Har du en e-bokläsare som startar om eller hänger sig när du försöker att visa eller öppna vissa e-böcker i epub-format? Jag vet inte om jag har bloggat så mycket om det här problemet, men jag har i alla fall gjort några (fruktlösa) efterlysningar på Twitter, så ni kanske ändå har snappat upp att jag har haft en del trassel med min e-bokläsare på sistone. Det gick så långt att jag mer eller mindre hade get upp och bestämt mig för en ny läsplatta att beställa. Nu är dock detta inköps-projekt avbrutet, för jag har äntligen hittat en lösning på mitt problem. Om någon, möjligen, skulle ha nytta av det så kommer här en instruktion.
Problemet
Du har en gammal e-bokläsare, t.ex. en Bookeen Cybook Opus, som inte kan hantera somliga epub-filer. Du för över böckerna till plattan som vanligt, men när du startar plattan och börjar att bläddra omkring i ditt digitala bibliotek så hänger sig plötsligt läsaren när du kommer fram till din nya e-bok. Det går alltså inte att visa bokens framsida i biblioteket utan att e-bokläsaren startar om, än mindre kan du öppna boken. Det enda sättet att få plattan att fungera igen är att radera den bok som orsakat problemet. Problemet uppstår med somliga, men långt ifrån alla, e-böcker i epub-format och framför allt är det nyare e-böcker som inte fungerar.
En vanlig syn för den som försöker att läsa nyare epub-filer i en gammal Bokeen Cybook Opus…
Orsak
Epub-filer innehåller inte bara text – de innehåller också bilder, t.ex. en bild av bokens framsida. I allt fler epub-filer har omslagsbilderna högre upplösning än vad som har varit vanligt tidigare och det börjar mer eller mindre bli standard med bilder med en bredd på 1400 pixlar. En del äldre e-bokläsare kan inte hantera bilder med så hög upplösning. Bookeen Cybook Opus har exempelvis en upplösning på 600 x 800 pixlar och verkar ha svårt att skala ned alltför stora bilder. Jag vet inte exakt var gränsen går, men när framsidornas bredd blir större än ca 900 pixlar verkar problemen uppstå och 1400 är definitivt för brett.
Lösning
Det är vanligtvis möjligt att ändra upplösning på framsidan (eller att byta ut den mot någon annan, mindre bild). Det görs enklast i någon form av e-boksprogram som kan öppna och redigera epub-filer. Här finns det garanterat en hel del betalprogram att välja mellan, men också en del program som är gratis/donations-finansierade och har öppen källkod, t.ex. Calibre eller Sigil. Jag kan inte garantera säkerheten i att använda någon av programmen, men jag använder i alla fall Calibre själv och tycker att det funkar bra (mitt antivirusprogram har inte heller klagat). I Calibre gör du såhär:
Ta en kopia av din bok (för säkerhets skull, om något mot förmodan skulle gå fel, och för att du någon annan gång eventuellt vill ha en epub-fil med en högupplöst omslagsbild).
Lägg till boken i biblioteket i Calibre genom att klicka på ”Lägga till böcker” och välja den bok du vill redigera.
Högerklicka på boken och välj ”Redigera metadata” > ”Redigera metadata individuellt”. Du får nu upp epub-filens all information om boken, inklusive bokens omslagsbild och omslagsbildens upplösning (i en liten svart ruta längst ned till höger i bilden). Till höger om omslagsbilden finns en ruta med olika menyval för att ändra omslag. Här kan du bläddra fram en ny bild eller ta bort den. Om du endast vill förminska bilden och använder Windows som operativsystem kan du göra såhär:
Högerklicka på befintlig omslagsbild och välj ”Kopiera omslag”.
Öppna bildbehandlingsprogrammet Paint och välj ”Klistra in”.
Ändra storlek genom att välja ”Ändra storlek”. Bocka i ”Bildpunkter” (inte ”Procent”) och klicka i kryssrutan ”Bibehåll bredd-höjd-förhållande”. Det är vanligt att äldre epub-filer har framsidor med en bredd på 768 pixlar, så välj förslagsvis 768 som ny bredd.
Kopiera din nya, förminskade, bild genom att högerklicka på bilden och välja ”Kopiera”.
Öppna Calibre igen, högerklicka på den befintliga, för stora, bilden och välj ”Klistra in omslag”. Nu ska bilden förhoppningsvis se likadan ut som tidigare, men upplösningen har ändrats.
Spara din bok, med förminskat omslag, genom att klicka på ”OK” och därefter högerklicka på boken och välja ”Spara till disk” > ”Spara till disk”.
Nu kan du föra över din e-bok som vanligt och läsa din bok! Jippi!
Alla framsidor har rätt upplösning och det går äntligen att öppna biblioteket igen!
Kanske framstår det här som en väldigt komplicerad och dryg lösning och kanske är det en och annan som undrar varför jag inte köper en ny platta istället för att hålla på och mecka med mina epub-filer. För mig är det här ändå en väldigt smidig lösning eftersom att jag 1) inte tycker att det är rimligt att köpa nytt när man kan laga (klimatfrågan, någon?!) och 2) faktiskt gillar min platta. E-bokläsare är en liten, nischad produkt som inte är så lätta att få tag på och där det heller inte sker så mycket utveckling eller görs så många olika modeller. Min lilla Bokeen Cybook Opus har ett format som inte är så lätt att få tag på idag (den är extra liten) och dessutom tycker jag att den är väldigt skön att hålla i. Det här är såklart en vanesak, men för mig sitter den perfekt i handen när jag ligger och läser och knapparna på sidan är långt smidigare för mig att använda än centrerade knappar eller touch-funktioner, som många andra plattor förlitar sig på. Jag tycker t.ex. att min platta är mycket skönare att hålla i och bläddra med än min sambos Letto Frontlight-platta. Det är helt enkelt inte givet att det går att hitta en ny platta som är riktigt sådär liten och skön att hålla i som jag vill.
