Ålevangeliet av Patrik Svensson är en fascinerande bok om ålen, en fisk som vi vet mycket lite om och som vi snart har förlorat för gott. Betyg: 4 pilträdslöv av 5.
Ålevangeliet av Patrik Svensson är en essä om ålen. Genom åren är det många som har fascinerats av just ålen. En av dem är Isabella Lövin, som för drygt tio år sedan belönades med Guldspaden för sin reportagebok Tyst hav: Jakten på den sista matfisken. Lövins bok handlar om överutnyttjandet av fiskebestånden, men det som verkligen har etsat sig fast hos mig som läsare är egentligen kapitlet om ålen. Innan jag läste Lövins bok hade jag inte ägnat den här fisken många tankar. Lövins beskrivning av ålens gåtfulla liv och hur nära den är att utrotas gjorde mig mer uppmärksam. Jag åt inte ål innan jag läste Tyst hav. Efter Tyst hav håller jag aldrig tyst om någon pratar om att fiska eller äta ål. Det finns inte utrymme för att äta ål.
När jag först hörde talas om Patrik Svenssons Ålevangeliet blev jag genast nyfiken och påmindes om min läsning av Tyst hav. Jag gladdes också åt att en såhär smal bok har fått utrymme i utgivningen hos en av landets mest prestigefyllda förlag. Jag föreställde mig även, komiskt nog, att Ålevangeliet kunde vara en bok med en ungefär lika stor läsekrets som en genomsnittlig diktsamling. Jag hade helt fel. Det är inte bara jag och Isabella Lövin som fascineras av ålen, den här boken har faktiskt sålts med rekordförskott till en massa länder. Jag läste senast att den har översatts till 33 språk. Vilken osannolik debut ändå!
Samtidigt kan jag verkligen förstå det. Ålen är fascinerande och i en tid när klimatfrågan äntligen har kommit upp på agendan blir ålen också en symbol för vad som händer med vår värld. Snart är ålen utrotad och fortfarande är det mycket kring ålen som är ett mysterium. Vi kanske aldrig kommer att förstå hur ålarna lever sina liv.
Patrik Svensson skriver om hur människor som Aristoteles och Sigmund Freud har försökt att förstå hur ålen lever och förökar sig. Det skulle dröja omkring 2 000 år innan man förstod att ålen över huvud taget är en fisk och att den kan ha fortplantningsorgan. På något märkligt sätt är det ungefär det vi vet idag. Det går inte att föda upp ålar. Av någon anledning, som vi inte känner till, kan den bara fortplanta sig i Sargassohavet. Hur den tar sig dit vet man inte. Inte heller när. Ingen har ens sett en vuxen ål i Sargassohavet.
Det är lätt att bli ödmjuk när man läser Ålevangeliet. Det är så mycket som människan inte vet och det finns samtidigt så mycket i naturen som är sällsamt, häpnadsväckande och fascinerande. Nu rinner mycket av det ur våra händer. Ålevangeliet är därför en både spännande och djupt sorglig berättelse på samma gång. Svensson har dessutom vävt in sig själv i boken och delar med sig av berättelsen om honom och hans far. Ålevangeliet är på så sätt en mångbottnad berättelse om livet och döden. Fint.
Ålevangeliet av Patrik Svensson
Uppläsare: Hannes Meidal. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2019 (den här ljudboksversionen, Bonnier Audio). Antal sidor: 278 (ca 8 h lyssning). ISBN: 9789176472804, 9789100178017.
Hur mycket kan man veta om en ål? Eller om en människa?
”Ålevangeliet” är en bok om världens mest gåtfulla fisk. En fisk som gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen, det som kallas ”ålfrågan”. En fisk som alla från Aristoteles till Sigmund Freud försökt förstå sig på, utan att lyckas. Och som nu dör ifrån oss, i mångt och mycket fortfarande en gåta.
Men ”Ålevangeliet” är också en bok om författaren och hans far och hur ålen förde dem samman. En berättelse om ursprung, öde, livet och hur det bör levas. Samt om det som är livets sista och ofrånkomliga utmaning: hur man hanterar döden.
Förlagets beskrivning
Patrik Svensson
Patrik Svensson (född 1972) är en svensk journalist och författare. Ålevangeliet är hans debutbok. Den har redan översatts till 33 språk.
Väggen av Marlen Haushofer är en lågmäld, tidlös och tänkvärd berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon lever ensam bakom en vägg och som återgår till ett enkelt liv, nära naturen. Betyg: 4+ kossor av 5.
Väggen av Marlen Haushofer är en modern klassiker och en tidlös berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon befinner sig bakom en osynlig vägg. Hon befinner sig i en jaktstuga i Alperna när hennes lilla stuga plötsligt blir avskärmad. På andra sidan väggen verkar allt liv ha förstenats och dött. Kvinnan gör ingen ansats att gräva sig ut eller att forcera väggen på något sätt. Istället börjar hon bruka jorden och göra det mesta av de små resurser hon har.
Hennes enda sällskap är hunden Lo samt en katt och en ko som också visar sig ha hamnat på hennes sida väggen. Hon månar verkligen om sina djur och de lever i ett ömsesidigt beroende.
