Fanny Ternestedt är snart 14 år och bor i Uppsala tillsammans med sina stressade forskare till föräldrar och hennes lillebror. Fanny känner sig annorlunda mot de andra och är väldigt ensam. Ingen ser henne och hon känner sig osäker på vem hon är och vad hon vill göra med sitt liv.
Den här boken handlar om hennes många gånger desperata försök att bli sedd. Det är en ganska otäck bok om svårigheterna med att vara annorlunda och att inte vilja anpassa sig och passa in i den ”mall” som finns för hur man ska vara. Det är en vacker och ganska mörk berättelse, som ändå inger lite hopp. Läs den!
Sandor slash Ida är en prisbelönt bok som jag har blivit tipsad om många gånger. Trots det tog det ett tag innan jag kom mig för att läsa den och när jag väl hade läst ut den blev jag, som så många gånger förut när jag har haft höga förväntningar på en bok, lite besviken.
Boken handlar om två helt vanliga 15-åringar. Den ena heter Sandor och bor i en förort till Göteborg och den andra heter Ida och bor i Stockholm.
Sandor är tönten som blir kallad för bögjävel i skolan eftersom han dansar balett på fritiden. Några riktiga vänner har han egentligen inte och han är inte typen som går på fester och träffar folk.
Ida blir kallad för hora och bimbo och folk snackar skit om henne och säger att hon knullar runt. Hon fester vilt varje helg och skolkar från skolan nästan jämt. Den mesta tiden spenderar hon på café med sina kompisar och familjeförhållandena är rätt struliga.
Sandor och Ida är alltså olika som natt och dag, men genom en slump kommer de i kontakt med varandra via en chatt och vänskapen mellan Ida och Sandor kommer att förändra saker hos dem båda.
Boken har på vissa ställen hög ”känna igen sig”-faktor och är på ett sätt väldigt realistisk, men samtidigt tar jag det för otroligt att två så olika människor finner varandra. Trist, men sant. Visst suger sig boken fast redan i de första kapitlen och får en att läsa mer, men jag hakar ideligen upp mig på sådant som jag inte tror kan hända i verkligheten. Boken känns helt enkelt inte speciellt äkta eller som någon trovärdig skildring av livet som tonåring idag.
Pia är över 30 och har varken familj eller barn. Istället för att ha ett jobb och en riktig lägenhet har hon ägnat hela livet åt att bo i olika andrahandslägenheter och åt att gå på olika kurser. Just nu är hon inne i en ”jag-är-över-trettio-och-har-inte-hittat-nån-att-leva-med-och-jag-måste-få-barn-innan-det-är-försent-kris”.
Pias syster, Anna, och hennes man, Håkan, är också över trettio, men till skillnad från Pia har de barn. De lever ett ganska vanligt liv och kämpar hårt för att inte på något sätt vara annorlunda. De trivs bra med att vara helt vanliga. Kanske är de lyckliga. Kanske är de det inte. Båda Anna och Håkan funderar en del över det där och oroar sig ständigt över ifall saker och ting inte borde ha blivit annorlunda. Ska livet bara fortsätta såhär, på samma sätt som det har gjort hittills?
I boken finns också Håkans pappa, den otroligt ensamma Henning och den deprimerade mamman till Pia och Anna. Det här är en bok att le till i all igenkänningskomik. Gardell är en mästare på att fånga upp små detaljer i vardagen och livet, som gör att boken blir trovärdig och på sätt och vis ger en exakt beskrivning av livet på 90-talet. Boken handlar om alldeles vanliga människor, som man kan identifiera sig med. Gardell kan också återge saker så att man ser de i ett annat ljus: och blir berörd. Hans böcker väcker alltid en massa tankar hos mig.