Det känns därför jättefint att min lilla platta kan få hänga med i några år till. Den har faktiskt fyllt 7,5 år nu. Hipp hurra!
PS: Tack till min sambo som lyckades bättre än jag med sina googlingar och detektivarbete och till slut listade ut hur jag skulle kunna läsa alla mina epub-filer på min läsplatta! Själv körde jag som sagt fast och var redo att köpa en ny. Om någon undrar vilken platta som jag hade planerat att ersätta min Cybook Opus med så kan jag avslöja att jag hade spanat in en Letto Frontlight 2, som faktiskt har knappar på sidorna, så att jag eventuellt hade kunnat läsa på den ungefär sätt som jag läser på min nuvarande platta. Letto Frontlight 2 är för övrigt i grunden en Bookeen-platta (en Bookeen Saga, närmare bestämt), som nätbokhandeln Adlibris har satt sitt namn på. Det känns ändå skönt att det här inköpet inte blev av. Min Cybook Opus har mer att ge!
Vaggvisa av Leïla Slimani är en spännande bok om ett par som anlitar en barnskötare, som snabbt blir oumbärlig. Samtidigt börjar boken dramatiskt med att familjens två barn har blivit mördade. Betyg: 4+ glassar av 5.
Vaggvisa av Leïla Slimani
Vaggvisa av Leïla Slimani börjar dramatiskt med att två små barn har blivit mördade. Sedan följer en spännande tillbakablick där det hela tiden känns ovisst vad som egentligen har hänt.
Berättelsen kretsar kring Myriam och Paul, ett medelklasspar med en ordnad tillvaro i Paris. Myriam har under en tid varit hemma med de små barnen, Mila och Adam, men känner sig instängd och obekväm med hemmafrulivet. Innan barnen var hon en lovande jurist och nu längtar hon tillbaka till den hon var innan barnen. Plötsligt öppnar sig en möjlighet att ta ett jobb på en advokatbyrå, men en förutsättning är att de i sådant fall anställer en barnskötare som kan ta över Myriams uppgifter i hemmet. På så sätt kommer Louise in i parets liv. Paul var till en början inte överförtjust över att Myriam skulle börja jobba igen, men när Louise kommer till dem så blir det nästan som en förälskelse för både honom och Myriam. Louise går bra ihop med barnen, hon lagar fantastiskt god mat och hon håller ordning och städar parets hem. Allt blir plötsligt lite lättare och lite ljusare, Myriam skördar framgångar på sitt nya jobb och relationen mellan Myriam och Paul mår också bra av att det finns mer tid och ork till varandra och över all guldkant som Louise förstår att sätta på tillvaron genom sköta all markservice och alltid göra det lilla extra.
Självklart förstår man som läsare att någonting är fel, men författaren ger inte många uttalade ledtrådar till vad som egentligen har hänt. Däremot bygger hon skickligt upp stämningen. Som läsare dras man med i den inledningsvis uppsluppna stämningen när Louise virvlar in i parets familj och ger nytt syre till deras relation och lyfter Myriam från den tråkiga och instängda tillvaro hon levt i. Sedan dras läsaren neråt tillsammans med Louise, som bakom kulisserna lever rörigt i en sjaskig lägenhet och har en hel del i bagaget.
På sätt och vis hade jag gärna fått mer svar på vad som egentligen hände. Trots att berättelsen blir mörkare och mörkare, så känns det samtidigt som att det dåd som boken inleds med är så extremt att det är svårt att riktigt ta det på allvar. Jag funderar också på vad det är för eventuell sensmoral som författaren vill förmedla. Genom boken kan man ana att det finns någonting skamligt kring att Myriam inte trivs som hemmafru. Det framkommer lite nu och då att hon och Paul jobbar för mycket. Jag vet inte om man ska läsa in kritik mot föräldrar som väljer att försöka kombinera föräldraskap med att göra karriär. Som svensk är det knappast kontroversiellt att tycka att det är självklart att mammor också har ett jobb, men det kanske är ovanligare i Frankrike?
Jag vet inte om man ska ödsla så mycket tid på att leta sensmoral i den här boken. Den kan med fördel läsas som en spännande och annorlunda roman och som sådan är den riktigt bra. I förlagets beskrivning står det att läsa att boken liknar Gillian FlynnsMörka platser. Jag kan förstå liknelsen. Båda böckerna berättas delvis av opålitliga berättare som håller läsaren i en ovisshet. Det är ett smart och intressant berättargrepp, som effektivt håller spänningen uppe.
Ska jag peka ut någon skillnad mellan Vaggvisa och exempelvis Mörka platser, så kan jag tycka att Vaggvisa är snäppet svårare att följa. Faktum är att jag först lyssnade på ljudboken, men efteråt kände att jag missat så många lager att jag också valde att läsa e-boken. Fortfarande vet jag inte om jag förstått hur boken egentligen slutade. Förmodligen spelar det ingen roll. Det här är en bok där stämningen ensam utgör berättelsen.
Vaggvisa av Leïla Slimani
Vaggvisa
Originalets titel: Chanson douce (franska).
Översättare: Maria Björkman.
Uppläsare: Odile Nunes.
Utgivningsår: 2016 (första franska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur & kultur), 2018 (den här ljudboksutgåvan, Adelphi audio).
Antal sidor: 231 (ca 6 h lyssning).
ISBN: 9789127152502, 9789188711601.
Leïla Slimani
Leïla Slimani (född 1981) är fransk-marockansk författare. Hon debuterade 2014 med romanen Dans le jardin de l’ogre. Hennes stora internationella genombrott kom två år senare med Chanson douce (Vaggvisa), för vilken hon belönades med Goncourtpriset.
Förlagets beskrivning
”Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflickan Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.
Fransk-marockanska Leïla Slimanis succéroman har samma psykologiska spänningsnerv som Gillian Flynns ”Mörka platser” och har sålt i mer än 600 000 exemplar i Frankrike. Den översätts nu i 38 länder.”
