Barn som bråkar är en lärorik och användbar bok för oss föräldrar till känslostarka barn. Här finns verktygen till lågaffektivt bemötande, ett sätt att undvika kaos.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Barn som bråkar är en bok om lågaffektivt bemötande, skriven av psykologen Bo Hejlskov Elvén och skribenten Tina Wiman. Jag måste börja med att säga att jag absolut inte har ett bråkigt barn. Jag har aldrig upplevt att vår dotter har bråkat. Däremot är hon en mycket viljestark snart-tvååring och hon har alltid haft starka känslor. Mycket starka känslor. Det är inte helt lätt att hantera, ärligt talat – en helt vanlig dag kan innehålla en närapå ändlös räcka situationer som kan resultera i att det blir för mycket, vilket inte är kul för någon.
Barn som bråkar har varit en mycket lärorik och bra bok för mig. Den har gett många nya tankar om vad man kan förvänta sig av ett barn och hur påverkade vissa individer blir av andras känslor. Barn som bråkar är lättläst och ger handfasta råd och verktyg för att undvika att situationer drar iväg och att det blir onödiga och jobbiga känsloutbrott. Eftersom boken är uppbyggd kring exempel från familjer med barn i alla möjliga åldrar, finns det förmodligen något att hämta för alla föräldrar till känslostarka barn.
Jag har inte följt debatten, men jag har noterat att det någon gång har svävat förbi kritik mot lågaffektivt bemötande i skolan. Jag vet inga detaljer om det. Kanske är inte lågaffektivt bemötande den optimala metoden för alla i alla situationer. Jag upplever dock att den funkar mycket bra hos oss. En mycket läsvärd bok för föräldrar!
Barn som bråkar
Barn som bråkar finns utgiven av Natur & kultur (2015). ISBN: 9789127141988.
Ont blod, av John Carreyrou, är ett reportage om hur Elizabeth Holmes förmådde investerare att plöja ner miljoner i sitt blodanalysföretag Theranos, ett företag helt utan någon fungerande produkt. Det är en intressant skildring av en värld där yta och dyra advokater kan betyda mer än att man verkligen har någonting att sälja.
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Ont blod, av John Carreyrou, är ett reportage om bedrägeridömda Elisabeth Holmes och hennes startup-företag Theranos. Ni har säkert hört talas om det hela: Holmes, en ung och driven kvinna, tog techvärlden och den amerikanska investerings-världen med storm. Hon pekades ut som en ny Steve Jobs och förmådde investerare att plöja ner enorma summor i hennes företag, Theranos. Oerhört tunga namn fick platser i styrelsen och Holmes fick massor av utrymme i medier. Holmes och Theranos skulle revolutionera sjukvården med sitt minilabb. Visionen var att en liten bloddroppe från fingret skulle matas in i en apparat kapabel att utföra hundratals blodanalyser. Problemet: det funkade inte. Bakom kulisserna kördes (ven)prover i konkurrenters maskiner medan Theranos egen utrustning gav till synes slumpmässiga resultat.
Det var inte många som vågade larma om vad som egentligen försiggick på Theranos. Carreyrou beskriver ett företag med en fruktansvärd kultur: människor avskedades lite hur som helst och fick gå på dagen, Holmes pojkvän, även han djupt involverad i företaget, satte skräck i personalen och alla tvingades skriva på sekretessavtal och underkasta sig så rigorösa säkerhetskontroller att det framstår som närmast parodiskt. Utåt kommunicerades en rädsla för att bli bestulen på företagshemligheter. Möjligen handlade det snarare om att undvika insyn i något som framstår som ett enda stort luftslott.
