Jag som precis hade börjat längta efter ”mina” böcker! Håhå, jaja. Sedan visade det sig (och det här listade jag ut utan hjälp från kundservice) att det presentkorts”nummer” som fanns på mitt presentkort även innehöll bokstaven I… Inte en 1:a alltså… Klick, klick så var böckerna beställda och nu är de hemma!
Så kan det gå! Se upp med ”nummer”, gott folk.
Bland mina nya böcker är jag extra peppad att läsa Varför kom du inte före kriget?. En hel liten bok på 135 sidor!! Kan det vara annat än bra? Jag tror nästan inte det. Lyckas man ge ut en sådan kort bok så måste man nog också kunna skriva tight. Jag är fortfarande lite rusig efter att ha läst Khemiris pyttebok, Jag ringer mina bröder, som var så sjukt bra.
Rätt så oväntat så är jag också extra förväntansfull över Kampen om järntronen, vilket alltså är svenska översättningen av del 1 i Game of Thrones-serien (Sagan om is och eld). När det gäller fantasy så älskar jag Harry Potter och Engelsforstrilogin, men har ärligt talat aldrig direkt läst någon sådan där ”typisk” fantasy. Vad nu det är; jag föreställer mig långa, långa, långa serier författade av t.ex. Tarry Pratchett. Jag föreställer mig berättelser helt frikopplade från verkligheten och med en massa folkslag och världar med fantasifulla namn att hålla reda på. Harry Potter och Engelsforstrilogin föreställer jag mig som lightversioner av fantasy eftersom de har så starka kopplingar till ”vår” värld. I någon mening är det nog de kopplingarna som gör att jag tycker så mycket om dem. Får se vad jag tycker om Kampen om järntronen. Anledningen till att jag är förväntansfull är i alla fall att TV-serien är så omtalad och omtyckt och att det faktiskt ska bli roligt att testa något annorlunda. Fantasy är, som ni nog kan förstå av mina fördomsfulla rader ovan, ganska outforskat av mig. 😛 Dock måste jag medge att 735 sidor känns lite saftigt att ta sig igenom. Fantasy är onekligen… en tidskrävande genre.
Det har gått ett år sedan Ig Perrish förlorade sin flickvän i ett obehagligt sexmord. Han har själv varit anklagad för dådet, men i brist på bevis har han släppts fri. Det har dock inte hindrat samhället från att döma honom hårt. Nu vaknar Ig upp med en rejäl baksmälla och när han tittar sig i spegeln gör han en fasansfull upptäckt: det har växt ut horn i pannan. När andra möter honom reagerar de inte nämnvärt på att han börjar ta skepnad av en djävul. Däremot kan ingen längre avhålla sig från att anförtro honom sina mörkaste och smutsigaste hemligheter. Plötsligt får han veta att inte ens den närmsta familjen älskar honom längre och han får också veta saker som leder honom mot den verkliga mördaren.
Jag har ingenting emot skräck, men huvudfokus får gärna vara människorna, relationerna och psykologin. John Ajvide Lindqvist är någon som verkligen bemästrar att bygga upp en skräckberättelse genom att börja med karaktärerna (och deras ensamhet och ångest) och sedan bygga upp spänningen och låta det övernaturliga introduceras allt eftersom. Här byggs inte berättelsen upp, utan man kastas rätt in i handlingen. Jag hade väl inte helt lätt att komma in i det, för det blir ju så lätt ointressant om en berättelse bara består av staplade skräckelement och saknar en engagerande handling. Som tur är så växer Horn och berättelsen om Ig som djävul varvas med tillbakablickar till vad som hände vid tiden innan mordet och tiden när Ig och hans tjej träffades i tonåren. Det blir faktiskt riktigt spännande och författaren bjuder på några oväntade vändningar. Mot slutet kändes det lockande att sträckläsa.
Joe Hill är förresten pseudonym för Joseph Hillstrom King, och, ja, han är faktiskt Stephen Kings son. Det är lite lustigt hur vanligt det är att gå i sina föräldrars fotspår, även om man inte så ofta stöter på fenomenet när det gäller författare, särskilt inte författare som rör sig i samma genre. Det är nog inte helt rättvist att jämföra far och son King, och själv har jag inte ens läst någon av Stephen Kings böcker, så den jämförelsen kan jag inte ens göra, men man kan väl konstatera att Hill kan skriva skräck. Bra bok!
Det är nog fler än jag som spänt väntar på sista delen i Engelsforstrilogin: Nyckeln, som utkommer i höst. När jag läste första delen, Cirkeln, hade jag inga särskilda förväntningar åt något håll. Jag fick boken innan den ens var tryckt, så det rörde sig om ett lösbladssystem som jag bläddrade lite i vid matbordet. Jag hade inte läst några omdömen om boken eller hört något särskilt om den. Ändå blev jag fast direkt. Upplägget är genialt. Engelsforstrilogin är spännande fantasy förlagd vid en svensk bruksort. Ett gäng gymnasieungdomar med helt olika bakgrunder och helt olika verkligheter tvingas att närma sig varandra eftersom det är utvalda att bekämpa något stort och mörkt. Böckerna är på samma gång bra fantasy och insiktsfulla berättelser av hur det kan vara att vara tonåring idag. Uppföljaren, Eld, vågade jag knappt läsa för att jag var rädd för att bli besviken. Den visade sig toppa alla förväntningar. Nu tätnar verkligen spänningen inför upplösningen i den avslutande delen!