Boken är skriven som en redogörelse som kvinnan gör ett par år efter det att hon först hamnade bakom väggen. Den är skriven i ett enda flöde och har ingen kapitelindelning. Inledningsvis tyckte jag att det var lite jobbigt att inte få några naturliga pausställen under läsningens gång, men jag vande mig snart och jag gillar också det här stilistiska greppet. Kvinnans tillvaro är klaustrofobisk och det är också texten, på sätt och vis.
Berättelsen lunkar på. Det antyds att något dramatiskt ska hända, men det är inte det som är berättelsens driv. Istället är det kvinnan och hennes dagliga slit som utgör hela handlingen. Det är lågmält, men ändå effektivt. Under läsningens gång hinner boken verkligen väcka många tankar om livet, livets tempo och vad vi väljer att göra med våra liv.
Trots att Väggen är en långsam berättelse och trots att den till stora delar har en märklig avsaknad av dramatik, så är det en bok som suger tag. Läser man den här boken vid rätt tillfälle i livet så tror jag verkligen att den kan ge en puff i en ny riktning. Vi läste den här boken i min bokcirkel och den gången råkade det vara mitt bokval. Inför bokcirkelträffen tänkte jag att jag kanske hade prackat på mina kompisar en riktigt seg och impopulär bok. Till min förvåning gav samtliga något av de högsta betygen till Väggen. Det här verkar vara en bok som många på något sätt kan relatera till eller känna något särskilt för. Det känns verkligen som kännetecknande för en riktig klassiker.
Idag är det den femte november och jag börja skriva på min redogörelse. Jag kommer att skriva ner allt så detaljerat jag kan. Egentligen vet jag inte om det är den femte november idag. Under vintern som gått har flera dagar försvunnit; och jag vet inte ens vilken dag det är. Men jag tror inte det är särskilt viktigt. Jag har bara korta anteckningar att luta mig mot; korta eftersom jag ju aldrig planerat att skriva den här redogörelsen, och jag är rädd att mycket av det jag minns är annorlunda mot hur det verkligen var.
Ur Väggen av Marlen Haushofer i översättning av Rebecca Lindskog
Väggen av Marlen Haushofer
Originalets titel: Die Wand (tyska). Översättare: Rebecca Lindskog. Utgivningsår: 1963 (första österrikiska utgåvan), 1988 (första svenska utgåvan i översättning av Per Erik Wahlund), 2014 (den här nyöversättningen av Rebecca Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog). Antal sidor: 255. ISBN: 9789186905224, 9789186905422. Andra som läst: Bokföring enligt Monika, Booksessed, dagensbok.com, Litteraturkvalster & Småtankar.
En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?
I sin mångbottnade klassiker, beskriver Haushofer en kvinnas hårda och spännande kamp för att överleva. Väggen, som filmatiserades 2012 och blev en stor succé i Europa, utkommer nu i nyöversättning som första bok i Thorén & Lindskogs moderna klassikerserie.
Marlen Haushofer föddes 1920 i Frauenstein i Österrike. Hon skrev ett femtontal romaner och novellsamlingar, där Väggen intar en central plats. Hon dog 1970 och älskas idag av läsare i Sverige och över hela världen.
Förlagets beskrivning
Marlen Haushofer
Marlen Haushofer (1920–1970) var en österrikisk författare som bland annat är känd för romanen Väggen, som också har filmatiserats.
Idag tänkte jag tipsa om böcker där naturen har en stor roll (kanske till och med en huvudroll). Visst är det fantastiskt med naturen? Jag läste en så tankeväckande artikel en gång. Nu hittar jag inte igen den, men det var en artikel på Insidan i DN, om jag inte minns fel. Den handlade i alla fall om forskning kring vilka rum som människor i olika kulturer väljer för att möta sin sorg. För en del hade kyrkorum och liknande en stor betydelse, men för många svenskar låg det närmast till hands att gå ut i naturen. Det kändes så fint på något sätt och så lätt att relatera till också, även om jag själv aldrig har mött en sorg på det sättet. Det finns en slags kraft i naturen och ett slags lugn. I en skog är det lätt att få perspektiv på saker.
Sedan är jag väl ärligt talat inte alltid så kompis med den där naturkraften, kan jag erkänna. Jag älskar att ha en skogsdunge bakom huset och att ha nära till fina områden att ströva omkring i. Jag tycker också om att kunna plocka svamp och bär, men det ska helst vara i ett område där jag verkligen hittar. Att ge sig ut i skogen, bara sådär, det passar inte mig – jag känner mig otrygg och ensam i stora skogar. Det handlar inte om någon skräck för något konkret (även om jag helst vill slippa att stå öga mot öga med en björn…), utan om någon väldigt diffus rädsla och en känsla av att vara väldigt, väldigt liten. Jag kommer knappast att synas på någon fjällvandring, nej, men att vara ute i naturen, det älskar jag och har gjort sedan jag var liten och gick på Skogsmulle <3.