Jag var tidigt ute med att skaffa en e-bokläsare (en läsplatta med e-bläck) och det är helt klart en pryl som jag är mycket glad över. Något som jag verkligen har saknat de senaste åren är dock möjligheten att även läsa strömmade e-böcker på min läsplatta. De första åren med läsplatta brukade jag låna biblioteksböcker eller köpa e-böcker, men sedan appar för ljud- och e-böcker exploderade har det känts riktigt synd att det inte har gått att även läsa böcker från de här prenumerationstjänsterna. Jag känner till att de ska finnas någon nyare läsplattemodell med Android som operativsystem och där det också går att ladda ned appar, men att det går att ladda ned en app innebär tyvärr inte att den också är anpassad för läsplattornas skärmar, så jag vet inte hur bra det fungerar i praktiken. Det har därför känts helt utopiskt att kunna läsa böcker från Storytel, BookBeat, Nextory och andra i en platta som är anpassad för e-böcker och som är bekväm att läsa på.
Min gamla trotjänare till e-bokläsare (en Bokeen Cybook Opus från 2010).
Det har känts särskilt hopplöst eftersom känslan länge har varit att ljudboksaktörerna i första hand satsar på specialskrivna berättelser som funkar bra som ljudböcker. Känslan har varit att de pumpar ut följetonger och korta ljudboksanpassade berättelser för att locka till sig kunder som annars kanske skulle ha lyssnat på poddar eller sett en tv-serie. Jag, som är lite mer av en boknörd, har känt mig mer bortglömd och det har inte känts som att någon har försökt att locka kvar mig till sina tjänster. Man har heller inte försökt lyfta fram kritikerrosad litteratur utan har främst presenterat sitt sortiment i form av topplistor med deckare och feelgood och det har inte heller bidragit till att jag har känt att de här tjänsterna har riktat sig till mig. Trots allt.
En gammal topplista hos Storytel…
Men nu! Nu! Ursäkta för det extremt långa inledningen, men det jag skulle komma fram till är alltså att Storytel inom kort lanserar en egen läsplatta! Den kommer att heta Storytel Reader och den lanseras alltså med en inbyggd Storytel-app. I den kommer det gå att läsa Storytels e-böcker, som alltså synkas och kan fortsätta att läsas på andra enheter (telefon eller surfplatta). Det kommer till och med att vara möjligt läsa i offlineläge (men då funkar knappast synkningen). 999 kr kommer den att kosta, men då tillkommer förstås månadsavgiften på 169 kr. När abonnemanget går ut försvinner alla nedladdade böcker.
En sådan här platta är förstås något som jag har väntat på länge, men som jag inte hade trott skulle komma. Det fanns några år när de stora nätbokhandlarna gjorde satsningar för att lansera e-bokläsare, men även om Adlibris fortfarande kränger sina Letto-plattor (i nya versioner faktiskt), så känns det som att mycket av e-bokhandeln dog ut redan innan den hann börja. Den som har varit sugen på en e-bokläsare de senaste åren har verkligen fått leta och det har varit minst sagt knepigt att hitta information om läsplattor eller att hitta en återförsäljare som har en fysisk butik dit man kan gå och klämma & känna på olika plattor.
Det återstår att se om det här blir en återfödelse för nisch-produkten e-bokläsare. Jag tycker såklart att läsplattor med e-bläck är fenomenala:
Ergonomin går inte att jämföra med det surfplattor kan erbjuda – med e-bläck är det lika bekvämt som att läsa på papper och eftersom att skärmarna inte är ljusstarka så går det dessutom att sitta ute i solen och läsa.
Läsplattor rymmer normalt sett över 1000 böcker och det är ju fantastiskt härligt, inte minst när man är på resa och vill slippa packa hela väskan full med böcker.
De är små & lätta (väger bara ett par hundra gram eller så) och därmed väldigt sköna att hålla i när man läser.
Det går att ställa textstorlek och teckensnitt, vilket ytterligare kan förbättra läsupplevelsen.
Läsplattor drar otroligt lite batteri och behöver ”nästan aldrig” laddas, vilket är en klar fördel framför surfplattan.
Men till e-bokläsarens nackdel kan ju sägas att det är en produkt som bara kan användas till just läsning av e-böcker. Läsplattorna började lanseras ungefär samtidigt som massorna började köpa surfplattor och för de flesta kändes surfplattan förmodligen som ett vettigare köp. En surfplatta kan ju, till skillnad från läsplattan, även användas till spel, sociala medier, kolla på videos etc. etc. Det var uppenbarligen inte så många köpare som var intresserade av att lägga pengar på två olika sorters plattor, varav den ena är dedikerad för e-böcker. E-bokläsare har liksom gått mot den lilla målgruppen teknikintresserade boknördar och det har uppenbarligen inte varit tillräckligt lukrativt för att bokhandlare och andra ska ha vågat fortsätta satsa.
Men nu satsar Storytel och det tycker jag är superkul! Sedan kan man såklart vara lite cynisk och se att det här är ett sätt att låsa fast sina kunder. Att locka kunder kan vara lätt, men när det finns flera aktörer som erbjuder liknande tjänster till samma pris krävs det något extra för att hålla kvar dem. Att satsa på exklusivt material i form av serier och följetonger är ett sätt, att lansera läsplattor ett annat. Jag kan inte tänka mig att Storytels plattor kommer att gå att använda till någonting annat än att läsa e-böcker från Storytel och vi kan nog glömma att e-böcker från bokhandeln eller från biblioteket kommer att gå att få in i Storytel Reader. Den som köper en sådan här platta kommer alltså bli tvungen att betala ett par tusen per år för att kunna använda den.