Engelsforstrilogin har en stor fanskara och fansidan på Facebook är välbesökt och uppdateras också ofta. Var och varannan dag postas t.ex. fanart, d.v.s. läsarnas bilder med tolkningar av berättelsen. Att författarna nu tillsammans med serietecknarna Kim W Andersson (som har tecknat framsidorna till Cirkeln och Eld), Karl Johnsson (som har tecknat kartan som finns i Eld) och Lina Neidestam har gjort det här seriealbumet känns otroligt kul och nästan som en present till alla fans.
Här finns 8 serier som utspelar sig före Cirkeln eller efter Eld (men innan Nyckeln, såklart). De första utspelar sig under niornas vårbal, när Rebecka och Gustav träffades. Där får läsaren också chans att lära känna Elias lite bättre, vilket säkert många har önskat eftersom han försvann ur handlingen så snabbt i böckerna. Mot slutet blir det också några hintar om vad som kommer att komma…
Berättelser från Engelsfors är en riktigt trevlig liten bok för den som är fast i trilogin. Jag skulle vilja påstå att den förutsätter att man har läst böckerna, faktiskt, men för oss som har gjort det så är boken verkligen godis. Den är fantastiskt snyggt tecknad och på något sätt har tecknarna lyckats pricka in precis hur jag föreställt mig karaktärerna. Färgerna i bilderna är fantastiska och kompositionerna perfekta. Uppslag efter uppslag är en explosion i dramatiska färger och bilderna är fulla av snygga detaljer. Såhär snyggt kan det vara:
Erin Morgensterns debutbok Nattens cirkus utspelar sig på en magisk cirkus, där det ena cirkustältet är mer förbluffande och förtjusande än det andra. Vad besökarna, som söker sig dit under natten, inte vet, är att cirkusen inte är en vanlig cirkus, utan egentligen är skådeplatsen för en stor duell mellan de två unga magikerna Celia och Marco. Det enda Celia och Marco, å sin sida, vet är att de är uttagna till denna kamp, men de vet inte vem deras motspelare är. De bara fortsätter att göra den ena mer fascinerande cirkusupplevelsen efter den andra i förhoppningen om att de snart ska förstå vad spelet går ut på. När de väl upptäcker varandra upptäcker de också en stark förälskelse, något som är omöjligt med tanke på den duell de är mitt uppe i.
På många sätt ringar Nattens cirkus in det jag gillar i en bra bok: spännande miljöer (författaren kan verkligen måla upp den fantastiska cirkusen; man tappar nästan andan!) , intressanta karaktärer, en lagom dos övernaturligt och magi och ett avskalat språk. Samtidigt ringar författaren också in sådant som jag inte gillar i böcker: Hollywoodförälskelser och obegripliga kärlekshistorier (De tittar på varandra en gång och bestämmer sig för att offra allt för varandra. Balanserat beslut? Nix!). I slutändan får boken ett medelbetyg från mig, men jag är den första att erkänna att jag ibland dömer kärleksböcker orimligt hårt… Boken har överlag fått bra kritik och jag förstår vad det kommer från.
Jag har testat att läsa e-noveller på telefonen och först ut blev Korsvägen av Anna Kerubi. Det var dock först när jag hade börjat läsa denna fantasynovell som jag förstod att det inte är en vanlig novell utan del 1 i en s.k. avsnittsroman. I princip är det alltså första delen/kapitlet i serien Karma boulevard. Varför man väljer att dela upp boken i små snuttar vet jag inte, men förlaget har bl.a. en app där man kan välja e-böcker efter lästid, så det kanske finns en tanke att man som läsare ska veta ungefär hur lång tid varje kapitel kommer att kräva. Korsvägen kräver ca 20 minuters lästid och övriga delar i serien är ungefär lika långa.
Boken är en fantasyberättelse som kretsar kring Motorvägen. Motorvägen är lite av en portal, som är svår att nå. Det sägs att den finns i korsvägar och att man kan komma dit med hjälp av en Pendel. Jag tycker att det är lite kul att något så vardagligt som en motorväg har lånat sitt namn till ett fenomen i den här boken.
Får se om jag läser övriga delar och ser hur berättelsen utvecklar sig. Det är svårt att uttala sig om en bok efter att bara ha läst ett kapitel.
Oksa Pollock: Det sista hoppet är första delen i en serie böcker om högstadietjejen Oksa Pollock. I bokens början har hon precis lämnat Frankrike för att flytta till London med sin familj. Hon börjar på en fransk skola i stan och ungefär samtidigt upptäcker hon att hon har speciella, magiska förmågor. När ett märkligt tecken visar sig runt hennes navel blir hon invigd i en familjehemlighet: både hon själv och hennes pappa och farmor tillhör egentligen ett folkslag som kommer från en bortglömd, parallell värld. Tecknet är det som visar att det är Oksa Pollock som har förmågan att hjälpa dem tillbaka.
