Jag gillar Cornelis Vreeswijk (i och för sig lite mindre än tidigare sedan jag läst Liv Strömquist…)! En av mina första CD var faktiskt en dubbel-CD med hans musik. Jag såg att det kommer ut en presentbok om Vreeswijks musik nu i höst. Verkar riktigt fin!
Klipp med en av mina Cornelisfavoriter (live):
Ni vet säkert att jag är kemist (eller ingenjör egentligen, men det är ju trots allt kemiinriktningen jag har gått). Märkligt nog har jag i yrkeslivet knappt berört något av det jag lärde mig under kemistudierna och nu när jag doktorerar så har jag inte ens kemi som ämne (jag doktorerar i teknisk fysik). Ändå är jag alltid i själ och hjärta kemist. 🙂 Och som kemist är man närmast unik i det här landet, där det bara finns några få studieorter kvar där det erbjuds grundutbildningar i kemi och där det utbildas bara en handfull kemilärare per år. Arbetsmarknaden är väl inte sådär jättestrålande för en nyutexad kemist, vad jag kan förstå, och den var absolut stendöd när jag själv tog examen 2010, men ja.. Nog borde Sverige vinna på att kemi fick lite högre status och att fler lockades att utbilda sig inom detta? Jag tror i alla fall att det på sikt kommer att bli väldigt tufft för många industrier att rekrytera duktiga kemister! Det gäller ju inte minst här i Norrland, där det finns så mycket pappers- och massaindustri och annan kemisk industri. För att inte tala om all forskning!
Någon som länge har gjort kemi mer intressant och tillgängligt är professor Ulf Ellervik, som tidigare gett ut boken Ond kemi och som också har varit värd i Sommar i P1 m.m. Nu är han åter aktuell med en kemibok: Njutning. Förlaget skriver bl.a:
”Njutning är all den kemi som gör oss lyckliga. De sköna konsterna, kärlek och känslor, matlagning och goda viner har alla sin självskrivna plats här. Det är en pedagogisk och vindlande resa genom köket, parfymindustrin, smyckeskrinet och sovrummet. Många oväntade frågor får svar:
Hur länge varar egentligen en förälskelse?
Varför smakar champagne inte så gott på toppen av Mount Everest?
Hur kan Viagra göra dig mer blåögd?
Varför är sushi så attans gott?
Vad är likheten mellan en babianrumpa en klädsam rodnad? ”
Låter onekligen roligare än min avhandling, om jag ska vara ärlig. :p
I höst kommer Mats-Eric Nilssons tredje femte (de var fler än jag trodde :o) bok om matfusk. Jag läste Den hemlige kocken för ett antal år sedan och tyckte att den var intressant och bra. Nu tycker jag att det närmast är tröttsamt med den här e-nummerskräcken och villfarelsen att allt som är ”naturligt” är nyttigt. Det är inte riktigt så enkelt… Personligen vill jag t.ex. hellre ha fräsch mat med konserveringsmedel än mat ”helt utan tillsatser” som har typ noll hållbarhet. Och jag ser inte precis något farligt i e-nummer i stil med C-vitamin eller bränt socker… Jag tycker också att det är hemskt onyanserat att vara rädd för allt som man svepande kallar ”kemikalier” och att hylla allt ”naturligt”. Allt kan vara dålig i fel mängd och det finns ingenting som säger att ”naturliga” produkter är bättre än något annat. Visste du t.ex. att något så naturligt som linfrö innehåller ämnen som bildar vätecyanid i kroppen?
I och för sig är Nilsson säkerligen påläst och har inte nödvändigtvis de här åsikterna som jag räknade upp som tröttsamma här ovan. Säkert har han mycket bra att säga och kan ge tankeställare, men jag känner mig ändå inte så peppad på att läsa. Det var länge sedan jag förstod att om något låter för bra för att vara sant så är det inte sant. Är mat extremt billig så är det troligen något som inte står rätt till… Jag föraktar ingen som äter halvfabrikat, men jag och säkert alla andra har väl redan insett att det inte är gourmetmiddag precis.
Nåja. Den nya boken heter Saltad nota. Har du inte läst någon av Nilssons tidigare böcker så kanske den kan vara intressant läsning. Jag misstänker att jag personligen inte skulle lära mig så mycket nytt av den, dock.