Med denna långa introduktion… Här kommer 5 böcker där naturen har en stor plats:
Lars Lerin är en av världens bästa akvarellmålare och, nu för tiden, en av Sveriges mest omtyckta och folkkära TV-personligheter. Han har skrivit/illustrerat ett flertal böcker och en av de allra finaste är Naturlära, som såklart kretsar kring naturen. Det är för akvarellernas skull man läser Naturlära, men de är å andra sidan helt överrumplande bra och vackra, om de så bara skildrar fiskar i en hink eller långa rader av trädstammar. Ibland finns det vackra och det intressanta i det mest oväntade eller välbekanta.
Apropå att hämta kraft i naturen, i Korparna söker sig huvudpersonen, en ung kille, till en fågelsjö för att komma bort från hemmet, med en psykiskt sjuk pappa och stress över gården som knappt går runt. Det är en oerhört stark roman om att bli vuxen (för tidigt) och att försöka gå sin egen väg när det finns stark press utifrån. Och så är det en bok om fåglar, fåglar, fåglar.
Det finns en hel del poesi som skildrar naturen och en poet som verkligen har låtit naturen få utrymme i sina texter är Eva-Stina Byggmästar. Naturbarn är en antologi med dikter från 30 år av Byggmästars författarskap och det ges generöst med utrymme för just dikter om naturen. Det verkligen brusar och porlar och lockar till att själv ge sig ut.
Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar (och Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen)
De osynliga är egentligen inte en bok med svulstiga miljöbeskrivningar eller långrandiga beskrivningar av naturen och väder & vind, men ändå tycker jag verkligen att den här boken passar på det här temat. Boken utspelar sig på en avlägsen norsk ö under 10- och 20-tal. Allt naturen ger är av värde: fisk, måsägg, dun, allt som stormar spolar upp. Ön är inte stor, men den är allt. Ute i världen skakar det och blir krig, men på ön spelar anda saker större roll, som tillgången på vatten. Jag älskade att läsa om människorna på den här ön, men De osynliga är också en bok som väckte många tankar om vårt liv på jorden och hur beroende vi är av vad naturen ger.
De osynliga av Roy Jacobsen
Djuren i Gamla skogen av Colin Dann
Den här boken tar jag mest med av nostalgiska skäl. Det är nämligen en av de första längre böcker jag läste på egen hand. Kanske håller den inte för en omläsning, men för mig kommer den alltid att ha hög nostalgifaktor. Det är alltså en barnbok om djur på flykt när människan är på väg att skövla deras skog.
Djuren i den gamla skogen av Colin Dann
Har du någon favoritbok där naturen tar en stor plats?
Var du också en hästtokig unge på 90-talet? Då kanske du, liksom jag, prenumererade på Polluxpaket och fick hästböcker hem i brevlådan? Jag har spenderat påsken hos mina föräldrar och gjorde därför en liten nostalgitripp i bokhyllan. Känner du igen några Polluxböcker?
Fullblod
Joanna Campbells populära Fullblod-serie var förmodligen de Pollux-böcker som sålde bäst, eller åtminstone de som marknadsfördes skickligast. De matades ut bok på bok och hästtjejer och hästkillar slukade dem. Böckerna utspelar sig på ett galoppstall och följer ursprungligen Ashleigh och hennes fullblod Wonder, men när jag kom in i serien hade Ashleigh blivit vuxen och handlingen skiftat över till den yngre Cindy. Karaktärer och hästar byttes genom åren och serien tog sig framåt som en såpopera. Det lär finnas över 72 böcker vid det här laget (åtminstone på engelska). Jag tyckte såklart att de var fängslande. Galoppsporten är fartfylld och spännande, galoppstallet, som den målas upp i många hästböcker, är en miljö där intriger kan frodas. Så, jo, nog förstår jag att den här serien fungerade. Samtidigt är ju galoppsporten inte speciellt stor i Sverige och som svensk hästtjej var det svårt att relaterat till den världen, så jag blev inte så berörd ändå, men nu i påsk har jag ändå plockat fram böckerna med ett igenkännande leende på läpparna.
Ponnypensionatet
Pollux gav ut fler serier, av varierande längd, vid sidan av Fullblod. Du kanske minns Ponnypensionatet av Christine Pullein-Thompson? Här utspelar sig handlingen på den engelska landsbygden. Familjen Pemberton får ekonomiska problem och det börjar se mörkt ut för att behålla både det stora huset och familjens fyra ponnyer. Den briljanta idén kläcks: starta ett pensionat med ridskola! Det finns många brittiska hästböcker som känns lite som ”klassiker” i genren (K.M. Peytons böcker, inte minst!). Ponnypensionatet är en serie i den här brittiska andan. Mysigt!
Ponnypenionatet, Julia-böckerna och Häst upphittad
Spök-böckerna
Hästböcker kan såklart också tangera andra genrer, även spökböcker. Kanske läste du Janni Lee SimnersSpökhästen och Spökritten om en tjej som precis flyttat till gassande Arizona och som längtar därifrån – när hon plötsligt träffar ”spökhästen” Star, som ingen annan verkar se än hon.