Hur kul det än känns med en sådan här uppfriskande och oväntad läsplattelansering så kan jag ju erkänna att jag inte kommer att köpa en Storytel Reader. Det känns som en alldeles för begränsad produkt för min del och det finns dessutom en uppsjö av olåsta plattor till liknande pris. Adlibris Letto, som jag nämnde tidigare, har en hyfsat ny modell (Frontlight 2), som förvisso kostar 400 kr mer än Storytel Reader, men som kan hantera alla möjliga e-böcker och även funkar med biblioteksböcker. Det blir många pengar över till bokköp om man sparar in på månadsavgiften på 169 kr som krävs av Storytel-plattan…
Svindlande höjder av Emily Brontë är en klassisk roman om kärlek, hämnd och släktfejder. Den började oväntat kul, men utvecklade sig till en lite för lång och lite för rörig historia. Betyg: 3 ponnyer av 5.
Svindlande höjder av Emily Brontë
Svindlande höjder gavs ut första gången 1847 och är Emily Brontës enda roman. Trots att det är en sådan odödlig klassiker och trots att den finns i ett flertal filmversioner, så började jag faktiskt att läsa den här boken utan att ha någon som helst koll på vad en skulle handla om. Jag kan tycka att det är härligt att ge sig på en bok utan att veta på förhand vad som ska hända, men i det här fallet tror jag att berättelsen hade vunnit på att läsas med mer koll och gärna med ett släktträd framför sig.
Boken började bra och överraskande med en serie dråpliga scener. Mr. Lockwood hyr godset Thrushcross Grange och nu har han tagit sig över det besvärliga engelska landskapet till sin hyresvärd, Mr. Heathcliff, på godset Wuthering Heights. Stackars Lockwood gör vad han kan för att socialisera med sina grannar, men alla samtalsämnen och alla försök att lätta upp stämningen faller platt och såväl hyresvärden som de andra på granngodset verkar vara riktiga original. Lockwood misstar svärdottern för Mr. Heathcliffs fru, ser fel på en död kanin och ett husdjur och blir inte direkt vän med husets hundar. När kvällen närmar sig har vädret blivit riktigt dåligt och Lockwood försöker förgäves fiska efter att antingen få hjälp att ta sig tillbaka eller att få sova över på Wuthering Heights. Det slutar förargligt med att han olovligen försöker sova över i det som visar sig vara sovrummet för den framlidna Catherine Earnshaw, Heathcliffs livs (olyckliga) kärlek. När Heathcliff hittar honom får Lockwood bråttom därifrån och han kommer till slut hem till Thurshcross Grange med en rejäl förkylning. Ungefär här ändrar berättelsen karaktär och resten av boken handlar om alla komplicerade turer som lett fram till att Heahtcliff är den tyrann han är idag och att han nu bor på Wuthering Heights med sin svärdotter och de andra i huset. Berättelsen ges av hushållerskan på Thurshcross grange som börjar berätta medan Lockwood ligger sjuk.
Det är många turer hit och dit. De personer som är iblandade i Heathcliffs liv har likartade (eller samma) namn och berättelsen rör sig också i tiden, vilket gör att man måste hålla koncentrationen uppe när man läser. Jag hade ofta svårt att hänga med, men framför allt hade jag svårt att hålla uppe intresset. Visst är det en spännande bok om kärlek, hämnd och släktfejder, men jag tycker att det blev alldeles för långt, samtidigt som att berättelsen var svår att relatera till eller engagera sig i. Jag antar att boken helt enkelt flög över huvudet på mig.
Citerat ur Svindlande höjder
”Under tiden hade den unge mannen kastat på sig en sjaskig gammal rock och stod nu framför brasan och glodde snett på mig, precis som om vi vore dödsfiender och hade något ouppklarat groll mellan oss. Jag började tvivla på att han tillhörde tjänstefolket. Hans klädsel och språk var visserligen en drängs och han saknade helt den överlägsenhet som kännetecknade mr och mrs Heathcliff, hans tjocka bruna hår var tovigt och ovårdat, hans vildvuxna polisonger bredde ut sig över kinderna och hans händer var brunbrända som en arbetskarls händer. Men han uppträdde obesvärat, nästan stolt, och betedde sig inte som en tjänare gentemot frun i huset.
Eftersom jag inte var helt klar över hans ställning tyckte jag det var bäst att inte låtsas om hans egendomliga uppförande, och när Heathcliff fem minuter senare trädde in i rummet innebar det i viss mån en lättnad i min obehagliga situation.
”Som ni ser så är jag här igen som jag lovade!” utbrast jag och försökte låta munter. ”Och i det här vädret blir jag nog tvungen att stanna en halvtimme, om ni vill ge mig tak över huvudet så länge.”
”En halvtimme?” sa han och skakade snön av kläderna. ”Om jag kunde förstå vad ni har ute att göra i den här snöstormen. Vet ni inte att ni riskerar att gå vilse i kärrmarkerna? Till och med folk från trakten tar ofta miste på vägen när vädret är så här dåligt, och jag kan försäkra er att det inte kommer att slå om i första taget.”
”Kanske en av era drängar kunde visa vägen. I så fall får han stanna på Thrushcross Grange till i morgon bitti. Har ni någon att undvara?”
”Nej, det har jag inte.”
”Jaså inte! I så fall får jag väl lita till mitt eget förstånd.”
”Hm.”
”Nå, hur blir det med teet?” undrade mannen i den sjaskiga rocken och vände sin ilskna blick från mig till den unga kvinnan.
”Ska han ha också”, frågade hon Heathcliff.
”Se bara till att det blir färdigt”, svarade Heathcliff i en ton som var så rå att jag ryckte till. Så kunde bara en i grunden elak människa yttra sig. Jag var inte längre benägen att kalla honom en förträfflig karl.När teet var färdigbryggt bjöd han mig till bords med orden: ”Dra fram er stol, mr Lockwood.” Och så samlades vi alla runt bordet, även den ohyfsade ynglingen. Vi intog vår måltid under sträng tystnad.”
Svindlande höjder av Emily Brontë
Svindlande höjder
Originalets titel: Wuthering Heights (engelska).
Översättare: Birgit Edlund.
