Etikett: Diktatur

  • Jag kommer aldrig mer se världen: en fängslad författares memoarer av Ahmet Altan

    Jag kommer aldrig mer se världen: en fängslad författares memoarer av Ahmet Altan

    Jag kommer aldrig mer se världen, av Ahmet Altan, är en självbiografisk berättelse om att förlora sin frihet och hamna i turkiskt fängelse utan någon särskild orsak alls.

    Betyg: 4 av 5.

    Jag kommer aldrig mer se världen, av Ahmet Altan, är en självbiografisk roman, skriven från turkiskt fängelse, där Altan hamnade efter anklagelser om att ha stöttat kuppförsöket 2016. Vad han hade gjort? Det sades att han spridit subliminala meddelanden till allmänheten. Subliminala meddelanden? Nej, det vet nog inte ens domaren vad det innebär. Efter flera års inspärrning dömdes Altan till tio års fängelse för det han gjort, det som alltså i vår del av världen är att använda sin yttrandefrihet. Det blev omkring 4 år i fängelse innan Altan frigavs efter att Europadomstolen slagit fast att domen mot honom var helt grundlös.

    I fängelset hölls Altan inspärrad i något som egentligen var en liten bur och därefter i en liten cell. Vissa av förtryckarna i fängelset visar ändå någon slags medmänsklighet, men andra gör det inte. Inte ens en läkaren är nödvändigtvis någon som vill väl.

    Altan har någonstans insett att han aldrig mer kommer att se världen, men genom att reflektera över livet, litteratur och att våga sig på att skildra sitt liv i skrift, håller han sig ändå närvarande i världen. Texterna kom att smugglas ut ur fängelset via Altans advokat och kom bland annat att resultera i den här boken.

    Det är en berörande och tänkvärd bok, det går inte att säga annat. Jag kan särskilt rekommendera att lyssna på den som Radioföljetong i Sveriges radio, där boken, i inläsning av Lars Väringer, varvs med en intervju med Ahmet Altan, vilket verkligen fördjupar berättelsen. Intervjun gjordes av Joseph Knevel 2022.

    Jag kommer aldrig mer se världen

    Dünyay? bir daha göremeyeceg?im översattes av Mats Andersson och gavs ut av Kaunitz-Olsson 2021. ISBN: 9789189015340. Jag har lyssnat på en inläsning av Lars Väringer i Radioföljetongen, Sveriges radio.

    Ahmet Altan

    Ahmet Altan (född 1950) är en turkisk författare och journalist.

  • Bockfesten av Mario Vargas Llosa

    Bockfesten av Mario Vargas Llosa

    Bockfesten, av nobelpristagaren Mario Vargas Llosa, är en fasansfull skildring av Dominikanska republikens tid under Trujillos diktatur. Som läsare är det omöjligt att inte bli berörd.

    Betyg: 4 av 5.

    Bockfesten, av Mario Vargas Llosa, utspelar sig under diktatorn Trujillos sista tid i livet. Det är en tid när Dominikanska republiken hållits under förtryck under lång tid och Trujillo skapat en kult kring sig själv. Han är omgärdad av människor som lyder hans minsta vink – och som när som helst kan hamna i kylan. En del av makten upprätthålls på just det viset, att låta alla veta att deras liv när som helst kan raseras. En del av boken berättas av Urania: nu en framgångsrik advokat som bestämt sig för att återvända till det land hon hastigt lämnade i barndomen och trodde att hon aldrig skulle se till. Då: ett barn och dotter till landets talman. När pappan plötsligt, och utan förklaring, hamnade i onåd hos Trujillo föll deras tillvaro ihop som ett korthus. Det hela ledde till det svek och de övergrepp som fick henne att fly landet.

    Andra delar av boken berättas ur Trujillos synvinkel, andra följer de motståndsmän som är beredda att offra sina egna liv för att rädda landet undan den tyrann som har så mycket blod på sina händer. Om man kan historien (vilket jag sanningen att säga inte gjorde innan jag läste boken), vet man att det inte slutar som motståndsmännen hade hoppats.