Spökritten och Spökhästen av Janni Lee Simner
Hästskötare Julia
Pollux gav också ut flera böcker om Julia (Hästskötare Julia och Julia och den vita ponnyn av Christiane Gohl), som nyss har börjat rida och om drömmer om en egen häst. När det inte går att få någon sköthäst på ridskolan hamnar hon hos en mer tveksam stallägare, där det snart visar sig att hästarna är misskötta. Här finns många klassiska element från hästbokgenren: misskötta hästar och starka tjejer som utnyttjas som arbetskraft, men som ändå kämpar på, drivna av sina stora kärlek till hästen.
Mysterium-böckerna
Bland mina Pollux-böcker finns flera böcker i ett lite större format och rikligt illustrerade med foton. Jag har en fin bok om Fantastiska föl (av Elin M. Ellingsen), men framför allt har jag flera böcker i R. E. ToresensMysterium-serie. Böckerna är helt enkelt äventyrsböcker, drivna av både text och bild – hästar och modeller agerar i olika scener. Kul grej! Jag har inte sett det greppet någon annanstans.
Fantastiska föl och Mysterium-böcker
Svenska hästböcker
Det här är ingen serie eller egen genre, såklart, men några av de bästa och mest minnesvärda hästböckerna i Pollux utgivning är i mitt tycke de som utspelar sig i Sverige. Jag har en hel del böcker av exempelvis Anna Sellberg och Carina Rabe. För mig som hästtjej adderade det lite extra att känna igen sig! I min Pollux-samling har jag Ponnytrion och grottmysteriet, som utspelar sig på Västkusten, Mia på ridläger, som handlar om ängslan över att passa in på ett ridläger, och Guldfuxen, en ganska klassisk hästbok om en tjej som fastnat för en misskött häst… En annan favorit är novellsamlingen Ett knippe hästar. Det kanske är den enda novellsamling jag läst med häst-tema. Det borde finnas fler!
Böcker av Anna Sellberg och Carina Rabe
Ett knippe hästar av Carina Rabe
Några andra böcker jag minns…
Serierna är de jag minns bäst från min hästboksperiod, kanske för att det var böcker som följdes under en längre tid, men det finns några fristående Pollux-böcker som jag minns. Häst upphittad av Jenny Hughes handlar om en hästtokig tjej som spenderar all tid på kompisen ridskola. En dag hittar de en lösspringande häst och hon kärar ned sig. Klassiskt hästbokstema, får man väl säga! Min kanske allra mesta favorit bland mina Pollux-böcker var annars Tillbaka i sadeln av Beth Kincaid, en bok om fyra tjejer med en massa jobbiga grejer i bagaget. När de åker på ridläger och träffar varandra börjar det med tjafs men snart tinar de alla upp. Den här typen av hästböcker var de som jag älskade mest under mina hästboks-år. Jag älskade att läsa om vänskap och coola tjejer som hänger i stallet. Hästvärlden är en arena där man kan komma från många olika bakgrunder och ändå mötas på samma villkor. Bland hästar är alla lika små, i någon mening.
Tillbaka i sadeln av Beth Kincaid
Om någon eller några av de här böckerna har hållit genom åren och fortfarande är läsvärda tänker jag inte spekulera i. För mig var det en härlig nostalgitripp att plocka fram mina gamla böcker och sedan måste jag säga att jag tycker att hästboks-genren i största allmänhet är fantastisk. Hästböcker rymmer så mycket drömmar, vänskap, mod och styrka. Och igenkänning för den som själv är hästtokig. Är du även intresserad av moderna hästböcker, istället för mina godingar från 90-talet, så hoppas jag att du inte har missat bloggen Bara hästböcker. En riktigt bra blogg som jag fick upp ögonen för efter ett författarsamtal på Littfest här om året. Den drivs av litteraturvetaren Anna Nygren och författarna Katja Timgren och Malin Eriksson.
Rosa: prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren är en underbar liten berättelse om (hund)liv och döden. Betyg: 4+ pinnar av 5.
Rosa prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren
Rosa: prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren är en samlingsvolym med Lindgrens tre böcker om bullterriern Kungsholmens ros, Rosa på bal och Prinsessan Rosa. Barbro Lindgren har ett alldeles eget sätt att berätta och det är en ren fröjd att lyssna på den här boken i hennes egen uppläsning. Boken finns nämligen inläst som Radioföljetong. Här berättar Lindgren om sitt liv tillsammans med hennes egen ”ros” och på sätt och vis är det en biografi, men utifrån hundägarperspektivet. Det blir på så sätt en bok om både livet och döden och alla vänner (med deras hundar) som kommer in och vandrar ut ur deras liv. Det är också en bok om livet på Kungsholmen och på Öland, med de kontraster som finns mellan landet och stan.
Det är lätt att tycka om Barbro Lindgren. Hon är frispråkig och rakt på sak och hon bjuder gärna på sig själv, både i med- och motgång och både i livets ljusa och sorgligare stunder. Hennes fantasi är dessutom något utöver det vanliga. Hur kommer hon på allt? Var får hon allt ifrån?
Barbro Lindgren har också ett härligt och kärleksfullt sätt att beskriva sin ”bulle”, den lata Rosa, som aldrig vill gå på promenad, och som har en tendens att kärleksfullt kasta sig över de som kommer i hennes väg. Den som har haft ett djur i sitt liv kommer att känna igen glädjen, kärleken (och sorgen) det innebär att få dela sitt liv med en fyrfota vän.