Utgivningsår: 1847 (första brittiska utgåvan, utgiven under pseudonymen Ellis Bell), 1927 (första svenska utgåvan i översättning av Ada Werin och med titeln Blåst), 2013 (den här nyutgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 452.
ISBN: 978-91-0-014089-2, 9789100140892.
Emily Brontë
Emily Brontë (1818 – 1848) var en brittisk författare. Under sin korta levnad hann hon skriva en roman, Wuthering heights (Svindlande höjder), som hon skrev under pseudonymen Ellis Bell. Den har blivit en odödlig klassiker. Emily Brontë hade två författande systrar: Charlotte Brontë och Anne Brontë. Emily Brontë drabbades av lunginflammation och dog redan året efter hennes debutroman getts ut.
Förlagets beskrivning
”Hittebarnet Heathcliff kommer som liten till familjen Earnshaw på Wuthering Heights. Pojken växer upp olycklig och svåråtkomlig, älskad av sin fosterfar och fostersystern Catherine men avskydd av sin fosterbror. När fosterfadern dör försvåras Heathcliffs liv och den enda som ännu älskar honom är hans tvillingsjäl Catherine.
Men ödet och missförstånden ska skilja dem åt. Catherine gifter sig med en barndomsvän och hämnden blir Heathcliffs enda mål. Tillbaka i sin uppväxttrakt i ett storslaget Yorkshire återser han Catherine och mellan dem finns allting kvar, samtidigt som allt är för sent. En insikt som för evigt förmörkar Heathcliffs värld. Den passionerade och uppslitande kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine hör till den engelska litteraturens mest välkända och har gjort Svindlande höjder till en av de riktigt stora klassikerna.”
Är novellen äntligen inne? Jag vet inte! Men jag har fått en känsla av att den har varit väldigt ute, trots att formatet har fått en del uppmärksamhet på senare år, t.ex. genom nobelpriset till Alice Munro (som alltså är en novellförfattare). Jag baserar det här på att novellen sällan syns till bland nomineringarna till tjusigare litteraturpriset (förutom ovan nämnda Munro då) eller recenseras på kultursidorna eller pratas om över huvud taget. I förlagens utgivningar har novellen en nästan lika undanskymd plats som poesin.
För mycket lycka av Alice Munro
Sedan finns det novellvurmare som förlaget Novellix, som sedan sju år tillbaka ger ut små ”pixi-böcker” för vuxna och tjusiga presentaskar med noveller. Deras noveller brukar komma ut fyra i taget och är oftast samlade kring ett tema. Att Novellix har överlevt så länge är ett slags bevis på att novellen trots allt har en plats och är efterfrågad – och varför skulle det inte vara så? Jag älskar korta och tighta berättelser och novellerna (liksom poesin) drar det till sin spets. ”Vem som helst” kan skriva långa, pladdriga texter, men novellen kräver sin författare. I novellen är det i någon mening inbyggt i formatet att där finns kvalitet och det kommer aldrig bli omodernt. Det känns fint att vi är en del läsare som uppskattar noveller och att vi tydligen är tillräckligt många för att det ska gå att driva ett förlag som bara ger ut noveller.
I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren
Nu kan Novellix hur som helst tänkas få en viss konkurrens framöver, i och med att Bonnier har hoppat på tåget och ska börja ge ut digitala kortromaner. Satsningen går ut på att det ska komma ut nyskrivna kortromaner och noveller på olika teman (först ut är Anna Jansson, Malin Persson Giolito och Jonas Bonnier med varsin historia om terrorism). Jag läste om det här i DN, där Lotta Olsson har skrivit om nysatsningen och drar parallellen till Novellix . Och visst låter det lika på pappret, men jag vet inte om Bonnier Bookery blir någon egentlig konkurrent till Novellix. Bonniers satsning handlar nog om något helt annat: trenden att ge ut kort och ljudboksanpassat/appanpassat material som går direkt till deras egna appar och kanaler. På ett sätt ser jag det som raka motsatsen till novellen: dussinproduktioner att lyssna på i bakgrunden, snarare än kvalitetsromaner att läsa med eftertanke. Nu låter jag väl som en snobb. En fördomsfull snobb, förmodligen! Men vi får väl se.
Fyra Selma Lagerlöf-noveller
Det korta formatet är säkerligen här för att stanna, hur som helst. Det ligger mycket pengar i bokappsbranschen och med korta, lättillgängliga berättelser, som kanske inte tar så mycket tid i anspråk och som därför går att konsumera fortare, så kan man också knyta till sig kunder som vill ha mer, mer, mer och därför är beredda att betala för prenumerationstjänster. Storytel har sysslat med det här länge och har t.ex. Storytel brief – sammanfattade versioner av populära böcker. Den som inte orkar lyssna på exempelvis hela bestsellern Omgiven av idioter (9 h lyssning) kan därmed få en 30 minuters komprimerad version.
Jag hör inte till målgruppen för Storytel brief, förstår jag, och Storytel brief känns också som en ytterlighet på skalan. Var Bonnier Bookerys nya kortromanssatsning hamnar vet jag inte. Själv tänker jag i alla fall fortsätta att läsa noveller, från olika författare och förlag, och inte göra det för att jag vill bli klar så snabbt som möjligt, utan för att jag helt enkelt uppskattar novellen och har gjort det sedan jag läste Hjalmar SöderbergsHistorietter i gymnasiet – för att det i de korta berättelserna kan rymmas de största känslorna.
Nu vill jag för sakens skull säga att jag inte är sponsrad eller samarbetar med Novellix på något sätt, men när jag ändå babblar om dem så kan jag tipsa om att de har en pågående bokrea för den som är sugen på att köpa noveller till rabatterat pris.
Läser du noveller?Lockas du av berättelser som går att läsa/lyssna ut snabbt?
Mitt lilla novellbibliotek (mer välfyllt nu för tiden, faktiskt).