När man läser Ont blod vet man knappt om man ska skratta eller gråta. I åratal pågår en stor bluff som investerare och personer erfarna av styrelsearbete inte ser igenom. Samtidigt får riktiga patienter provresultat som kan betyda vad som helst och i värsta fall har lett till felaktiga medicinska beslut. Hur kunde det bli såhär? I den mån jag hade något förtroende för startup-företag känner jag numera en enorm misstänksamhet. Jag inser vad dyra PR-firmor och att röra sig i rätt kretsar kan öppna för dörrar, och samtidigt vilket oerhört liten substans som behöver finnas där bakom. Nu är vi precis i en tid när techbolag i allmänhet skalar ned och där verkligheten verkar komma ikapp många företag som strösslat miljoner omkring sig under de glada, sorglösa dagar som varit fram tills samhällskriser, krig och inflation drabbat vår del av världen. Det är intressant att fundera över vilka fler luftslott som kan tänkas pysa sönder framöver.
Boken är också skrämmande i sin skildring av vad man kan åstadkomma med tillräckligt kända advokater. Åtskilliga är de som skrämds till tystnad genom att hotas med stämning. Det beskrivs hur superrika riskerar att förlora allt de har om de går in i en tvist ett företag som Theranos. Man förstår hur oerhört lite makt vanlisar har i USA och hur svårt det måste vara för en vanlig anställd att visselblåsa.
Det här är definitivt en intressant bok, som skildring av en person, ett företag men också en tid då många uppenbarligen inte har brytt sig om vad de har investerat i. Samtidigt måste jag erkänna att jag tyckte att boken var riktigt dåligt skriven. Det är svårt att sätta fingret på det, men det känns platt och finns inte mycket till gestaltning. Det märks att författaren bygger sin berättelse på intervjuer med ett antal nyckelpersoner, samtidigt som vissa pusselbitar saknas. Här finns exempelvis inte Holmes röst. Man anar en viss rädsla för att bli stämd (befogat!). Mycket är verkligen vagt formulerat. Emellanåt försöker författaren ge lite mer färg till sin berättelse (”Gary var en rejäl kille från Texas”, ”Todd var den fulländade affärsmannen”), men det blir aldrig riktigt levande. Det är oerhört många intervjuobjekt som hinner fladdra förbi innan boken är slut och jag fattar att författaren månar om att sätta allas namn i samband med uttalanden och vittnesmål, men det blir inte speciellt härligt att läsa. Jag tänker på många andra reportage där berättandet utvecklats mer: där författaren vågat ta ut svängarna och fylla i med skönlitterärt stoff eller där författaren har vågat väva ihop vittnesmål till en större röst (där är mästaren såklart Svetlana Aleksijevitj).
Nej, det här var definitivt inte det bästa jag läst, men det är naturligtvis en facinerande historia för det. Boken kom ut långt innan rättegången var klar, men elva års fängelse slutade det alltså med för Holmes del.
Ont blod
Det amerikanska originalet, Bad blood, har översatts till svenska av Lena Karlin och getts ut som e-bok av Albert Bonniers förlag (2019). ISBN: 9789100181260. Boken finns också som pocket, i inbundet format och i ljudboksversion.
John Carreyrou
John Carreyrou är en fransk-amerikansk journalist och författare. Han arbetade under många år på The Wall Street Journal, som också publicerade de artiklar som ligger till grund för Ont blod
Blod säljer är en novellsamling av Stephen King. Det är det första jag läser av honom, men inte det sista. En spännande bladvändare av en författare som kan skildra människor och relationer!
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Blod säljer är en novellsamling/kortromansamling av Stephen King. Trots att Stephen King kan räknas till en av vår tids mest lästa författare kan jag erkänna att det här är min första bekantskap med honom. Men knappast den sista!
Jag brukar inte tänka att skräck är någonting för mig, men den här sögs jag in i direkt, inte så mycket för spänningen och skräcken, utan för att jag snabbt fann att King har ett skönt flyt i språket och en imponerande förmåga att skildra människor, deras inre och deras relationer med andra. Här finns ett släktskap till en av mina favoritförfattare: John Ajvide Lindqvist, en skräckförfattare jag älskar att läsa, men där jag varje gång önskar att han höll sig till någon annan genre. Han skriver ju så bra om människor! Måste han blanda in läskiga grejer? Ja, det får Ajvide Lindqvist och King göra om de vill, naturligtvis, men jag kan konstatera att deras böcker innehåller betydligt mer än splatter och blod.
