Etikett: Engelsforstrilogin

  • Cirkeln fyller 10 år

    Cirkeln fyller 10 år

    Nu är jag ganska precis en månad sen, men Cirkeln har fyllt 10 år och det tycker jag är värt att uppmärksamma. Rabén & Sjögren har skrivit en liten nyhet om detta för den intresserade.

    Cirkeln? Jo, det är såklart första delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens urban fantasytrilogi som utspelar sig i den fiktiva bruksorten Engelsfors. kändes småstadsgreppet nytt. Nu har ganska många förlagt böcker från alla möjliga genrer till småstäder. Det var dock inte bara idén om att låta handlingen i en fantasyroman utspela sig i en sömning avfolkningsbygd, som så många av oss kan känna igen oss i, som var spännande. Det som verkligen lyfte böckerna var de oerhört fina huvudpersonerna – vilsna, kära, olyckliga, vanliga, ovanliga tonåringar. Alla huvudpersoner i Engelsforstrilogin har sin personlighet, sin högst igenkännbara karaktär. Det finns så fruktansvärt mycket igenkänning i Engelsforsböckerna!

    Gäller det fortfarande? Ingen aning! Jag har verkligen ingen aning om de här böckerna fortfarande hittar nya läsare. För tio år sedan kändes det åtminstone som att de slog ned som en bomb.

    Böckernas utgivning sammanföll dessutom med att bloggen som medium peakade och förlaget lyckades väldigt väl med att exponera böckerna på just bloggar och i sociala medier. Jag hör till alla de som fick förhandsexemplar i form av ett utskrivet manus, en rejäl pappersbibba som jag fortfarande har kvar någonstans. Det kändes mystiskt och speciellt på något sätt. Förlaget lyckades skapa den magiska känslan av att de var på väg att ge ut någonting stort och speciellt, så speciellt att det inte gick att vänta med utskick tills boken var tryckt.

    Var böckerna så speciella? Gjorde de sådan succé? Det jag vet är framför allt att det är betyget 5 av 5 som gäller för min del! Jag tyckte att de var kanonbra och de har verkligen etsat sig fast i minnet. Varje gång jag ser dem så känner jag faktiskt någon slags nostalgi. Böckerna påminner dels om den riktigt bra läsning, men också om den där tiden när bloggar, till och med bokbloggar, var så himla hett. Det var kul att vara en del av!

    Det var också en ganska speciell tid i mitt liv: en tid med många förändringar, i stort och smått. Inte för att mitt liv har några direkta kopplingar till Cirkeln, men det finns någon slags koppling i hjärnan som gör att jag omedelbart kastas 10 år tillbaka i tiden och tillbaka till min gamla lägenhet på Sofiehemsvägen när jag ser de här böckerna.

    Nu har alltså 10 år gått. Nu är livet helt annorlunda. Jag bor i en fyra gånger så stor bostad som när det begav sig, jag har hunnit skaffa mig 10 års arbetslivserfarenhet och en doktorsexamen och vilken dag som helst blir jag mamma. För att nämna några exempel. Andra saker är precis som vanligt. Jag bor i samma kvarter, har i stort sett samma vänner nu som då, ägnar mig åt i stort sett samma fritidsintressen. Ja, på flera sätt känns det faktiskt som att det inte har gått en dag, trots allt. Fast det har det ju. Och Engelsforstrilogin står där i hyllan med sitt nostalgiska skimmer. Fint!

  • 5 riktigt bra trilogier

    Ibland vill man stanna lite längre i en läsupplevelse, men ändå inte plöja en hel tegelsten på en gång. Då är trilogin det optimala valet: en lagom lång serie som låter en dela upp läsningen, men ändå följa några huvudpersoner och besöka deras värld under en lite längre tid. Idag tipsar jag om några favorittrilogier från blandade genrer och med blandade utgivningsår.

    Trilogin om Maj

    Jag skrev om Maj-trilogin här om veckan, men den är även ett självklart val på den här listan. Jag älskade Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj, hennes slit och våndor. Det är också ett underbart stycke kvinnohistoria och något för den som vill få en känsla för vad livet som hemmafru kunde innebära på 30-talet och framåt.

    Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris.

    Liv till varje pris av Kristina Sandberg
    Liv till varje pris av Kristina Sandberg

    Trilogin om Signe

    Kerstin Thorvalls trilogi om Signe är en romanserie, men böckerna innehåller stora självbiografiska inslag. Böckernas Hilma är baserad på Kerstin Thorvalls mamma och böckernas Signe är baserad på Thorvall själv. Den första boken skildrar moderns äktenskap, som utifrån såg ut som en klassresa, men som i verkligheten var något av en resa ned i förtvivlan eftersom hennes make snart visade sig vara psykiskt sjuk och under maniska episoder började förgripa sig på henne. Ur det föds en stor beskyddarinstinkt som är kvävande för Signe och påverkar henne mycket. Det är böcker som verkligen berör och väcker många tankar om kvinnors roll och plats i historien och kanske också förklarar hur Kerstin Thorvall kom att bli den på många sätt excentriska person hon var.

    När man skjuter arbetare…, I skuggan av oron, Från Signe till Alberte.

    När man skjuter arbetare... av Kerstin Thorvall
    När man skjuter arbetare… av Kerstin Thorvall

    janakippo-trilogin

    Karin Smirnoffs böcker om Jana Kippo är några av de senaste årens mest uppmärksammade böcker och det är lätt att förstå varför. De liknar verkligen ingenting annat. I böckerna får läsarna följa janakippo, som i bokens första del återvänder till sin hembygd för att få upp hennes missbrukande tvillingbror på fötter igen. Det här är böcker med väldigt egna karaktärer och mycket mörker, berättat med ett lekfullt språk. En riktig läsupplevelse!

    Jag for ner till bror, Vi for upp med mor, Sen for jag hem.

    Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
    Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

    Rosa: prinsessa av Fäholmarna

    Barbro Lindgrens böcker om bullterriern Rosa finns i en samlingsvolym, men den består alltså av tre böcker som är skrivna med Lindgrens alldeles säregna stil. Jag vet ingen som kan skriva så rättframt om sorg och död som hon, som exempel; I den här boken ryms såklart kärlek, mest av allt. Kärleken till en en hund. Böckerna är också något av en biografi, som mellan raderna berättar om ett liv som har sin gång.

    Kungsholmens ros, Rosa på bal, Prinsessan Rosa.

    Rosa prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren
    Rosa prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren

    Engelsforstrilogin

    Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens urban fantasytrilogi börjar bli lite gammal nu, men jag hoppas att den fortfarande kan kännas okej att läsa för någon tonåring och inte uppfattas som alltför daterad. Jag tyckte verkligen att den var otroligt bra! Båda författarna är oerhört skickliga på att porträttera olika människor. Här blir det extra intressant eftersom huvudpersonerna är väldigt annorlunda som personer och har helt olika status i klassrummet, men när mörka krafter närmar sig och det visar sig att det är just de som är de utvalda att ställa allt till rätta så måste allt annat läggas åt sidan.

    Cirkeln, Eld, Nyckeln.

    Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
    Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

    Har du någon favorittrilogi?

  • 5 böcker som jag läste för 5 år sedan

    5 böcker som jag läste för 5 år sedan

    En trevlig grej med att vara bokbloggare är att man (förmodligen) har full koll på alla lästa böcker. Har man ingen bokblogg kan man naturligtvis uppnå samma sak med t.ex. en läsdagbok. Hur som helst: idag tänkte jag spana in vad jag läste för 5 år sedan och plocka ut 5 guldkorn.

    2011 var faktiskt ett år då jag läste förvånansvärt många bra böcker. Jag har redan konstaterat det någon annan gång, slår det mig nu. Bäst av alla var i alla fall min favoritbok Oskuldens museum, som är en mångbottnad bok om Turkiet, galenskap, kärlek och att välja sitt eget liv. Den träffade precis rätt i den livssituation jag var i då. Att läsa den var som att få en klapp på axeln. 🙂

    Oskuldens museum av Orhan Pamuk
    Oskuldens museum av Orhan Pamuk

    2011 läste jag också Susanna Alakoskis kanske bästa roman: Håpas du trifs bra i fengelset. Alakoski tar ofta chansen att diskutera klass och utanförskap och det gör hon även i denna bok, som kretsar kring socialarbetaren Anni, som är anhörig till den kriminelle strulputten Sami. Bokens titel är vad ett barn skriver till en anhörig i fängelset. Åh, vad hemskt!!

    Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski
    Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski

    2011 var också året då Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg var aktuella med första delen i Engelsforstrilogin (Cirkeln). Jag läste den på lösblad och hade inga särskilda förväntningar när jag började, men jag sögs in direkt! Det är riktigt bra fantasy och böckerna vinner på den spännande twisten att de utspelar sig i en svensk bruksort och följer väldigt igenkännbara tonåringar.

    Engelsforstrilogin
    Engelsforstrilogin

    Senare det året började jag läsa Att komma hem ska vara en schlager. Först hade jag svårt att komma in i den. Varför var den skriven så pretentiöst poetiskt? Sedan drogs jag in i det. Det är en helt krossande bra roman, faktiskt. Förpackat i ett poetiskt språk berättar Per Hagman om vad det kan innebära att resa överallt i jakt på någonstans att höra hemma. Jag älskar den här boken. Den berörde mig djupt. Kanske för att jag kände igen mig så väl i somliga saker och jag förstod hur nära författaren den här berättelsen måste ligga. Den känns äkta. Och språket!

    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman
    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

    Jag hade lätt kunnat räkna upp ytterligare kanske 10 fantastiska böcker från 2011, men om jag måste hålla mig till 5 så plockar jag ändå ut Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Det är en rolig, störande, rörande och tankeväckande bok om rasism. Lyssna på den som ljudbok!

    Kan du säga schibbolet av Marjaneh Bakhtiari
    Kan du säga schibbolet av Marjaneh Bakhtiari

  • 5 läsvärda prisbelönta böcker

    5 läsvärda prisbelönta böcker

    Med risk för att låta lite obildad och ”fulkulturell” så måste jag erkänna att jag inte tycker att alla prisbelönta böcker nödvändigtvis är läsvärda. En del hyllade böcker kan både kännas tillkrånglade och svårtillgängliga. Men sedan finns såklart också de där klockrena guldkornen som verkligen förtjänar alla priser man kan komma på!

    Nobelpristagare tycker jag ofta flyger över huvudet på mig… Men en Nobelpristagare som jag inte tycker att ni borde missa är Orhan Pamuk. Hans roman Oskuldens museum, som är hans första bok sedan han belönats med Nobelpriset i litteratur, blev en stor läsupplevelse för mig. Boken kretsar kring en man som drabbas av förföljelsemani och börjar förfölja en kvinna. Han samlar prylar från henne; bygger ett privat litet museum, där han tillbringar för mycket tid. Han försummar sitt liv, raserar mycket i tillvaron, men kan inte sluta att tänka på kvinnan. Det är en mångfacetterad och välskriven bok om galenskap, lycka och om Turkiet.

    Oskuldens museum av Orhan Pamuk
    Oskuldens museum av Orhan Pamuk

    Ett pris som brukar gå till betydligt mer ”folkliga” svenska böcker är Augustpriset. Jag brukar gilla Augustpristagare i största allmänhet, men en som berörde mig alldeles extra är Kristina Sandbergs Liv till varje pris. Det är sista delen i en trilogi om hemmafrun Maj, som lever i Örnsköldsvik runt mitten av det förra seklet. Det är verkligen en värdig och fin bok om hemmafrutillvaron. Och Maj… Maj, Maj, Maj… Hon oroar sig, hon fixar, hon håller ordning, håller ihop, slits itu av ångest. Jag vill bara ge henne en kram!

    Liv till varje pris av Kristina Sandberg
    Liv till varje pris av Kristina Sandberg

    En annan Augustpristagare som jag måste få lyfta fram är Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. Med ett lekfullt språk och en perfekt stilkänsla skriver han om tillståndet i samhället just nu: rasism och klass är några viktiga teman i denna kärleksroman. Boken består av ett berättarjags försök att gå till botten med vad som egentligen hände med Samuel, en ung man som har gått bort i en bilolycka. Var det en bilolycka? Berättarjagets efterforskningar leder fram till författarens egen smärta och förlust. Jag har aldrig läst något mer välskrivet.

    Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
    Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

    Ett annat fint pris är Nordiska rådets litteraturpris. En extremt värdig vinnare av detta pris är (den blivande nobelpristagaren 😉 ) Sofi Oksanen, för hennes roman Utrensning. Boken utspelar sig i det sovjetockuperade Estland. I ett samhälle där folk förväntas ange ”störande” medborgare, som inte har anammat Sovjet tillräckligt mycket, slits familjer itu. Aliide gömmer sin systers man (och samtidigt sin omöjliga och olyckliga kärlek) i ett lönnrum. Boken är mästerligt berättad och en smärtsam berättelse om esternas situation under ockupationen. Mycket av boken utspelar sig mellan raderna, vilket är tur eftersom det Oksanen berättar om ofta är så rått och obehagligt att det är svårt att orka läsa om det i klartext.

    Utrensning av Sofi Oksanen
    Utrensning av Sofi Oksanen

    Jag läser relativt få böcker som främst riktar sig till barn och unga, men några böcker som jag ändå har läst i denna kategori på senare år är Engelsforstrilogin, som utöver att vara spännande fantasyromaner också på ett intressant och snyggt sätt lyckas pricka in ungas liv och villkor i en liten bruksort. Bokens huvudpersoner är ett gäng tjejer med totalt olika livssituationer och status i klassen. Plötsligt får de reda på att de är häxor och att de är utvalda för att bekämpa demoner. Författarna lyckas med stor igenkänningsfaktor måla upp ett gäng starka tjejer som är omöjliga att inte tycka om. Böckerna är fantastiska! Engelsforstrilogin fick ett väldigt fint mottagande när den kom, men det blev inget större prisregn över någon av böckerna, vilket jag faktiskt tycker är lite konstigt! Den första boken i trilogin, Cirkeln, belönades i alla fall med Bokbloggarnas litteraturpris 2011. Priset är tydligen nedlagt och delas inte ut längre, men när det begav sig så kunde bokbloggare nominera och rösta på böcker från årets utgivning. Ett riktigt läsarpris med andra ord!

    Engelsforstrilogin
    Engelsforstrilogin

  • Bokhösten bjuder bland annat på nytt från Engelsforstrilogiförfattarna

    Bokhösten bjuder bland annat på nytt från Engelsforstrilogiförfattarna

    Som jag har skrivit i flera inlägg så är det framför allt en bok som jag ser fram emot i höst och det är Jonas Hassen Khemiris kommande kärleksroman Allt jag inte minns.

    Men jag tycker också att det är kul att författarna till mina fantasyfavoriter, Engelsforstrilogin, utkommer med en varsin ny bok. Sara Bergmark Elfgren har skrivit en barnbok om tid tillsammans med illustratören Maria Fröhlich. Det är en bilderbok, så den riktar sig inte riktigt till min målgrupp. Däremot kanske jag ska våga mig på att läsa Mats Strandbergs kommande skräckroman, Färjan. Titeln får mig bara att tänka på såpor och Rederiet, men framsidan är en blodig historia, så jag gissar att den faktisk är läskig…

    Färjan - Mats Strandberg Just nu har vi varandra - Sara Bergmark Elfgren, Maria Fröhlich

    En annan kommande bok är en ny bok av Jonas Jonasson. Jag har läst hans bestseller Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och blev egentligen inte så imponerad. Jag kommer därför inte kasta mig över hans nya, Mördar-Anders och hans vänner. Däremot måste jag säga att jag uppskattar hans fantasifulla titlar. Hur kommer han på allting? 🙂
    Mördar-Anders och hans vänner - Jonas Jonasson

  • Ingen Eld, ingen Nyckeln

    Jag läste i DN att det troligen inte blir någon fortsatt filmatisering av Engelsforstrilogin. Den första delen, Cirkeln, hade ju premiär för några veckor sedan och jag såg den under premiärhelgen och tyckte den var riktigt bra: kanske inte det bästa jag sett (och då ska ni vet att jag ser betydligt fler filmer än jag läser böcker… 😉 ), men absolut en kvalitativ film och en film som verkligen gör boken rättvisa!

