Jag snubblade över Stoories här om veckan. Någon som har testat? Det är ett e-boksprojekt där läsarna kan vara med och påverka handlingen. Boken släpps kapitel efter kapitel och läsarna kan påverka vad som händer i nästa kapitel. Jag tycker att det verkar vara en rolig idé, men vet inte hur bra det funkar i praktiken. Det kommer bara fler och fler tjänster och appar som följer e-bokstrenden. Kul!
Jag såg på bloggen Unga böcker att Anne Franks dagbok kommer att ges ut som app. Så himla bra! Appen kommer innehålla dagboken, som boken består av, men också mer material kring Anne Frank och hennes liv, t.ex. kommer den också innehålla faksimilkopior av originaldagboken. Jag tycker att det låter fantastiskt och tror att många kommer att tycka att det känns mer levande att se faksimilen och bilderna. Här finns en video med smakprov på appen. Utan att ha provat appen vågar jag mig ändå på att tycka att det här är ett bra exempel på hur man kan använda det digitala formatet för att nå ut med en berättelse.
Det skulle kunna hända dig, skriven av pseudonymen Jack A, känns lite som en blandning mellan två andra böcker som jag har läst i år: Tabula rasa hotels och Vi har redan sagt hej då, men kanske utan att riktigt nå fram till någon av de andra böckernas nivå. Den kretsar kring en oerhört omogen huvudperson, som är i 25-årsåldern och just inte gör något annat i sitt liv än att dricka sig till minnesluckor med sina lika barnsliga vänner. De försörjer sig med svartjobb och saknar helt ambitioner att skaffa sig riktiga jobb. Hemmen är sviniga och ostädade, deras språk ovårdat och tjejer ska i deras värld hålla sig till köket så länge de inte vill knulla. Man har onekligen lite svårt att förstå vad de har för charm, men någonting är det, för plötsligt finner sig huvudpersonen vara indragen i ett förhållande med en tjej som har någon slags idé om att umgås på något annat sätt än att dricka vin ur ölglas och skrävla om krogerövringar.
Boken gör anspråk på att skildra ”generationen som inte vill bli vuxen” och det gör den väl också, men jag kan inte alls känna igen mig eller beröras av det. Desto bättre tyckte jag om Vi har redan sagt hej då, som berör mycket mer och handlar om lite samma sak. Det hysteriska festandet kan jag inte heller känna igen från mitt eget liv, men lite känner jag igen det från Tabula rasa hotels, som också har ett högt tempo. Det skulle kunna hända dig är underhållande, men för mig är den inte så mycket mer.
Några andra som har skrivit om boken är Bokföring enligt Monika och ielinashylla. Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.
Den mest omtalade boken just nu är, såvitt jag kan bedöma, Fifty shades of Gray, som nu utkommer på svenska under titeln Femtio nyanser av honom. Boken har redan varit tillgänglig som e-bok hos Dito i några veckor. Kanske är smyglanseringar av e-böcker något att vänta för fler populära titlar framöver. Förlagen gör nog vad de kan för att försöka sälja fler e-böcker. Problemet är dock knappast e-böckerna i sig, utan att priset är så högt, så det återstår att se hur många Femtio nyanser som kommer att säljas i elektroniskt format…
Det märks hur som helst verkligen att förlaget slår på stort för att marknadsföra boken. Det går inte att logga in på Facebook eller Twitter utan att se den i nyhetsflödena, men märkligt nog verkar intresset vara svalt när den omnämns. Jag ser fler som säger sig vara ointresserade av att vilja läsa den, än personer som hållit nedräkning till utgivningen, om jag säger så… Det känns som att boken är lite av en konstruerad produkt, och ingen direkt pangsuccé som kan stå på egna ben. Men vi får väl se… Den beskrivs redan som en succé, så jag har väl fel.
Boken lär hur som helst vara en vanlig romance, men med twisten att den innehåller sadomasochistiskt sex. En bok med erotiska scener känns ju inte så nyskapande egentligen, även om SM knappast har setts i bestsellers tidigare. Med tanke på hur illa jag tycker om romance i allmänhet så kan jag helt oavsett säga direkt att det här inte är en bok som jag är nyfiken på. Av alla söndersnackade böcker har jag aldrig varit mindre sugen på att läsa en bok..
Igår var jag på bokcirkelträff med Picket & pocket. Vi hade en liten specialträff i somras, då var och en pratade om någon av sommarens lästa böcker, men förutom denna så var det faktiskt länge sedan jag gick på bokklubbsmöte. Jag missade nämligen juniträffen. Det kändes kul att ses igen och det var intressant att diskutera Konsten att tala med en änkling. Det var ingen som hade något direkt negativt att säga om boken, men ändå var det nog jag som gav den högst betyg…
Till nästa gång bestämde vi oss för att läsa En halv gul sol, som med sina 682 sidor har stått onödigt länge i min bokhylla och väntat. Det kanske var lika bra att få en spark baken, så att jag kommer igång med den någon gång. Jag är egentligen ganska så säker på att jag missar nästa träff, men jag kommer att läsa boken ändå. Någon gång måste det ju bli gjort. 😉 Jag har faktiskt bara hört lovord om Adichies roman som utspelar sig under Biafrakriget, så själva läsupplevelsen i sig skrämmer mig inte precis. Mer undrar jag när jag ska ha tid att läsa..
