Jag har läst det franska originalet parallellt med den svenska översättningen. Har inte mycket att tillägga. Tyckte mycket om boken, men funderar lite kring valet av framsida. Varför detta kitchiga vykort? Den svenska har en betydligt mörkare bild på en pojke med något outgrundligt i blicken. Det känns lite mer representativt för boken än denna arrangerade snölek. Nåja. Bra bok!
Etikett: Ensamhet
-
La classe de neige
-
Vinterskola
När klassen ska på skidläger anländer Nicolas lite senare än de andra barnen. Till skillnad från de andra har han inte åkt buss dit utan han har istället blivit ditskjutsad av sin överbeskyddande far, som ansåg bussresan vara för farlig. Under ankomsten lyckas Nicolas glömma bagaget i faderns bil, så lägervistelsen startar med att han redan från början är lite utanför i sällskapet och att han dessutom tvingas utstå förnedringen när ingen vill låna ut en extra pyjamas till honom.Förhoppningen är att pappan snabbt ska upptäcka misstaget och återvända med Nicolas packning, men dagarna går och pappan går inte ens att få tag på eftersom han är på resande fot i jobb och ingen vet riktigt var han håller hus.
Nicolas är en mycket ensam pojke med många rädslor. Han är rädd för att pinka i sängen och han förföljs av mardrömmar. Ofta låter han fantasin skena iväg och verkligheten blandas ihop med skräckhistorier från böcker och otäcka berättelser som hans pappa har berättat för honom. När pappan inte dyker upp börjar Nicolas att fundera på om han kanske har varit med om en olycka och dött. I fantasin ser han hur personalen på lägret berättar det för honom och tar hand om honom i hans sorg. Inne i honom finns en stor längtan efter att bli sedd, ompysslad och att inte behöva vara rädd.
Boken har inget högt tempo, men spänningen växer ändå och berättelsen får till sist ett ganska otäckt, förbluffande och sorgligt slut. Under vägen dit satt jag som läsare och undrade hela tiden vad för hemskt som skulle hända som baksidestexten varslar om. Det är inte så mycket som händer Nicolas, men saker händer och verkligheten omkring känns alldeles rå.
Jag gillar verkligen den här boken. Den är väldigt läsvärd och en bok helt i min smak. Den lämnar mycket över till läsaren och det uppskattar jag.
-
Tillsammans är man mindre ensam
Jag hade inte förväntat mig den här tegelstenen när jag gick till biblioteket för att hämta ut Anna Gavaldas senaste. Båda hennes tidigare böcker är ganska tunna i omfånget, men den här landar på 535 sidor. Trots den markanta skillnaden i längd känner jag igen Gavaldas sätt att berätta. Det är roligt och tragiskt och det är vackert och vardagligt på samma gång.Berättelsen kretsar kring fyra människor och deras brokiga liv. Vad de har gemensamt är den ensamhet som för dem samman och blir början till stora förändringar i deras liv. Framför allt får vi följa Camille, som har hamnat på glid i livet och slutat teckna trots att hennes konstnärliga begåvning är en av de största sakerna hon har. Istället för att ägna sig åt måleriet bor hon i ett kallt och dragit kyffe och jobbar som städerska på nätterna. Hennes tillvaro är miserabel och tvingar henne till sist några våningar ner i huset, ner till Philou – den stammande, ensamma och historieälskande vykortssäljaren, som hjälper henne när hon blir sjuk och när hon inser att hon inte kan stanna i sin så kallade bostad. I samma lägenhet bor också Franck, som arbetar och sliter alldeles för mycket och inte har en sekund över till sig själv, särskilt inte sedan hans mor, Paulette, blivit för gammal för att klara sig själv och som därför kräver hans tid.
Det här är en sådan där bok som man blir glad av och som man blir helt fylld av hopp efter att ha läst. Det är en varm och levande berättelse om fyra människor och hur livet kan förändras när man tar sig ur ensamheten och vågar släppa människor inpå livet. En oerhört fin bok!
-
Jenny
Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.
-
Bakom den blå dörren
När teaterläraren och tre av hennes elever råkar bli instängda i ett av skolans skyddsrum en fredag kväll får de inte bara anledning att börja att oroa sig över att inte komma ut, tampas med hunger och försöka att klara sig ur tristessen: de börjar också konfronteras med inre problem. Läraren blir kanske den svagaste av de alla och börjar att tänka tillbaka på allt hon gjort i sitt liv och hon börjar fundera på om hon verkligen har handlat rätt alla gånger. Sextonåriga Silvi får det också tufft. Hon känner sig utanför och tvingas mer än en gång att svälja tårarna medan hon sitter instängd tillsammans med skolans populäraste tjej och inser hur lite den populära tjejen och de andra förstår hur det kan vara att vara ensam.Jag tror att alla människor som någon gång har varit ensamma känner igen sig i det Silvi säger och tänker. Själv känner jag igen mig så mycket att jag inte kan annat än gilla den här boken. Dessutom är boken spännande eftersom personerna i den befinner sig i en knepig situation och har anledning att oroa sig över att inte komma ut igen.