I Blod säljer är skräcken ofta nedkokad till någonting olustigt och vagt övernaturligt. Jag har förstått från mer rutinerade King-läsare att han har en del betydligt äckligare och otrevligare böcker och berättelser i sin bibliografi. I den inledande berättelsen, Mr Harrigans telefon, är huvudpersonen en ung kille som arbetar extra hos en rik och excentrisk man, Mr Harrigan. iPhone har precis lanserats och när killen har turen att vinna pengar använder han en del av dem för att köpa denna nymodighet till Mr Harrigan. Mr Harrigan är skeptisk, men dras snart med och sitter lika fängslad som vi alla gör nu för tiden framför våra smarta telefoner. När Mr Harrigans hälsa börjar vackla och han plötsligt går bort ser berättelsens huvudperson till att telefonen följer med honom till graven. Tiden går. Och om han någon gång ringer upp den fortsätter han att komma fram till Mr Harrigans telefonsvarare. Jag tyckte väldigt mycket om den här berättelsen. Det är fin historia om en kille som är lite utanför och en intressant berättelse om hur svårt de flesta av oss har för att lägga ifrån sig våra mobiler… Dessutom tyckte jag att det var himla kul med en berättelse som utspelar sig kring 2008, en tid som var väldigt formande för mig. Det är någonting speciellt med tiden när man är ca 15–25 år, tycker jag. Det är då man skaffar sig ett vuxet, självständigt liv på riktigt och i mångt och mycket blir den man är. Mr Harrigans telefon bjöd på en viss dos nostalgi för mig, som var ca 20 vid tiden när boken utspelar sig. Det gav lite extra krydda!
Samlingens kanske bästa novell är annars, i mitt tycke, den som delar titel med boken: Blod säljer. Det är en mycket spännande historia, svår att lägga ifrån sig. Den börjar dramatiskt med ett attentat mot en skola: någon lämnar in en brevbomb som briserar. Privatdetektiven Holly Gibney har egentligen ingenting med fallet att göra, men kan inte sluta grubbla över det som hänt. Det är någonting som får henne att ana att gärningsmannen har dykt upp förut. In i det sista visste jag inte hur det här skulle sluta. En riktig bladvändare! Jag tyckte också att det var mycket trevligt att stifta bekantskap med Holly Gibney, en karaktär som vad jag förstår har dykt upp i flera tidigare King-romaner.
Boken innehåller också Chucks liv, en berättelse om livet och världen och att ha världen inom sig. Det kanske inte är samlingens starkaste berättelse, i mitt tycke, men den är intressant på sitt sätt. Som avslutning bjuder King på berättelsen Råtta. Råtta handlar om en aspirerande författare som dras iväg av stor skrivinspiration och närmast manisk ger sig iväg till en avlägset belägen stuga, där man som läsare känner att han mer och mer börjar tappa det.
Allt som allt: fyra riktigt bra berättelser och en bok som gav mig mersmak. Jag är inte minst sugen på att läsa mer om Holly Gibney. Det enda som störde mig var översättningen. Det är väl en smaksak, men översättaren har i det här fallet bemödat sig med att översätta precis allt till svenska, vilket gör att vissa passager får en oavsiktligt töntig ton (”bajsig” – vem säger sådant?). Nåja, det var lätt att ha överseende med det.
Blod säljer
Innehåller Mr Harrigans telefon, Chucks liv, Blod säljer och Råtta. Originalets titel: If it bleeds (amerikanska). Översättare: John-Henri Holmberg. Förlag: Albert Bonniers förlag (2020). ISBN: 9789100184025.
Stephen King
Stephen King (född 1947) är en amerikansk författare, främst känd för sina många skräckromaner.
Kyrkogårdsdamen och andra noveller är en samling med berättelser från novellmästaren Guy de Maupassant. Jag uppskattar att följa med till 1800-talets Frankrike, men undrar vad författaren egentligen vill säga med sina berättelser om falska och förföriska kvinnor.