Några andra böcker som har anlänt nyligt är Nanna Johanssons seriealbum Fulheten (med en jätteful framsida; bara en sådan sak) och e-boken Doktor Kessners hemliget, som beskrivs som en ”klassisk äventyrsroman i modern tappning” av förlaget. Det ska bli roligt att läsa båda två. Fulheten passar extra bra eftersom Nanna Johanssons teckningar ställs ut på Bildmuseet i höst (14 oktober – 2 december). Den utställningen vill jag absolut se!
En oförglömlig barnbok är Tove Janssons Muminbok Hur gick det sen? Den är himla snyggt illustrerad och är speciellt formgiven med sitt hål, där man kan tjuvkika på vad som kommer att hända på nästa sida.
Boken är nu nyaktuell som iPhoneapp, som ser riktigt fin ut. Bilderna känns såklart igen och det ska finnas animeringar på varje sida. Jag tycker det är skoj att barnboksklassiker kan uppdateras och få lite nytt liv. Det finns ju många sätt att ta till sig berättelser och appar känns som ett nytt och spännande sätt. 🙂
Johan Theorin hör till mina favoritförfattare i spänningsgenren. Jag gillar hans sätt att stoppa in övernaturliga inslag och folktro i sina berättelser och att han samtidigt alltid lämnar en öppning för naturliga förklaringar. I novellen Bengångarna, som jag läste som e-bok, stänger han dock helt dörren för naturliga förklaringar.
Boken handlar om en hänsynslös man, som notoriskt stjäl värdefulla föremål från boende på äldreboendet där han arbetar. Föremålen gömmer han hos de skröpligaste på boendet, så att han vid deras bortgång kan vittja deras lägenheter på alla skatter. Det går dock inte som han tänkt sig när han gömmer dyrbara frimärken i fickorna på en boendes kofta. Koftan följer nämligen med ner i graven. När huvudpersonen inser vad som hänt, bestämmer han sig för att gräva upp kistan. Han kommer dock att mötas av en otrevlig överraskning.
Jag känner inte riktigt igen Theorins sätt att berätta och blev på sätt och vis lite besviken, men samtidigt är novellen väldigt välskriven och en bra skräckberättelse, som jag kan rekommendera till den som är mer förtjust i skräck i stil med John Ajvide Lindqvists berättelser, än vad man kanske är van att Theorin brukar bjuda på.
Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som har läst Bengångarna och skrivit om novellen är Catahya och Eli läser och skriver.
Balkan bröder är en bok som jag fick skickad till mig utan att jag hade beställt den. Överraskningar är ju dock inte fel och jag har inget emot att läsa något oväntat/oplanerat emellanåt, så det var med en viss nyfikenhet jag började läsa Dagarssons krigsroman. Den finns utgiven på ett print on demand-förlag och har alltså inte något stort förlag i ryggen.
Jag förstod ganska snart att den är utgiven som ett eget initiativ av författaren och att den förmodligen har refuserats av förlag. Det har inte så mycket att göra med berättelsen, som enligt författaren är inspirerad av Nesbøs Rödhake, utan det handlar om språket, som borde ha setts över. Det flyter inte. Boken är kort och med rätt så fluffig text, men stavfel, satsradningar, syftningsfel och andra grammatiska missar gör att det stakar sig ändå.
Berättelsen kretsar kring några SS-soldaters öden på Balkan och framför allt får vi följa Karl och hans drömmar om att leva det goda livet i Sydafrika.
Det hade kunnat bli en intressant och spännande historia, men jag önskade mig mer korrekturläsning.
Stina Nilssons roman, Andetag, är ingen stor bok i sidantal mätt. Det är en drygt 100 sidor lång historia om Elsa, som lever instängd och ensam i ett förhållande med en man som är kvävande och dessutom otrogen.
Jag tycker att det är närmast befriande och skönt när berättelser tillåts hålla sig inom ett mindre sidantal än de tegelstenar som bestsellers tenderar att vara nu för tiden. Utan att göra anspråk på att kunna något om författandets konst, så tror jag att det är svårare att kunna uttrycka sig och förmedla något på mindre sidor än när man tillåts brodera ut berättelsen i det oändliga.
Hur som helst tycker jag att Nilsson har lyckats fint i att få ihop den här boken om den ensamma och utåt sett så kyliga kvinnan, som lever med sin bitterhet och frustration. Faktiskt så får hon blomma ut och, som alltid, gläds jag åt när böcker får sluta hoppingivande och lämnar en med en känsla av att allt kan vända.
I Andetag ryms inte bara berättelsen om Elsa, utan det flikas också in kapitel som kretsar kring bokhandlaren Pelle. Deras vägar kommer att mötas, men jag har ändå lite av ett frågetecken kring vad han gör i boken. Jag anar att det fanns idéer som inte förverkligades helt och jag hade gärna fått lära känna honom mer.
Några andra som har läst och skrivit om Stina Nilssons Andetag är: Tidningen Kulturen, Kristina Simars bokblogg och Böcker, böcker, böcker…. Boken finns att köpa hos bl.a. Adlibris och Bokus.