På så sätt dras Oksa in i en ny värld med magiska varelser och hon blir tränad i magi. Hon börjar också inse att den hopplöst otrevliga kemiläraren, mr McGraw, inte bara är en sträng och orättvis lärare, utan också kommer från samma värld som hennes folkslag och att han är hennes fiende.
Boken är spännande och mysig och är lite i samma anda som Harry Potter, men kanske inte riktigt lika vass och spännande som Rowlings böcker om trollkarlen Harry Potter. Det boken framför allt faller på är att den till stor del är ett intro till serien och att det blir mycket faktastaplande för att introducera den bortglömda världen och alla magiska varelser för läsaren. Boken har dock gjort succé i hemlandet Frankrike och vi får väl se hur serien tas emot i Sverige.
Innan jag började läsa Eld, del två i Engelsforstrilogin, funderade jag lite på hur författarna, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, skulle lyckas följa upp dundersuccén Cirkeln. Obefogad oro! Eld överträffade till och med mina förväntningar.
För den som inte har påbörjat trilogin ännu är det här alltså berättelsen om ett gäng tonårstjejer, bosatta i en typisk bruksort, som trots sina olika bakgrunder och status i klassrummet tvingas närma sig varandra. Tjejerna har fått veta att de är häxor med magiska förmågor och att de är utvalda att bekämpa demoner, som annars kommer att förgöra samhället i en apokalyps.
Det geniala i trilogin är inte fantasyinslagen och spänningen, som i och för sig får en att sträckläsa och längta efter boken när man tvingas lägga den ifrån sig, utan hur väl miljöerna och handlingen passar för att skildra hur det kan vara att vara tonåring i ett litet samhälle, där det är lätt att sticka ut och lätt att längta bort. Att läsa Cirkeln eller Eld är att kasta sig tillbaka till sin egen gymnasietid och, om inte känna igen sig själv, känna igen före detta klasskompisar i bokens karaktärer. Den ambitiösa, som längtar bort, den osäkra, som trycker ned andra för att slå sig fram och få höra till, den ensamma, som gömmer sig i bylsiga tröjor, den som tvingades växa upp för tidigt och bor själv i en soc-lägenhet, den med äldre och ändå en väldigt omogen kille… Alla finns de här. Åh, vad jag gillar bokens karaktärer! Jag älskar att följa dem i deras tonårsvåndor och kärlekstrassel.
Visst märks det att författarnas egna uppfattning och upplevelser av att växa upp i en småstad skiner igenom, ibland på ett lite överdrivet sätt med öde lokaler och allmän futtighet, men jag förlåter det. Brukssamhället Engelsfors är en intressant fond för en fantasyberättelse och det är det greppet som gör att boken står ut från annat i genren.
Helt klart bland det bästa jag har läst i år! Nu längtar jag verkligen efter den avslutande delen i trilogin: Nyckeln, som utkommer nästa år.
Vägen till Umbria I är första delen av första boken i fantasy/sci-fi-serien Vid cirkelns slut. Handlingen börjar direkt och man kastas omedelbart in i en historia som författaren själv kallar för en gåta, där ledtrådar delas ut till läsaren lite eftersom. Han har rätt i att det är gåtfullt. Faktiskt är det svårt att hänga med om man inte är skärpt medan man läser. Handlingen utspelar sig i olika dimensioner, både en drömverklighet och i vår ”verklighet”, och kretsar kring flera olika karaktärer med speciella förmågor och uppdrag. De har en koppling till Umbria och letar efter varandra, men det ges inga definitiva svar på hur det hänger ihop, vad Umbria är för något och vad som kommer att komma härnäst.
Det är spännande och originellt. Jag hade inte helt lätt att se samband och förstå hur allt hänger ihop, men jag fascineras verkligen av Ullströms fantasi och kreativitet. Jag är en ovan fantasyläsare och har just inte läst något i genren förutom Harry Potter och Sagan om ringen, så för mig var det en fascinerande och annorlunda bok. Del II kommer ut senare i år.
Jag har missat att visa ett par böcker som jag har fått den senaste tiden. Den ena fick jag i namnsdagspresent (Linnea, 13:e maj) av mina föräldrar:
Den trevliga överraskningen var alltså The Fashion File av stylisten Janie Bryant, som har stylat karaktärerna i TV-serien Mad Men. Det är en otroligt snygg och inspirerande modebok, som helt klart visar upp kläder och stil i min smak. Den här boken ser jag fram emot att läsa! Mycket!
Den andra boken, som damp ned i brevlådan nyligen, är ett recensionsexemplar från Mörkersdottir förlag, ett förlag specialiserade på magisk realism, fantasy och skräck. Vägen till Umbria heter boken, som är skriven av Jan-Erik Ullström. Verkar spännande!
Och ja, jag har bred smak när det gäller böcker!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