Kyrkogårdsdamen och andra noveller är en novellsamling av Guy de Maupassant. Jag läser i efterordet att han skrev hela 300 noveller och betraktas som ”den franska novellens store förnyare…”. Det känns såklart kul att ha läst ett gäng noveller av just honom.
I den här samlingen ryms 6 noveller, utöver den som delar titel med boken, ryms här Familjeliv, En bondpigas historia, Om våren, Frukost i det gröna och Pauls flicka – ett gäng berättelser som utspelar sig i ett 1800-talets Frankrike. Det är härligt att få följa med dit: tiden och miljöerna känns levande.
Med det sagt måste jag erkänna att mycket i den här samlingen lämnade mig frågande. Vad vill författaren ha sagt? Är han ironisk? Är det humor? Jag fattar inte! Kyrkogårdsdamen, som exempel, är en novell om en man som har en flirt med en kvinna han träffar på kyrkogården. Hon visar sig snart vara någon annan än den hon utgett sig för att vara: en falsk och förförisk kvinna. Det är inte den enda novellen som beskriver just den karaktären, tolkad med en mycket manlig blick. Kanske ställer jag för höga krav på texter som skrevs i en helt annan tid, men det här kändes otroligt mossigt.
Den stora behållningen för min del är att novellerna är översatta av Hjalmar Söderberg. Jag tycker jag känner igen hans röst och det lyfter verkligen berättelsen. Jag älskar hans lätta, precisa språk. Jag önskar bara att novellerna vore lite mer nyanserade, lite mer som Söderbergs egna berättelser, ärligt talat.
Kyrkogårdsdamen
Innehåller novellerna Familjeliv, En bondpigas historia, Kyrkogårdsdamen, Om våren, Frukost i det gröna, Pauls flicka. Novellerna är tidigare publicerade på svenska i samlingen Huset Tellier (1927). Översättare: Hjalmar Söderberg. Förlag: Forum (2014). ISBN: 978-91-3-713861-9.
Guy de Maupassant
Guy de Maupassant (1850–1893) var en fransk författare, bland annat känd för sina många noveller.
Bli som folk, av Stina Stoor är en novellsamling som utspelar sig på en norrländsk landsbygd. Den berättas med en alldeles egen röst.
Bli som folk är en novellsamling av Stina Stoor. När den kom ut, 2015, fick den stor uppmärksamhet och många tyckte nog att den kändes väldigt ny. Här kom en samling berättelser från norrländsk glesbygd, något som senare har följts upp av många andra författare, men som då uppfattades som någonting väldigt eget. Huvudpersonerna är dessutom en samling särlingar och unikum med en tillvaro väsensskild från den som oftast skildras i böcker och film. Framför allt är rösten och stilen väldigt speciell, norrländsk.
Jag har avnjutit de här novellerna utspritt under flera år (de senaste åren har jag valt att läsa blandade noveller varje december), men vissa av novellerna sitter glasklart i minnet efter alla år, inte minst För vår del, som precist och berörande skildrar en unken tid då många män med självklarhet kunde förvänta sig att bli uppassade av sin sambo. I novellen hägrar en stunds egentid, så viktig i all sin enkelhet, men som är så enkel att ställa in.
Alla noveller föll mig kanske inte i smaken, men som helhet är Bli som folk ändå en helt otrolig och väldigt egen novellsamling. Även nu, när man skulle kunna påstå att glesbygdsskildringar och norrlandsberättelser under lång tid har varit en trend, är Bli som folk en väldigt välkommen samling, som fyller ett tomrum. Jag älskar stilen och rösten, rytmen och berättandet. En riktigt bra novellsamling!
Bli som folk
Innehåller novellerna Gäddan, Gåvan, Det var den tiden på året då alla barn hade blivit björnar och levde på bär, Ojura, Älskaren, Elljusspåret, De runda ruinerna, Det finns ett hem dit stormens brus, För vår del. Förlag: Norstedts (2015). ISBN: 9789113074245.
I Gun-Britt Sundströms För Lydia återberättas Hjalmar Söderbergs kärleksklassiker, Den allvarsamma leken, från Lydias perspektiv.