Trots att jag vet att Bonnier är enorma, så blir jag lite förvånad varje gång jag påminns om hur många varumärken som i grunden ägs av dem. I höst kommer det en bok om Bonniersläkten. Säkert intressant läsning. Boken utkommer på ett av de förlag som faktiskt inte är Bonnierägt: Leopard förlag. 😉 Visste du att inte bara de uppenbara Albert Bonniers förlag, Bonnier Audio, Bonnier Carlsen, Bonnier Fakta och Bonnier pocket är Bonnierägt, utan även 2244, Forum, Max Ström, Mix, Månpocket, Rebus, Reseförlaget, Semic och Wahlström & Widström är en del av Bonnierkoncernen?
Jag gillar kokböcker! Nu senast har jag impulsshoppat Bonniers vegetariska kokbok och jag är förtjust. Det är en mycket snygg bok! Jag brukar inte skriva om kokböcker (undantaget Grönt, faktiskt, för den är till största delen en faktabok), men nu tänkte jag ge mig på att skriva en inlägg om de vegetariska kokböcker jag äger.
Laga något ur min favorit Grön i köket om du vill laga något enkelt och gott till fest eller vardag och om du har lite överseende med att den riktar sig till unga. Skaffa Grönt om du är en nörd och vill grotta ned dig djupt i fakta om säsonger och växtplatser och dessutom vill ha en schyst kokbok där grönt står i fokus, men där maten inte nödvändigtvis är vegetarisk. Bläddra i Bonniers vegetariska kokbok om du vill få inspiration till såväl vardags- och, kanske framför allt, festmat (själv har jag inte hunnit testlaga något ännu). Konsultera Vegetariska kokboken om du vill lära dig mer om att vara vegetarian.
Jag vet att väldigt många är intresserade av att testa att äta mer vegetariskt, men att det kanske inte är så lätt att veta ”hur man gör”. Eftersom vegetariskt ofta behandlas som ett alternativ, på en sådan nivå att den som äter vegetarisk mat i skolan i värsta fall måste hämta den som en specialkost i köket (så var det på min skola; där var det inte tal om att alla barn skulle kunna välja vego), så är det kanske inte så lätt att tänka utanför lådan. Alltför många ser måltider som potatis/pasta/ris + kött + sallad och alltför många leds då in i tanken att en vegetarisk måltid därför måste bestå av potatis/pasta/ris + något som ser ut som kött + sallad. Väldigt många tror således att vegetarianer måste äta quorn och sojakorvar varje dag, vilket kanske inte känns så lockande. I praktiken har jag aldrig ätit en sojakorv i hela mitt liv och quorn undviker jag dessa dagar, i och med att sådana produkter är tveksamt glutenfria. Jag har nog ätit quorn en handfull gånger. Självklart kan man ju gärna äta vegetariska köttbullar och vegetarisk bacon om man vill, men man kan ju också lyfta blicken och inse att en måltid kan komponeras ihop av så ofantligt många olika spännande, fräscha grönsaker istället.
Bland mina kokböcker är Grönt den bok som är mest inspirerande på den punkten. Boken är så rejäl att man nästan ramlar omkull och den är proppfull av toksnygga bilder och fakta om frukt och grönt. Den innehåller en mängd recept till mat, som inte nödvändigtvis är vegetarisk, men där det gröna står i fokus. Jag är glad över att den här boken finns, för den är inte uttalat riktad till någon slags schablonbild av vegetarianer, utan är framför allt en bok för nörden. Det finns så mycket nörderier man kan ägna sig åt (t.ex. hipsteraktiviteter som inläggningar, korvstoppning och surdegar, eller exklusiva intressen som vinprovningar eller whiskysamlande), men det här är kanske första gången en ansats görs att lyfta fram grönt som något som är tillräckligt coolt för att förtjäna en sådan här bok. I den här boken behandlas grönsaker dessutom som något helt annat än ett litet tillbehör. Det är en mycket tjusig bok! Jag har tillagat många av recepten och det har blivit kanongod mat. Personligen lagar jag i princip bara sådant som går att frysa in i matlådor (jag är för lat och stressad för att laga en massa mat i veckorna, så jag försöker koka ihop matlådor på helgen), så jag har mest siktat in mig på vardagsmat av lite olika slag. Boken saknar dock inte festmat. Inte alls, faktiskt.