Mississippi av Hillary Jordan är en mörk berättelse från den amerikanska södern, en plats och en tid då rasism inte bara var utbrett, utan också utgjorde ett slags fundament för hela samhället. Betyg: 4 trasiga stegar av 5.
Mississippi av Hillary Jordan
Mississippi är en bok som utspelar sig i den amerikanska södern på den tid då rasismen inte bara var utbredd utan också utgjorde en slags bas för hur samhället fungerade. Det är också då Laura och hennes familj överger det bekväma stadslivet så att hennes man, Henry, ska kunna driva det bomullsplantage som han har skaffat sig. Man förstår att det inte är en helt lätt omställning för Laura, särskilt inte eftersom deras hus visar sig sakna el och rinnande vatten.
Bekvämligheterna är dock stora jämfört med vad deras arrendatorer får åtnjuta. De sliter hårt på bomullsfälten och en stor andel av det de drar in går rakt ner i markägarens fickor. Den stackare som inte har råd att hålla sig med en egen mula får så lite pengar kvar att det inte går att försörja en familj, och än mindre lägga undan för att så småningom bli sin egen.
En av arrendatorerna är Hep, som är en färgad man. När det pratas om att några av arrendatorerna ska bli uppsagda så utgår han närmast från att bli en av de som får lämna, men Henry ser främst till de ekonomiska aspekterna och erkänner att Hep är skicklig och bör få stanna, medan mindre framgångsrika, vita, familjer får lämna ägorna. Både Henry och hans fru kan ses som ”mindre” rasistiska jämfört med exempelvis bygdens Ku klux klan-medlemmar och andra som öppet för fram sina rasistiska åsikter på olika sätt. Det innebär dock inte på något sätt att Laura och Henry ser Hep och hans familj som jämlikar. Diskriminering är vardag och det är med självklarhet som Laura och Henry ser Hep med familj som lägre stående.
Jag tycker att romanen på ett intressant sätt berättar om rasism, just för att den visar på den från olika synvinklar: inte bara från de som är uttalat rasister eller de som drabbas av den, utan också de som mer passivt lever i systemet och på så sätt bidrar till att upprätthålla det.
Någon som blir särskilt drabbad av rasismen i den här berättelsen är Heps son, Ronsel, som återvänder till stan efter att ha stridit i Europa under Andra världskriget. Han är märkt av de upplever han har haft under kriget och åter i Mississippi måste han omedelbart börja slita med skörden. En annan återvändare från kriget är Henrys bror, Jamie, som också han är traumatiserad och som söker tröst i flaskan. Jamie och Ronsel hittar varandra genom de erfarenheter som de båda bär på, men som ingen av dem kan tala om. Att deras udda vänskap ska leda till en katastrof är givet och författaren bygger upp stämningen genom att lägga ut en del cliff hangers.
Mississippi är en bok med många lager och teman. Den del som kanske tilltalade mig mest är den som handlar om Laura och allt hon lämnar bakom sig för att följa sin man till det ruckel och det elände som det innebär att bo vid bomullsplantagen. Om författaren hade arbetat vidare på det spåret så hade det kunnat bli en fin bok i sig, men istället har hon också valt att skriva om rasism, att återvända från krig, alkoholism, kärleksaffärer, våld i nära relationer och många andra ämnen. Det är sällan jag tilltalas av spretiga berättelser, men Jordan får faktiskt ihop det, bland annat genom att rama in alltihop genom att låta tiga & tala vara ett slags övergripande tema.
Jag tycker att Mississippi var en både tänkvärd och fängslande berättelse. Att berättelsen rör sig mot något ödesdigert och hemskt kändes lite onödigt kan jag tycka, men gjorde samtidigt att boken var svår att släppa, så det var väl inte odelat negativt. Det finns många böcker som utspelar sig i den amerikanska södern, däribland bestsellern Niceville, och Mississippi är kanske en lite mörkare variant. Jag kan verkligen rekommendera den!
Citerat ur Mississippi
”När jag tänker på gården tänker jag på leran. Som kantade min mans naglar och täckte barnens knän och bildade skorpor i deras hår. Som sög sig fast vid mina fötter som ett hungrigt spädbarn vid bröstet. Som marscherade fram över husets brädgolv i sulformade fläckar. Det gick inte att besegra den. Den täckte allt. Jag drömde i brunt.”
Hillary Jordan är en amerikansk författare som hittills har skrivit två romaner och en kortroman. Hennes debut, Mississippi (Mudbound, 2008) gjorde stor succé och hon skriver just nu på en uppföljare. Mudbound finns också filmatiserad hos Netflix. Hillary Jordan twittrar under @Hillary_Jordan och har ett Facebookkonto och en hemsida.
Förlagets beskrivning
”År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en bomullsfarm i Mississippideltat. För henne är det en både främmande och skrämmande miljö. Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar. När det regnar stiger vattnet och slukar bron som leder till staden. Familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja.
Efter krigets slut återvänder två unga män från Europa för att hjälpa till med arbetet på farmen. Jamie McAllan är raka motsatsen till sin äldre bror Henry. Han charmar sin omgivning men förföljs av plågsamma minnen från kriget. Ronsel Jackson, äldste sonen till de svarta dagverkarna som bor på farmen, återvänder från kriget som en hjälte bara för att konfronteras med ett långt farligare motstånd: den djupt rotade rasismen hos hans egna landsmän. Den osannolika vänskapen mellan de två unga männen kommer att dra in dem alla i en förgörande tragedi.
Henry, Jamie, Laura, Hap, Florence och Ronsel turas om att berätta den dramatiska historien. Genom de skiftande berättarperspektiven förmedlas en successiv rörelse mot undergång. Boken drivs mot slutet allt snabbare framåt genom allt kortare kapitel, och som läsare dras man in i spänningen som snarast ger en apokalyptisk känsla.”