För Lydia är Gun-Britt Sundströms tolkning av Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken. Söderbergs roman inleds vid förra sekelskiftets Stockholm, där Lydia och Arvid har en romans, som av ekonomiska skäl aldrig leder till något äktenskap. Istället tar deras liv helt olika riktningar och först långt senare träffas de två igen och inleder en affär. Det är en bok som berör förälskelsens, passionens och kärlekens många sidor samtidigt som den berättar om Stockholm och Sverige vid den här tiden. Jag håller boken för en av mina favoritromaner, mycket på grund av Söderbergs precisa och fina språk. Söderberg berättar från Arvids perspektiv, men i För Lydia låter Sundström Lydia stå i centrum. Författaren har också flyttat berättelsen omkring 50 år framåt i tiden.
Boken inleds, precis som i Söderbergs version, i skärgården. Lydia och Arvid har en avståndsromans. Det ligger i luften att det ska bli något mer, men det händer inte. Hösten kommer och Lydia väntar och väntar, men Arvid hör aldrig av sig. Vid några tillfällen korsas deras vägar, men ingenting förändras. Plötsligt förolyckas Lydias pappa och rycks oväntat bort. En vän till familjen blir en stadig klippa att luta sig mot i sorgen och trots en ordentlig åldersskillnad ingår de två så småningom äktenskap. Paret lämnar stan och blir föräldrar till en dotter. Lydia går omkring i ett stort, lantligt hus och känner sig ensam och uttråkad. En vän från stan livar upp emellanåt, hälsar på och för med sig ungdom och liv i det som annars är en rätt sömnig tillvaro långt från Stockholm. Det blir även resor till Stockholm och där träffar Lydia så småningom en man. Det är inte Arvid, men det är en älskare. Hon får veta att Arvid har gift sig och att äktenskapet verkar tråkigt och olyckligt. Åren går. Med tiden träffar hon Arvid på nytt. De inleder en affär och Lydia och maken går så småningom skilda vägar. Lydia flyttar tillbaka till stan, överger hemmafrulivet till förmån för studier. Hon blommar ut. Hon träffar Arvid. Arvid är dock fortfarande gift och Lydia och han träffas i skymundan.
Jag har läst Maken av Gun-Britt Sundström och det är en roman jag sorterar in bland mina favoriter. Kanske hade jag för höga förväntningar av den anledningen. Även Maken är en roman om ett av-och-på-förhållande som pågår år efter år, men För Lydia känns inte alls lika vass. Det mesta känns svårt att köpa, särskilt eftersom boken har flyttats till en tid då jag någonstans förväntar mig att kvinnor kunde vara mer fria och bestämma mer över sina egna liv. När jag läser blir jag inte alls övertygad om varför Arvid är en sådan djup förälskelse. En flirt en sommar? Jag får inga ledtrådar till varför Lydia år efter år fortsätter att fantisera om Arvid (eller varför han gör samma sak). Varför gifter hon sig? Vid separationen överger hon i princip sin dotter. Jag har själv en dotter. För mig är det helt sinnessjukt att överge sitt barn. För vad? I Lydias fall fimpas dottern till förmån för några meningslösa strökurser på universitetet och en romans. Jag vet inte om Söderberg beskriver det bättre, egentligen, men när jag läste hans roman (för många år sedan) stördes jag inte på samma sätt som när jag nu har läst För Lydia.
Nej, det här berörde inte och det fördjupade inte heller Söderbergs klassiker. Det här var i stort sett ingenting för mig, ärligt talat.
För Lydia
Förlag: Albert Bonniers förlag (2014). ISBN: 9789100132958.
Gun-Britt Sundström
Gun-Britt Sundström (född 1945) är en svensk författare.
Detaljerna, av Ia Genberg, är en fantastisk kortroman om livet och formande möten. Utrymme ges åt fyra personer som berättarrösten mött tidigare i livet och som lett henne mot en ny riktning. Fast kanske allra viktigaste är det andra, det konstanta mellan raderna.