”Den grönrutiga kokboken”, Vegetariska kokboken, är lite av ett standardverk inom vegetarisk mat. Den har nyligt kommit i nyutgåva, men jag har en äldre variant. Författaren är kunnig och man kan gott bläddra omkring i boken om man är seriöst intresserad av att bli vegetarian. Jag ser den mer som en faktabok än en receptsamling, kanske för att recepten är lite krångligt kategoriserade, att det inte är överdrivet mycket foto i anslutning till recepten, samt att det är stort fokus på sådant som jag själv inte äter (försök inte inbilla mig att en hälsodrink eller soppa är en komplett måltid; jag måste äta som en häst eftersom jag tränar och rör på mig mycket). Jag gillar boken, men misstänker att den inte är så inspirerande för den som bara är lite nyfiken och vill laga något vego då och då. De flesta andra beskriver dock boken som den bästa i genren.
Grön i köket är en bok som riktar sig till ungdomar. Den är skriven på ett sätt som ska tilltala unga, men som kanske känns lite töntigt för många. Det finns enkla, korta faktaavsnitt, som faktiskt är väldigt bra om man har lite överseende med tonen. En del tror att vegetarisk mat innebär en risk för näringsbrist, trots att det ironiskt nog är i frukt och grönt som de flesta vitaminer och mineraler finns. Egentligen är det den som äter mycket kött, som aktivt måste försöka peta i sig mer näringsrik mat. En och annan fallgrop finns ju dock, särskilt så kan järn vara svårt att få i sig om man inte äter kött. Här kan man få lite konkreta tips på vad man kan tänka på när det gäller t.ex. järn (t.ex. att använda gjutjärnsgryta). Recepten är enkla och i regel lättlagade. Jag har lagat ungefär allt och återkommer ofta och gärna till boken, just för att det är så enkelt och gott. Det finns generöst med tips på festligare mat och buffémat, så trots att boken är relativt tunn, så är den faktiskt skapligt heltäckande. En av mina favoritvegoböcker!
Ät dig frisk med grön mat är en bok som propagerar starkt för vegetarisk mat som hälsokost. Jag vet inte hur underbyggda författarnas teorier är, men personligen tar jag faktadelarna med en viss nypa salt, för jag tycker faktiskt att boken är lite avskräckande. Recepten är i regel veganska och det finns hurtiga råd om att göra egen havremjölk istället för att köpa komjölk. Det tycker jag känns lite överkurs (med tanke på att det går alldeles utmärkt att köpa (vitaminberikad) havremjölk i vanliga livsmedelsaffärer). Jag har testat några recept, men brukar i slutändan inte bli så nöjd. Utesluter jag allt kaloririkt, t.ex. mjölkprodukter, som författarna inte verkar vara så förtjusta i, så blir mättnadskänslan kortvarig hos mig. Det här är nog ingen bok för nybörjarvegetarianen.
100 goda gröna rätter är en bok i en hel serie med ”100 rätter” (jag har även boken om grytor och gratänger och boken med snabblagade rätter). Maten i boken är lättlagad och i regel är det få ingredienser som behövs. Ibland blir det också lite tråkigt/för lite intressanta smaker. Jag har testat många av recepten och tycker dock att det finns mycket bra i den också. Det finns kapitel med festligare mat och med efterrätter, men det är nog inte för de delarna man ska köpa boken.
Så; den nya boken i samlingen då? Bonniers vegetariska kokbok är galet snygg och känns verkligen modern och fräsch. Det finns faktadelar med allmän info om att äta vegetariskt och fakta om grönsaker – allt från broccoli till mer exotiska grönsaker. Recepten är indelade i kategorier i stil med ”Fredag”, ”Lunch” och ”Fest”, vilket känns väldigt fiffigt. Skapligt stort fokus är faktiskt på just festmat och det finns ett helt gäng trerättersmenyer att inspireras av. Jag har inte hunnit laga något ur den här boken ännu, men den är minst sagt inspirerande och mitt intryck är att den har något för varje tillfälle.
Glöm inte bort att de flesta grundkokböcker faktiskt har en del med vegetariska recept. De flesta har kanske, liksom jag, någon utgåva av Vår kokbok. Det är en bok där ungefär allt finns med. Tyvärr innebär väl det att man också behöver göra lite avkall på antalet bilder. En del recept saknar faktiskt foto, vilket ju är ovanligt i andra böcker. Trots detta är det ju en kanonbra bok, med recept som är enkla att följa och generöst med fakta om råvaror och tillagning (man kan nästan skratta åt det, men det finns till och med recept för hur man kokar pasta… 😉 ).
Om någon är intresserad av att läsa mer om kokböcker med tema vegetarisk mat så har jag skrivit fler inlägg genom åren:
Och i inlägget Mina kokböcker (från Billig mat till Mera vego) har jag skrivit helt kort om hela min kokbokssamling.