    Bockfesten är en sällsynt obehaglig bok. Det finns många deckare och spänningsromaner som kretsar kring psykopater och tyranner, men det här är det värsta och mest drabbande jag läst, långt mer obehaglig än allt annat. Och en roman är det ju, men den handlar om högst verkliga personer och bygger på ett enormt researcharbete. Det är helt svindlande och fruktansvärt, gör boken till mycket mer hemsk än om det hade varit en spänningsroman. Trujillo är en person som med utstuderad ondska njuter av att plåga, förnedra och skada andra människor. Går någons företag för bra konfiskerar han det, ser han en flicka han vill våldföra sig på gör han det, lessnar han på någon ser han till att hen blir mördad, helst efter att ha behövt bevittna hur närstående plågats. Det finns ingen och inget som skonas från Trujillos maktfullkomlighet och sadism. Runt honom finns en hel del likasinnade, och ännu fler som väljer att låta Trujillo fortsätta – att protestera finns inte, det skulle vara alldeles för farligt. Det finns kapitel jag behövde hoppa över i den här boken. Det är något nytt för mig – jag har svårt att ens släppa en bok jag börjat läsa och inte fastnat för – men det gick bara inte att läsa alla kapitel. Det finns explicita tortyrskildringar som bara är för mycket.

    Måste man skriva såhär? Nej, jag känner verkligen att det går att skildra samma saker på ett helt annat sätt och ändå nå ut med budskapet. Dessutom är det några kapitel för mycket där just ingenting annat händer än att motståndsmännen sitter och väntar i en bil. Samtidigt: kanske måste någon skriva just såhär, just såhär ofiltrerat och långt. Det kan vara så att berättelsen är för viktig för att skildras på något annat sätt.

    Bockfesten är inte en roman man snabbt tar sig igenom och det är absolut inte en roman som lämnar en oberörd. Det här är en bok som ingen annan, på gott och ont. Det som gör mest ont är vetskapen om att den förvisso kretsar kring händelser som ligger cirka 60 år tillbaka i tiden, men att ungefär samma saker upprepar sig i detta nu i länder som Iran och Ryssland.

    Man mår så jävla illa.

    Bockfesten

    La fiesta del chivo finns översatt från spanskan av Peter Landelius och har getts ut av Norstedts (första utgåvan 2002). ISBN: 978-91-1-303635-9.

    Mario Vargas Llosa

    Mario Vargas Llosa (1936) är en nobelprisbelönad författare, född i Peru, men sedan länge bosatt i Spanien.

  • En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn

    En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn

    En dag i Ivan Denisovitj liv av Aleksandr Solzjenitsyn är en smärtsam berättelse om förtrycket i ryskt arbetsläger.

    En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn är en kortroman om den fruktansvärda tillvaron i ryskt arbetsläger, Gulag. Boken följer Ivan Denisovitj som avtjänar ett tioårigt straff som han dömts till av egentligen ingen orsak alls. Det heter att han spionerat. Det som skedde var att han tillfångatogs av tyskar under Andra världskriget. Andra lägerkamrater har ännu längre straff framför sig: 20 år, 30 år, ingen tidsbegränsning alls. Endast en av dem har varit spion på riktigt.

    Läsaren får följa Ivan under en dag i lägret. Det är en riktig misärlitteratur och feelbad i sin renaste form. Kölden är fruktansvärd, hungern enorm, arbetsbördan omänsklig. Att överleva handlar om att hålla sig framme vid rätt tillfällen, skaffa rätt vänner och att hitta sätt att blidka lägervakterna. Det som smärtar mest med läsningen är ändå lögnerna och förtrycket. När man har vuxit upp i en demokrati är det plågsamt att läsa om människor som får sina liv raserade utan att kunna göra något åt det över huvud taget. Här beskrivs ett system där vem som helst kan råka riktigt illa ut och där ingen rättvisa finns, inga rättigheter kan krävas. Att tänka på vilken diktatur Ryssland alltjämt är och vilka lögner som genomsyrar dagens ryska samhälle gör att man blir så… uppgiven på något sätt. Finns det något hopp om Ryssland? Och andra diktaturer för den delen? En dag i Ivan Denisovitjs liv utkom första gången på 60-talet men är tyvärr aktuell än idag. Än idag finns arbetsläger, straffläger, omskolningsläger, vad man nu vill kalla det. Förtryck. Fy, fan.