Detaljerna, av Ia Genberg, inleds med att bokens berättare, en medelålders kvinna, drabbad av feber, ser tillbaka på händelser och möten i livet. I fyra delar återberättas skeenden som kretsar kring fyra olika personer, personer som tagit stor plats, men som inte längre finns kvar. Någonstans i bakgrunden finns det konstanta: vännen Sally, en karaktär som just inte ges något utrymme alls i boken, men som ändå finns där, som en röd tråd.
I fyra berättelser, som skulle kunna läsas fristående om man så vill, återberättas ett liv, så som det formats av de möten huvudpersonen hunnit med hittills. Det är fint. Precis så är livet: som en ström att följa med i och formas av. Författaren skriver om en hastigt uppblossad passion, som får hela livet att ändra riktning. Hon skriver om hur livet med en sambo kan gå från något självklart till något skavande och om hur en speciell vänskapsrelation kan fortsätta att väcka frågor resten av livet. Allra sist kommer bokens kanske starkaste del, en berättelse om huvudpersonens mamma och mammans livslånga kamp mot psykisk sjukdom och psykisk ohälsa.
Varje möte och varje händelse puffar livet i någon riktning. Kanske allra mest formande för bokens berättare är naturligtvis relationen med modern, en relation som tidigt försvåras av moderns sjukdom och oförmåga att ta hand om sitt barn. Andra möten och händelser är intensiva medan de pågår, för att sedan inte lämna mycket mer tydliga spår än läsupplevelser för evigt förknippade med då. Och ibland en undran av vad som egentligen hände?
Jag brukar uppskatta när författaren lämnar en del åt läsaren och här är det mycket att fylla i själv – det finns ingen kronologisk ordning att hänga upp berättelsen på och med de ca 150 sidorna är det inte direkt en tegelsten. Ändå är det ingen svårläst roman. Inte heller upplever jag den som tunn i någon negativ bemärkelse. Trots sitt ringa sidantal är den faktiskt fylld av det titeln skvallrar om: detaljer, inte minst i de pricksäkert valda tidsmarkörerna: ett millennieskifte som ska ringas in, telefonkataloger…
Detaljerna är en fantastisk liten roman. Jag älskar de till synes helt fristående berättelserna och allt de lyckas berätta om ett liv och de möten livet består av. Bokens fyra delar är otroligt bra var och en, men helheten som växer fram är också någonting stort. Det här gillade jag!
Detaljerna
Förlag: Weyler (2022). ISBN: 9789127175549.
Ia Genberg
Ia Genberg (född 1967) är en svensk journalist och författare.
Slutet på sommaren, av Anders de la Motte, är en fängslande deckare som kretsar kring en försvunnen pojke och hur detta ouppklarade brott, decennier senare, fortfarande är ett sår hos de närstående.
Slutet på sommaren är en deckare av Anders de la Motte. Jag är kräsen när det gäller spänningsromaner och tycker att det finns allt för många klyschor och uttjatade teman i genren. Därför blev jag positivt överraskad när jag omedelbart sögs in i den här berättelsen. Istället för ”polisen med personliga problem” är huvudpersonen ett brottsoffer. Istället för ultravåld, överdrivna actionscener och långsökta samband kretsar boken främst kring de sår ett brott skapar, de ärr som brottsoffer många gånger bär med sig genom livet. Det är inte totalt nyskapande, verkligen inte, men ändå uppfriskande i en genre som gått så många varv kring sig själv att författarna knappt vet vad de ska ta sig till för att fortsätta att överraska.
Boken utspelar sig dels under 80-talet, när en pojke plötsligt försvinner för att aldrig mer återfinnas, dels i nutid, när hans syster kastas tillbaka till den där sommaren och till hur livet har blivit. Hela hennes tillvaro är skakig, som läsare förstår man att hon själv gjort saker som gör att omgivningen håller ett särskilt vakande öga på henne. Men hon har åtminstone ett jobb, ett jobb som innebär att hon leder gruppterapisamtal. En dag dyker det upp en man som verkar veta väldigt mycket om fallet med huvudpersonens försvunna bror. En tanke och en förhoppning väcks: tänk om hennes bror fortfarande lever?