Maria är nu sjuttio år och det är 15 år sedan hennes man, Ernst, lämnade henne och övergav både Maria och de tre barnen. Dessa 15 år har hon ägnat åt att sortera alla gamla saker och minnen i kartonger och hon har nu hela lägenhet full med kartonger eftersom hon aldrig har slagit sig ned och flyttat in på riktigt. Det är som om hon intalar sig att hon ska flytta någon annanstans och kartongerna får vara kvar, som om hon precis hade flyttat in.
Maria går omkring och väntar på något – något som aldrig ska komma. Hon har inget hem, ingen livsgnista och hennes före detta man har ”stulit” allt från henne.
Tre söner har hon också: narkomanen Björn, den homosexuelle Johan och den yngsta sonen, Leif. När det var som svårast var Maria ensam om allt. Det var hon som fick åka runt och försöka leta reda på Björn, inte Ernst. Det var Ernst som inte ville veta av Johan något mer när han gick ut med sin homosexualitet. De har alla fyra blivit svikna. Övergivna.
Det här är en hemsk, men vacker, bok om ensamhet och att vara övergiven. Den handlar om förtvivlan, sorg och besvikelse. En smärtsam bok att läsa! Samtidigt är den så sann. Jonas Gardells böcker känns realistiska eftersom han beskriver vardagliga saker så bra och exakt. Det här är en bok som berör och stör.
Lena är hon som drömde om att bli skådespelerska, men som aldrig kom längre än till biljettluckan. Percy är den misslyckade kompositören, som studerar grannarna mitt emot och skriver ned allt vad de gör. Lena och Percy är äkta makar, men ägnar största delen av sin tid åt att förödmjuka den andra. Reine är deras son, som kämpar för att bli konstnär och som har offrat alla sina vänner för att kunna måla. Under en semesterresa till Portugal träffar han Anders och det blir början på ett speciellt förhållande.
Man skulle kunna säga att boken handlar om de udda människorna – knäppskallarna. Den handlar om relationer mellan människor, om försök till att finna någon sorts lycka och att härda ut och klara av att leva det liv man har.
Det här är en typisk bok skriven av Gardell. Som alltid lyckas han skriva på ett underhållande sätt, men när man stannar upp och funderar på vad han säger stannar skrattet i halsen. Han kan skriva om hemskheter och problem på ett sätt så att det är svårt att inte ta tills sig av det. När man läser en Gardellbok kan man lita på att man blir berörd och verkligen tänker efter. Präriehundarna är inget undantag. Det här är en bok som man inte bara lämnar ifrån sig.
Det här är en väldigt bra bok, som jag rekommenderar varmt. Den kan kanske vara lite jobbig att läsa ibland eftersom det är mycket som inte står i klartext, men det gör den inte svårläst.
Melinda Sordino bor i New York och har precis börjat High School. Hon är utstött och ensam. Första dagen i skolan kastar en kille potatismos på henne och hennes kompisar från den gamla skolan bryr sig inte om henne. Ingen vill veta av henne längre.
I den här boken får man följa Melinda under hennes första och mycket olyckliga och jobbiga år i High School. Saker har hänt, som man inte får veta så mycket om förrän i slutet, som har gjort att Melinda mår väldigt dåligt och att hennes kompisar inte vill vara med henne något mer. De här svåra sakerna kan hon inte prata om och därför säger inte Melinda så mycket längre.
Det här är en bok, som beskriver Melindas tankar och känslor på ett väldigt realistiskt och bra sätt. Det är en jättebra bok fylld av smärta, förtvivlan och sorg.
9B är en klass som utåt sett ser perfekt ut. Enligt den duktiga klassföreståndaren har klassen en fantastisk sammanhållning och som läsare får man snabbt intrycket att 9B är en ganska vanlig klass. Fast under ytan är allt inte lika perfekt som det kanske ser ut eller snarare som man kanske skulle vilja se det. I klassen går Madeleine, som är fruktansvärt ensam och som aldrig märks. Madeleine har inget roligt liv och hon har inga vänner över huvud taget.