    En dag i Ivan Denisovitjs liv

    Rysk titel: Odin den’ Ivana Denisovic?a.
    Översättare: Hans Björkegren.

    Aleksandr Solzjenitsyn

    Aleksandr Solzjenitsyn (1918–2008) var en rysk författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 1970.

  • Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva

    Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva

    Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva är en dagbok från de fredliga protesterna i Belarus – ett stycke historia som skrivs just nu.

    Dagar i Belarus av Julia Tsimafejeva är ett vittnesmål direkt från Belaus och protesterna mot diktatorn Aleksandr Lukasjenko och hans regim. Rakt på sak berättar Tsimafejeva om fredliga protester som bemöts med våld och godtyckliga gripanden.

    Tsimafejeva är poet, men det här är mer en dagbok, skriven där och då och snabbt publicerat. Att läsa är att få ta del av ett stycke historia som skrivs precis just nu. Kanske är det ingen stor litterär upplevelse, men det är ett skakande och viktigt vittnesmål.

    Nu är det tyvärr för sent att ladda ned avsnitten, men boken har gått som radioföljetong tidigare i år i uppläsning av min favorit, Stina Ekblad. Hoppas den kommer upp igen så småningom, för den som vill lyssna.

    Dagar i Belarus

    Engelsk titel: Days in Belarus.
    Översättare: Ida Börjel.
    Förlag: Norstedts (2020).

    Julia Tsimafejeva

    Julia Tsimafejeva (född 1982) är en belarusisk poet.

  • 438 dagar: En berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

    438 dagar: En berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

    438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye är en upprörande bok om Perssons och Schibbyes tid i etiopiskt fängelse, och en bok som väcker många tankar om frihetens pris. Betyg: 4+ snusdosor av 5.

    Ni vet förmodligen redan bakgrunden till Martin Schibbyes och Johans Perssons 438 dagar. De två frilansjournalisterna arbetade med ett reportage om hur befolkningen
    i den omstridda och konfliktfyllda Ogadenregionen i östra Etiopien drabbats av oljeutvinningen. Inte minst var de det svenska företaget Lundin Petroleum på spåren. Resan in till Ogaden, som är stängt för journalister, gick via Somalia och skedde tillsammans med medlemmar ur ONFL-gerillan. Sedan gick allt fel. De två journalisterna blev tillfångatagna, skottskadade, utsatta för skenavrättning och tvingade att erkänna brott som de inte hade begått. Efter en farsartad utredning och rättegång dömdes de till 11 års fängelse, anklagade för att bland annat ha främjat terrorism.

    I 438 dagar berättar Schibbye och Persson om tiden kring gripandet, om tillvaron i etiopiskt fängelse och om det politiska och diplomatiska spelet som skedde för att få dem frisläppta. Det är skrämmande att läsa om hur rättslöst de blev behandlade och hur oskyddade både de och alla de andra fängslade journalisterna och politikerna är i den här diktaturen. Det är också upprörande att läsa om hur de hade det i fängelset: sovandes på cementgolv i ett överfyllt fängelse där dödliga sjukdomar sprids och där det råder brist på mat, vatten, hygienartiklar, allt. Hur håller man hoppet uppe och bevarar förståndet i den här tillvaron? Jag förstår knappt hur de orkade fortsätta, orkade tro.

    438 dagar är verkligen en fängslande, upprörande och berörande berättelse och en bok som väcker många tankar kring journalistik och vem som ska betala priset för att berätta från konfliktfyllda områden eller för att rota i sådant som de med makt vill dölja. Vem vågar vara journalist idag? Det förefaller bli allt farligare att våga berätta och att vittna från konflikter eller att nyansera med fler berättelser än de officiellt utkablade. Vem ska våga gräva och rapportera i framtiden om det är såhär journalister behandlas? Det känns inte speciellt upplyftande att påminnas om den seriösa journalistikens status idag, i våra tider med filterbubblor, fake news och förföljelse av journalister. Ändå är 438 dagar på sätt och vis en peppig berättelse om några som faktiskt vågade och som aldrig verkade tveka på att friheten är värd att kämpa för. Det är bara att hoppas på att Schibbye, Persson och andra fortsätter att rapportera och berätta och inte skräms till tystnad.

