Min mamma har boken Fågelsång (av Jan Pedersen och Lars Svensson och med foto av Jari Peltomäki och Markus Varesvuo samt illustrationer av Jony Eriksson) som, förutom att den är en vanlig fågelbok med fakta om våra svenska fåglar, också har en uppspelningsenhet, så att man kan lyssna på fåglarnas sånger och läten. Det är en riktigt mysig bok. Nu har det kommer en ny bok i lite samma stuk: Vilda djur av Jan Pedersen. Där finns alltså fakta om djur och möjlighet att lyssna på deras läten. Den vore lite kul att bläddra i. 🙂
Etikett: Fakta
-
Grönt: Välja, hantera, tillaga
Grönt är absolut inte en smidig lite bok, utan ett rejält verk, som det absolut inte skulle gå att ligga och läsa någon längre stund. Det är fantastiskt! Författarna, som till vardags jobbar med grönsaker hos en grossist eller arbetar som kock och matkommunikatör, har här knåpat ihop 400 sidor med fakta och tillsammans med ett gäng kockar publicerat en stor samling recept, som inte nödvändigtvis är vegetariska, men som alla tar grönsaker på stor allvar.
Här ryms inte bara isbergssallad och tomat, om man säger så, utan en mängd olika grönsaker och grönsakssorter presenteras med fakta om ursprung, tillgänglighet, säsong, smak och bilder. En del grönsaker är exotiska och går möjligen att hitta på en finare restaurang, medan annat är sådant som kan hittas i vanliga mataffärer. Det är en mycket ambitiös sammanställning.
Jag tycker jättemycket om den här boken. I skuggan av alla trendkokböcker som kretsar kring kött och korvstoppning känns det oerhört fräscht och trevligt med en rejäl bok om grönsaker. Det är en mycket inspirerande bok och matbilderna är väldigt snygga. Min enda lilla invändning är texterna, som borde ha korrekturlästs en extra vända, men strunt i det! Jag gillar den här kokboken.
-
Nytt grönt
Jag gillar kokböcker och en av de bästa faktaböckerna om man är intresserad av vegetarisk kost är i mitt tycke Inga-Britta Sundqvists grönrutiga kokbok som kort och gott heter Vegetariska kokboken. Jag har i ärlighetens namn inte lagat många rätter ur den, men jag har läst den och inspirerats av den. Vill man lära sig mer om vegetarisk kost är den perfekt. Nu är den åter aktuell i en nyutgåva, som inte bara har en ärtigare grön färg, utan också är reviderad med mer aktuell fakta. Läckert!
-
Poletter och kammar
Lars Melin, docent i nordiska språk, är aktuell med en ny populärvetenskaplig bok som handlar om metaforer. Jag tycker att den verkar riktigt rolig. Vad kommer egentligen alla liknelser ifrån?
Det här med att dra alla över en kam/kant t.ex..? Jag vet inte ens vilket som är det riktiga uttrycket, men jag säger kam i alla fall. 🙂
-
Pi
Ond kemi, som jag har skrivit om tidigare i år, har belönats med Pi-priset, som delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien och Fri Tanke förlag. Priset delas ut till svenska populärvetenskapliga böcker som är inspirerande och håller hög pedagogisk kvalité. Kul att en kemibok har belönats i år!
-
Nya tjockisar
Jag har förresten köpt ett par böcker på sistone:
Jag vet inte varför tegelstenarna tycks dras till mig. Det var inte så länge sedan jag köpte Murakamis supertjocka Fågeln som vrider upp världen och nu ligger alltså även Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol och väntar.
Laserkemiboken är tunn för att vara kursbok, men den lär nog också kräva sin tid framöver…
-
Mer kemi!
Apropå mitt inlägg om Kemins år och kemiböcker… Jag har hittat ytterligare en ”kemibok” som jag är sugen på att läsa: Matmolekyler av matskribenten Lisa Förare Winbladh och veteskapsskribenten Malin Sandström. Matlagning är kemi! Matmolekyler är förresten en blogg också. Boken kan säkert vara lite kul för både de riktiga matnördarna och för kemister.. 🙂
-
Kemiböcker, finns det något som lockar mindre?
Visste ni att det är Kemins år i år? Jag är ju själv något så annorlunda(!) som teknisk kemist. Jag säger annorlunda, för flera av landets universitet och högskolor har i flera år i rad tampats med problemet att det finns för få sökande till kemiutbildningarna. Problemet med det låga intresset för kemi handlar troligt också om det låga intresset att utbilda sig till kemilärare (det utexamineras endast ett fåtal per år som jag har förstått det!). Hur kan man väcka ett intresse för kemi om det inte ens finns intresserade personer som vill lära ut kemi?
Jag tycker därför att det är kul att det är Kemins år i år och att det pågår många aktiviteter runt om i landet för att förmedla vad kemi handlar om och hur mångsidig och intressant forskning det finns i ämnet.
Kemins år tycks också ha spillt över lite i årets bokutgivning. Ulf Ellerviks bok Ond kemi: berättelser om människor, mord och molekyler har nyligt kommit ut på Fri Tanke förlag. Boken lär berätta mycket om giftmord, men också om vardagskemi.
Jag är nyfiken över den här boken och jag hoppas verkligen att den är bra, underhållande och kan väcka ett intresse för kemi. Ett sådant intresse behövs!
-
Om Jesus
I Om Jesus har Jonas Gardell gjort ett ambitiöst försök att på ett objektivt sätt skriva om Jesus och nå fram till vem han var. Snabbt konstaterar författaren dock att det inte är möjligt att skriva om Jesus utan att ha en agenda och det är kanske det jag verkligen tar med mig från den här boken.
Gardell börjar från början, med Jesus födelse, liv, död och också tiden efter. Han är noga med att skilja mellan vad man relativt säkert kan säga sig veta och vad som är spekulationer, vad som finns nedskrivet och också vad Bibelförfattarna kan tänkas ha haft för baktankar med att formulera sig som de gör.
Jag tycker att Gardell får till en väldigt intressant berättelse. Jag är inte själv troende, men fascineras ändå av Jesus liv och öde och hur hans namn och budskap har levt kvar i tusentals år. Eftersom jag inte är troende och således inte konfirmerad (jag har heller inget att konfirmera) har jag aldrig fått någon större ”utbildning” i kristendom, så boken var välbehövlig för mig, även om jag, som sagt, förstår att det är svårt att veta vad som är den ”rätta” läran, den ”rätta” tolkningen. Gardell skriver faktiskt mycket om de konflikter som funnits sedan folk började kalla sig kristna och om detaljer som inte överensstämmer, eller till och med motsäger varandra, i de olika bibliska texterna. Det målar upp en bild av Jesus och Kristendomen som något komplex och svårförståeligt, samtidigt förstår man som läsare att det kanske inte spelar så stor roll vad som faktiskt står i texterna och vilken eventuell historisk kärna som finns. Gardell vill istället trycka på det som han ser som det viktigaste: Jesus kärleksbudskap och hans öppenhet. Jag gillar Gardells tolkning och även om han inte på något sätt är religionsvetare så känns boken mycket genomarbetad och den innehåller rikligt med referenser. Jag tycker att det är en lättläst och allmänbildande bok, som man absolut kan ha stor behållning av, även om man nu, som jag, inte är kristen. Oavsett vad man anser Jesus ha för roll så kan man fascineras av hans liv och beundra hans öppenhet.