I klassen går också Riina, som hörs och syns ganska mycket och drömmer om ett liv som rockstjärna. Hon är väldigt begåvad, men inte ens hennes liv är perfekt. Hon irriteras över och känner konkurrens från den perfekta Elsa Marie, som är duktig och klassens drottning, men trots att Elsa Marie kan tyckas ha allt är hennes liv inte heller perfekt.
Vad boken egentligen handlar om är svårt att säga utan att avslöja för mycket, men man kan väl säga att den handlar om några tonåringars längtan efter att synas. Det är en mycket bra och tankeväckande bok, som är att lätt att ta till sig eftersom den handlar om vanliga personer, som man kan känna igen i verkliga livet. Boken innehåller också en del lite mer extrema element och man får kanske vara glad för att folk i allmänhet aldrig går så långt för att synas att de gör som i boken. Ett faktum är i alla fall att det finns alldeles för många osynliga människor som drömmer om att en dag få flyga ut från sin gråa puppa och bli en fjäril och det är bra att det finns en bok om detta.
Sjuttonåriga Hannah bor ensam i en lägenhet i Malmö och går på den estetiska linjen på gymnasiet. Egentligen anser hon att skolan är slöseri med tid eftersom man ändå inte kommer ihåg någonting eller lär sig någonting. Av den anledningen är det inte sällan hon struntar i att gå dit.
En dag går hon till ett café istället för att gå till skolan och där träffar hon den frånskilde tvåbarnspappan och gymnasieläraren Per Nosslin. Hannah känner att det går bra att prata med honom och att de har mycket gemensamt på något vis. De träffas lite då och då och pratar.
Hannah har länge känt sig ensam ensam, men så träffar på den lilla tjejen Milena, hennes storebror Eldin och den snälle skinnskallen Andreas Stegemyr. Hon är inte lika ensam längre, men Hannah känner sig plötsligt osäker och lite rädd. Hon vet inte vilka hon kan lita på. Någon ringer henne varje natt utan att säga någonting. Kan det vara Andreas som ringer? Eller den blyge Eldin? Eller är det den småskumma Per Nosslin?
Det här är en ganska rörig bok som handlar mycket om ensamhet och att vara ung. Den är bra, men slutet kändes förvånande och gjorde mig lite besviken.
Marta är 16 år gammal och går i ettan på gymnasiet. Hon känner sig annorlunda mot klasskompisarna, som inte gör annat än att snacka om hur fulla de var på festen i fredags eller att snacka om deras pojkvänner. Marta önskar att det finns någon som tänker som hon och hon önskar att hon hade en riktigt nära vän. Någon vän har hon dock inte, så om dagarna är hon ensam och sitter bara hemma i sitt rum. Hon fantiserar ofta om framtiden, som ska vara bra och lycklig.
En vän får hon dock till slut. Rita heter hon och sedan Marta har lärt känna henne blir mycket annorlunda. Plötsligt har hon någon att umgås med och någon att sitta bredvid i klassrummet, men den största förändringen sker när hon upptäcker vad hon verkligen känner för Rita – Marta är kär i henne.
Den här boken handlar mycket om vad som händer sedan Marta upptäckt att hon är homosexuell, men den handlar också om hur Martas liv förändras och hur självförtroendes höjs efter det att hon fått vänner som hon kan trivas tillsammans med. Språket är enkelt, men känslorna beskrivs så bra att jag stundvis kunde känna igen mig väldigt mycket i Martas ensamhet, som beskrivs på ett nästan smärtsamt sätt.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Fanny Ternestedt är snart 14 år och bor i Uppsala tillsammans med sina stressade forskare till föräldrar och hennes lillebror. Fanny känner sig annorlunda mot de andra och är väldigt ensam. Ingen ser henne och hon känner sig osäker på vem hon är och vad hon vill göra med sitt liv.
Melinda Sordino bor i New York och har precis börjat High School. Hon är utstött och ensam. Första dagen i skolan kastar en kille potatismos på henne och hennes kompisar från den gamla skolan bryr sig inte om henne. Ingen vill veta av henne längre.
