Bokblomma

Etikett: Djurrätt

  • Styr din plog över de dödas ben

    Styr din plog över de dödas ben

    Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk är en berättelse om en astrologiintresserad kvinna i en bygd som skakas av flera mord. Hon hävdar att det är djuren som hämnas. En mycket annorlunda berättelse! Betyg: 4 rävar av 5.

    Styr din plog över de dödas ben är det första jag läser av nobelpristagaren Olga Tokarczuk. Det är verkligen en originell berättelse, men samtidigt finns det element jag känner igen. Det här är är en berättelse från en fantasifull och lekfull författare, inte olik Torgny Lindgren, tycker jag. Berättelsen liknar en skröna, men det finns också lager, som betyder mer, och det är ett berättande som bara riktigt goda författare kan lyckas med.

    I huvudrollen finns Janina, en mycket egen kvinna, som gärna låter stjärnorna leda vägen. Hon är djupt inne i astrologin och ägnar mycket tid åt att ställa horoskop. Tidigare har hon arbetat som broingenjör och lärare, men nu är hon bosatt på den polska landsbygden och om grannarnas sommarhus under vinterhalvåret. Plötsligt skakas bygden av ett mord, som snart följs av en rad flera. Den första som hittas död är grannen Storfot. Ingen verkar vara någon lösning på spåret, men Janina ser omedelbart svaret hos stjärnorna och hos skogens djur. Hon lanserar sin teori: morden är djurens hämnd mot de män som har plågat dem och dödat dem. Inledningsvis ses hennes förklaring som helt tokig, men snart börjar folk vackla. Kan det vara djuren som slår tillbaka?

    Styr din plog över de dödas ben är verkligen en speciell bok med många överraskningar. Jag häpnade flera gånger över folks oväntade sidor och oväntade handlingar. Jag skulle inte säga att boken i första hand är en deckare, men på ett sätt är den ändå spännande. Mest tyckte jag dock om att få följa med ut på den polska landsbygden, ledd rakt ut i det okända i en berättelse som lika gärna kan sluta som en knäpp saga som att landa i något helt annat. Här kan allt hända.

    Originalets titel: Prowadz? swój p?ug przez kos?ci umar?ych (polska).
    Översättare: Jan Henrik Swahn.
    Uppläsare: Gunilla Abrahamsson.
    Utgivningsår: 2009 (första polska utgåvan), 2010 (första svenska utgåvan, Ariel förlag), 2019 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio).
    Antal sidor: 286.
    ISBN: 9789197757850.

    Olga Tokarczuk

    Olga Tokarczuk (född 1962) är en polsk författare, bland annat känd för Jakobsböckerna, ett verk som brukar omnämnas som Tokarczuks magnum opus. Tokarczuk belönades med Nobelpriset 2018.

  • Follyfoot

    Follyfoot

    Nu har jag läst om Follyfoot, som jag rotade upp ur biblioteksarkivet för ett tag sedan i ett anfall av nostalgi. Jag blev faktiskt inte särskilt besviken, utan tycker att det är en mysig och trovärdig hästbok, trots att den har närmare 40 år på nacken.

    Follyfoot är en av böckerna i en bokserie som jag tyckte väldigt mycket om när jag var i den åldern då jag läste hästböcker. Vad jag fastnade för på den tiden var att hästarna i den här boken inte är överdrivna sagohästar, utan ganska vanliga hästar, ofta sådana med en hel del skavanker. Den känns liksom trovärdig. Det tycker jag fortfarande.

    Boken handlar om ett stall, Follyfoot, där några eldsjälar tar hand om gamla och sjuka hästar, som behöver omvårdnad och vila. En del hästar räddar de från vanvård, andra hästar lämnar ägarna in för att de inte kan ta hand om dem för stunden.

    Det är en mysig och smårolig bok, som också blev TV-serie på 70-talet. Den har jag inte sett, men när jag läser boken kan jag föreställa mig att den nog skulle vinna på att vara TV-serie istället för bok. Det känns nämligen som att den inte riktigt har en röd tråd, utan innehåller lite väl många korta episoder, som står lite för sig själva. Det hade varit roligare om författaren hade trängt lite djupare i karaktärerna istället.

  • Black Beauty

    Black Beauty

    Black Beauty gavs ut första gången 1877, då Anna Sewell ville berätta om hur orättvist och fel många oskyldiga djur ofta blir behandlade.

    Det är hästen Black Beauty själv som berättar hela boken. Han är en svart och mycket fin rashäst, som tillhör godsägare Gordon, och han lever i ett rikt och gott hem, där han trivs mycket bra. På gården finns också hästarna Ginger och Merrylegs, som han tycker mycket om. Gordon är en riktig djurvän och tar väl hand om sina djur, men när hans fru blir sjuk tvingas familjen att flytta och hästarna säljs.

    Beauty och Ginger hamnar hos en annan rik och förnäm familj, där han inte alls trivs lika bra som hos Gordon. Vid den här tiden var det modernt att ha en så kallad stuptygel på hästarna när de kördes. Stuptygeln tvingar upp hästens huvud så att de inte kan dra på ett riktigt sätt. Black Beauty har alltid sluppit stuptyglar hos Gordon, men tvingas nu använda sådana eftersom hans ägare vill att hans hästar ska köras med stuptygel. Bortsett från att de tvingas ha stuptyglar blir hästarna dock väl behandlade, men en dag är olyckan framme och Beauty går omkull, förstör sina knän och blir såld.

    Så hamnar han i ett nytt hem där han stannar ett tag, men han blir åter såld och så fortsätter det på samma sätt. Ibland trivs han bra, men han hamnar i allt sämre och sämre hem tills han en dag har hamnat på det värsta stället en häst kunde hamna på under den här tiden: ett droskbolag.

    Det är en ganska sorglig bok om hur djur kunde behandlas under den här tiden. Jag rekommenderar den varmt till alla, även de som inte rider eller är hästintresserade.