Rosa: prinsessa av Fäholmarna är en underbar liten bok. Lindgren är mest känd för sina böcker riktade till en yngre publik. Rosa är däremot en bok för den vuxne läsaren, men det är egentligen synd att sätta en etikett på en god berättelse. Lindgren kan roa och sätta ord på livets små och stora ämnen. Jag tror inte att barn uppskattar Rosa-böckerna speciellt mycket, men det slår mig att man som vuxen säkert kan läsa en hel del av Lindgrens barnböcker och hitta väldigt mycket fint i dem.
Livet, döden och en liten ros i form av en bulle. Det här var verkligen en fin berättelse i alla fall!
Rosa: prinsessa av Fäholmarna av Barbro Lindgren
Rosa: prinsessa av Fäholmarna
Innehåller: Kungsholmens ros (1995), Rosa på bal (1997), Prinsessan Rosa (1999).
Uppläsare: Barbro Lindgren.
Utgivningsår: 2007 (första utgåvan, Alfabeta), 2018 (den här Radioföljetongen, producerad av Kerstin Wixe för Sveriges radio).
Antal sidor: 339.
ISBN: 9789150108828.
Barbro Lindgren
Barbro Lindgren (född 1937) är en svensk författare, som lästs och älskats av generationer barn. Hon har exempelvis skrivit Mamman och den bilda bebin, böckerna om Max och böckerna om Loranga. Hon är även känd för sin självbiografiska trilogi (som inleds med Jättehemligt) och har skrivit många andra böcker riktade till vuxna och till alla åldrar. Lindgren har belönats med många priser och utmärkelser för sitt författarskap, bland annat ALMA-priset, vilket hon tilldelades 2014.
Förlagets beskrivning
”Å, vad man känner sig rik med en liten Ros! Livet blir fyllt av mening när man då och då känner en kall nos pressa sig in i knävecket…
Nu kommer äntligen Barbro Lindgrens tre mycket personliga böcker om bullterriern Rosa ut i en samlingsvolym. Kungsholmens ros, Rosa på bal och Prinsessan Rosa blir tillsammans Rosa – prinsessa av Fäholmarna. Det tillkommer även nyskrivet material.”
Naturlig skönhet av Nanna Johansson är ett seriealbum om fint och fult och en bok där det drivs friskt med tidningarnas skönhetstips och käcka ”tänk positivt”-råd. Den är vass och tänkvärd, men framför allt rolig. Betyg: 5 motbjudande husdjur av 5.
Naturlig skönhet av Nanna Johansson
Naturlig skönhet av Nanna Johansson är ett humoristiskt seriealbum som spinner vidare på de tidigare böcker där Johansson med pricksäkra formuleringar och bilder skojar om fint och fult. Johansson har ju t.ex. Fulheten, Mig blir du snart kär i och Välkommen till din psykos i sin bibliografi och utan att Naturlig skönhet är en uttalad uppföljare eller uttalat hänger ihop med tidigare seriealbum så känns det verkligen att den gör det. Eller snarare är det väl Nanna Johanssons humor och blick som är densamma och stilen känns såklart också igen.
I kapitel som ”Skönhet på utsidan”, ”Skönhet på insidan” och ”Naturen” varvas längre serier med kortare serier och med en-rutare. Skönhet är något av en röd tråd, men det är verkligen inte alla serier som tar upp ämnet, inte på ett direkt sätt i alla fall. Det bästa är dock just det återkommande greppet att det vrids på fint och fult, men också på manligt och kvinnligt. Tänk om kvinnor fick vara fula?! En sådan enkel grej går att ta upp i många serier utan att det känns uttjatat. Skönhet känns dessutom extra aktuellt i dessa dagar, när var och varannan tweenie och tonårstjej hänfört följer influencers som berättar om all beauty som ska göra huden perfekt och livet lyckligt (oh my, hur då?). Tar man ett steg tillbaka så framstår det som närmast cyniskt att det krängs så mycket ”lycka på burk” där ute. I Naturlig skönhets drivs det friskt med fenomenet skönhetstips och mycket i boken har lånat retoriken från typiska livsstilsmagasin riktade till unga kvinnor: Sommarens skönhetstips (ett av tipsen är att ha en naturligt hög ämnesomsättning), Såhär väljer du mascara! (res tillbaka i tiden och försök manipulera så att gamla förfäder skaffar barn med någon med långa ögonfransar), Tänk positivt (tänk ”det är gott med glass” istället för ”det är krig i världen…”) och så vidare, och så vidare. Det är träffande och kul. Har man någon gång läst den här typen av tidningar så känner man verkligen igen upplägget, men i Nanna Johanssons version så kan man verkligen skratta åt alla dumheter.