För ett tag sedan så skrev jag ett inlägg om e-böcker och kurslitteratur. Det verkar tyvärr vara rätt tunt med elektroniska kursböcker, trots att det finns så många fördelar med att kunna läsa just den typen av böcker på platta. Bland annat behövs ju sällan hela boken i kursen och då är det oerhört smidigt att slippa släpa omkring på en tjock tegelsten till bok.
Det finns ju också andra fördelar med det elektroniska formatet. Läraren Johan Karlsson kontaktade mig här om dagen och tipsade om läromedel han har utvecklat för iPad. Han har gjort kemiböcker för åk 7-9, Kemiska reaktioner och Blandningar. Riktigt fina! En e-bok behöver ju inte bara vara text, utan det finns större potential än så. I de här kemiböckerna finns t.ex. filmer och självtester. Hoppas att många blir inspirerade att fortsätta läsa kemi!
Och framför allt: hoppas att fler hakar på tåget och utvecklar kurslitteratur för platta!
Det finns många myter om mat… Jag blir alltid lika trött när jag hör enskilda livsmedel lyftas fram som ”nyttiga”. Bara en sådan sak! Nyttiga? För vem? Tillsammans med vilka andra livsmedel? Hur mycket? Det finns så många onyanserade och dumma påstående kring mat…
Jag såg att den snart kommer ut en hel bok om matmyter, skriven av Stephan Rössner. Jag hoppas att den innehåller vettiga referenser.. Men bara att döma av innehållsförteckningen så verkar den riktigt rolig och intressant. Där finns myter som:
”Man blir mer full om man blandar olika sorters alkohol.”
”Man somnar bra av ett glas varm mjölk.”
”Barn blir hyperaktiva av socker.”
”Det finns plastkulor i bordsmargarinet.”
”Fruktsocker är nyttigare än vanligt vitt socker.”
Henrietta Lacks var en fattig, färgad kvinna, som levde i USA. Vid 50-talets början drabbades hon av livmoderhalscancer och sökte sig till sjukhuset för färgade. Trots strålbehandling gick det inte att behandla cancern och Henrietta Lacks gick bort som ung och lämnade sina små barn efter sig. Under vistelsen på sjukhuset såg hennes läkare till att man tog cellprover för att ställa diagnos. Mot Henriettas medgivande och utan att ens informera henne försökte man få dessa celler att överleva. Experimentet lyckades och cellerna, de så kallade HeLa-cellerna, kom att bli en av de första odödliga, humana cellinjerna. Snart började cellerna skickas iväg till andra forskare, som odlade dem och satte upp diverse experiment, och genom åren har just HeLa kommit att bli en av de mest använda cellinjerna. De används fortfarande frekvent inom medicinsk forskning av olika slag (det publiceras tydligen omkring 300 vetenskapliga publikationer varje månad där de omnämns). Jag forskar själv kring frågeställningar som innefattar cellodlingar, så för mig är HeLa ett känt begrepp. Ändå har jag aldrig vetat något om personen bakom förrän nu.
I Den odödliga Henrietta Lacks går vetenskapsjournalisten Rebecca Skloot till botten med händelsen och lyfter många frågor kring forskning och etik. I boken följer hon flera av Henrietta Lacks släktingar och hon har också en mängd andra källor som kan berätta om hur det gick till och vilka dilemman som långt efter HeLa-cellernas ”födelse” har uppstått. Vem kan egentligen göra anspråk på celler som lämnat kroppen, och kanske till och med förändrats av forskare? Vem ska ta del av pengarna (HeLa-celler kostar tusentals kronor att köpa och varken Henrietta Lacks själv eller hennes släktingar har fått ett öre)?
Den odödliga Henrietta Lacks ställer många frågor och väcker många tankar. Dessutom är det en gripande och intressant historia och ett viktigt reportage. Jag kan varmt rekommendera den till alla. Det här är en bok som borde vara intressant för många fler än bara den som själv jobbar med cellodlingar – berättelsen om hur Henrietta Lacks och många andra har utnyttjats i forskningens namn behöver berättas.
Köp boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om Den odödliga Henrietta Lacks är DN, Bokmania och Dagensbok.
Jag såg några så söta böcker för den som är nyfiken på matematik, vetenskap och stora idéer. Undrar om mitt eget forskningsområde, Ramanspektroskopi, omnämns i vetenskapsboken? 😉 Troligen inte. 🙂 Själv borde jag kanske läsa matematikboken, så kanske jag återuppväcker någon insomnad kunskap kring matte. Man glömmer fort, det man inte använder….