-
Hon går genom tavlan, ut ur bilden
När Hanna börjar femman är ingenting längre som förut: bästa kompisen börjar att vara med de tuffa tjejerna i klassen och Hanna blir helt utanför.Det här är en rå och otäckt mörk berättelse om en utfryst och ensam flickas liv. Boken är svår att skaka av sig när man har läst ut den eftersom den verkligen berör på djupet och jag hade lätt att minnas hur det var när jag själv gick på mellanstadiet. När man är i Hannas ålder är det mycket som händer i kroppen och det är lätt att glida ifrån varandra när man utvecklas olika fort och växer ifrån varandra. Jag hade glömt hur hemskt det var att vara en femteklassare, men boken gör mig påmind om hur det kan vara att gå i en klass med dålig sammanhållning och att ha alldeles blinda lärare.
Boken är ingen kul läsning, men det är bra att det finns författare som på ett så bra sätt kan skriva om sådant som folk gärna blundar för. En viktig, vacker och underbar bok!
-
Men jag glömmer dig inte
Tolvåriga Jörgen har inget lätt liv. Han bor med sin alkoholiserade mamma, som inte bryr sig om honom ett dugg, och han är ensam och utanför.Han söker tillflykt hos familjen Green och deras hund Missan. Familjen Green är kanske de enda som byr sig om Jörgen och de tar honom till sig. Det heter att han är hundvakt, men egentligen är det nog mest pojken de vill vakta över.
På sommarlovet är familjen Green bortresta och det är Jörgen som ensam får ta hand om Missan. Jörgen tycker att det är skönt att få bo i familjen Greens hus när han vill eftersom han inte vill vara hemma.
På en av sina promenader med Missan möter Jörgen Sally, som faktiskt är på flykt undan saker som är långt värre än Jörgens problematiska liv. Det blir ett möte som leder till en vänskap som de båda förstår att Sally måste svika. Men Jörgen glömmer henne inte!
Det här är en vacker bok, som man kanske kan beskriva som en saga som inte följer det vanliga mönstret. Det här är en saga utan vackra och goda saker. Boken handlar om vänskapen mellan två unga människor och det är en bok om problem och smärta, men också en bok där det finns ljuspunkter i allt det mörka.
-
Odjurets tid
Vintern kommer till Stockholm och människorna som bor där tvingas att kämpa för att härda ut.I centrum står David och hans pojkvän Fredrik. Den varma kärlek som de har känt för varandra i fem år börjar att svikta ju mer vintern lider och den alldeles för snälle David låter Fredrik vara med andra killar.
I boken får vi även träffa på cancersjuke Karin, som börjar inse att hon inte kommer uppleva ännu en vår, och Maria, som slåss mot ensamhet och demoner.
Med alla vardagsdetaljer, som är så lätta att känna igen sig i, och med dessa berättelser från alldeles vanliga människors liv är det här är en ganska typisk gardellbok. Liksom de flesta andra gardellböckerna innehåller även Odjurets tid stora mått ångest, smärta och känslan av hopplöshet, men någonstans där borta finns det kanske även en vår.
Det är lätt att älska Gardells böcker eftersom de känns så äkta och tränger sig in på djupet. Odjurets tid upplever jag dessutom som ännu lite bättre än hans andra böcker eftersom den inte innehåller några upprepningar från andra av Gardells romaner. Annars händer det att man känner igen episoder från tidigare böcker, vilket kanske inte sänker boken, men ändå känns lite tråkigt. Odjurets tid är i alla fall en bok som står alldeles för sig själv och det är också en bok som man inte glömmer i första taget.
-
Kamalas bok
Jag blir inte klok på den här boken. Efter att ha läst den har jag nämligen ingen aning om vad den egentligen handlar om. Trots detta finns det något i den som jag gillar. Jag kan bara inte sätta fingret på vad det är.Bokens huvudperson är en tjej i 25-årsåldern. Hon känner sig inte riktigt bekväm med sitt liv. Sedan en tid tillbaka är hon tillsammans med Stefan, som är både trevlig och snygg, men hon väntar ständigt på att den rätte ska dyka upp.
Hon gillar inte sitt utseende, men plågar sig själv i högklackat och sminkar sig ordentligt varje dag i förhoppningen att hon ska se snygg ut ifall den rätte faktiskt dyker upp en dag.
Så reser Stefan bort tillsammans med en vän och bokens huvudperson får inte följa med. Hon känner sig plötsligt väldigt ensam och orkar knappt gå ut ur lägenheten.
Boken påminner mig om Jonas Gardells böcker. Den här boken, liksom Gardells böcker, handlar om ensamma människor och om sorg, saknad och rädsla. Kamalas bok är dock mer förvirrande. Kapitlen är korta och de första ägnas åt att beskriva huvudpersonen och hennes liv. Det känns därför aldrig som om boken kommer igång riktigt. Jag upplevde det som att det aldrig hände något i boken, men det kanske är meningen att man ska få den känslan. Huvudpersonens liv är ju faktiskt inte speciellt händelserikt.
I en del av huvudpersonens känslor kan man känna igen sig, men jag har läst många liknande böcker förr, så jag kan inte påstå att boken gav mig något nytt. Hur som helst var den ändå en trevlig läsning och en bra sak är att det bland allt det allvarliga finns det en humor i språket.