Vill man placera Naturlig skönhet i ett fack så kan den förmodligen sorteras in under kategorin satir och det är också en bok som kan sägas ha ett visst allvar och en ambition att väcka tankar kring feminism och skönhet. Själv läser jag den dock främst som en humorbok och jag uppskattar också att den framför allt är rolig. Det kanske inte är givet att alla uppskattar Nanna Johanssons humor, men jag tycker i alla fall att den är klockren! Jag märker också att Johansson är nästan jämngammal med mig själv. Det gäller inte minst i en serie där hon har låtit karaktärerna låna utseende från ClipArt-figurer, med sina överdrivna uttryck, töntiga attribut och med ett visst PK-filter över sig. Jag och många andra som växte upp på 90-talet satt på fullaste allvar i PowerPoint och lekte med ClipArt-figurer eftersom det ärligt talat inte fanns så mycket annat att göra med en dator på den tiden. Det gjorde mig extra glad att läsa just den serien. Den är som en present till exakt just vi som är i samma generation som Nanna Johansson själv. De som är 5 år yngre eller 5 år äldre har förmodligen ingen aning om vad ClipArt ens är.
Det har gått några år sedan jag läste något av Johansson senast och jag blev verkligt glad över igenkänningen och påminnelsen, om man kan säga så. Johanssons seriealbum är uppfriskande och roliga, men rymmer också en del tankeväckande stoff. Naturlig skönhet är minst lika rolig, träffande och bra som tidigare seriealbum – och eftersom de tidigare hör till mina favoriter så förstår ni att det är ett gott betyg.
Nanna Johansson (född 1986) är en svensk serietecknare, författare, radioprofil och poddare. Hennes första seriealbum, Fulheten, kom ut 2009 och sedan dess har hon gett ut ett antal seriealbum, noveller och romaner. Nanna Johansson hörs regelbundet i den samtidskommenterande satirpodden Lilla drevet och i podden Spela spel, där hon spelar spel tillsammans med poddaren och komikern Jonatan Unge. Nanna Johansson twittrar under @dom_tvingar_mig och instagrammar under @nannajohansson.
Förlagets beskrivning
”Nu ska du ta och lyssna på mig, slappo. Det är dags att vi gör något åt din livssituation, och när det kommer till livssituationer så finns det få som är så bra på att göra något åt dem som Nanna Johansson. Du får stärkande ord, kloka citat och lär känna dig själv. Och om inte det kan få dig att sluta vara deppig, deppo, ger hon även tydliga instruktioner om hur du ska göra för att leva varje dag som om den vore din sista. I slutänden handlar det ju om att just du, om ingen annan, ska älska dig själv.
Humormästaren Nanna Johanssons femte seriealbum Naturlig skönhet är en självhjälpsbok fullspäckad med tips och goda råd som kanske inte hjälper dig så mycket i vardagen men är sanslöst roliga. Förutom instruktioner för ett kanske inte allt för mycket hälsosammare liv innehåller boken störtkul skämt, rena bus och möjligen en nypa illvilja.”
Naturbarn är en fin introduktion till Eva-Stina Byggmästars författarskap. Här ryms dikter från hennes första 30 år som poet. Att läsa dem får en att längta till skogen. Betyg: 4 mesar av 5.
Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar (och Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen)
Eva-Stina Byggmästar var bara 19 år när hon debuterade som poet. Året var 1986 och efter en 30 års diktande (och många fler blir det, antar jag!) passade det såklart att samla en del av hennes poesi i en tjusig antologi. Naturbarn är just den antologin. Jag är inte bekant med Byggmästar sedan tidigare, men jag har förstått från efterordet (skrivet av Peter Björkman) att urvalet delvis har skjutits mot texter som varit svårare att få tag på tidigare, t.ex. poesi som inte har getts ut i någon diktsamling, utan har publicerats i tidskrifter. På så sätt tror jag att den som följt Byggmästar kan få en del riktiga godbitar genom den här boken, samtidigt som nya läsare, sådana som jag, ändå har fått en fin introduktion till Byggmästars poesi.
Att många av dikterna handlar om naturen är kanske ingen hemlighet när man har läst titeln, men det är alltså just naturen som är en av Byggmästars viktigaste teman i sin poesi. Jag vet inte om ni kan relatera, men jag ibland känner jag att det är lätt att bara ta naturen för given, att man t.ex. kan ta en löptur eller promenad i skogen och ändå inte riktigt se. Och sedan kan man råka slå på TV:n någon dag eller bläddra upp en tidning med ett vackert fotoreportage och plötsligt ser man skönhet och fascinerande ting i de mest obetydliga saker. Med rätt vinkel, ljus och berättande kan insekter eller fiskar plötsligt bli så spännande att man häpnar. Att läsa den här antologin är lite i samma stil. Byggmästar tar en med på en resa där naturen liksom visar upp sig och där det finns en energi, en brusande glädje, som smittar. Jag tycker att man blir glad och inspirerad till skogspromenad av den här boken.
Boken har också dikter på andra teman och de jag tycker bäst om är kanske i någon mening kärleksdikterna. Just kärlek känns lite uttjatat och poesi på temat kan lätt bli lite kliché, men Byggmästar överraskar mig verkligen. Med små, effektiva ord hittar hon fina sätt att beskriva förälskelse och åtrå. Jag gillade det verkligen!