    438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson
    438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson

    Uppläsare: Martin Schibbye, Martin Wallström.
    Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Offside press) 2014 (den här ljudboken, Storyside).
    Antal sidor: 363 (ca 14 h lyssning).
    ISBN: 9789185279258, 9789170368547

    Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.

    Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i ökensanden. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafka-artad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. Bredvid oss satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att de inte hade gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är.Här är vår berättelse om pressfrihet och kärlek under 438 dagars helvete.

    (förlagets beskrivning)

    Johan Persson och Martin Schibbye

    Johan Persson (född 1982) är en svensk fotograf och journalist och Martin Schibbye (född 1980) är en svensk journalist. De blev kända över hela världen när de fängslades i Etiopien och 14 månader senare blev benådade. Mer om boken och författarna finns bland annat läsa på bokens hemsida, 438dagar.se.

  • Tjänarinnans berättelse

    Tjänarinnans berättelse

    Tjänarinnans berättelse är en tänkvärd och skrämmande berättelse om en framtid där kvinnor har fråntagits sina rättigheter och utnyttjas sexuellt i en värld där fertiliteten har sjunkit. En plågsam och fantastisk bok. Betyg: 5 själarullar av 5.

    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är en dystopisk roman som utspelar sig i ett USA som tagits över av kristna fundamentalister. Kvinnor har förlorat sina rättigheter, fråntagits sina pengar och tvingats från sina arbetsplatser. De är, bland mycket annat, förbjudna att läsa och en överträdelse straffas med att de får en hand avhuggen. Landets invånare hålls under förtryck genom fundamentalisternas idéer om vad som är den rätta tron och de hålls också under strikt kontroll av militär och genom angiveri. Samtidigt har fertiliteten dalat på grund av miljökatastrofer som lett till utsläpp av farliga ämnen. Det har gjort fertila kvinnor till något dyrbart och de kvinnor som visat något tecken på att vara fertila kan därför komma att bli tjänarinnor, vilket innebär att de utsätts för rituella våldtäkter av de av maktens män som är barnlösa. Huvudpersonen i Tjänarinnans berättelse är just en sådan tjänarinna. Hon har fråntagits sitt egentliga namn och kallas numera för Offred, ett namn bildat från Fred, namnet på den mäktiga man, så kallade anförare, i vars hushåll hon lever och av vilken hon blir våldtagen varje månad.

    Offreds tillvaro är enormt avskärmad och hon har ytterst få möjligheter att göra sig en bild av vad som händer i samhället. Livet är fyllt av begränsningar och de enda gångerna hon kan lämna sitt spartanska rum, tömt på allt, särskilt allt som skulle kunna användas som redskap vid ett självmordsförsök, är när hon emellanåt kan lämna huset för att göra inköp. Promenaden ned till stan sker i den speciella dräkt som rent fysiskt är avskärmande genom den skygglappsliknande hätta som alla tjänarinnor ska bära och promenaden får dessutom bara ske i sällskap av någon annan tjänarinna, med vilken det inte är säkert eller tillåtet att prata på något fritt sätt. Offreds promenader till stan styrs förr eller senare alltid mot den plats där alla offentligt avrättade människor hänger för beskådan och hennes sällskap på promenaden verkar vilja göra samma omväg. Alla fruktar att de ska ha gjort ytterligare en förlust. För Offreds del handlar det om hennes pojkvän, som hon fruktar kan vara näst på tur att hängas.

    Boken består av en klaustrofobisk skildring av Offreds instängda och begränsade tillvaro och av Offreds egna återblickar och skildringar av sin situation. Berättelsen drivs hela tiden av en sällsynt kraft, av Offreds förtvivlan och hennes frustration över att inte kunna berätta, inte ha tillåtelse att skriva, inte ha någon som lyssnar. Bit för bit klarnar bilden över vilka förluster Offred har lidit, det kanske mest smärtsamma: en dotter som tagits ifrån henne, och hur samhället ser ut. Det är skrämmande och förtvivlat och oerhört starkt berättat. Det var länge sedan en bok väckte så mycket känslor och tankar. Här är en bok som bland mycket annat tar upp frågor om religiös fundamentalism och hur snabbt ett samhälle kan raseras, om feminism och mänskliga rättigheter och om förtryck.