    Man hade hoppats på omkring 400 000 sålda biljetter, men hittills har det bara gått runt 80 000 och då går det liksom inte att fortsätta…

    Tråkigt tycker jag! Jag hade gärna sett en fortsättning. Böckerna är ju underbara skildringar av tonårslivet och också väldigt bra fantasyböcker. Jag älskar greppet att förlägga handlingen till en bruksort. Den typen av miljöer och den vinkeln finns inte någon annanstans, vad jag vet. Annars är ju bioduken full av dyrbara filmsatsningar med en massa specialeffekter och ointressanta dussinstorys. Det är trist att något som är lite nytt har så svårt att nå ut och det är djupt tragiskt att svenska filmer har så dålig status. För jo, jag tror faktiskt att faktumet att boken och filmen är svensk gör att många väljer bort den direkt.

    Andra filmatiseringar går desto bättre. Jag ryser lite av tanken på att folk vallfärdar för att se Femtio nyanser, som ju också går på bio just nu…

  • Cirkeln, filmen

    Igår såg jag filmatiseringen av Cirkeln. Som många av er vet så är jag oerhört förtjust i Engelsforstrilogin. Jag ansträngde mig verkligen för att hålla nere förväntningarna, så att jag inte skulle bli besviken… Blev jag besviken? Nej, det är en bra, svensk film! Det är inte storslagna specialeffekter och sådant, däremot har filmen till stor del fångat det i mitt tycke bästa i böckerna: skildringen av att vara 16 år, denna speciella tid, då livet och förutsättningarna verkligen kan se helt olika ut för eleverna i en vanlig klass. Plus att böckerna och filmen alltså utspelar sig på en mindre ort, med allt vad det kan innebära.

    När jag läste böckerna blev jag verkligen förtjust i karaktärerna. De är så på pricken lik människor man själv har träffat under sin gymnasietid. De är så… verkliga. Nära. Det var jättekul att se dem på vita duken. Till stor del såg de på något märkligt sätt ut precis som jag hade tänkt mig. I den mån jag hade tänkt något. Det kändes som helt rätt personer i rollerna i alla fall. Förutom att jag verkligen hade tänkt mig att Minoo skulle ha mer drag från sitt iranska (?) påbrå..? Ja, jag vet inte.

    Jag reagerade på att hela karaktärer och grejer är borta i filmen, men jag tycker samtidigt att det är helt i sin ordning. Det kulle inte gå att få med allt… Inte om man vill få ihop en bra film! Jag tycker man har lyckats bra med avvägningen vad som ska tas med. Det kan sannerligen inte vara en lätt bok att omarbeta till film, med tanke på hur många huvudpersoner den har.

    Sedan måste jag säga att filmen var oväntat läskig. Observera att jag på ett närmast sjukligt sätt är lättskrämd och aldrig, aldrig, aldrig skulle komma på tanken att se en skräckfilm. Men med de förutsättningarna kan jag säga att filmen faktiskt var förvånansvärt skrämmande. Hehe.

    Bra film! Ser fram emot fortsättningen (för visst kommer det en fortsättning?!).

  • Nostalgitorsdag: Cirkelfilmen

    Nostalgitorsdag: Cirkelfilmen

    I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp ett kort meddelande om att filmatiseringen av min fantasyfavorit, Cirkeln, har skjutits upp. Inlägget är från 2012. Sedan dess har det hänt grejer! För den som eventuellt har missat så kom filmatiseringen igång senare, med ett nytt filmbolag i ryggen. Biopremiären är den 18:e februari. Längtar!

    Här är mitt inlägg från 2012.

    Nostalgitorsdag - filmatiseringen av Cirkeln

  • Trailer till Cirkeln

    Inspelningen av min fantasyfavorit, Cirkeln, är i full gång och nu har man dessutom släppt en första trailer! Jag hoppas att filmen blir bra.. Men viss risk finns ju alltid att filmer inte kan leva upp till böckernas nivå. Så är det ju ofta med bra böcker, inte minst fantasy, som ju också ställer en hel del krav på specialeffekter m.m. för att bli häftiga som film.