Jag har ett kluvet förhållande till poesi. Lättillgängliga och vardagsnära dikter är den bästa litteraturen jag vet, men så fort det börjar bli för abstrakt och svårbegripligt så tappar de mig totalt. Det här är nog det mest obegripliga jag har läst och ändå har gillat. Det är stundvis större fokus på språk och stil än något annat, men tack vare att så mycket kretsar kring naturen, som vi alla kan relatera till på ett sätt eller ett annat, så finns det ändå en röd tråd att följa. Det här är en fin och läsvärd diktsamling tycker jag!
Citerat ur Naturbarn
”Man matar in också ordböcker, lösryckta
rader eller bara versaler, ibland hela
floror, alltså lite av varje går in på ett
band i maskinen, sen drar man en vev,
varv efter varv och lägger in en högre
växel, när allt är klart radas diktsamlingar
i rad efter rad efter rad efter rad, det är
särskilt vackert.”
(Ur Diktfabriken nr 153 i Men hur små poeter finns det egentligen)
Eva-Stina Byggmästar (född 1967) är en finlandssvensk poet, som debuterade redan som 19-åring med I glasskärvornas rike. Hon räknas som en av Nordens främsta poeter och har fått många priser och nomineringar för sina dikter. 2008 nominerades hon t.ex. till Augustpriset för Men hur små poeter finns det egentligen.
Förlagets beskrivning
”Kärleksbudskapet är kärnan i mitt författarskap. Jag vill trösta och vårda de söndriga själarna.
I 30 år har Eva-Stina Byggmästar varit en orädd och originell uttolkare av naturen och kärleken. Hennes mångkunniga författarskap rymmer allt från renodlad naturlyrik till språklekar, mystik och metadikt. Ett författarskap fullt av språklig förnyelse, blixtsnabba associationer och glädje!
Peter Björkman har skrivit förordet till jubileumsvolymen.”
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow
När jag fyllde 30 fick jag bland annat några fina, klassiska bilderböcker. Sådana är ju alltid kul att ha, särskilt när det är böcker av någon så ikonisk författare och illustratör som Elsa Beskow!
Beskows pappa dog medan hon var i tonåren och familjen flyttade då till mostrarna, som bodde i Trosa tillsammans med sin bror. Det är de som står som förebilder för de välbekanta barnboksfigurerna Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. I böckerna om tanterna och farbrorn förekommer också barnen Petter och Lotta samt hunden Prick och katten Esmeralda. Alla får sin introduktion i den första av de fem böckerna om dem, Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Det är en finurlig och rolig liten berättelse om när tanternas lilla hund springer bort och hur de i sitt sökande efter honom hamnar i diverse knipor. Här framkommer också de personlighetsdrag som är bärande i berättelsen: Tant Gredelin är den lite sjåpiga och ängsliga tanten, som helst sitter i salongen och broderar stramalj, Tant Brun är den rejäla ”bullmamman” som alltid har pepparkakor och annat gott med sig, och Tant Grön är den manhaftiga och orädda kvinnan som klättrar på stegar och arbetar i trädgården. Med dagens mått mätt är det såklart lite trist med en hel hop tanter som agerar typiska könsroller, men det går såklart inte att ändra på historien. Jag tycker hur som helst att det är lätt att se förbi detta och bara njuta av bilderna och berättelsen, som såklart får ett mycket lyckligt slut.
I Farbror Blås nya båt hamnar sällskapet i ett nytt äventyr. Farbror Blå har skaffat sig en ny båt och hela sällskapet ger sig ut på en utflykt, som slutar riktigt dråpligt eftersom att Petter och Lotta ger sig iväg på egen hand med båten, tappar årorna och försvinner iväg, medan tanterna och Farbror Blå blir strandsatta på en ö och inte kan ta sig därifrån. Det är kanske inte en serie sannolika händelser som sker, men det är i alla fall en spännande och gullig liten berättelse!
Allra bäst av de här tre bilderböckerna tycker jag dock om Sol-ägget, som är en helt fristående berättelse från skogen och dess djur och väsen. I skogen finns en liten älva, som är den som lockar fram såväl sol som höstlöv och snö. Hon brukar också rädda de ägg som faller ur fåglarnas bon, men när hon en dag hittar ett enormt stort, orange ”ägg” (egentligen en apelsin) kan hon inte dra andra slutsatser än att det är ett solägg. Beskows illustrationer är alltid en fröjd att betrakta, men jag är särskilt svag för hennes naturbilder och den här boken är full av dem. Det här är en mycket gullig och fantasifull berättelse. Som inledning finns också en självbiografisk liten text där Beskow berättar om sig själv och sitt skrivande. Det är verkligen kul att läsa om hennes berättarglädje, vilken såklart också är uppenbar för den som läser Beskows böcker.
Det finns många som med rätta tycker att föräldrar ska våga läsa nya böcker för sina barn, istället för att plocka fram gamla godingar från deras egna barndom – det finns ju så mycket nytt och uppdaterat och pedagogiskt där ute. Men klassiker är inte klassiker för intet! Beskows sagor och vackra illustrationer kommer säkerligen att leva kvar länge än.