    Jag blev helt tagen av den här berättelsen. Jag brukar inte vara så flitig på att läsa dystopier, fantasy eller science fiction och en stor del av anledningen till detta är att jag ofta föreställer mig att sådana böcker lätt blir överlastade med långa beskrivningar av hur samhällena ser ut i dem. Det här är dock något helt annat. Boken är skriven helt ur Offreds perspektiv och både revolutionen som har lett fram till diktaturens bildande, samhället som det ser ut och den motståndsrörelse som anas, är något som får mer och mer konturer genom Offreds berättelse. Trots att Offreds tillvaro främst kännetecknas av att den är avgränsad och tömd på allt som kan betraktas som livets glädjeämnen – till stor del sitter hon bara på sitt rum och har inte en aning om vad som händer och sker i världen – så ger den verkligen en knivskarp bild av hur den diktatoriskt styrda staten ser ut och hur människorna i den lider. Alla lider, alla är offer, även den anförare som Offred lever hos. Det framstår inte som att man genom staten har lyckats med något, inte ens männen på toppen verkar tillfreds med vad de har skapat.

    Den här boken var verkligen svår att lägga ifrån sig och jag kommer inte att kunna lämna den på länge. Offreds berättelse är svår att släppa och förtvivlat inser jag just det: att rasera en demokrati kan gå fort och på många platser har det redan hänt. Delar av boken skulle kunna avfärdas som osannolikt, men det räcker att dröja kvar vid tanken en liten stund så inser man snart att ungefär såhär ser det redan ut på somliga håll i världen. Hjärtat går sönder.

    Citerat ur Tjänarinnans berättelse

    ”En stol, ett bord, en lampa. Ovanför, i det vita taket, ett reliefornament i form av en blomsterkrans, och i dess mitt ett tomrum, igenfyllt med puts, liksom det ställe i et ansikte där ögat har blivit borttaget. Där måste ha suttit en takkrona, förr. De har tagit bort allt som man skulle kunna fästa ett rep i.

    Ett fönster, två vita gardiner. Under fönstret en fönsterbänk med en liten dyna. När fönstret står på glänt – det går inte att öppna mer än på glänt – kan luften komma in och få gardinerna att röra sig. Jag kan sitta i stolen, eller på fönsterbänken, med knäppta händer, och betrakta detta. Fönstret släpper in solljus också, och det faller över golvet, som är av trä, i smala tiljor, blankbonat. Jag känner lukten av bonvaxet. Det ligger en liten matta på golvet, oval, av flätade trasor. Det är sådana detaljer de gillar: folkkonst, arkaisk, utförd av kvinnor, på lediga stunder, av saker som inte längre går att använda. En återgång till traditionella värderingar. Den som intet förslösar skall intet sakna. Jag blir inte förslösad. Varför saknar jag?”

    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
    Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

    Tjänarinnans berättelse

    Originalets titel: The handmaid’s tale (engelska).
    Översättare: Maria Ekman.
    Utgivningsår: 1985 (första kanadensiska utgåvan), 1986 (första svenska utgåvan, Prisma), 2018 (den här pocketutgåvan, Norstedts).
    Antal sidor: 364.
    ISBN: 978-91-1-308290-5, 978-91-1-308123-6.

    Margaret Atwood

    Margaret Atwood (född 1939) är en kanadensisk författare. Sedan debuten 1961 har hon utkommit med över 40 romaner, diktsamlingar och noveller. Flera av hennes verk har filmatiserats eller dramatiserats som teater eller opera. Några av hennes mest kända verk är Tjänarinnans berättelse, som också har gått som en omåttligt populär TV-serie på HBO, och deckaren Den blinda mördaren, för vilken hon bland annat har belönats med Bookerpriset. Margaret Atwood har en hemsida, twittrar under @MargaretAtwood och har en Facebook-sida.

    Förlagets beskrivning

    ”I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna. ­Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen.”