Den kommersiella julen är nu över, men det bästa med julen är att man kan välja att fortsätta att njuta av julpynt och julens smaker länge till om man vill (t.ex. till tjugondedagen). Och det vill jag! I november gjorde jag en efterlysning på Twitter efter juliga/vintriga dikter, men fick inget napp. Det var lite närmare inpå jul som jag hittade Julklappsboken på Litteraturbanken och den har jag sedan bläddrat lite i varje dag, även efter själva julafton. Så idag tänkte jag skriva några rader om den och om två juliga bilderböcker som jag också har passat på att återuppleva i mellandagarna.
Julklappsboken: Julklappsboken och andra noveller, dikter och bilder ur Litteraturbankens samlingar (i urval av Paulina Helgeson)
Julklappsboken är en antologi med noveller, dikter och bilder från Litteraturbankens stora skatt. Man har sett över texterna och moderniserat där det behövs, så det är inte speciellt tungläst, trots att verken som texterna är hämtade från i allmänhet är minst 70 år gamla. Här finns klassiska och välkända bilder av Carl Larsson och texter av Selma Lagerlöf, Victoria Benedictsson och Anna Maria Lenngren, för att nämna några. Jag tänker ganska ofta att jag borde läsa fler klassiker, men då äldre böcker sällan är de som marknadsförs hårt i alla kanaler, så glöms de lätt bort när det väl gäller. Att läsa Julklappsboken var dock en hit. Den kändes som en riktig karamellpåse faktiskt – en hel bok med ”alla” de där klassiska författarna som jag har tänkt att jag borde läsa någon dag.
Dessutom kretsar alla berättelserna kring julen och ja, jag vet att väldigt många har julen som värsta tid på året och att många inte ens firar, men för mig finns det i alla fall någon slags magi fortfarande. Ibland har jag faktiskt lite svårt att själv förstå varför jag tycker att julen är så speciell, men den här boken ger i någon mening några ledtrådar. I många av bokens texter berättas om en tid där julen verkligen behövdes som ett avbrott i årets mörkaste tid, när människor behövde vila och att få skämma bort sig själva med det godaste och lyxigaste de kunde finna på. I en tillvaro, som för många bestod av hårt slit och ett liv i enkelhet så verkar julen och julens förberedelser bli extra viktiga. Julen kan också vara den tid då människor är extra välkomnande och månar om varandra.
Jag tyckte det var jättehärligt att få läsa om julförberedelser ”förr i tiden” och att få läsa berättelser som utspelar sig i jultid. Ofta är det precis sådär som man tänker sig att klassiska jular beskrivs: det julstädas och tänds ljus, det julbakas och lagas en massa mat, enkla människor firar glatt i gemenskap över ett fat gröt (medan rikemansjulen mer är en rämnande fasad), barn kan knappt bärga sig för att slita upp julklapparna (och drömmarnas julklapp kan vara en bok), människor öppnar sitt hem för de som ingenstans har att gå. En del texter är lite mer överraskande, som t.ex. en av mina favoriter, Anna WahlenbergsOm julen blir världen så god, där den ensamme och arme mannen inte alls gläds åt att plötsligt bli inbjuden till julfirande till höger och vänster, eller Anna Maria Lenngrens snärtiga, bitska och roliga julklappsrim i dikten Julklappar.
Missa inte den här lilla pärlan! Den kan läsas direkt på Litteraturbankens hemsida eller laddas ned gratis i läsplattevänligt format. Texterna i boken finns dessutom inlästa för den som föredrar ljudböcker. Här hittar du Julklappsboken.
Julklappsboken
Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
I Astrid Lindgrens böcker (och filmatiseringar av hennes berättelser) är jularna alldeles särskilt magiska. Visst har hon många berättelser där det också gläntas på fattigdom och elände (ni har kanske läst Kajsa Kavat?), men i slutändan landar det oftast i fridfulla och glada jular med gemenskap och värme. I bilderboken Jul i Bullerbyn är julen rakt igenom fröjdefull. Snön ligger tjock, barnen åker kälke och blir rosiga om kinderna, det bakas pepparkakor, dansas runt julgranen, öppnas julklappar (som alla blir nöjda och glada över) och sedan skuttar alla upp tidigt på juldagen och åker släde till julottan. Jag kan tycka att Lindgrens bästa berättelser är de som tar upp situationen för de barn som inte har det såhär enkelt och tryggt som Bullerbybarnen, men Jul i Bullerbyn är ändå en väldigt härlig bok att bläddra i. Hela boken är lite som ett förljuget Instagramflöde, men det gör inget. Ibland vill man helt enkelt drömma om den där magiska julen, som kanske inte finns i verkligheten, och Jul i Bullerbyn, med Ilon Wiklands välkända och ljuvliga illustrationer, skildrar helt klart drömjulen så som den kunde se ut vid slutet på 20-talet. Den som vill komma i julstämning bör helt klart läsa den här boken. Här finns precis allt man önskar att julen var.
Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Jul i Bullerbyn gavs ut första gången av Rabén & Sjögren 1963, men finns också i flera nyutgåvor, t.ex. den från 1997 (ISBN: 978-91-29-63961-2). Den finns att köpa hos t.ex. Adlibris eller CDON (annonslänkar).
Petters och Lottas jul av Elsa Beskow
Petters och Lottas jul är den sista boken om Tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå. Petter och Lotta bor hos tanterna och farbrorn och deras första jul står för dörren. De har lite svårt att förstå vad allt julstök ska tjäna till, men när granen efter många mödor är på plats och efter det att julbocken har varit på besök, och magiskt nog lämnat paket med precis det de önskat, så blir Petter och Lotta helt överväldigade. Tant Gredelin toppar upplevelsen genom att berätta en saga som förklarar att Julbocken egentligen är en förtrollad prins, som bor i skogen. Barnen fantiserar och letar så småningom efter denna prins, bland annat för att de vill be honom att lämna presenter även till tanterna och farbrorn nästa gång. En dag hittar de honom! Det här är en gullig liten berättelse, där Elsa Beskows bilder som vanligt är en ren njutning att betrakta.
Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow
Petters och Lottas jul gavs ut första gången av Bonniers 1947 och finns i flera nyutgåvor, t.ex. Bonnier Carlsens nyutgåva från 1995, som finns att köpa hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Här kommer ett litet boktips såhär i jultider. Fantastiska Litteraturbankenarbetar med att digitalisera och tillgängliggöra skönlitteratur från vårt kulturarv. Hos dem kan du söka och hitta inskannade faksimilutgåvor av verkliga klassiker, men också ladda ned en hel del e-böcker. Nu har de satt ihop Julklappsboken – en antologi med noveller, dikter och bilder i urval av Paulina Helgeson. Ladda ned den här!
Tidigare i år efterlyste jag vinter- och juldikter på Twitter. Jag fick inte ett enda svar. Haha. Men nu får jag alltså mitt sug efter jultidens poesi stillat. Dessutom kan jag titta på tjusiga bilder av t.ex. Carl Larsson och läsa noveller av t.ex. Selma Lagerlöf. Bra grej!
En enastående karriär av Martin Engberg är en förvånansvärt rolig roman om en blivande doktor, vars liv tvärvänder i samband med att hans avhandling blir underkänd. Betyg: 4 upphittade brev av 5.
En enastående karriär av Martin Engberg
En enastående karriär av Martin Engberg inleds med att bokens berättarjag, Jonas, ska disputera med sin avhandling om den gotiska skräckromanens influenser i svensk 1900-talslitteratur. Disputationer i Sverige är i praktiken lite av ett skådespel; även om det formellt är en examination så har doktoranden tillsammans med handledaren redan sett till att avhandlingen håller måttet och det är i praktiken redan givet att avhandlingen kommer att bli godkänd. Ändå finns det såklart enstaka fall där det inte går som det var tänkt och för Jonas del blir det magplask av alltihop. Innan dagen är slut har Jonas både hunnit göra sig av med sin kostym, som plötsligt känns mer som maskeradutstyrsel än som rimlig klädsel, och att stövla hem till sambon med en insikt om att ”vi måste prata”. Förhållandet är snabbt slut och det innebär även ett tafatt avsked av den pojke som har funnits i hans liv länge, men som han inte är pappa till och därmed inte längre kan göra något slags anspråk på. Livet rusar nedåt i en nedåtgående spiral och hade det varit en annan bok så hade den förmodligen känts väldigt miserabel och ångestfylld.
Det roliga och märkliga är att Engberg snarare har skrivit en komedi. Med ett drastiskt språk och pricksäkra formuleringar mejslar författaren fram det tragikomiska i situationerna och det är ofta väldigt roligt, i all misär, särskilt när han beskriver de forna kollegorna på institutionen och deras värld av skarpa hierarkier och humorbefriade djupdykningar i ämnesområden som ärligt talat inte direkt angår folk utanför den egna korridoren. När Engberg skriver om ”en professor som visste allt om isländska sagor och ingenting om kopieringsapparater” och om en handledare som är mer upptagen av att beundra sig själv än att handleda så känns det först tragikomiskt, men så småningom börjar det mer och mer framstå som att den verkliga vinnaren trots allt är Jonas, som genom sitt misslyckande ändå verkar hamna med fötterna på jorden och hitta andra vägar.
Inledningsvis hade jag svårt för Jonas och tyckte att han var en provocerande osympatisk figur, men under läsningens gång kom det fram nya sidor och jag gillar verkligen när man som läsare får anledning att överraskas och byta sida. Jag tyckte faktiskt att En enastående karriär utvecklade sig till en riktigt tankeväckande bok om framgång och misslyckanden. Men mest tyckte jag att boken var underhållande. Det är eventuellt lite torrt med humor som bygger på att intriger i universitetets korridorer, men som disputerad forskare roas jag ärligt talat av sådant. Sedan finns det i och för sig delar av boken som är lite väl skruvat, men det hör till. Jag tycker att En enastående karriär är en både överraskande, rolig och läsvärd bok.
Citerat ur En enastående karriär
”Det första som mötte mig när jag klev in i rummet var min handledares skräckslagna blick. Pia Andersson. Hon bläddrade i den magra bunten med papper som skulle föreställa avhandlingens corpus, som om hon hoppades att hennes nariga fingrar skulle förse den med en metod, analys och slutsats som var hennes handledarskap värdigt. Håret var uppsatt i hästsvans. På halsen och ned mot bröstet flammade rodnaden. Jag försökte låta bli att stirra, men min blick dröjde sig kvar vid hennes hud lite för länge. Hon märkte det. Ett leende kan vara lika tunt som ett hårstrå.”
En enastående karriär av Martin Engberg
Om Martin Engberg och om En enastående karriär
Martin Engberg (född 1974) är en svensk författare som debuterade 2006 med romanen Tecknen runt huset. Engberg har också varit redaktör för tidningen Ord & bild och arbetar med litteraturföreningen Skrift. En enastående karriär från 2017 är hans senaste roman.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 205.
ISBN: 978-91-1-307475-7.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”Jonas ska disputera i litteraturvetenskap men det slutar med platt fall under förnedrande former. Under de följande veckorna sätts allt i gungning. Det tar slut med flickvännen och han står snart utan bostad och framtidsplaner. Det enda han har kvar från sitt tidigare liv är jobbet på biblioteket. Så han driver runt på universitetet och inleder en kärleksrelation med sin handledare Pia.
När Stefan, professorn med rockstjärnestatus och Jonas forne handledare, återvänder till universitetet efter en utomlandsvistelse, vaknar tanken på revansch. Om Stefan förmått hjälpa honom ens det minsta så hade väl inte avhandlingen misslyckats? Med påståendet om att det i bokmagasinet finns ett tidigare okänt brev av Michel Foucault lockar Jonas sin ex-handledare allt djupare in i det labyrintiska biblioteket.
Martin Engbergs En enastående karriär är en intellektuell underhållningsroman om allas vår rädsla för att misslyckas och att inte ens göra det särskilt övertygande.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