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow
Om Elsa Beskow och om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget
Elsa Beskow (1874–1953) var en svensk författare och konstnär som har blivit välkänd för sina klassiska sagor, däribland böckerna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Hon debuterade som författare 1901 med Puttes äventyr i blåbärsskogen och skrev därefter ett fyrtiotal böcker. För den som vill veta mer om Elsa Beskow och hennes bilderböcker så finns det många sidor på nätet, däribland Bonnier Carlsens Elsa Beskow-hemsida.
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1918, utgiven av Åhlén & Åkerlund. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163832581), utgiven av Bonnier Carlsen 1995, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Farbror Blås nya båt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1942, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163830693), utgiven av Bonnier Carlsen 1994, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Sol-ägget är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1954, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1958.
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström är en fin liten berättelse om tre katter och deras ägare i den lilla uppländska kuststaden Öregrund. Betyg: 4 strömmingar av 5.
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström är en illustrerad barnbok från 70-talet. Det riktigt fina med den, för min del, är att den utspelar sig i det lilla samhälle där jag själv har vuxit upp. Visst är det något alldeles speciellt med böcker där miljöerna är välbekanta? Men det är faktiskt inte bara en trevlig bok för mig och andra, nuvarande eller tidigare, öregrundsbor, utan det är faktiskt en riktigt fin liten berättelse även på andra sätt. Boken inleds med att tre kattungar, till alla barns förtjusning, har kommit till världen vid Klockstapeln i Öregrund. Så småningom kommer en av dem att tas om hand av en äldre dam och en annan av en äldre man. En tredje hamnar efter mycket tjat hos Gun, som spenderar somrarna i Öregrund och som ägnar dagarna åt att leka med sommargrannen Erik. Det blir den lilla Sissi som får följa med hem till Gun och stifta bekantskap med Eriks farfars gamla skeppskatt, Jeppe.
Boken följer de tre katterna, men främst följer den människorna som har dem i sin ägo. Läsarna får särskilt följa Gun och Erik, som är på små äventyr både i skogen och på sjön och som gärna lyssnar på Eriks farfars berättelser om livet till sjöss och på land.
Det är en gullig bok med en hel del humor, som i ärlighetens namn kanske mest roar vuxna? Jag tycker i alla fall att den är lite fnissig emellanåt, men mest är det en gullig och rar berättelse om kärleken till en alldeles egen katt. Innan jag läste så misstänkte jag att det här skulle vara en bok ”inspirerad av” Upplands kanske mesta kattböcker: böckerna om Pelle Svanslös av Gösta Knutsson. Jag hade dock fel, vilket jag är glad för. Katterna i den här boken är mycket mer katter än människor i kattskepnad, som i Knutssons böcker, och det här är därmed en bok som står på egna ben. Och jag gillar den! Inte minst gillar jag illustrationerna, som oftast visar katter, helt enkelt, men ibland också bjuder på igenkännbara bilder från Öregrund.
Citerat ur Katterna i Öregrund
”När barnen vet något, vet snart hela stan.
– Vad springer de efter däruppe på klockstapelberget? undrade Emma Eliasson som hade sybehörsaffär vid Långgatan.
Och mejeristens fru som just var inne för att köpa skära sidenband till sin dotters flätor, kunde berätta för henne att barnen hittat tre kattungar.
– Ockockock, de stackars små liven! ojade sig fru Eliasson. De blir väl alldeles vilda.
Hon menade kattungarna. Men mejeristens fru trodde att hon menade barnen och svarade ganska snävt:
– Jag kan väl inte hålla efter alla ungar i hela stan!”
Om Margareta Ekström och Katterna i Öregrund
Margareta Ekström (född 1930) är en svensk författare, översättare och litteraturkritiker. Hon debuterade 1955 med barnboken Det hemliga slottet och har därefter skrivit en lång rad romaner för såväl barn som vuxna. Hon har belönats med en lång rad priser och utmärkelser, bland annat medaljen Litteris et Artibus. Anekdot om Katterna i Öregrund: i den nynorska översättningen heter den Kattane i Krabbesund.
Illustratör: Petter Pettersson (pseudonym för Kjell-Erik Pettersson).
Utgivningsår: 1976 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren).
Antal sidor: 106.
ISBN: 91-29-46153-7.
Förlagets beskrivning
”Margareta Ekström väljer sin sommarlovsstad Öregrund som miljö för denna vänliga och humoristiska kattroman som kan läsas av både barn och vuxna. (Och katter.)
Vi får följa katten Petrus från det han är så liten att han har barnkammare i ett syskrin, tills han blir en stor och märkvärdig katt som både går i kyrkan och hämtar färsk strömming i hamnen.
Kattungen Sissi hamnar hos en sommargästfamilj och får övervintra i stadsvåning. En liten vildvuxen hankatt adopteras av en professor från Uppsala och undgår nätt och jämt att bli döpt till Abukadnesar – efter recept från T. S. Eliot.
Skeppskatten Jeppe med mycket kort svans men gott förstånd berättar sina memoarer och måsarna skriar och fiskebåtarna dunkar i sundet mellan fastlandet och Gräsön.
De tre småkatterna har det gemensamt att de är födda under själva klockstapeln. För en katt i Öregrund kan det ha de märkligaste följder. Läs bara, får du se!”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