Slutet på sommaren är en verkligt fängslande bok om ett mysterium som engagerar. Att huvudpersonen har något opålitligt över sig gör det extra kittlande. Jag ville bara läsa och läsa och läsa och få reda på hur allt hänger ihop.
Sedan kom slutet och boken skiftade från allt det där jag gillade till den där överdrivna, osannolika, knäppa deckaren jag läst så många gånger förut. Så synd! Fram till dess var boken något av en favorit i genren. Som helhet? Ett medelbetyg, tyvärr. Om jag kommer att läsa mer av samma författare? Förmodligen!
Slutet på sommaren
Förlag: Forum (2016). Serie: Årstidskvartetten. ISBN: 9789137149059.
Anders de la Motte
Anders de la Motte (född 1971) är en svensk författare med bakgrund som polis.
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman som föga överraskande bjuder på lyckliga slut (och lite sorg längs vägen).
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman om en brokig grupp kvinnor som träffas på en kurs i skrivterapi. Ivy har ett tungt bagage och lider av psykisk ohälsa med mycket oro, bland annat över sonen, men också över den bil som hon föreställer sig att hon är förföljd av. Lisbeth närmar sig pensionsåldern och längtar efter egentid, att få skriva, men känner sig kvävd av jobb och ännu mera jobb på hemmaplan, där hon förväntas vara barnvakt i stort sett varje helg. Hemma sitter mannen, redan pensionär, och är helt oförstående till hans hustrus situation. För att komma loss har hon ljugit om att hon ska gå en stickkurs. Cecilia, framgångsrik åklagare med stort kontrollbehov och ett pedantiskt städat hem, har halkat in på kursen av en slump. Hon är änka sedan en tid tillbaka och sedan sönerna flyttat hemifrån bor hon ensam i ett stort hus, men det är inte för egen del hon har sökt sig till kursen – hon har anmält sin syster, Michelle, som hon motvilligt har öppnat sitt hem för eftersom hon är mitt uppe i en skilsmässa. Kursens ledare heter Sam och verkar medvetet ha sökt upp kursdeltagarna – det är just de som har fått lappar med inbjudan till kursen. Hans bakgrund är höljd i dunkel. Vem är han? Varför leder han skrivterapikurser?
Förlaget beskriver det som att författaren skriver feelgoodromaner med sorgkant. En bra beskrivning, tycker jag! Här finns många ingredienser som brukar återfinnas i feelgoodromaner: förälskelse, relationer, mysig småstad, tedrickande, systerskap, ett lyckligt slut. Det bjuds inte på speciellt många överraskningar och det är heller inte alltid det man vill ha. Vill man läsa något snällt och avkopplande är det här rätt bok.
Med det sagt kan jag erkänna att jag har läst åtskilliga feelgood-berättelser skrivna med större finess. Jag tycker att karaktärerna känns stereotypa och platta. Det gäller inte minst Cecilia. Har vi inte alla träffat på allt för många fyrkantiga perfektionister i kulturen? Vi vet redan att de tydligen döljer något bakom sin prydliga fasad och att de kommer att må mycket bättre om de bara ”släpper loss lite”. Trist. Jag tycker också att boken innehåller alldeles för många berättelser och sidospår som vävs ihop på ett nästan tillkämpat sätt. Slutligen lämnas absolut ingenting åt läsaren. Allt skrivs ut och redogörs för. Jag tycker att man som läsare blir skriven på näsan.
Nu blev det många negativa punkter, känner jag. Ändå har jag ju läst boken och det är ett gott betyg ändå, eller hur? Ibland behöver man inte komplicerade och förbluffande böcker, ibland behöver man bara just precis sådant här.
Klubben för lyckliga slut
Förlag: Forum (2021). Läs även övriga delar i sviten Vid livets vägskäl: Vingården för vilda drömmar och Sanninen om ostrondykerskan. ISBN: 9789137156033.
Caroline Säfstrand
Caroline Säfstrand (född 1972) är en svensk författare. Hon medverkar också i podden Feelgood med Jenny & Caroline.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
